cissisblogg.beegees.se

Kebnekaise – 2023

8/7 Att bestiga Keb

Vi gjorde det! Vi tog oss hela vägen till toppen!!!! Och som vi gjorde det också. (Fun fact det tog oss 35000 steg)

Jag återkommer med fler inlägg längre fram med lite mer detaljer om vandringen för er som är intresserade. Med lite fler bilder och filmer, det gick tyvärr inte att fota så mycket eftersom vi hade fullt upp med att ta oss upp men lite bilder blev det iallafall.

Men kortfattat kan jag säga att det absolut är den största bedriften i mitt liv (föda barn inräknat).

Det var spännande, hemskt, roligt, läskigt, jobbigt, och tusen känslor till. Jag är så oerhört stolt över min son, positiv hela vägen och tvekade aldrig inför en utmaning, imponerande!

Min första tanke efter vi kom fram var att om vi hade vetat innan exakt vad vi skulle vara med om så skulle vi aldrig, inte en chans, gjort det. Alex sa samma sak. Dock vet jag ju med erfarenhet att jag har känt exakt så efter många saker i livet som idag är några av mina käraste minnen.

Så jag hoppas att när detta äventyr har lagt sig lite, och vi har fått smälta upplevelsen ett par dagar, så kommer vi se tillbaka på det med enbart glädje.

Ändå och hur kul det faktiskt var så skulle jag faktiskt inte rekommendera nån av mina vänner att göra om detta, det var för svårt, för jobbigt och för farligt.

Men nu är det gjort, vi klarade av det båda två. Det är sån härlig känsla att dela detta med sin son, ingen annan kan förstå vad vi var med om idag. Inga bilder och inga ord kan förklara hur brant det var och hur det kändes att dingla från en bergsvägg med enbart dina händer som håller dig uppe. Och framförallt är det omöjligt att förklara den mäktiga och samtidigt skrämmande känslan att befinna sig på Sveriges högsta punkt! Men nu vet vi, jag och Alex, hur det känns!

Att dessutom göra detta med elakartad bröstcancer bara några dagar innan alla operationer etc kör igång, gör mig såklart lite extra tårögd. Jag ville verkligen få uppleva detta ihop med Alex och att vi hann göra det och att jag klarade det fysiskt är jag otroligt stolt över. Fuck cancer!

8/7 Del 2

Vi satte fart mot klättringsdelen och hela tiden med världens ångest av vetskapen att vi skulle genomlida helvetet igen. Nu hade vi dock fått förnyad energi och adrenalinet pumpade efter insikten att vi faktiskt tog oss hela vägen upp. Efter 45 min kom vi tillbaka till Emil som anslöt till gruppen igen då krampen hade släppt lite.

Efter en kort paus där jag fick i mig en macka var det bara att haka fast sig i stålvajern och bege sig ner för väggen. På nåt sätt njöt jag mer av klättringen nu, dels var det lättare att klättra nerför, dels hade guiden lite koll på mig och klättrade med en bit. Man såg ju liksom inte var man kunde placera tårna för att få grepp så det var lite trixigt. Häftig känsla ändå att klättra rakt ner med ansiktet utåt och verkligen ta in höjden och utsikten, riktigt kul var det också. Mest ångest hade jag över att Alex satte fart och drog ifrån mig, jag vet inte hur många gånger jag ropade ’glöm inte säkringen/var noga med säkringen etc’. Men fram kom vi och lättnaden över att vara klar med klättringen är obeskrivlig.

Ok nu är det ju bara resten kvar. Först skulle vi ju ner för den gigantiska snöremsan. Vi sattes fast i repet igen och denna gång hamnade jag allra sist. Guiden sa att det enklaste sättet att ta sig ner är att springa (!). Eh va? Säg det där igen. Sagt och gjort, alla satte av och eftersom man satt ihop så var ju alla tvungna att hålla exakt samma tempo…det gjorde inte jag. Vilket resulterade i att jag, som var sist på repet, försökte bromsa (och förgäves skrika ’vänta lite/sakta ner’) men det går ju inte när 10 pers drar åt andra hållet, så det slutade med att jag flög med som en vante. Jag hade ingen chans, satt bara på rumpan, åkte med längs glaciären och hoppades på det bästa. Herregud vilken syn det måste ha varit.

Väl över glaciären kunde vi ta av oss sele och hjälm, jag hann med en kort toapaus, bakom en sten samt fylla vattenflaskan med iskallt källvatten och sen var det dags igen. Över det farliga stenröset men sen valde guiden en annan väg ner. De ville gå så mycket som möjligt på snö för det går snabbare. Vi knatade på tills vi kom till ett stup. Ja du läste rätt, det var som en lång svart slalombacke med djupsnö. Ok dags för säkerhetsgenomgång ’det bästa är att trycka in hälarna och försöka jogga ner för backen. Om ni hamnar på rumpan se till att vända er om på mage så ni inte fortsätter ner för berget och vad ni än gör hamna inte nergrävda i jokken’ eh ok vad fan är det tänkte jag.. avslutningsvis säger guiden ’passa på att ha lite kul nu också, vi ses där nere’ va? Vadå kul? Det finns inget kul med detta. Då ser jag Alex med det största leende hoppa efter guiden i full fart. Omg. Jag, en annan tjej i gruppen och Emil som hade börjat få kramp igen tog oss sakta neråt. Tillslut fick vi lämna Emil med den andra guiden för han kunde inte längre räta på benet, usch stackaren, sista stället i världen man vill få kramp på.

En bra stund efter de andra och ett antal nära dödenupplevelser senare anslöt vi andra till gruppen. Jag möts av en omtumlad men glad Alex med ett stort blödande sår på armbågen, det var nog tur att jag missade hans framfart i backen. Vi stannade vid ett stort vattenfall och försökte fylla på vatten. Nu var det bara drygt 1h kvar, hela tiden tänker jag, nu måste vi vara nere på fast mark, men nej, det var 45min ren plåga nedåt. Nu började kroppen kännas, knäna, höften, armarna och tårna, ajajaj. Men som ni förstår nu så tog vi oss faktiskt ner hyfsat helskinnade, sista biten var härlig, strålande sol och guiden och Alex fortsatte prata om blommor och bin (?) samt stannade till och smakade på den ena växten än den andra.

Det var underbart att få syn på Fjällstationen igen och det kom allt en tår eller två bakom solglasögonen. Vi fick kall saft att dricka, gjorde high-five med guiden sa tack och hej till gruppen och stupade i säng. Kl 07.10 hade vi börjat vår vandring och exakt 11h senare kl 18.10 var vi tillbaka.

Alex som hade gått jämsides med guiden hela dagen och glatt konverserat och skämtat fick nu en liten chock tror jag. Han hade stora blåsor under fötterna, solfrossa och ont i hela kroppen. Det var med nöd och näppe jag fick ner honom till middagen kl 19.15, där svepte han 3(!) läsk, sen gick vi raka vägen till vårat rum och somnade.

Dagen efter checkade vi ut (en dag för tidigt), vi känner oss helt enkelt klara med Kebnekaise nu. Jävligt klara tillochmed! Sen unnade vi oss en helikoptertur tillbaka till Nikkoulota, buss till flygplatsen och sen flyg hem till älskade, trygga Stockholm.

Det kommer ta ett tag att smälta det vi gick igenom och det går som sagt inte att beskriva med ord. Detta måste upplevas. Men mitt tips är att kämpa på med Västra Leden istället för att riskera livet på Östra Leden om ni också vill uppleva Sveriges Tak.

Vi är lyckliga och stolta och ångrar ingenting, livet är till för att levas! Det bästa av allt var att få dela detta med Alex.

8/7 Bestigningen av Keb Del 1

Natten var ok och jag somnade vid kl 23. Dock vaknade jag 2h innan väckarklockan 04.00 och var alldeles för förväntansfull (och kissnödig) för att kunna somna om. Dessutom hade jag plötsligt blivit toktäppt i näsan, det känns inte bra att dra på sig en förkylning lagom till min största fysiska prestation i livet.

Strategin för dagen är att ta timme för timme. Det kommer ta ca 10-11h tur och retur och jag kommer nog ha en tillräcklig utmaning i att bara hänga med i tempot. Jag är inte van att gå uppför.

Klockan 05 fick jag nog och gick upp och kissade. Sen inväntade jag väckarklockan 06.00 då jag väckte Alex och vi gick till frullen. Där gjorde man även iordning sina 2 matsäckar för dagen.

Sen ett sista toabesök och snöra på sig kängorna ordentligt, ta ett djupt andetag och möta upp gruppen kl 07.00. Nu kör vi!!

Gruppen bestod av 4 andra trevliga par samt 2 guider Simon och Jon.

Det började bra, vi tog platserna direkt efter guiden vilket är kul för då fick vi höra anekdoter och fakta. Han höll dessutom en privat flora-skola med Alex och det blev minsann läxförhör på vägen ner (som jag antar han failade hårt).

Det var väldigt lugnt tempo, nästan för lugnt men det skulle visa sig vara ett smart drag. Vi gick 30 min och pausade sen 5 min, och så höll det på nästan hela dagen.

Efter ett litet tag delade sig vägen och Västra Leden med röda markeringar fortsatte rakt fram. Vi hängde på vår guide åt höger, ingen skylt ingen markering, me like nu kör vi!!!

Första timmarna gick helt ok. Vädret var perfekt sol varvat med moln. Gåstavarna jag var så skeptisk till gjorde sitt jobb bra. Jag hade förväntat mig lite fina stigar upp i början men oj så fel jag hade. Vi klättrade och klättrade och klättrade, över stora stenblock och brant var det direkt. Utsikten var säkert fin jag hade varken tid, ork, lust eller mod till att se efter så särskilt ofta. Efter kanske 3h av konstant klättrande uppåt på extremt stora stenblock (även kallad Moränryggen och numera även dödens backe).

Jag frågar med skakig röst ’är det här det brantaste det blir idag?’ Guiden svarar ’ja förutom klättringen och när vi ska ner igen’, sen säger han ’nu blir det lite flackare’ åh vad skönt men nej det var bara en rökridå, vi fortsatte uppåt uppåt på de stora stenblocken.

När vi alla är helt slut säger guiden: ’nu kommer vi till en av de svåraste passagerna’ Framför oss ligger ett gigantiskt stenröse. Guiden säger ’nu tar alla sig över själva i sin egen takt, huvudsaken vi alla kommer fram’ Det visade sig att de flesta stenblocken var helt lösa så man var liksom tvungen att känna sig fram och sen hoppa och balansera på stenblocken framåt, svårt absolut men det skulle visa sig att detta var långt ifrån det svåraste idag, dock tog det väldigt mycket på krafterna. Alex var först fram såklart.

Väl framme fick vi 20 min till ’lunch’ alltså frukostmackan vi hade packat på morgonen. Men vi fick tydliga instruktioner: först kissa, sen byta om till något varmare, sen ta på sig hjälm och säkerhetssele. Om det därefter finns tid kvar kan ni ta nåt att äta. Jag slängde i mig ett äpple sen var det dags för dagens första säkerhetsgenomgång. Nu skulle vi ta oss över en gigantisk glaciär, det såg inte jätte långt ut fram till berget (som ni ser på bilderna) men det är svårt med avstånd, det skulle visa sig ta oss ca 1h att ta oss över. Eftersom det kan finnas gömda sprickor i glaciären så sattes vi ihop i rep så om en faller ner i en spricka ska de andra hålla emot. Vi pulsade på bra i snön och det var smått surrealistiskt med omgivningarna av berg på ena sidan och ett stup ner på andra sidan. Flera gånger fick jag overklighetskänsla, typ att vi är inte här på riktigt detta är bara en kuliss i nån cool Bond-film. Man fick nästan nypa sig i armen.

När vi närmade oss andra sidan tog plötsligt glaciären slut och framför oss var en gigantisk brant snöbacke följt av en lodrät bergsvägg. ’Nu kan ni se sydtoppen där uppe, det är dit vi ska’ sa guiden. Vi övriga i gruppen tittade på varandra och frågade oss ’vad menar han? Hur ska vi ta oss dit? Det är ju bara en bergsvägg’

Jag vet inte hur många gånger innan resan (sista gången även på genomgången kvällen innan) jag har frågat ’är det verkligen klättring för nybörjare helt utan förkunskaper?’ Och fått svaret ’absolut det är en kort, enklare variant av klättring.’ Vi har nämligen aldrig klättrat på berg innan i vårat liv. Vi trodde att det skulle vara typ att man höll i ett rep och gick på en fin liten rad över. Men Nej nej nej, detta visade sig inte vara klättring för nybörjare.

Innan själva klättringen tog vi oss upp för en smal och hal snösluttning. Här kände man verkligen, ett felsteg och det är Game Over.

Utmattade kom vi då fram till klättringsmomentet. Min första kommentar var ’du skojar??? Här kommer inte jag över’ Det är svårt att beskriva med ord men det var alltså en lodrät bergsvägg, med några etapper av bredare platåer. Och här sa guiden ’ni får alla hitta er egen väg upp beroende på er längd och personlighet, vi ses däruppe’ Vaaa, jag kan ju inte klättra vad är det som händer? Första gången vi ska klättra gör vi det på Sveriges högsta berg, vems idé var detta???

Ok men what to do? Vi satt åtminstone fast i en stålvajer men det var läskigt att knäppa loss och flytta sin säkerhetskrok (eller vad det heter) varje gång det kom en ny vajer. Detta gjorde vi nog 100ggr. Hursomhelst vi klättrade på och den ena passagen blev värre och svårare än den innan. Jag hade gråten i halsen men ville göra Alex stolt så jag bet ihop, och det gick ju hursomhelst inte att bryta nu. ’wow titta på utsikten’ Nej skulle inte tro det, jag som inte är ett dugg höjdrädd fick rejäl svindel här. Gruppen var stöttande (så gott de kunde alla hade ju fullt upp att själva ta sig upp). Mitt i banan fick stackars Emil (från Karlskrona) kramp i benet så vi fick försöka klättra runt honom. Ja men absolut, ge mig lite fler utmaningar, bring it on. Det var riktigt svårt att hitta bra grepp, en gång stod jag med vänstertårna på en pytte liten utbuktning ur berget, med endast vänsterhanden på vajern, satte upp högerfoten i brösthöjd och tog i för mitt liv (bokstavligen) och drog mig upp vidare. Där var det nära att jag fick kasta in handduken.

På nåt j-a sätt tog vi oss iallafall upp tillslut. Jag gissar att vi klättrade i ca 1h. Det första jag säger med skakig röst när vi kommer upp är ’eh ska vi tillbaka samma väg?’ ’Ja men det brukar vara lättare nerför men 100ggr läskigare eftersom du då klättrar med magen utåt’ åh herregud ska jag ta helikopter tillbaka…

Härifrån var det en ’lättare’ vandring över mer stenbumlingar, 45 min kvar till toppen. Stackars Emil fick sätta sig och vänta tills vi kom tillbaka för krampen släppte inte.

Härifrån ansluter man till Västra Leden resten av biten till toppen.

Väl uppe på toppen är det som en tunn snöplatå om du absolut vill nå Sveriges allra högsta punkt och det ville vi såklart. Vår guide hade fäst ett rep så vi kunde koppla in vår klätterutrustning och stå fastkopplade på toppen. Det var ren eufori att äntligen komma hela vägen upp (och ja, Alex var först upp på toppen av hela gruppen).

Dock gick det inte att njuta så mycket eftersom man helt enkelt var livrädd. Det blir en hisnande tanke att man nu befinner sig högst upp i Sverige, vi vågade knappt se oss omkring och ville snabbt ner. Min Sverige flagga jag hade släpat med mig från Tumba hela vägen till toppen gjorde iallafall succé då alla skulle fotas med den.

Det var svårt att gå ner och flera gånger tappade jag fotfästet och fick åka kana ner från toppen. Väl på lite fast mark, fortfarande på toppen så att säga, började showen. Nån frågade om jag och Alex hade hela lattjolajbanlådan med oss. Jag tog upp gummianka och flagga och började fota, Alex hade sin åsna från Jordanien som nu inte bara rest jorden runt utan även fick följa med till toppen av Keb. Och dessutom plockade Alex fram rubriks kub och började lösa den i rekordfart. De andra fick sig ett gott skratt iallafall.

Ok då var vi klara, eller? Nej visst fan nu ska vi ju ner också.

7/7 fortsättning på dagen

När uthyrningen öppnade väckte jag Alex och släpade dit honom.

Vi provade ut kängor och hittade snabbt två par som satt bra. Jag är lite osäker på min högersko som är något trång så jag ska gå runt lite ikväll och känna efter.

Vi fick träffa vår guide Jon som känns som en stabil norrlänning. Dock har jag en känsla av att han i detta nu går runt och försöker trada bort sin grupp med dessa två jobbiga stockholmare efter alla mina dumma frågor. Jag får se till att visa mig från min charmiga sida imorgon på vandringen men risken är nog stor att han istället får uppleva en rädd, hungrig och trött Cissi, stackars kille.

Vi tog sen en fika på terassen i strålande sol. Bordet bredvid satt ett tjejgäng som hade tagit in en flaska bubbel och uppenbarligen firade sitt lyckade toppturförsök. Man blev både avis att de var klara och samtidigt pepp på att vi har vårat kvar.

Sen gick vi en liten promenad mot Elsas bro och därefter lite mer vila på rummet.

Kl 20 gick vi till informationsträffen och fick också träffa den grupp vi ska vandra med. Alla är hyfsade nybörjare så det känns bra, 8st är vi totalt.

Jag blev riktigt nervös av genomgången med alla tekniska moment men Alex är stencool så jag försöker anamma det. Jag är också taggad, det låter som en riktigt kul led med både glaciärvandring och klättring.

Jag bytte kängor så nu hoppas jag detta par levererar imorgon!!

Sen provade vi utrustningen (hjälm och klättersele) och packade våra ryggsäckar, därefter en fin middag i restaurangen men vi skippade desserten eftersom vi ville komma isäng senast 22. Kl 06.00 står klockan på, imorgon är det dags!!!!

7/7 Vägen mot Keb

Jag vaknade som vanligt runt kl 7. Hade svårt att somna då det visade sig att Nikkaloukta tydligen är ett värre partyställe än jag hade kunnat ana. Det lät som värsta finlandskryssningen utanför fönstret..hmm..börjar jag bli gammal?!

En rolig sak var att Alex tydligen hade somnat direkt när vi gick och la oss vid 20 och klockan 22.30 kom han instormandes till mitt rum fullt påklädd ’mamma vakna klockan är över 10 vi har försovit oss vi måste börja gå’. (Han har sin klocka inställd på internationell style så den visade 10.30). Han fick snällt gå och lägga sig igen och invänta morgondagen.

Jag gick till frukosten när de öppnade kl 8. Där fick mobilen mottagning så då kunde jag dricka kaffe och surfa lite iväntan på att nattsuddaren skulle behaga vakna.

Jag snodde med mig mackor och kaffe från buffén till vandringen och gick och väckte sjusovaren.

Kl 09.00 var vi på väg mot första delmålet, båten som ska ta oss över sjön Laddjuvaggi.

Det var en fin vandring genom en björkskog och en tydlig stig så felmarginalen att gå vilse är lika med noll, t.o.m. för mig (och det säger en del). På två ställen passerade man riktigt gungiga hängbroar, häftig upplevelse och inget för höjdrädda.

Alex höll tempot uppe och redan efter drygt en timme var vi framme vid båten. Vi betalade (900:-!!) och hoppade ombord. Den trevliga kaptenen tyckte Alex kunde köra över båten så han kunde ta lite rast.. sen berättade han glatt att han aldrig har tagit sig hela vägen upp till toppen, för det är ’skit jobbigt’. Men lycka till.

Det var en fin båttur över sjön och därefter väntade 8km vandring till Kebnekaise Fjällstation. Detta var en finare och mer öppen vandring. Mäktigt med berg på alla sidor, man känner sig ganska liten. Alex drog upp tempot ytterligare och jag fick kämpa för att hänga på, hoppas guiden imorgon håller ett något behagligare tempo. Vi mötte alla som var på väg tillbaka, det finns ju liksom ingen annan väg och tydligen ska man hälsa på varenda kotte. Så vi har nog sagt ’hej’ över 100ggr idag…

Vi fick en del kommentarer om att vi måste varit snabba som redan närmade oss fjällstationen och när vi hade 1km kvar så började det duggregna, så då var det bara att skruva upp tempot ytterligare. Kl 13.00 var vi framme, betydligt tidigare än beräknat. Men tur var det för lunchbuffén var bara öppen till 14 och vid detta laget var vi vrålhungriga. Så vi checkade snabbt in, bytte om till torra kläder och sen högg vi in på lunchen. Ris och kycklingcurry, smaskens efter nästan 2 mil vandring. Och ni kan ju gissa hur den kalla ölen smakade..

Precis utanför fönstret damp det plötsligt ner en stor låda från ingenstans, det visade sig vara en helikopterleverans med mat. Det är häftigt att se helikoptrarna köra i skytteltrafik med stora lådor dinglandes under.

Därefter hade vi ett par timmar att slå ihjäl innan uthyrningen öppnade, där vi skulle hämta ut våra vandringskängor. Så vi köpte snacks och la oss på rummet och vilade.

Avloppen är ju trasiga så tvättar sig gör man i bäcken. Rummen är helt ok, fräscha och bra temperatur.

Det känns skönt att vara lite uppvärmd men samtidigt lite jobbigt att jag är rätt slut i kroppen och fötterna redan. Gympaskor är inget att rekommendera då det var väldigt stenigt på vägen hit.

Ikväll kl 19 är det säkerhetsgenomgång med guiden och kl 21 middag. Sen hoppas jag på en god natts sömn innan vårat livs äventyr tar fart imorgon.

6/7 första dagen

Att gå och vänta på nåt är inte min starka sida så 4h innan avresa begav vi oss till Arlanda. Jag älskar känslan av att vara på väg någonstans och härligt att dela det med min son som är minst lika resglad som jag.

Vi åt lunch på Gyllene Måsen och sen tog vi varsin lyxkaffe på Espresso House, bra start.

Vi gick sen direkt till säkerhetskontrollen, av nån anledning är jag alltid lite nervös inför det och det är en milstolpe att vara igenom. Nytt är att man numera får ta med sig vätska in, mycket bra tycker jag så man kan få ta med sig en vattenflaska etc. Väl genom säkerhetskontrollen (där jag blev erbjuden ett jobb och Alex riskerade 2 års fängelse enligt en väktare pga foto till Snap) så gick vi direkt till gaten bara för att få reda på att flyget är försenat. Får hoppas bussen i Kiruna väntar in flyget.

20 min försenade lyfte äntligen planet. Det var nästan fullsatt men för ungefär 100 år sedan gav en kär gammal vän till mig ett bra tips (tack Micke): när man väljer sittplatser, välj gång plus fönster för ingen vill ju välja platsen i mitten mellan två personer sen så då får man med 99% säkerhet en trea för sig själv! Och om det mot förmodan ändå skulle råka sitta nån där så flyttar ju den personen gärna antingen till fönstret eller gången, win-win!

Det var tjo och tjim på planet och ett tag kändes det som att vi var på ett charterplan till Ibiza. Men det visade sig bara vara ett plan fullt av partyglada hemresande norrlänningar som tydligen hade unnat sig lite mungott på Arlanda.

Väl framme i Kiruna var det 1 min tills bussen skulle avgå, enda avgången för dagen och redan betalda (och dyrakr biljetter. Jag sprang före till bussen medan Alex gick för att hämta ut sin incheckade väska men det visade sig att bussen snällt stod och väntade. Jag har bävat en del för bussresan som skulle ta en timme. Jag blir lätt åksjuk och de norrländska vägarna har en förmåga att vara både guppiga och slingriga.

Efter 1h av vacker men extremt skumpig naturupplevelse (inkl vackra renar på vägen) med en galen chaufför var vi äntligen framme vid resans första övernattning, STF Nikkalouka.

restaurangen visade sig stänga redan kl 18 så det blev snabbt till att beställa middag. Alex tog en Renburgare, vilket han var mycket nöjd med. Jag vågade mig på att prova en Nikkaloukta-soppa, big mistake. Smaklös och tunn så det fick bli en våffla på det. Kl 19 köpte vi lite snacks och därefter bommade även den lilla shopen igen.

vi gick till vår fina stunga. Jag hade beställt den minsta campingstuga men min vana trogen så hade jag skrivit att Alex fyller år så vi blev uppgraderade till en egen 3-rums villa med egen dusch, toalett och kök, lyxigt!

Tidig kväll för imorgon påbörjar vi vandringen mot resans mål, Keb!

6/7 avresa

Alltid lite fjärilar i magen när man ska ut och resa, men lite extra just idag! En mer utmanande resa har jag nog aldrig gjort, men livet är till för att levas eller hur?

På bilden ser ni den gröna Västra leden och den röda Östra leden (som vi ska ge oss på).

tyvärr är det fel på vattenledningarna på Kebnekaise Fjällstation så det finns begränsat med vatten, men en utmaning mer eller mindre spelar inte så stor roll för oss. Huvudsaken vädret är med oss!

hoppas resan går som planerat så vi får en fin start på resan.

5 juli – 1 dag kvar till avresa

Nu närmar det sig. Packningen är klar och så även alla sista minuten köp, såsom vandringsbyxor, proteinbars, myggmedel etc.

Det ska bli osannolikt skönt att hoppa på planet mot Kiruna imorgon. Det har varit oklart in i det sista om vi ens skulle komma iväg, men nu ser det ut som att det är grönt ljus överallt.

Det enda som kan stoppa oss nu är vädret. Men det ska i vilket fall som helst bli mysigt att åka iväg med Alex och ha en härlig Norrlands upplevelse. Enligt SMHI just nu ser det ut att komma lite regn på lördag, men det ser inte så jätte farligt ut, så det är bara tummarna att vi får möjlighet att ta oss hela vägen upp till toppen.

29 juni – Planeringen tar form, och så även jag

Överrallt kring planeringen inför Kebnekaise kan man läsa ”Börja med träningen i tid, gärna 3-4 månader innan”. Denna veckan kom jag på att oj vi ska ju bestiga Sveriges högsta berg nästa vecka, Så nu är det hårdträning som gäller, typiskt mig. Så denna vecka har det blivit backträning, spinning, core, backträning igen. Tur jag har världens snällaste sambo som inte (vågar?) säga nej till mig, så jag har en trogen träningspartner som pushar mig genom det allra jobbigaste. Jag tror dock jag kommer tacka mig själv när jag väl är på plats, på väg upp mot mina drömmars mål.

För er som är lite mer intresserade av alla detaljer kommer här ett program jag har gjort till mig och Alex, hur vi planerar själva resan. Sen är det verkligen bara att hoppas att inget sätter käppar i hjulet för vårat topptursförsök. Det finns ju en del frågetecken. Vädret? Håller min fot? Hur blir det med Alex astma på den höjden? Räcker konditionen till? Och säkert 1000 saker till. Det enda jag inte oroar mig för är det mentala, ni som känner mig och Alex vet hur vår tävlingsvilja och envishet kan se ut, äntligen kanske vi kan få nytta av detta.

Hursomhelst här kommer det utlovade programmet, där kan jag även avslöja vilken led vi tar upp (men det har ni nog redan listat ut):

Program

Torsdag 6 juli

10.30-12.00:         Avresa till Arlanda
13.25-14.55:         Flyg Stockholm – Kiruna
15.30-16.30:         Buss Kiruna-Nikkaluokta
16.30:                    Checka in på Nikkaluokta Fjällstation
17.00:                   Titta runt, köpa frukost till vandringen
18.00:                   Restaurang Nikkaluokta Skáidi och avnjuta norrländska specialiteter

Fredag 7 juli:

09.00: Vakna, packa ihop
09.30-16.30: Vandra till Keb Fjällstation med paus för frulle samt för lyxlunch, Renburgare.

Från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation väntar nu 19 km med härlig fjällvandring. De första 5,5 km fram till sjön Láddjujávri består av lätt vandring genom björkskog. Väl framme vid sjön hittar du restaurang Enoks, här kan du stanna till för ett mål mat eller något enklare tilltugg innan du fortsätter. Vill du kan du välja att härifrån ta båt över Láddjujávri för att korta vandringstiden under sommaren. Leden fortsätter sedan längs med dalgången och Láddjujávri innan den så småningom viker av och börjar slingra sig uppför fjällsluttningen mot stationen. De sista kilometerna fram till stationen öppnar landskapet upp sig och terrängen blir något brantare. Vandringen tar vanligtvis mellan 5-6 timmar.

17.00: Checka in på Kebnekaise Fjällstation
17.30 2-rätters middag på Elsas kök. Då ringer klockan för den första sittningen. Denna sittning är bra för dem som planerar att göra en toppbestigning följande dag och passar in i guidernas informationsmöte inför toppturen.

Lördag 8 juli: Dags att ta oss upp på ”Sveriges tak”, nu kör vi!

06.00: Frukost
06.30-17.30: Dags att bege sig av mot toppen. Guidad tur via den svårare leden Östra sidan.

Att bestiga Kebnekaise är något som många drömmer om att göra. Följ med våra guider upp via östra leden, ett äventyr som tar dig över bäckar, branter, glaciärer och klättring mot vårt gemensamma mål sydtoppen. Östra leden till Kebnekaise sydtopp är en lång och fysiskt krävande dagstur, men innehåller också Sveriges högsta utsikt!

Östra leden börjar vid samma utgångspunkt som Västra leden men efter 1 km viker leden av upp i Jökelbäcken. Terrängen blir här brantare upp mot Kebnetjåkko, för att därefter plana ut mot Björlings glaciär där leden fortsätter. Att färdas över glaciär innebär att det finns stora risker för sprickor och snöbryggor som kan brista. Då glaciären rör på sig uppstår dessa sprickor och bryggor på olika ställen år från år. Det är av största vikt att man har kunskap och utrustning för hur man på ett säkert sätt färdas över glaciär innan man ger sig iväg ut på den. Efter Björlings glaciär kommer man fram till den etapp som innebär klättring. Klättringen graderas som tekniskt lätt, och det är fäst en stålvajer i bergväggen, en så kallad ”via ferrata”. Med hjälp av stålvajern som man säkrar sig i med hjälp av klätterutrusning tar man sig vidare de kommande 200 höjdmeter.

Topptursförsöket tar ca 10 timmar att genomföra, beroende på förhållanden på berget

Söndag 9 juli: Basta, chilla, äta god mat (Reservdag)

Måndag 10 juli:    Hemresa.
08.30:                   Frukost
09.00-16.00:         Promenera tillbaka till Nikkaluokta.
19.40-21.15:         Flyg Kiruna-Stockholm

Drömresan 2022-2023

5/1 – Avslutning

Ett sista kort inlägg får avsluta denna Drömresa!

Resan hem gick bra. Dock fick vi veta när vi landade i London att vårat sista flyg var inställt, segt! Men vi fick nya platser till ett flyg 6h senare. Eftersom exakt samma sak hände under Kanada-resan tidigare samma år hade vi lite rutin på detta nu. Det var bara att gilla läget, trots att vi såklart var rejält trötta och slitna. Vi åt på favvo-restaurangen (ja W fick sin dagliga burgare), shoppade lite och sen var det mest att vänta ut tiden. Vi avslutade med en fantastisk middag på Wagamama där A och A provade Ramen för första gången, succé!

Sen var det äntligen dags att boarda, och klockan 23.30 landade vi på Arlanda! Pappa hämtade upp oss och det är häftigt att se hur barnen (och vi) uppskattar Sverige och hemmet i Tumba på ett helt annat sätt efter en sån här långresa. Känslan för samtliga var också att ’har vi bara varit borta 2 veckor?’ Med tanke på allt vi upplevt känns det snarare som 2 månader. Underbart!

Nu ska vi smälta alla intryck, göra en fotobok ihop med anteckningarna från bloggen, för denna resan vill vi minnas varje dag av.

4/1 – Everglade

Idag var det upp och hoppa 5.45, kl 06.00 satt vi i mustangerna för vidare färd mot Everglades. Känslan är obeskrivlig när vi rullar ut med de fina bilarna från Key West. Först stannade vi till vid den sydligaste punkten vid ett monument för att ta kort. Det har varit för lång kö där innan men kl 06.00 var det folktomt.

Bra timing av oss att rulla in i Key West under solnedgången och lämna under soluppgången, det är verkligen en fantastisk väg att köra. 06.00 eller inte, partybilen kom igång direkt med trallvänliga låtar på högsta volym. DJ-Alex i framsätet och Tyra i baksätet. Hur T lyckades ta en power nap är otroligt med tanke på ljudnivån och basen på högsta nivå samt två sjungglada personer i framsätet.

I Key Largo stannade we på Wendys för att äta frulle, men det visade sig att de inte serverar det, konstigt både jag och B var så säkra på det. Istället åkte vi över vägen och tog en macka på Subway. Sen åkte vi vidare mot Everglades. Vi hade inte hur gott om tid som helst eftersom planet skulle gå 21.30 samma dag och vi har inte koll på eftermiddagstrafiken i Miami. Jag hade läst att entrén närmast Miami var Flamingo Lodge Entré, men när vi närmade oss stog det en skylt ’crocodile farm and boat tours’ så vi svängde av där. Men det visade sig att det var någon sidoverksamhet och inte själva nationalparken. Så vi åkte vidare lite till och kom till entrén, 10usd/pers (inte per bil tydligen som det står på hemsidan). Efter att vi kört in i Everglades tog det ytterligare 45 min innan man kom fram till själva båtturerna. Dessvärre var 12-turen inställd så vi fick köpa biljetter till kl 13.00. Närmare 3000:- för oss 6 personer så nu hoppades vi verkligen få se nån krokodil.

Vi hade 1,5h innan båtturen så vi gick in i souvenirshopen och fyllde upp de sista lediga hålen i resväskorna. Sen tog vi en promenad utmed en utmärkt trail där det enligt personalen var ’a very rich wild life’. Vi gick och gick men allt vi fick se var några små ödlor, myror samt något odefinierbart typ silverfiskar. När vi kom tillbaka åt vi lunch från en food truck och enligt Alex den bästa burgaren på resan, lite otippat. Bella fick äntligen en vegetarisk burgare som även den var grym.

Därefter var det dags att hoppa på båten, 1,5h skulle den ta och det var gassande sol och 30gr varmt. Nästan direkt såg vi en liten bebiskrokodil, detta bådar ju gott tänkte jag. Men där tog det också slut. Guiden gjorde sitt bästa med att försöka peka ut diverse fåglar samt få floran att verka spännande. Både jag och W var nära att somna, så spännande var det. Dock intressant med ett träd där löven är så giftiga att det räcker att nudda dem för att man ska dö, samt ett träd med väldigt speciella rötter som man brukar se när de visar bilder från Everglades. Annars hände det inte mycket. Precis i slutet av turen såg vi en stor krokodil nära båten, men that’s it. Nä Everglade känns extremt överskattat, vi var överens om att det bästa var att vi fick köra en extra runda med Mustangerna.

Sen var det raka vägen till flygplatsen. Lite bus med bilarna blev det också såklart. W flyttade över till partybilen som öste på allt vi kan hela vägen in i garaget på flygplatsen. Det gick smidigt att hitta tillbaka återigen tack vare vår grymma kartläsare Bella.

Väl på flygplatsen hämtade vi ut vårat bagage, alla 7 väskor stog kvar. Sen åt vi middag, bytte om och försökte få ner alla souvenirer i resväskorna. Det visade sig få plats men i 3 (av 6) väskor hade vi övervikt. Det har faktiskt aldrig nånsin hänt mig tidigare. Men vi hade en otroligt snäll dam som checkade in oss, ’vågar brukar ju aldrig visa riktigt rätt’ sa hon bara med en blinkning, så slapp vi betala extra, tack för det.

En lång men ok kö genom säkerhetskontrollen gjorde att vi kom till gaten ca 2h innan avgång. Lite sista shopping och häng vid gaten, nu fanns det ju Wi-Fi så alla nöjda!

Nu är det alldeles strax dax att boarda och nu håller vi tummarna att resan även får avslutas på ett bra sätt med lugn flygresa och smidig mellanlandning i London. Torsdag kl 17.10 landar vi förhoppningsvis i Stockholm!

2/1 – Barnens bidrag till bloggen

Vi började dagen med lyxfrukost på båten klockan 07.00. Efter det var det dags för landstigning. Mitt i kön kommer Gleisners på att de lämnat sina seapass (vilka behövs för att få gå på och av båten) i sina hytter så medan de hämtar sina kort får resten av familjen gå ur kön. Väl i land hittade vi en buss som tog oss hela vägen till flygplatsen, där vi skulle lämna hälften av bagaget eftersom det inte kommer få plats i bilarna vi ska hyra. Efter det skulle dem vuxna ställa sig i kön till biluthyrningen samtidigt som vi snällt fick sitta och vänta (utan internet!!). Inte nog med det hade Tyra panikartat ont i örat som ledde till en överdriven dos av Alvedon. Efter en timmes väntan hade vi äntligen fått bilarna, tydligen hade det uppstått problem eftersom Cissi inte hade något kreditkort.

Bilarna var inget mindre än extremt coola. Det var två fordmustanger som väntade oss och det var redan förut bestämt att tjejerna skulle åka med Alexander och killarna med Cissi. På vägen ut fick vi papperskartor eftersom vi inte kunde använda GPS. Alexanders bil åkte först (av självklara anledningar) och navigeringen ut ur staden gick suveränt tack vare kartläsaren med ”A” i orientering. I Cissis bil gick det desto sämre med kartläsningen och de bestämde sig snabbt för att inte ens försöka och bara följa efter Alexanders bil. Väl ute på motorvägen delades bilarna in i lugna, country/rock och partybilen (vi låter er gissa vilken som är vilken).

När det var dags för lunch hittade vi knappt någonstans att äta men till slut såg vi ett Mc Donalds som vi tänkte skulle duga. Tyvärr var det ingen hit när det visade sig att det inte fanns ett enda vegetariskt alternativ och dessutom hoppade ödlor ner från träden så vi fick åka vidare. Till slut kom vi till ett Wendys, vilket var mycket bättre med god mat och stora portioner. Här passade William och Tyra på att byta bil (förmodligen för att partybilen blivit lite för mycket för trötta William). Efter det här var det dags att köra vidare och efter vad som kändes som en evighet, och ett antal tupplurar för barnen Gleisners, kom vi fram till en jättemysig marknad där det inhandlades allt ifrån snäckor till shaved ice, här fanns det också gott om pelikaner. Det här var sista stoppet innan slutdestinationen.

Efter ungefär 1.5 timmar var vi äntligen framme. Cissi hade förberett oss på att hela familjen skulle bo i samma rum och att det inte skulle vara särskilt bra standard men vi blev positivt överraskade när det visade sig finns tre sovrum. När alla gjort sig hemmastadda tog vi oss ut på en kvällspromenad för att kolla in området och hitta något att äta. Lägenheten är jättenära stranden och ligger mitt i en shoppinggata. Även här var det svårt att hitta vegetarisk mat men till slut kom vi fram till en italiensk restaurang. Detta var en av de bästa restaurangerna vi någonsin varit på. Det var mysig miljö, väldigt god mat, bra service och dessutom fick vi två extrarätter gratis. Efter maten hade alla fått lite extra energi och vi begav oss ut på shoppinggatan. Vi bestämde oss också för att bara titta nu på kvällen och i stället handla dagen efter eftersom alla börjar få ont om pengar. På vägen hem gick vi förbi ett cirkle k för att köpa frukost inför morgondagen. Croissanterna var slut så det bestämdes att Alexander skulle gå upp tidigare och köpa dem nybakta nästa morgon. Nu var alla väldigt trötta och vi alla somnade nog ganska tidigt.

P.s. Vi har blivit mutade för att skriva detta inlägg.

3/1 – Key West

Natten var varm men helt ok. Vid 7.30 tog jag och Alexander en morgonpromenad genom Key West ner till stranden, detta kommer jag sakna!

Vi köpte med oss nybakta croissanter och baguetter från bageriet, när vi kom hem vaknade barnen och vi åt frukost. Sen gav vi oss av till stranden. Allt var dock stängt så jag och Alex bestämde oss för att ge oss ut på upptäcksfärd. Alla cyklar omkring på hyrcyklar så vi tänkte vi går tills vi hittar ett uthyrningsställe. Vi gick åt fel håll kan jag säga. Vi gick och gick och gick. Det passerade ett turisttåg så finns bestämde att nästa gång det kommer hoppar vi på. Efter typ en timmes svettig promenad (utan ett enda uthyrningsställe) såg vi plötsligt tåget, yes! Vi skyndade oss dit bara för att få veta att det är här tåget parkerar, så det var bara att fortsätta gå. Efter lite panikspurter över gatan då och då (vi är båda hysteriskt rädda för både tupparna och ödlorna) kom vi plötsligt fram till en strand, samt nån typ av avspärrning. Men om vi tog av oss skorna och vadade ut i vattnet så kunde vi nog komma runt avspärrningarna, sagt och gjort. Blöta och sandiga kom vi ut på andra sidan, vilket visade sig vara en lyxresort (Throw back Thailand då exakt samma sak hände oss). Efter lite irrande på området frågade en personal vad vi håller på med ’looking for exit’ han pekade snällt ut en dörr, log och sa ’here is the Escape Door’ Tackar!!

Nu (2h sen vi lämnade övriga familjen) börjar mitt tålamod tryta! Jag är trött, hungrig, smutsig och dessutom kissnödig. Sätter mig och strejkar på trappan till lyxhotellet. Alex ifrågasätter (med rätta?) hur fan jag tror att jag skulle klara Robinson, med mitt tålamod. Jaja det var bara att fortsätta gå! 20 min senare var vi tillbaka i lägenheten så jag fick gå på toa och ta en chokladkaka, så då var ordningen återställd.

Där mötte vi upp Alexander och Tyra som hade kommit för att hämta upp Mustangen. Vi körde ner båda bilarna till stranden, synd att bara ha dem stående. Där mötte vi upp B och W som låg och stekte i solen, ovetandes om det svettiga äventyret vi har varit ute på. Vi åt lunch på strandrestaurangen och killarna tog en burgare och enligt Alex den godaste på hela resan, dock missade vi dricksen, men det är en annan story.

Alexander och tjejerna gick till lägenheten och duschade så jag och killarna satte oss i Mustangen och ’bryggseglade’ och lyssnade på bra musik! Sen tog vi bilarna och cruisade genom hela Key West och lyssnade på en passande låt ’Sommar sommar sol igen, det kommer aldrig kännas bättre än just nu’

Vi körde till västkusten vid hamnen, jätte mysigt ställe, det blev en glass och en Key Lime Pie. Lite mer shopping, Bella försvann till en bokhandel, Books & Books, och shoppade loss.

Jag, Alex och William hoppade in i partibilen och hittade hem helt själva. Där blev det, håll i er nu, mer glass, mer shopping.

Sen chillade vi i lägenheten några minuter innan det var dags att fånga solnedgången på Key West sydligaste udde. Först behövde vi köpa en kokosnöt till W och Ananasdrinkar till de andra enkom för att få till lite Insta-vänliga bilder. Det blev en mysig stund i solnedgången.

Sen letade vi upp en mysig restaurang och förrätterna var (som det ofta är) det bästa på hela middagen. Sen körde vi lite trädgårdsspel och promenerade hemåt. Imorgon är det sista dagen och då blir det efterlängtad road trip med Mustangerna följt av Everglades.

2/1 – Bucket list check

Vi avslutade kryssningen med stil då ’The Key’-paketet levererade en sista härlig a la carte frukost. Lite pannkakor och fattiga riddare senare var vi redo för att kliva av båten i Miami. Men först efter att Gleisner-delen av familjen återigen strulat med sina seapass och helt enkelt lämnat dem i hytten. Man behöver dessa för att checka ut från båten så det blev en språngmars tillbaka. Det gick smidigt att komma av och sen skulle vi leta efter en taxi som kunde ta 6 pers till flygplatsen. När vi kom av stog det en buss framkörd som det stog ’Miami airport’ på, så det var bara att hoppa på, betalt ville dem heller inte ha, tror vi.

Väl på flygplatsen letade vi oss fram till bagageinlämningen för vi skulle inte få plats med bagaget i våra 2 hyrbilar. Även det gick smidigt, sen tog vi gratiståget till biluthyrningen. Det var nästan ingen kö men väl framme började frågorna, vill ni ha helförsäkring? Vill ni förskottsbetala tullarna? Bensinen? Etc. Alex fick snabbt ok på sin bil (även om det först såg ut att vara bokat på ett pick up ställe 40 min därifrån men det löste sig). När jag sen skulle hämta ut min bil var jag tvungen att visa ett kreditkort (mitt vanliga bankkort var inte ok). Jag: ’I don’t have any’ Hon: ’but I need One’ Vad tusan gör vi nu? Tillslut fick vi göra så att vi bokade båda bilarna på Alexander så han kunde garantera med ditt kreditkort och lägga till mig som extra förare på ena bilen, 1000:- fattigare men nöjda att vi nu kunde hämta ut bilarna gick vi till garaget. Jag har varit extremt nervös för denna delen av resan, t.o.m. värre än hästridningen och zip linen.

Jag är ju inte direkt känd för att vara den säkraste bilföraren hemma i Sverige och jag har aldrig kört utomlands. Jag hade kallt räknat med att få en ordentlig genomgång av bilen innan men icke. Väl i garaget frågade jag nån var vi hämtar nyckel ’den sitter i bilen’ blev svaret. Ok, det viktigaste var att komma på hur vi cabbade ner taket, sen var det bara att köra. Till barnens stora glädje fick vi 2 snygga Mustanger. När vi bokade denna resa kom vi snabbt fram till att bila med 6 personer till Key West krävdes två bilar, och så glada vi är för det nu att vi valde det alternativet. Känslan att köra utan tak i 38gr värmen är magisk.

Jag tror vi alla hade lyckopirr i magen när vi körde genom Miami ut på Key West. Alex konstaterade så snabbt vi rullat ut från flygplatsen att ’detta blir den bästa dagen hittills’, jag är nog benägen att hålla med.

Vi delade på syskonen denna gång så tjejerna åkte i Alexanders bil och killarna med mig, sen bytte W och T plats efter halva vägen. Alexander fick såklart visa vägen och jag gjorde mitt bästa att hänga på som följebil. Lättare sagt än gjort då alla försökte lägga sig emellan oss så jag försökte täppa till gapet men ändå värna om säkerheten. Men herregud vilken grym bil det var att köra. Det kan nog vara så att Mustang har gått om min tidigare favoritbil, Mini.

Det är helt omöjligt för mig att beskriva vad vi var med om längs resan, det enda jag kan säga är, gör denna resan!!!! Om ni så bara ska besöka en plats till innan ni dör, bila till Key West!

Det var lite olika känsla i de två bilarna. I första bilen, där Bella gjorde ett grymt jobb som kartläsare (och då pratar vi en gammal hederlig papperskarta utan den lilla blå pluppen som visar var vi är). I den bilen var det skönt countrygung blandat med gammal hederlig rockmusik. I den bilen tog man tydligen power naps under resans gång. I den andra bilen, följebilen bakom, var det fullt ös minst sagt, konstant i alla 6h det tog att köra. DJ Alex blandade skön musik, allt från Gyllene Tider och Lasse Berghagen till ’nyare’ popmusik och Caramellosången (eller vad den heter), det viktigaste var att vi kunde sjunga med i varenda låt! Båda bilarna kom också på att det minsann gick att dansa med till YMCA nu när vi inte hade tak, till våra medtrafikanters stora nöje(?).

Vi stannade för att äta lunch på Gyllene Måsen. Vi tänkte det vore kul att testa på Mcd här i USA, men döm om vår förvåning när det visar sig att de inte har en enda vegetarisk sak på menyn, ingen halloumiburgare, ingenting. Så det var bara att hoppa in i bilarna och köra av på nästa ställe, Wendys blev det till A och B stora glädje, vi har alltid velat testa den. Mycket goda burgare intogs och Bella fick iallafall lite nachochips till lunch. Att vara vegetarian i USA är nog inte det lättaste.

Vi stannade på ett ställe till längs vägen, ett helt fantastiskt litet marknadsställe, jag tror det hette Robbies Marina. Där skulle jag mycket väl kunna tänka mig spendera nån natt nästa gång vi åker hit. Barnen tog varsin Shave Ice (Throwback Hawaii) och vi tog en iskaffe. Sen följde lite mer shopping innan vi drog vidare längs med de fantastiska broarna som leder ut till Key West. Vi hade dessutom lyckats pricka in solnedgången precis när vi rullar in längs strandpromenaden, magiskt! Se solnedgången i Key West = Bucketlist check!

Vi hittade snabbt fram till lägenheten som låg på en innergård från själva gågatan där alla affärer och restauranger ligger, lyckat! 3-rumslägenheten var över förväntan. Vi visste att vi skulle få dela sängar och vi visste att det inte fanns ac, men den var större och fräschare än vi räknat med. När jag bokade valde jag helt enkelt läge framför comfort. Jag älskar att bo mitt i smeten när man bara ska vara här nåt dygn. Då vill jag inte lägga tid på transport.

Vi packade in oss och gick sen snabbt ut på stan då vi var rejält hungriga. Efter att ha tittat på ett par restauranger valde vi tillsist en italiensk restaurang och vilket lyckokast det blev. Det börjar med att servitrisen kommer in med lite complimentary förrätter, friterade kronärtskockor samt en hel skål med parmesanbröd, vår typ av restaurang det! Vi tog ett glas vin var och det var en campingupphällning ala Hasslö, stora glas fyllda ända upp till kanten, bättre och bättre.

Alla tog pasta och var jätte nöjda (utom T men hon var nog lite mätt sen allt bröd). T har även fått ont i örat av någon anledning sen vi klev av båten så det spökar nog också. Som tur är hjälper Alvedon och nu är det mycket bättre.

Efter det fantastiska restaurangbesöket tog vi en liten shoppingrunda. Nu börjar barnens pengar tryta, det är alltid en svår balansgång mellan ’nu är vi här, det gäller att passa på’, och ’vi vill ju ha lite pengar kvar när vi kommer hem också’, men det är helt enkelt ett val de själva måste göra. De har fått julklappspengar samt lite pengar av oss, men dem tog slut nånstans på Barbados typ.

Vid 22.00 låg vi alla i våra sängar och jag tror alla somnade med ett leende på läpparna.

Imorgon är det nästsista dagen på denna drömresan och jag tror hemlängtan är lika med noll för samtliga!

1/1 – Välkommen 2023

Jag väckte Alexander vid 07.00, trodde jag, det visade sig att vi hade ställt tillbaka klockan en timme inatt så egentligen var kl bara 06. Jaja det blev en tidig löprunda på däck för mig 2 mile, 3km. Sen tog jag en andra frulle med barnen mysigt. Alla gick ut och la sig i solen på pooldäck, men jag och Bella gick till vår efterlängtade sushi making class. Det var över förväntan, en jätte fin restaurang och trevlig personal. Vi fick göra 4 olika sorters sushi och vi som brukar laga ganska mycket hemma fick äntligen lära oss vad tusan man ska ha bambumattan till. När vi var klara fick vi äta upp det vi lagat, galet gott, dessutom fick vi nån typ av sushi making certifikat så nu vet ni vilka ni ska ringa om ni vill ha sushimiddag nångång.

Därefter gick jag och Bella och la oss i solen. De andra var och surfade och gick sen till puben för att delta på ännu ett quiz. Denna gång med Europa-tema, slår dem inte amerikanerna i det så är det epic fail! (De fick alla rätt men missade på utslagsfråga).

Herregud vad jag njuter denna sista dag till havs. Stekande sol, lite svalkande bris och ett reggeaband som spelar skön live musik! Kan vi stanna tiden nu?

Kl 13 var det dags för lunch men eftersom jag och Bella hade kalasat på sushi blev vi kvar på pooldäck, och tänka sig, prick kl 13 var det dags för tävlingen ’worlds sexiest man’. Det hade vi helt missat, eller hade vi? Tyvärr kunde jag ju inte springa upp och anmäla Alexander eftersom han var på lunch men det kanske var tur, det hade blivit kross och nu har han väl vunnit nog med tävlingar denna semestern. Istället fick vi se 6 andra halvnakna män göra bort sig i diverse tävlingar.

Mer sol, mer live musik, mer livsglädje helt enkelt!

Framåt 16-tiden begav vi oss till puben för att vara med på en ny pussel-tävling. Den var om möjligt ännu svårare än igår och jag tror Bella och William var de enda som lyckades klura fram ett svar var.

Sen gick William och Alexander för att surfa en sista gång men det var typ en halvtimmes kö och jag har ju noll tålamod att vänta så nu följde nog den första stunden på hela semestern då jag har haft lite långtråkigt. Ingen ville spela pingis eller minigolf med mig heller. Så jag passade på att gå runt och fota båten lite och tog en drink i ren tristess. Det som blir extra kul för just mig är att jag aldrig har lärt mig hitta på såna här båtar, jag hittar ju aldrig ens till min egen hytt på en liten viking line båt så detta är verkligen inget undantag. Men kul för mig då det blir nya upptäckter kring varje hörn, dock mest frustrerande då barnen lärde sig hitta på en timme och de vanligaste messen jag fått är ’var är du?’ Vanligaste svaret från mig ’jag har ingen jävla aning’ Ett under att jag är bra på det här med ett planera resor, lokalsinnet däremot har jag befriats ifrån.

När vi stog och väntade på deras tur märkte vi att precis alla framför dem var grymma på surfing. Hmm antingen är det jävligt lätt eller så är alla före W och A ruskigt bra. Det visade sig att dem andra var ruskigt bra för plötsligt var det en annan nivå när svenskarna försökte sig på surfingbrädan. Men friskt vågat ändå!

Jag, Bella och Tyra njöt av årets första solnedgång, den var magisk.

Sista middagen valde vi den fantastiska buffén, om vi har tröttnat på den? Inte det minsta. Sen var det tyvärr dags att packa för imorgon kliver vi iland i Miami. Jag känner mig inte alls klar med kryssningen och är som vanligt som ett litet barn när semestern närmar sig sitt slut, ’bara en dag till snälla’, jag blir nog aldrig nöjd.

Efter middagen bjöd vi barnen på 20usd var att sätta sprätt på i Arcade. Vi hade jättekul även om vi fick släpa W därifrån. Jag hade dessutom varit där med Bella tidigare på dagen för att försöka vinna en gummianka så att jag kunde lura de andra att jag hade hittat den. Det är nämligen den enda sak som skulle kunna göra detta till den optimala semestern och kryssningen, att få hitta en anka. Det finns ett spel som kallas ’ cruising ducks’ som innebär att man gömmer gummiankor på kryssningar, perfekt för mig som samlar på just gummiankor! Dock vann jag ingen anka men lika bra var nog det för 5 min senare hittar faktiskt Alexander vår första anka!!! Coolt och äntligen är kryssningen fulländad! Vi är ju ett team så det var faktiskt vår anka oberoende av vem som hittade den. (När jag 10 min senare hittar en alldeles egen anka är det plötsligt ’jag’ som hittat den och ’min’ anka), så mycket för team work! Kul iallafall att hitta 2 ankor sista dagen. Vi har självklart också gömt ankor för andra att hitta!

Barnen såg sen en stand up show. Vi testade tärning för första gången på casinot, men vad är det för konstigt spel? tack vet jag Black jack, som vi avslutade med och gick återigen lite plus!

Vid midnatt gav sig Alexander och barnen ut för en sista chans att se när de bytte hissgolv. Det visade sig att de inte var själva om detta (som tydligen är nån grej på TikTok), hissarna var fulla av andra ungdomar som åkte upp och ner. En halvtimmes hissåkande senare lyckades de matcha in killen som bytte golvet, hurra lyckan är total, bra avslutning på kryssningen!

Men semestern är ju faktiskt inte riktigt slut. Imorgon börjar den spännande etapp 3 av denna drömresa. Då hämtar vi ut 2 cabar och cruisar ner till Key West och på vägen tillbaka till flygplatsen svänger vi förbi Everglades, så än är inte detta äventyr slut!

1/1 – Gott nytt 2023

Herregud vad jag njuter denna sista dag till havs. Stekande sol, lite svalkande bris och ett reggeaband som spelar skön live musik! Kan vi stanna tiden nu?

Mer sol, mer live musik, mer livsglädje helt enkelt!

Sen gick William och Alexander för att surfa en sista gång men det var typ en halvtimmes kö och jag har ju noll tålamod att vänta så nu följde nog den första stunden på hela semestern då jag har haft lite långtråkigt. Ingen ville spela pingis eller minigolf med mig heller. Så jag passade på att gå runt och fota båten lite och tog en rom och cola i ren tristess. Det som blir extra kul för just mig är att jag aldrig har lärt mig hitta på såna här båtar, jag hittar ju aldrig ens till min egen hytt på en liten viking line båt så detta är verkligen inget undantag. Men kul för mig då det blir nya upptäckter kring varje hörn, dock mest frustrerande då barnen lärde sig hitta på en timme och de vanligaste messen jag fått är ’var är du?’ Vanligaste svaret från mig ’jag har ingen jävla aning’ Ett under att jag är bra på det här med ett planera resor, lokalsinnet däremot har jag befriats ifrån.

Jag, Bella och Tyra njöt av årets första solnedgång, den var magisk.

Efter middagen bjöd vi barnen på 20usd var att sätta sprätt på i Arcade. Vi hade jättekul även om vi fick släpa W därifrån. Jag hade dessutom varit där med Bella tidigare på dagen för att försöka vinna en gummianka så att jag kunde lura de andra att jag hade hittat den. Det är nämligen den enda sak som skulle kunna göra detta till den optimala semestern och kryssningen, att få hitta en anka. Dock vann jag ingen anka men lika bra var nog det för 5 min senare hittar faktiskt Alexander vår första anka!!! Coolt och äntligen är kryssningen fulländad! Vi är ju ett team så det var faktiskt vår anka oberoende av vem som hittade den. (När jag 10 min senare hittar en alldeles egen anka är det plötsligt ’jag’ som hittat den och ’min’ anka), så mycket för team work!

31/12 – Ett annorlunda nyår

Jag sov riktigt bra och vaknade utvilad vid 7.30. Jag och Alexander tog frukost på soldäck för även här måste man handdukspaxa solstolar för att få bra platser resten av dagen.

Jag tog sen en andra frukost med barnen lyx. Kommer sakna att få applåder varje morgon när man går in i frukostmatsalen, samt få serverad frukost och dessutom lämna disken, sa jag lyx?! Jag kommer även sakna trubadurerna som varje morgon står och spelar olika varianter av ’wash your hands’, de har bl.a. gjort om AcDc/Metallica/Queen, kul. T.ex. ’wash your hands, it’s now or never, we just gonna wash forever’

Efter lite morgonsolning var det dags för dagens första aktivitet, cup cake dekoration med B och T. Jätte kul och pyssligt och på något sätt fick de ihop 2 fantastiska små grodor!

Därefter bar det direkt av över gången till baren bredvid där det var servettvikning. Ganska svårt men kul! Lite senare dags för handduksvikningslektion. Tjejernas dag idag!

W och A hängde på pool däck konstant, strålande sol och 30gr varmt, ren njutning på årets sista dag, underbart!

Framför livebandet på däck som spelar grym reggea står en ensam dam och skakar loss, pinsamt tänker nog många, you go girl tänker jag och ansluter på ’dansgolvet’, men först efter att ha förvarnat Alex som snabbt försvann från soldäck. Lite senare fick jag faktiskt sällskap av min dansante man så en liten nyårs-salsa fick det bli, ren glädje.

Lunchen bestod till Bellas stora lycka av nachos, mums!

Eftermiddagen fortsatte i riktigt semester mode i solen på pooldäck, magiskt.

Vi var även med på ett mystery puzzle quiz som höll på i 45 kaosartade minuter där vi mest slängde pennan fram och tillbaka mellan oss, men mitt i allt kaos knäckte vi faktiskt en hel del av gåtorna, den vita kaninen missade vi dock på så ingen vinst för Fam BeeGees denna gång.

Framåt 18-tiden bytte vi om till finkläder, lockade hår, knöt slipsarna och gick förbi fotostudion och tog lite fina nyårsfoton! Jag gick in på Google Maps för att se vilken närmsta ön är när vi seglar in i 2023, det visar sig vara Haiti/Dominikanska Republiken, exotiskt!

Sen mötte vi upp Alex och Bella i Star Lounge strax innan kl 19 (alltså det svenska tolvslaget) och skålade in nyåret där hemma (W gick till gymmet och T ville vila på rummet lite). Därefter såg vi en riktigt bra show, ett Beatles cover band som var hur bra som helst och massa bra musik såklart, bästa showen hittills på kryssningen.

20.45 var det dags att sätta sig till bords och välja från menyn 3-rätter, lyxigt värre. Alla var väldigt nöjda med sin mat, bästa middagen på hela året fick avsluta 2022, kul! Vi fick även nyårshattar och diadem. Så efter middagen tog vi lite mer foton ihop samt gick omkring och lyssnade på live musik.

Framåt tolvslaget gick vi upp på pool deck och skålade in 2023! Overkligt att stå och se ut över havet i 26-gradig värme och lyssna på livemusik på nyårsafton. Precis innan 12-slaget kom den dagliga regnskuren men vad gör väl det när det var världens partystämning på däck.

Gott nytt år! Nu ser vi till att göra 2023 till bästa året nånsin, deal?

30/12 – St Kitts

Bästa natten hittils, jag sov till kl 07.00, jätte skönt det behövde jag. Vi tog lite mysmorgon med kaffe på sängen därefter ett morgondopp i bubbelpoolen innan vi anslöt med barnen till frukosten.

Idag är det ett slitet gäng som kliver iland. Brända och trötta av alla intryck, så det ska bli skönt med att avsluta kryssningen med 2dagar till havs. Tur att det var den mest hypade aktiviteten idag så vi lyckades plocka fram den sista energin.

Vi fick gå iland kl 10.30 och då höll vi oss i hamnområdet till kl 11.30 då vår transfer till delfinerna skulle plocka upp oss. Hamnområdet var det mest turistiska hittills fullt av försäljare. Barnen fick äntligen hålla en apa (W och T har aldrig gjort det innan). Vi tog en milkshake och jag smakade en rom, otroligt gott. Bilresan till delfinerna tog ca 15 min och var helt ok, mycket fnitter på mig och Alex, två övertrötta Berggrens kan bli lite för mycket ibland.

Väl framme fick vi på oss en flytväst samt lite snabba instruktioner och sen var det bara att hoppa i vattnet där delfinerna simmade runt, overklig känsla. Sen följde 40 min ren njutning. Vi fick verkligen mycket tid med delfinerna, skaka hand, göra konster, pussa, kramas, bli ivägskickade med bara fötterna, åka med delfinen på magen samt åka med två delfinerna genom att hålla i fenorna. Barnen hade fått ett deluxe paket så de fick göra allt! Glada och nöjda möts vi upp efter, en riktig dream come true för mig och det kan ha kommit en och annan lyckotår. Därefter höll det på att komma tårar av en annan anledning, när vi skulle hämta ut våra foton. Vi var beredde på att det kunde vara dyrare än hästarna och zip linen (som kostade 400:- totalt), men här kostade alla foton 3000:-. Jaja what to do, tur vi hade pengar över sen innan så det var bara att snällt betala.

Därefter blev det buss tillbaka till båten, lite mer shopping och sen gick vi ombord lite tidigare idag. Då hann vi med att äta lunchbuffén vid kl 15, och alla blev återigen mätta (ja W fick sig sin dagliga hamburgare). Sen gick tjejerna till hytten och vilade och vi andra gick upp till pool däck för att bränna sönder oss lite till, är man i Karibien så är man.

På kvällen såg vi isshowen som vi hade missat tidigare kvällar, den var riktigt bra, kul och därefter blev det middag.

Sen vann vi tillbaka 50Usd på Casinot och promenerade runt på båten lite och lyssnade på live musik, mysigt. Alexander hann däremellan med att få in alla rätt på Queen-quiz och vann ett pris! Kvällen avslutades med karaoke där Alexander dominerade och bör gå vidare till finalen om allt går rätt till. En av de bästa dagarna på resan helt klart!

Imorgon är det årets sista dag och jag vet inte om jag nånsin har mått bättre.

29/12 – Barbados

Natten var hemsk. Redan när vi gick och la oss började det gunga, rejält. Så min natt har mest bestått av illamående och katastroftankar.

Idag var det lite sovmorgon då vi anlände Barbados kl 10 (istället för 8 som de andra öarna). Vi passade på att äta den lyxiga a la carte frukosten, mycket gott.

Sedan klev vi av båten och tog sikte på första bästa taxi som skulle ta oss till Barbados bästa strand (med på top 20 bästa stränderna i världen) Carlisle Bay, så förväntningarna var höga. Färjeterminalen var gigantisk så det tog en halvtimme att komma fram till taxin men sen var det bara en 10 min skumpig bilresa till stranden.

Idag hade vi sett framemot en heldag på stranden hela familjen. Kanske lite snorkling, det ska tydligen vara ett populärt tillhåll för sköldpaddor.

Vi hittade snabbt solstolar precis vid strandkanten och stranden levde upp till sitt rykte! Vi solade och badade nån timme innan alla utom jag och Alex gav sig iväg på en snorkeltur i en glasbotten-båt. Ca 2h senare var de tillbaka nöjda och glada. De hade snorklat vid ett skeppsvrak samt även simmar med sköldpaddor, häftigt. Under tiden hade jag och Alex solat och badat och bara njutit av det härligt ljumma vattnet. Vi fick dessutom ta del av ett högljutt bråk mellan 2 försäljare ’I have a big gun’ men på ca 1 min var polisen där och ordningen återställd. Jag slumrade lite i solen och nu var det min tur att bränna mig.

När de andra var tillbaka handlade vi lunch från några food trucks. W fortsatte på sitt spår och valde hamburgare, jag tror han har ätit det varje dag på semestern. Bella tog vegetariska curryknyten men som tur var köpte vi även med oss en pizza för knytena gick inte hem. Alex testade grillad haj, ganska gott blev omdömet.

Som på samtliga av dessa öar kommer regnskurarna och går lite då och då. Som tur är håller de i sig ett par minuter per gång och det är så pass varmt att det inte gör så mycket.

Efter ett par magiska timmar på en fantastisk strand tog vi taxi tillbaka till färjeterminalen för återigen lite shopping. Vi köpte lokal Rom (som tydligen kommer från Barbados) och lite mer krims krams. Sen tillbaka till båten och same proceduer as last night. Dusch, soldäck, mys mys och mys till live musik i solen/regnet. Tjejerna passade på att vila i hytten lite.

Runt kl 18 åt vi middagsbufféen och återigen gör den ingen besviken. Jag och Bella shoppade solglasögon och en hatt, sen gick vi och Alexander till Star Club och lyssnade på live musik. Även Alex slöt upp och fick även han uppleva när dansgolvet intogs av alla båtens 80-plussare, underbart! Vi hann även med en kvälls-quiz där Alexander slog till med 17 av 20 rätt, imponerande. Därefter var det dags för mig att göra kväll eftersom jag bävar för en lika stormig natt igen.

Imorgon är det sista strandstoppet på kryssningen, nämligen St Kitts med resans mest hypade höjdpunkt, simma med delfiner!

28/12 – Antigua

Återigen en grym frukostbuffé med magisk utsikt, detta kan jag vänja mig vid.

Vi klev av båten mot resans stora äventyr, zip line. Denna gång stannade vi på piren och hittade snabbt till rätt grupp. Dock blev vi ståendes lite för William fick vända tillbaka och fixa nytt kort för andra dagen i rad, vet inte hur han lyckas slita ut ett kort per dag. Till slut kom iaf även William och Alexander av båten. Jag och ungdomarna begav oss mot bussen med vår grupp. Tyra och Alexander hoppade in i en taxi mot beach häng.

Bussturen var om möjligt ännu värre än gårdagen. Vänstertrafik, tvära kurvor och extremt dålig väg. Den enda som satt ganska bra var Alex som fick shot gun men jag hade nog inte vågat sitta där. Väl framme kändes det redan som att äventyret var klart med tanke på bilresan. Bella hade konstigt nog lyckats se det ena djuret efter det andra under den skumpiga bilresan, vi andra såg inte ett enda djur, hon har verkligen öga för sina djur. Vi blev bjudna på en god fruktdrink men när vi skulle låsa in väskorna så drog plötsligt William iväg med en annan grupp. Så när jag, Alex och Bella fick säkerhetsgenomgång bad jag personalen hämta William från den andra gruppen. Så William stog i godan ro när de plötsligt ropade ut ’is there a little boy called William here’ jaja liten och liten men nu var vi iaf samlade allihop igen. Efter säkerhetsgenomgången säger de ’har ni några frågor’, nej då går vi vidare, varav William viskade till mig ’jag fattade ingenting’ nej inte jag heller, de har en sjukt konstig dialekt här. Jaja det blir nog bra, Bella fick förklara lite. Första hoppet är alltid värst, så även denna gång, riktigt riktigt läskigt var det. Speciellt eftersom alla tre barnen hoppade före mig, ingen skön känsla att se barnen hoppa ut över ett stort stup. Därefter följde 15 olika zip lines över regnskogen, läskigt men häftigt. Personalen på de olika plattformarna var störtsköna och skojade mycket, tex skrek ’no wait’ precis när folk hoppade, kul tyckte dem.

Jag är mäkta stolt över att jag klarade av detta och stolt över barnen som gjorde detta helt utan rädsla och ren glädje. Väl tillbaka köpte vi lite foton och sen var det samma läskiga bilresa tillbaka till båten.

Tanken var då att vi skulle leta oss fram till stranden där Tyra och Alexander befann sig men alla barnen var hungriga och längtade tillbaka till båten och pool området och buffén. Sagt och gjort vi klev ombord och åt lunch vid kl 13.30. Strax därefter kom även Tyra och Alexander ombord. Efter lunchen gick Alex upp till poolen och vi andra klev av igen för en liten shoppingrunda i Antigua.

Vi hittade lite presenter och souvenirer. Även här är det härlig live musik, speciellt en typ av plåttrumma som de spelade olika toner på, coolt. Sen var det dags att boarda skeppet igen. Vi är alla överens om att hittils leder St Marteen ö-kampen som den mysigaste ön. Dock tror jag det blir hård konkurrens imorgon då vi anländer till Barbados.

Jag och Alexander tog en öl på balkongen medan vi tog upp datorn och gjorde budget, hittills ligger vi ca 10000:- under budget, vilket kan behövas de sista dagarna i Key West. Det är ett sånt lyxliv att allt ingår på kryssningen, vi slipper tjatet på barnen ’bara en läsk till maten’, underbart!

Dessutom hade vi fått tips av Alex frisör Tobbe att man kunde köpa öl på öarna och ta in och dricka på båten, sagt och gjort, numera dricker Alexander öl vid poolen som kostade 50cent istället för 10usd (95:- skillnad alltså för samma typ av öl), tack för det tipset Tobbe.

Därefter hade vi fri tid ända till middagen kl 20.45. Alex, Bella jag och Alexander och tjejerna spelade lite shuffle board i väntan på att utebion skulle börja. (Jag vann). Bella fotade den vackra solnedgånge. Sen anslöt Alex och vi satte vi oss i en solstol och såg början av Top Gun. Häftigt att sitta ute efter solnedgång i 25gr värme och titta på bio. W gick till gymmet, duktig. T vilade på rummet.

Ikväll var det Caribbean Theme så det var bara att ta på sig det mest färgglada vi kunde hitta. Vi körde ett musikquiz i baren ihop med Alex och därefter hann vi med att äntligen inviga casinot.

50Usd fattigare begav vi oss till lyxrestaurangen för ett nytt försök på 3-rätters middag. Denna gång var maten mycket bättre och alla var nöjda. Servicen denna gång var om möjligt ännu snabbare. Därefter var det tack och godnatt efter ännu en händelserik dag. (Tjejerna har gett sig tusan på att vara uppe till midnatt för att se när de byter golvet i hissen, det står nämligen den aktuella veckodagen där på golvet som då byts kl 24 varje natt). Vi får väl se om de håller sig vakna.

27/12 – St Marteen

Imorse blev det frulle kl 7 och det var mäktigt att sitta vid fönsterbord och äta frukost medan skeppet lade till i St Marteen. Overkligt att nu är vi äntligen här, let the adventure begin!

Allting ser ut precis som man föreställer sig, färgglada hus, trevliga människor och live musik precis överallt. Vi klev av först av alla (här slösas ingen tid), sen gick vi den långa piren fram för att leta efter vår meeting point. Idag var det nämligen dags för min stora skräck under resan, hästridning. Det var ett trevligt hamnområde med massa små mysiga butiker. Men någon transfer hittade vi inte. Tillslut och med 1 min till godo gick vi tillbaka till skeppet och mycket riktade precis utanför landgången stod vår lilla grupp och väntade. Så kan det gå när man ligger steget före.

Vi hoppade på en liten buss och fick känna på den karibiska biltrafiken, det hade jag dock klarat mig utan. Upp och ner för berg, tvära svängar och allmänt ryckigt, men tillslut blir vi avsläppta vid en gudomlig strand. Då var det dags för det jag har bävat för sen denna resa bokades, rida häst. Jag är livrädd för hästar men va fan yolo tänkte jag och hoppade smidigt upp på min häst. (Skoja bara man fick en liten trappa upp som tur är). När alla hade fått en häst (inte Alexander som fick vänta i en solstol på stranden då han missade på invägningen), började vi rida på ett långt led. Lite förvirring uppstod då guiden frågade vad vi hette och när Bella svarade ’Bella’ frågade han 3ggr till ’no no what is your name’ Tillslut förstod vi att hon hade lyckats få en häst som också hette Bella, kul. Sedan bar det av på slingriga stigar, upp och ner. Jag hade hjärtat i halsgropen hela timmen vi var iväg, men jag klarade det! Alla barnen var jätte duktiga även om Alex (som är den enda som i stort sett aldrig suttit på en häst) fick rida sist och hålla ihop gruppen, det gick sådär. William red efter mig och hans häst var nog lite piggare än min för den var klistrad mot min hästs rumpa, jag var orolig för att min häst skulle bli sur och sparka bakut. Läskigast var det när det var brant nerför med lösa stenar längs hela stigen. Vi fick se fantastisk utsikt från hästryggen och även gigantiska ödlor samt några hästar som sprang fritt. Mot slutet av turen var det tydligen dags att svalka av hästarna i vattnet, jag fick panik ’eh vänta lite ska vi sitta kvar på hästarna?’ Ok hur fan ska det här gå. Dessutom säger de att min häst är ’lite tveksam’ till att bada.. Bella som rider ner i vattnet precis före mig får en uppmaning att rida på ner i vattnet för tydligen gillar hennes häst (Bella alltså) att rulla sig i sanden. Väl i så var det faktiskt en häftig känsla att rida med det svalkande vattnet nästan upp till midjan.

Summa sumarum en kul upplevelse men inget jag personligen kommer göra om. Jag gillar Alex track record vad gäller ridning, 2ggr i sitt liv har han ridit, Petra och St Marteen, mer Exotiskt blir det nog inte.

När vi hade lämnat de snälla hästarna fick vi slå oss ner i baren så blev vi bjudna på fruktdrinkar och RumPunch, mysigt!

Därefter fick vi skjuts till beachen närmast båten, jätte mysig stad med små butiker och en jätte fin sandstrand. Vi slog oss ner och åt lunch med utsikt över havet, godaste hamburgaren nånsin enligt gourmet-killen William, bra betyg. Värre var det att hitta något vegetariskt till Bella men tillslut fick vi tag i vegetariska tacos.

Därefter tog vi solstolar på stranden och 3 av barnen samt Alexander hoppade direkt i det härliga vattnet. Jag och Alex gick och shoppade, han hittade en parfymbutik och var i himmelriket, och köpte en ny parfym, nöjd! Sen blev det strandhäng resten av eftermiddagen, magiskt!

Framåt 14-tiden tog vi en taxibåt tillbaka till hamnen. Där blev det lite inhandling av souvenirer och presenter. Dessutom köpte barnen på sig chips och godis då sådant är svindyrt på båten. Ikväll är det nämligen dags för movie night på båten då de visar den nya Jurrassic World.

Vi hann med båten med god marginal och hela familjen gick direkt upp på pool deck. Otroligt mysigt att ligga där tillsammans under klarblå himmel, lite vind som fläktar och grym livemusik såklart! Barnen hann under de första 30 min trycka i sig 2st mjukglass plus en stor lyxshake (som t.om. slår Max enligt barnen).

Därefter gick vi och åt av den härliga buffén medan vi sakta såg St Marteen avlägsna sig i fjärran.

Vi avslutade kvällen med bio hela familjen, jätte mysigt och smått surrealistisk att sitta och titta på den gigantiska bion ombord på ett fartyg mitt ute på det öppna havet.

Imorgon är det nu destination som gäller, Antigua, och där väntar ännu ett äventyr, nämligen zip lines!

26/12 – Another day in paradise

lite gungig morgon men sov ändå till kl 07.00 (fast egentligen kl 6 men inatt flyttade vi fram klockan en timme).

Jag fick en flaska champagne i 40-års present, jag hade glömt att vi uppgav att det var min 40-års resa i bokningen så det var en trevlig överraskning.

Alexander, William och Tyra gick och åt frukost. De skulle testa surfsimulatorn kl 9. Jag, Bella och Alex lyckade till det med à la carte frukost i lyxrestaurangen, riktigt bra. Man fick välja från en brunchmeny, vi tog allt möjligt, frukt, flingor, bröd, fattiga riddare, pannkakor mm. Lyx lyx lyx!

Sen gick vi mot minigolfen för att vara med i en minigolfturnering men det blåste så mycket så vi skippade det och gick och spelade Disney frågesport istället där Bella briljerade med 12 rätt!

Därefter njöt vi av det fina vädret på pool deck, och rätt vad det var så var Alexander anmäld till en stor magplask-tävling. Det var helt galet då det var fullsatt och världens drag. Det han inte visste vid anmälan var att han också skulle utföra en liten sexig dans vid poolen innan själva magplasket, men som han gjorde det! Han blev såklart stor publikfavorit och vann hela skiten, jag har nog aldrig varit stoltare!

Vi firade guldmedaljen med pizza slice lunch, gott! Sen lade vi oss i den strålande solen hela familjen och solade och kollade på line dance. Härligt värre! Sen bröt vi upp för Bella och Tyra skulle gå och dekorera cup cakes men tyvärr hade boknings systemet brakat ihop så de får skjuta på det till nyårsafton. Vi bestämde att vi fått nog med sol på våra vita kroppar så vi vilade lite i hytterna.

Kl 17 var det dags för kvällsquiz och William och Alex gjorde bra ifrån sig. (Hur många färger har en regnbåge nu igen?)

18.00 hängde vi på låset till buffén för vi behövde ta en tidig kväll då vi för första gången på resan måste ställa klockan imorgon. Kl 8.00 är det nämligen dags att kliva iland på den karibiska ön Antigua. Det ska bli väldigt spännande att se vad den ön har att erbjuda!

Vi avslutade kvällen med att njuta av (?) lite family karaoke samt en Game Show ’higher or lower’, det var riktigt kul koncept faktiskt där alla var med och tävlade.

25/12 – Första dagen till sjöss

jag sov till 5.30, rekord! Jag och Alexander gick upp på däck vid kl 7 och idag är det mycket bättre väder, redan 21gr varmt, me like!

Sen gick vi ner till frukosten och fick ett fönsterbord, magiskt! Det är svårt att beskriva med text vad vi får vara med om just nu. Vi kan inte fatta att resan precis har börjat och att vi har höjdpunkterna på öarna kvar. Vi sa allihop att tänk vad mycket vi redan fått uppleva. Om vi hade rest hem nu hade det redan varit en av de bästa resor vi nånsin varit på, det är ju bra betyg så här i början av vårat äventyr.

Vi njöt av en härlig frukost medan vi väntade på att 7-sovarna, aka ungdomarna, skulle behaga gå upp. Vid 7.30 kom faktiskt 3 av 4 gåendes och gick loss på dessertbordet(!). Frukost-DeLuxe.

Sedan tog jag och Alexander en löprunda på däck, där vi hamnade mitt i tomten och hans nissars blåsorkester. Därefter blev det lite poolhäng. Idag är det varmt men blåsigt, jätte härligt. Hoppas på lite sol imorgon dock.

barnen gick och träffade tomten och fick en liten julklapp, kul.

Sen var det dags för morgonquiz i baren, samma sköna kille som igår som inte kan ett ord engelska, följt av Harry Potter Quiz där Tyra och Bella briljerade. William lyckades skarva in 1P av 20 frågor.

Sen blev det shoppinggatan följt av poolhäng. Mulet men varmt så väldigt behagligt ändå. Alex och Bella kämpar med lite sjösjuka, får hoppas det ger med sig. Därefter lunchbuffé, lika gott idag!

Efter lunch var det dags för klättring på den läskigt höga klätterväggen. Återigen gjorde VIP paketet ’the Key’ sitt. Det var en tid bokad för oss så vi slapp stå i lång kö så barnen kunde klättra hur många gånger de ville. Jag testade såklart också och kom nästan hela vägen upp innan armarna gav upp. Stolt att jag kom över knölen på väggen! Bella, William, Tyra var jätte duktiga. Alex slog sig ner i lugnet på vår balkong och njöt av solen som äntligen tittade fram och utsikten istället.

Sedan bar det av till teatern för att se årets stora julshow. Inte det bästa jag sett men väldigt stämningsfullt.

16.30 var det äntligen dags för något barnen har längtat efter, skridskorinken såklart. Återigen var det skönt att ha en bokad VIP-tid och slippa stå i kö då detta tydligen är en extremt populär aktivitet. Lyxigt att bara gå förbi den oändligt långa kön. Vi blev väldigt överraskade av att det var en riktig is och riktiga skridskor, vi hade förberett barnen på plast-is. Vi åkte runt, runt i en halvtimme och alla barnen bara åkte runt och log och njöt av att få stå på is igen. Till Bellas förtret så skiljer de på tjejer och killar så killarna fick hockeyrör och tjejerna konståkningsskridskor.

Efter detta tuffa(?) träningspass vilade vi lite, W gick iväg till gymmet en sväng, duktigt. Jag, Alexander och Tyra hängde på vår balkong med lite bubbel, mysigt!

Sen var det dags att svida om till kostym och finkläder. Vi såg lite på en show med en kille som jonglerade med svärd och så, lagom underhålland. Ikväll var det dags för finrestaurangen med 3-rätters meny som vi missade igår pga sjögången. Ikväll gick det bättre och maten var helt ok, ingen succé men alla blev mätta och glada. Därefter hoppade vi i säng och alla somnade fort vid 23.30.

24/12 – En annorlunda julafton

Hotellet vi bor på är extremt lyhört och vid 03 vaknar vi av någon som går omkring konstant i 2h på våningen över, mycket skumt då det inte upphör en sekund och helt omöjligt att sova. Ska bli skönt att checka in på båten och komma i rejält semester mode, hoppas på tystare rum där.

Jag och Alexander tog en tidig morgonpromenad och det märks direkt att det är kallare väder, bara 9gr istället för 25gr som igår morse. Vilken tur att det var igår vi hade vårat Beach häng och inte idag.

Vi hittade ett Cubanskt fik som hade öppnat och beställde in kaffe, ägg, bacon och toast, en lite annorlunda julfrulle.

Väl tillbaka på hotellet dukade vi upp frukost till barnen och förberedde Kalle Anka såklart. Alex och Bella sprang ner till stranden och fotade soluppgången, dock möttes vi sen av en skrattande Bella. Tydligen blev Alex, mästerfotografen, omkullkastad av en våg och fick sig ett ofrivilligt morgondopp.

Kl. 08.30 var det så dags för traditionsenliga Kalle Anka. Så himla mysigt att sitta och titta på det ihop på andra sidan jorden. Självklart hittade även (finska?) tomten hit efter Kalle! Kl. 10.00 kom taxi till båten och vi fick världens härligaste taxichaufför som körde lite allsång med diverse jullåtar.

Väl på terminalen var vi tacksamma att vi köpt paketet ’The Key’ som innebär tidig ombordstigning. Det var inte en enda kö! Bara att visa upp alla biljetter, intyg, esta, pass och knata ombord. Väl ombord trodde jag att vi skulle få lite info om hur vi skulle få tag i hyttnycklar etc men vi fick ingen som helst info. Vi hittade någon som kunde hjälpa oss logga in på Wi-Fi som vi hade förköpt. Sedan hittade vi nån som kunde hjälpa barnen med hur deras dryckespaket fungerar. De fick en stor en-liters läskmugg i handen och sedan finns det läskmaskiner överallt där de bara kan springa och ta. Dessutom ingår all alkoholfri dryck i alla restauranger och barer, glada barn!

Därefter började vi tröttna på att bara gå omkring så vi gick till Guest Service och frågade efter lunchen som skulle ingå i The Key paketet. Vi blev då hänvisade till lunchbuffén. Även där var det ingen kö och buffén höll verkligen vad den lovade, det finns allt! Inklusive ett gigantiskt efterrättsbord till barnens stora lycka!

Guest Service hade även sagt att våra Sea Pass (nycklar) skulle finnas i hytten när den öppnade kl 13. Men när vi skulle gå ner och leta upp våra hytter hittar Alexander ett informationsbord några våningar ner där det står ’The Key’. Jaha tydligen är det här vi får våra Sea Pass och all annan info, kunde ingen ha hänvisat oss hit direkt?!

Bland annat säger dem att nu kan vi gå och äta vår bokade lunch på den mer exklusiva grillrestaurangen. Men nu har vi redan ätit buffén säger jag ’yes but you can still make it’ säger personalen. Nej tack en lunch räcker tycker jag. Efter lite diskussion blir vi iaf lovade en kompensation till hytterna lite senare.

Vi går ner till hytterna och barnen blir lite besvikna då det visar sig vara en stor dubbelsäng i varje hytt. Men efter att ha pratat med personalen fixar dem snabbt om det till 2 separata sängar. Fina och fräscha hytter men mindre än jag sett på bilder. Sängarna är dock gudomliga. Viktigt!

Därefter är det dags att kasta loss, häftig känsla att lämna Miami på den stora lyxkryssaren. Det skulle vara ett Sail away party på pool deck men eftersom det är så kallt är det flyttat inomhus. Det blir en stor flash mob mitt på shoppinggatan, coolt.

William och Tyra tar ett dopp i poolen och sen är vi med på en välkomst-frågesport där han som håller i det pratar så dålig engelska att vi uppfattar 5 av 20 frågor, flopp! Men bra stämning och trevligt folk överallt. Vi går också igenom hela båten med barnen så att alla (läs jag) ska lära sig hitta. Jätte kul att få spendera så mycket rolig tid med barnen.

Bella har bestämt sig för att träna på gymmet men plötsligt blåser det upp och båten gungar rejält! Men har Bella bestämt sig för nåt så blir det så. Jag blir direkt illamående och måste gå till hytten, men William ställer upp och hänger på Bella. Fattar inte hur de lyckades springa på löpbandet när jag knappt höll mig kvar i sängen för det gungade så mycket. Alex och Tyra följde mitt exempel och gick och la sig ett tag. Vi är nog fortfarande lite jet lagade för jag, Alex och Bella somnade omgående. Gleisners höll ut nån timme till och såg en stand up show och åt på buffé restaurangen innan de också gick och la sig. Alexander hann med att uppleva sportbaren fullt med sporttokiga amerikaner, en upplevelse i sig tydligen.

Nu hoppas vi på att vi slipper jet lag imorgon och framförallt att vi vänjer oss vid livet på havet, annars blir det långa 9 dagar till havs!

2022-12-25 @ 12:30:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

23/12 – Bästa dagen?

Jag sov rätt dåligt och vid kl 06.30 gick jag och Alexander ut på en morgonpromenad. Det är en magisk stad, svårt att beskriva. Vi handlade frukost på en Supermarket, croissanter, nutella, minimunkar, juice, kaffe, notan gick på ca 1000:-

Det regnade men eftersom det är så varmt så märks det knappt.

Efter en härlig frukost blev det shopping på stan. Det är helt surrealistiskt att vi är här nu och resan kunde inte börjat bättre. Ungdomarna springer runt och shoppar, den ena affären bättre än den andra, vet ärligt talat inte om de nånsin varit lyckligare. (Vem fan har påstått att lycka inte kan köpas för pengar?).

Lunchen blev färsk frukt på stranden, drömmigt! Följt av ett par timmars bad i svalt men skönt turkost vatten och mjuk vit strand. Renare och finare strand har jag nog aldrig badat på. Det blev massa solning och badning, hopp i vågorna, flyta i det super salta vattnet och plockande av vackra snäckor.

Därefter tog vi en lång och mysig promenad på 40 min bort till South Pier i sydligaste Miami Beach. På vägen hände det grejer, band annat ett live drag show mitt på trottoaren, massa rullskridskomänniskor samt så mötte vi Miamis variant av tomten och hans ren.

På vägen tillbaka blev det en magisk lyxmiddag mitt på Ocean Drive, alla valde helt olika maträtter och alla blev jätte nöjda. Kul. Servitören var en story i sig, han var väldigt effektiv kan vi sammanfatta det som.

Efter middagen tog vi en kvällspromenad och det verkade som att det var skoshopping som stog på schemat. Det slutade med 2 par skor till W och 1 par till B, glada barn!

Vi tog tidig kväll och hade kvällsmys på rummet till kl 21.

Dan före dan visade sig bli en magisk dag, kan det vara så att första dagen på resan också blev den bästa? Det återstår att se.

God Jul från ett 30-grader varmt magiskt ställe, imorgon kastar vi loss och beger oss ut på havet!

22/12 – Resedag

Äntligen Dagen D! Vi började med en härlig hotellfrukost och sedan begav vi oss i godan ro mot säkerhetskontrollen. Vi tänkte att det är nog typ ingen kö..vi hade fel. Extremt långa köer, och finns det nåt mer irriterande än långsamma och ineffektiva människor vid en säkerhetskontroll?!

Väl igenom hade vi 10 min tills gaten stängde vilket innebar raska steg och stressad reseledare då jag såg framför mig hur gaten stängdes precis framför ögonen på oss och drömresan blev ett minne blott. På något sätt var familjen eniga om att det var mitt fel som hade förespråkat sovmorgon, men det har jag inget minne av.

Mitt i detta kaos upptäcker Alex, som tydligen har lämnar hjärnan hemma på semestern, att han glömt sin Tablet på hotellrummet, suck! Dock har vi sån himla tur att världens bästa föräldrar, Inger och Kent, landar på Arlanda samma kväll så de kan gå förbi receptionen och plocka upp den. Så det var bara att leta upp numret till hotellet och medan vi försöker hinna till gaten få dem att bekräfta om plattan var kvar. Jag fick ett sms 5 min senare som bekräftade detta, skönt.

Med 3 min till godo glider vi iallafall in på planet, puh lättnaden är total. Flygresan var nog den smidigaste jag nånsin åkt, riktigt bra pilot. Skönt det då Tyra har varit orolig för flygresan men det gick hur bra som helst. Tjejerna fick sitta vid fönstret och på hemresan är det killarnas tur, vi får väl se hur det blir med det..

Ganska snabbt konstaterades skillnaderna mellan familjen Berggren/Gleisners. På vänster flanken var det fullt ös med diverse lekar/tävlingar och foto moments, tvärsöver gången var det betydligt lugnare då alla 3 sov i stort sett hela flygresan, äpplet faller inte långt från trädet eller nåt sånt.

Landningen gick exemplariskt och William blev hyfsat förvånad när hjulen slog i marken då han inte ens hade märkt att vi börjat sjunka. Väl på Heathrow hoppade vi på transfer bussen mot terminal 3 där vi fick rena rama Luis Hamilton till chaufför. Det var bara att hålla i sig bäst man kunde och enjoy the ride så att säga.

Vi kom fram helskinnade och alla var vid det laget väldigt hungriga så vi tog oss till ett café och slog oss ner med lite mackor, yoghurt och kaffe. Därefter var alla lite gladare, framförallt tjejerna Berggren som liksom inte fungerar när hungern slår till. Sedan blev det inhandlande av godis och läsk till den kommande 10h-flighten. Den notan slutade högre än lunchen, det gäller ju att prioritera. Sen promenerade vi bort (det blir många steg på stegräknaren idag) till Gate 42 (svaret på livet, universum och allting). Ganska snart fick vi boarda och vi lyfte lite före avgångstid, härligt.

Planet var riktigt fint (AA) och perfekt med egen skärm på stolen framför. Gleisner-ligan kopplade in sig och drog på varsin film direkt. Berggrens värme upp med lite Sten/sax/påse (som jag vann för övrigt), därefter blev Bella Kanada-nostalgisk och körde igång Tetris på skärmen. Det tog nog inte mer än 15 min innan hon faktiskt hamnade nr 1 på topplistan, bra jobbat! (’glöm inte ta med detta i bloggen nu, mamma’). Såklart!

Alex plöjde nån gammal serie, säkert Brooklyn Nine Nine för miljonte gången. Jag plöjde Friends (det ska ju vara Ultimate Friends Trivia på båten, så man måste ju fräscha upp kunskaperna lite).

Maten kom ut efter nån timme. Kyckling eller veg..alltid lika svårt, pest eller kolera när det gäller flygplansmat liksom. Som tur är hann Alexander få in sin mat först så den fick snällt passera 5 säten bort och tillbaka så vi andra kunde ta ett bättre beslut. Maten var dock helt ok, men sen börjar ’skickandet’. ’Vem vill ha min sallad?’ ’Har nån mer bröd?’ ’Skicka osten hitåt osv osv’ När 3 extra sallader hade landat på min bricka minns jag tillbaka till Kanada-resan med hockeylaget då jag råkade utbrista ’har nån en extra sallad?’ Varav 20st salladsburkar snabbt staplades på min lilla bricka. Den som gapar efter mycket.

Tyra slutade som vinnaren med sina 5 påsar chokladkex (med 4 kex i varje påse) plus 4 extra efterrätter. Lyx!

Jag tog ett glas vin och förväntade mig det lilla plastglaset på fot (med alldeles för vass kant), men inte här inte, här får man ett stort dricksglas fyllt till bredden ala camping upphällning. Me like! Då vi har smygstartat tidsomställningen kan det vara det tidigaste glas vin jag nånsin druckit då kl är 09.00 i Miami just nu, hörde jag semester?!

Efter maten blev det en omgång Sten/sax/påse till (behöver jag nämna vem som vann?) sen tillbaka till Friends/Tetris/Brooklyn Nine Nine, ordningen återställd.

Större delen av familjen tog en liten power nap huller om buller i stolarna. Sen blev det lite segt men just då kommer dem in med vaniljglass, bra timing!

Jo jag gjorde ett tappert försök att klå Bellas Tetris high score men lite småsurt då jag kom tvåa på endast 17p efter. Men nöjd dotter åtminstone.

Landningen gick smidigt den med och vi kom snabbt av planet. Men sen kom vi in till kö-kaoset från helvetet. Efter 1,5h i passkontroll kö (de ska ju fota alla och ta samtliga fingeravtryck) var det vår tur. Jag knatar glatt fram så fort personen före har lämnat, trots A och B högljudda protester ’du måste vänta tills han vinkar fram dig’. Dem hade rätt såklart, ingen kul känsla att göra en amerikansk polis förbannad innan man ens kommit in i landet. Vi fick snällt backa tillbaka och stå och skämmas i kön några extra minuter. Jaja tillslut var vi igenom allihop iallafall.

Väl nere vid bagagebanden var det värsta Väsk kaoset jag nånsin sett. Det var väskor utspridda precis överallt. Vi lyckas hitta 3 av våra väskor men 3 saknas fortfarande. Efter 1h av frågande och letande börjar paniken komma krypandes. Alla mediciner är i ena väskan, och måste vi köpa nya kläder nu till Tyra, Bella och Alex (blir inte billigt då det dessutom är kostymkrav på båten). Men tillslut rullar faktiskt väskorna ut på bandet, de hade glömt en bagagevagn vid flygplanet visar det sig.

Därefter får vi direkt tag på en taxi och resan till hotellet är magisk. Det är så häftigt att se sky linen av en helt ny stad, och inte vilken stad som helst. När vi rullar in på South Beach i Miami Beach får jag lite samma känsla som när jag såg The Strip i Vegas för första gången. Neonljus och blinkande skyltar överallt, dunkande musik, oändligt mycket restauranger och människor. Lyxbilar, nattklubbar, en gigantisk strand och lite suspekta affärer vid en skåpbil, precis som jag har föreställt mig Miami. Jag fick t.o.m. direkt se folk som åkte rullskridskor längs strandpromenaden.

Vi hittade till hotellet som inte kunde ligga mer centralt, underbart. Vi gick ut och åt, alla valde pizza, utom Tyra som ville ha en korv med bröd (som kostade 150:-) och en milkshake. Det är tur vi har blivit förvarnade om prisbilden här. Känslan att sitta ute och äta middag kl 21 i 27 gradig värme är oslagbar. Sen tog vi en promenad ner på stranden och doppade fötterna i det varma vattnet. Därefter raka vägen till hotellet och kl 22.30 låg alla och sov efter en lång dag, 22h på resande fot.

Imorgon hoppas vi slippa regn så det kan bli lite strandhäng, i annat fall har Alex googlat upp en gigantisk galleria, det låter farligt, så håll tummarna att vi har vädergudarna på vår sida imorgon.

21/12 2022 – Hell week

Ok detta inlägg tänkte jag skulle bli resans kortaste, ungefär så här: ’vi checkade in online, åkte till Arlanda och lämnade in bagaget, åt middag, gymmade och gick och lade oss’ men så lätt ska man inte ha det.

Jag hade ställt klockan på 07.00 då vi skulle kunna checka in online 24h innan avgång. Jag tänkte att det är bäst att göra det direkt så vi kunde få fönsterplatser samt platser ihop. Men när jag försökte checka in kom det upp ett varningsmeddelande ’unvalid travel documents’. Irriterande och stressande då jag vet att jag har laddat upp esta och vaccinationsintyg, ni som känner mig vet att jag sällan lämnar nåt åt slumpen. Vi ringde BA så fort de öppnade och efter 45 långa minuter i kö får vi helt enkelt beskedet att vi måste åka till flygplatsen för att kolla att allt är ok.

Jäkla tur att vi redan hade bokat hotell eftersom vi har sån tidig avresa. Vi fick lära oss från förra resan att man kan checka in bagaget dagen innan så kan man ta lite sovmorgon och slippa det momentet på avresedagen. Men ändå ett stresspåslag att nåt inte är som det ska med biljetterna.

Ytterligare ett stresspåslag är alla sjuklingar i familjen. Senaste veckan har varit en riktig hell week då samtliga i familjen har varit rejält förkylda. Dock ingen Corona som tur är. Idag när vi vaknade var alla fortsatt hostiga och värst med mig och Alex. Jaja huvudsaken vi kommer ombord på planet, det finns ju värre platser att vara sjuk på än en lyxkryssare. Mottot genom passkontrollen imorgon är ’fake it til you’ll make it’ helt enkelt! Hoppas vi får en god natt sömn och att vi sover bort skiten. Dock trist att inte kunna utnyttja det fina hotellgymmet, allt blir inte alltid som man tänkt sig.

Apropå det, väl på Arlanda ställer vi oss i kön till BA kundservice för att få veta varför vi inte kan checka in online, väl framme hänvisar hon oss till bagageinlämningen, så det är bara att snällt ställa oss i nästa kö. Vi hoppas där få hjälp att checka in och få våra platser. Efter 20 min blir vi där hänvisade tillbaka till kundservicen (där vi nyss var) suck!!! Efter lite diskussion går den extremt sura och otrevliga tanten med på att åtminstone kolla på våra biljetter, men först efter att alla andra checkat in, så återigen ställer vi oss i kö. Väl framme hos surtanten får vi veta att alla barnen måste vara med. Bella som går i skolan kommer först om 2h så vi får snällt gå till hotellet och vänta. Nu börjar jag bli rejält nervös.

Alexander åker och hämtar Bella, jag och barnen spelar pingis (jag vann i stort sett alla matcher om nån undrade).

När Bella och Alexander kommer tillbaka tar vi med bagaget och går tillbaka till bagageinlämningen. Denna gång slipper vi köa och vi blir alla påminda om de oändliga köerna när vi reste till Kanada med hockeylaget i juni. Självklart är det samma sura tant igen men nu är hon något mer tillmötesgående. Fram med alla pass och vaccinationsintyg. Inlämningen går smidigt, alla har klarat hålla vikten i resväskorna, skönt!

Äntligen släppte stenen i magen, nu har vi våra boardingpass i handen. Rejält lättade och hungriga går vi och köper middag som vi äter på vårat mysiga hotell, sushi till mig och Bella och Donken till de andra, alla nöjda.

Alexander kör tillbaka bilen till Tumba med Bellas skoldator och får sen ta pendeln tillbaka. Vi andra kryper trötta och hostiga ner i våra sköna hotellsängar. Nu inväntar vi första matchen i JVM som vi tyvärr kommer missa i veckan. Vi hoppas på finalplats för då spelas den precis när vi kommer hem igen.

Imorgon blir det frulle vid 05.30, sen raka vägen till säkerhetskontrollen och gaten, som stänger 06.45.

Budgeten då? Jodå 200:- plus första dagen, det bådar gott!

1 vecka kvar

Corona, influensa, vinterkräksjuka. Nyheterna svämmar över av det vi inte vill höra just nu. Är det ok att hålla barnen hemma en vecka från skolan och aktiviteter? Kanske blir tråkigt dock att sitta hemma en vecka med 4 energiska ungdomar och bara vänta…eller vem försöker jag lura, dem skulle klara det utmärkt det är jag som skulle klättra på väggarna. Nej vi får snällt försöka klara oss 1 vecka till från dessa hemska sjukdomar, peppar peppar.

Hörde jag 1 vecka kvar???? Jag har nog aldrig längtat efter en resa så mycket som jag gör nu. Det är alltid lika härligt och speciellt att lämna Sverige vid denna årstid och resa mot ett varmare land, underbart.

Nu har vi alla packat (eftersom det nästan är uteslutande sommarkläder så går det bra att packa långt i förväg), så nu går vi verkligen bara och väntar på att få åka.

Nu har de släppt det gedigna kryssningsprogrammet. Det finns något att göra varje minut på kryssningen. Speciellt roligt för mig och mina tävlingsinriktade barn. Gleisner-delen av familjen kommer nog mest hänga vid poolen om jag känner dem rätt. Bella kommer med all sannolikhet spendera mycket tid i det stora biblioteket med AC.

Några måsten finns det på programmet, bl.a. en hel del trivia/frågesporter såsom ”most famous movie quotes/Ultimate Friends Trivia/Star Wars Trivia, men även pingisturnering, sushikurs, Teen only Dodge ball (Låter farligt) mm. Jag ska även få med mig Alexander på lite dansklasser så vi håller i Salsan etc. även under semestern. Dessutom kan det nog även bli en och annan pokerturnering. Långtråkigt kommer vi nog inte ha iallafall.

Nästa blogginlägg bör bli från etapp 1 av resan som börjar med en lyxig hotellnatt på Arlanda, då flyget avgår 07.00 på torsdag morgon.

5 veckor kvar

Vi smygstartar nedräkningen för idag är det exakt 5 veckor kvar tills vi får skjuts av snälla Fredrik till Arlanda för att påbörja vår Drömresa.

Jag längtar så otroligt mycket tills vi sitter på flyget och det är dags att lyfta mot spännande resmål, den känslan är alltid obeskrivlig. Det ska bli så häftigt att få uppleva Miami och även testa denna typ av resform som kryssningen innebär. Ni som känner mig vet ju att jag är långt ifrån en ”All inclusive”-resenär, men man ska ju testa allt en gång här i livet.

Det som återstår av själva planeringen är att ta ut kontanter. Det är alltid svårt att beräkna hur mycket kontanter man ska ta ut, och när man ska ta ut dem. Kommer valutförändringarna gå upp eller ner etc. Det handlar ju om ganska mycket pengar, och dessutom vill vi heller inte ha onödigt mycket kontanter på oss när vi reser, så mycket diskussioner fram och tillbaka, men nu har vi bestämt oss för ett upplägg som känns bra. (Excel måste vara Guds gåva till mänskligheten).

Precis när vi trodde att vi var klara med planeringen och alla bokningar och har vår fina PP-presentation med barnen så tillkommer ett nytt önskemål. Denna gång av #15 som väldigt gärna skulle vilja åka till Everglades. Hmm..går det att få in i våra fullspäckade reseschema? Jo men vi har ju faktiskt en heldag på hemresedagen, flyget avgår ju inte förren kl. 21.30, och Everglades ligger i stort sett på vägen till flygplatsen. Klart vi ska passa på att åka AirBoat och titta på lite alligatorer (min största skräck för övrigt så vi får se hur det går), så efter en snabb justering med budgeten (någon spabehandling rök och även en del av Casino-spenderandet på båten), så har vi nu alltså lagt till Everglades i resplanen, kul! Tack för tipset Alex.

Största utmaningen blir nog att dels få upp barnen varje morgon till frukost kl. 07.00/08.00, detta är ju ingen resa vi ska sova bort, men vi måste komma ihåg att det är 4 tonåringar vi reser med. 🙂

En annan utmaning är ju att delvis hålla i vår hälsosamma livsstil som vi ändå har, trots all inclusive i 11 dagar. Visst kommer vi unna oss att äta gott, men det vore ju härligt om vi samtidigt kan hålla i en viss del av vår fysiska aktivitet vi normalt gör varje vecka. Vi får helt enkelt se till att utnyttja det lyxiga gym som ingår, eller varför inte ta en daglig promenad ett par varv runt däck, det är nog ingen dålig miljö att träna i kan jag tänka mig. Killarna och Bella ser ju såklart mest framemot isrinken som tydligen ska finnas på båten, såklart att barnen inte ska behöva missa isträningen på semestern (#familjenhockey).

Kul när barnen också är engagerade i resan och kommer med egna önskemål. De har alla olika delar av resan som de ser allra mest framemot, jätte kul.

För mig är höjdpunkten faktiskt att få resa iväg hela familjen tillsammans och få spendera massa kvalitetstid med barnen. Gå på shower varje kväll, äta gott, utmana oss i diverse spännande aktiviteter, uppleva nya kulturer mm.

Följ oss gärna på bloggen, jag ska som vanligt försöka att ta till vana att blogga varje dag. Det är väldigt kul att ha sen när man väl kommer hem för när det händer massa roliga saker varje dag är det svårt att minnas alla små detaljer man har varit med om. På mina tidigare resor har jag alltid gjort en fotobok med utklipp ur bloggen och det är otroligt vad mycket mer man minns när man väl blir påmind om det i skrift. Vi får se hur det är med Internet och så men det är ambitionen iallafall.

Jag hoppas också att genom bloggen och genom alla mina resor i livet har kunnat inspirera andra att våga resa med barn. De får så otroligt mycket ut av att resa och se nya kulturer. De ser också hur tillgänglig världen är och blir inte rädda för att i framtiden boka en resa, hoppa på ett flyg och uppleva andra delar av världen. Jag är så glad för att ha kunna gett mina barn upplevelser, kunskaper och inspiration, som man bara får genom resor.

Jag hoppas denna resan blir en ny sak att lägga i upplevelsebanken och ett minne för livet.

Det rör på sig

Sådär då har vi bokat och betalat lite till, än så länge spot on budget. I fredags hade vi en movie night hela familjen där vi fick se en PP-presentation av hela resan (vadå gör inte alla föräldrar det när man ska ut och resa?!)

Då presenterades allt som var klart hittills vilket är att vi kommer bo på hotell på Arlanda natten innan avresa, för vi flyger kl. 07.05 den 22 december. Lyxigt!!

Vi inleder Drömresan med att bo på hotell i Miami Beach 2 nätter. Best Western Plus Atlantic Beach Resort blev det till slut. Bra läge, hyfsat pris och framförallt ett stort, lyxigt, dygnet runt öppet gym, viktigt.

23 december blir det alltså häng i Miami Beach och vi får se om min stora dröm går i uppfyllelse, att få åka rullskridskor på Miami Boulevard, hoppas det fortfarande finns. Viktigt dock är att det är riktiga rullskridskor med hjul två och två, inte såna där hockey-rullskridskor som barnen har.

24-25 december kryssar vi och njuter av alla aktiviteter ombord. Därefter följer 4 dagar med ilandstigning på olika häftiga öar. Det vi har bokat so far är rida häst i St Marten, Ziplines på Antigua och simma med delfiner i St Kitts.

Ja ni hör ju, sa jag DRÖM-resa?!

Därefter firar vi nyår ombord på båten, kan bli hur häftigt som helst, följt av en till dag ombord. När vi har gått iland 2 januari har vi 2 dagar kvar innan hemresa och vad gör man då? Hyr bil såklart och kör till Key West, ännu en Dream come true. Där bor vi på The Laureate Key West och chillar, äter gott och kollar på den magiska solnedgången.

4 januari flyger vi hem på kvällen kl. 21.30 och landar i Stockholm den 5 januari kl. 17.10, förhoppningsvis glada, solbrända, nöjda och fullproppade med nya minnen för livet.

2022-09-20 @ 19:29:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mot nya (res)mål

Kanada: Check! Nu är det fullt fokus på nästa drömresa! Älskar att ha en ny resa inbokad när man kommer hem från en bra resa, man ska alltid ha något att se framemot!

Nästa resa blir till Miami för att hoppa på en 10 dagar lång lyxkryssning runt de karibiska öarna. Då vi tänker oss att detta är vår sista stora familjeresa med alla fyra barnen så har vi valt att slå på stort! Rese-sparkontot ska tömmas helt enkelt! Och det verkar inte bli något problem då det finns hur mycket som helst att uppleva på denna resan!

Det känns bra att boka på och betala av lite aktiviteter allteftersom så får man ingen klumpsumma att betala på slutet.

Hittils har vi bokat och betalat själva kryssningen, 3 hytter All Inclusive. Flyg t/r Miami! Dryckespaket till barnen, ’the Key’ som bland annat innehåller prioriterad ombordstigning, Captens Dinner, fritt Wifi mm, samt den kanske viktigaste aktiviteten av alla som vi verkligen inte vill gå miste om, att simma med delfiner.

Nästa steg blir att boka hotell i Miami före och efter kryssningen.

Andra aktiviteter som vi tänker förboka är Zipline i trädtopparna (för mig och de tre äldre barnen) samt ev. djuphavsfiske för mig och killarna.
Alexander och Tyra är lite mer för att hänga på beachen än att bege sig upp på oanade höjder.

Förutom de förbokade aktiviteterna på öarna finns det oändligt många roliga saker att göra ombord på båten. Mer om det lite längre fram!

Häng med här på bloggen så får ni som vanligt massa härlig inside info!

Kanada 2022

Dag 8 – Avslutning

Dagen började helt ok trots frukost vid 6.45. Alla var så himla duktiga och hade packat allt i tid! Bara ett par småmissar som allas vår mamma Jessica ordnade upp under dagen: #12 glömde såklart sin nya 1500:- Boss-tröja och ”Coach ’jag har kollat alla rum’-Zirre” glömde visst ett par skjortor, annars gick allt som en dröm.

Vi åker taggade men väldigt nervösa till Arenan för att spela semi mot North Stars som vi visste var riktigt bra. Mange höll en bra värmning och ut på isen kom spelarna riktigt laddade kul. Matchen började bra vi fick snabbt in 2-0, sen började mardrömmen! De började spela snabbt, hårt och på gränsen till fult. Vi kämpade, kämpade och kämpande. Vi vek aldrig ner oss och det är nog det jag är mest stolt över. Spelarna åkte hit för att uppleva tuff kanadensisk hockey, nu fick vi smaka på detta kan man säga. I slutet stod det 3-2 till oss, håll nu, 4 min kvar. Då hände det som inte får hända, vi började ge tillbaka och snacka fult, vi orkade helt enkelt inte stå emot längre, råkade ut för en matchstraff och då gör de 3-3, råkade ut för 3-4 utvisningar till. Domarna hade bestämt sig, Tumba ska förlora, #15 blev fult huvudtacklad, ingenting hände från domarna och så fortsatte det. #9 och #5 behövde bara titta på domaren för att han skulle visa ut dem med hela handen. Efter 3 utvisningar får man lämna planen så dessa 2 fick gå och byta om, mycket, mycket orättvist. Coach Gleisner i båset var tillbaka i good old days och ”höjde rösten” kan man milt uttrycka det. Han klarade faktiskt utvisning konstigt nog, han hade åkt ut både en och två gånger för sitt språk kan jag säga om detta hänt i Sverige (fast det hade aldrig hänt för vi har för bra domare för det). Domarnas sköna svar till rena reglebrott var bara ”I didn´t see anything” och ”Ni leder ju ändå så det är inte så noga”.

Tydligen har dessa ”Spring-Tournaments” dåligt rykte för det är hopsatta lag där enskilda spelare är med för att visa upp sig, så det är sämre domare än i Winter-Tournaments, som kanske hade varit roligare att spela. Men en upplevelse rikare för barnen kan man minst sagt säga i alla fall.

Det blir övertid, vi spelar boxplay i totalt typ 6 minuter, även 3 mot 5. Spelarna gör det så bra och sliter och kämpar. De är så värda att ta hem detta. De klarar overtime mot alla odds och det bli straffar, bäst av 3 och båda spelarna lägger straffar samtidigt åt olika håll, ännu en konstig regel. Båda lagen missar sin första straff, #13 för oss. Under andra straffen missar #12 och det andra laget lägger en felaktig straff (tappar kontroll på pucken under straffen och börjar om) men domaren bedömer den som inne tyvärr. Coach Gleisner exploderar men vad hjälper det, domarn dömer. Tredje straffen missas av #16 och andra laget sätter sin och där är det avgjort. Tumba slutar 3:a efter en sjukt bra turnering där vi inte förlorat en enda match vid fulltid, galet stolt lagledare.

Spelarna var såklart förkrossade men efter lite lunch, nachotallrikar, som lagkassan bjöd på så började de komma till sans lite. Innan vi hoppade på bussen hade vi en avtackning av våra duktiga guide Anna följt av en medaljutdelning. Kul ändå att komma hem med riktigt fina bronsmedaljer, och det blir ett fint minne så småningom när de har kommit över den snörpliga förlusten, vi var klart värda att gå till final (vilken vi hade vunnit mot Bulldogs) men så är det ibland i sportens värld, och som sagt, brons i Kanada, över alla förväntningar!

Därefter tog vi bussen till ett köpcentrum för att slå ihjäl lite tid då vårat flyg inte skulle gå förren kl 22. Vi bestämdes oss för att samlas och åka till flygplatsen kl 16 för att ha riktigt gott om tid att checka in bagage och gå igenom säkerhetskontrollen. Jag gick runt med några av spelarna och kollade i affärer och efter nån timme fick jag meddelande att vår flight var försenad med 1,5h. Vi bestämde oss för att vara kvar 1h till och kl 17 rörde vi oss mot flygplatsen. Alex B hade börjat få feber så vi köpte nån mirakelmedicin på apoteket ’nyquil’ som han fick halsa i sig med instruktionerna att när vi går igenom passkontrollen är det bara ’fake it til you make it’. Målet för dagen var klart: Hem ska vi, till varje pris.

Väl på flygplatsen var det ingen kö till incheckningen och även fast vi fick Långsamma Damen och Mr Bean så blev vi klara och allt bagaget incheckat och klart. Men först skulle Folke och Folke Norstedt ställa till en sista gång med felaktiga incheckningar. En sista gång blev det även för de hatade munskydden som fortfarande är obligatoriska på Toronto Pearson Airport. Säkerhetskontrollen var även den en dans på rosor jämfört med Arlanda och London. Planet var 1,5h försenat men det såg även ut som att transferflyget i London skulle vara försenat så vi håller tummarna att det fungerar.

Vi hade nu fem timmar på flygplatsen då alla fick vara med sin ledare, de första gick och åt middag på olika stället. #32 och #21 avslutade på samma sätt de började resan på Arlanda för en vecka sedan, med sushi (som tog 45 min att beställa). Återigen, jag vet det börjar bli tjatigt, vilka otroligt duktiga barn vi hade med oss på resan. Alla 18 spelare har kommit i tid till i stort sett varje samling, fått med sina saker, pass, vaccinationspapper, boardingpass, accepterat alla samlingar och allting vi har sagt åt dem, inte hittat på bus (vad vi vet om, och lyckades man ändå så grattis till er), otroligt stolt över detta laget!

Väl på gaten i väntan på boarding körde vi 2 quiz där #15 tog hem NHL-quizet och #12 vann det allmänna quizet. Bra jobbat. Flyget över Atlanten tog ca 8h och de flesta lyckades sova större delen av resan. När det var nån timme kvar till landning fick vi veta att de bokat om oss allihop till 14.45 flyget istället för 11.10 som vi skulle missa, skönt med en plan B och att alla skulle komma med samma flyg. Jag gick runt i planet och informerade allihop men väl tillbaka på min plats hade det kommit ny information (föga visste jag att detta bara var första felaktiga informationen av mycket som skulle följa). Transferplanet var försenat och det verkade som att vi skulle hinna med det trots allt. Vi skulle bli mötta av en personal när vi landade som skulle ta oss till vårat originalbokade transferplan så nu hoppas vi att det går vägen. Alla vill bara hem nu när man är så nära.

Mycket riktigt där stog det två damer när vi klev av, men de hade inte en tanke på att hjälpa oss vidare. Istället fick vi en rörig bunt med ett par hotellvouchrar, transferbuss och matvouchrar överräckta med lite rörig information som ”det finns inte hotell till alla” och ”en del är inbokade på ett annat flyg”. Ok, vi rör oss mot säkerhetskontrollen och jag tänker att vi måste ta oss till transferflygen och se vad som händer med det försenade ordinarie flyget vi var inbokade på. Det är såklart världens längsta kö till Brittish Airways, BA, informationsdisk, det är inte bara vårat flyg som är försenat. Jag bestämmer mig direkt: Nu gäller inga regler och inga köer, vi ska hem! Jag går förbi kön, fram till luckan, ignorerar alla andra arga resenärer och får tag i en BA-kille som säger ”Ok, vi löser detta-ge mig alla era pass”. Sagt och gjort, snabbt in md alla pass, och där försvann han. ”Eh ok, hoppas nu detta inte var nån snubbe från ”Catch me if you can” med fejkuniform nu”. Men jag har rest innan och haft förtroende för flygplatspersonal och det har visat sig vara ett lyckokast varje gång, så jag kände att nu är vi i ett läge där vi måste ta allt vi kan få. 33 personer ska hem till Sverige på en fullpackad flygplats med fullt med försenade och inställda flyg. ”Working-mode” på. Killen kommer i alla fall snabbt tillbaka och ger oss boarding biljetter till samma flyg (som redan avgått hade jag sett i appen, men jag tänkte att det är värt att chansa). Jag säger till barnen, ”häng med nu, det kommer gå undan och viktigast är att vi håller ihop”. Det är sjukt långa köer men vi tar oss igenom och smiter före med orden ”ursäkta vi är 33 personer som ska med ett flyg, kan vi bara smita före här”. Kom nu alla barn, vi får gå före, medan de andra resenärerna skriker ”vem fan ska inte med ett flyg här??”, alla spelarna ignorerar duktigt detta och smiter ogenerat förbi köerna ihop med mig. Vid säkerhetskontrollen blir det svårare, men vi kommer snabbt igenom (utom Olsson, #12 och #15 som plötsligt ska bli extra kontrollerade såklart). Väl framme vid gaten upptäcker vi det jag egentligen redan visste, att planet redan avgått. Samla ihop alla och ta 3 djupa andetag (nej ni som känner mig vet att det är lögn, nu är det fullt ös som gäller). Är alla här? Nja inte riktigt. Murphys Lag har kickat in (Googla om ni inte vet vad det är). Coach Zirath, som sist i kön skulle scanna sitt boardingpass hamnade typ 1 sek efter att tiden gick ut för vårat transferplan så hans boardingpass blir plötsligt ogiltigt och han blir skickad hela vägen ut till ankomsthallen. Vad är oddsen för att tiden går ut exakt när sista personen ska gå igenom? Ok, det får bli ett senare problem, ”Avvakta instruktioner” blir mitt otydliga svar till stackars Mange på andra sidan den gigantiska flygplatsen.

OK, nu står jag med ett par skrynkliga hotellvouchers, till ungefär 20 pers och 30 par frågande ögon på mig, ”Vad gör vi nu Cissi?”. Jag lämnar alla nere vid Gaten, ”stanna här nu så vi inte tappar bort nån mer”. Sen börjar den stora teaterföreställningen. Jag vägrar ge mig det går ju flera flyg. Jag pratar med den ena stackars BA-tjejen efter varandra. ”Kan vi splitta gruppen på olika flyg?” Efter att ha bränt ut 3 unga tjejer (varav en började gråta, det var ju inte bara jag som var lite smått upprörd denna dag och enligt alla tjejer är alla flyg fulla). Jag kanske hade gett upp mina försök om inte plötsligt en av alla dessa unga tjejer sa ”vi har hittat plats på ett flyg till nästan alla”. OK good enough hem med spelare, föräldrar och syskon tänkte jag. Men just då fick jag kontakt med en äldre dam som hade ”Manager” på namnskylten, bra! Nu var det dags för mitt sista kort nämligen krokodiltårarna. ”Vi är här med 20st ”minors” utan leagual guardians, vi kan inte ta in på hotell med dessa. De kan inte bo själva i hotellrum och vi är inte tillräckligt många ledare. De små barnen är där nere vid gaten och är riktigt upprörda och gråter och vill hem”. Alex kommer upp till mig med barnens pass och vill ”hjälpa till”. ”Vi kanske ska ta hit alla barnen och ställa dem här på kö så de är beredda om det händer något”. Nej för fan tänker jag, ta inte hit barnen, de är ju varken små eller speciellt upprörda, men det kunde ju inte Alex veta att jag hade spelat på så han fattade inte alls varför jag var så tvär och bestämd på att inte ta hit barnen. Hursomhelst så fungerar min lilla uppvisning med krokodiltårarna och plötsligt kommer min ”Manager” tillbaka med en bunt boardingkort till flyget 16.15, om 2h. De hade helt enkelt lyckats sätta in ett större flyg som hela gruppen fick plats på. Inte nog med det, jag säger att vi behöver fler matvouchrar, och nu orkar de inte med mig längre så de trollar fram ytterligare matvouchrar vilket gör att alla medföljande får iallafall 10 GBP var, och spelarna 20 GBP att handla lunch för, alltid nåt. Mange då? Jo han blev inbokad på samma flyg (Tumba Hockey leaves no one behind), fick snällt gå och checka in med sitt pass, få ut ett nytt boardingpass, ta sig igenom alla säkerhetskontroller och anslöt lagom till lunchen. För övrigt intogs den på samma restaurang som förra gången, ni minns då vi kom 10 minuter för tidigt och fick äta äcklig engelsk frukost. Denna gången beställdes det in mängder med Fish & Chips, alla glada och nöjda och betalade med sina vouchrar. Sen kom nästa kalldusch, planet är försenat. Genast fick jag ont i magen igen, skulle detta bli inställt? Klarar jag en motgång till? Men det var bara att ta på sig Reseledare-facet och hålla humöret uppe för barnens skull. Fram med sista quizet medan ytterligare 2h väntan väntade. Ingen av spelarna klagade, alla var bara tacksamma att slippa ett sunkigt engelsk flygplatshotell. Tillslut kom vi med flyget och landade ca. 8h efter beräknad ankomst till Arlanda, men vid detta läge var vi bara glada och tacksamma över att alla 33 var hemma, trygga och säkra. Sista lilla etappen nu, skulle allt bagage ha kommit med samma flyg efter alla ombokningar? Inte så troligt tänkte jag. Men jodå, där kom trunkarna så fint på bagagebandet en efter en och efter bara några minuter kunde alla barnen återförenas med väntade föräldrar på flygplatsen. Det blev ett tårdrypande farväl av Tyra som lämnar Tumba för MoDo (bra val av klubb dock), och fint av ett par spelare som kom fram till mig och gav med en kram och visade sin tacksamhet för resan. Tacksammast var såklart den snällaste 15-åring jag nånsin träffat, Elliot, som undrade hur han nånsin skulle kunna tacka mig för allt jag gjort, ”jag kan vara din slav resten av livet”. Nej det räcker bra med ett tack och en kram.

Komma hem till Tumba, äta nylagad lasagne, ta en dusch och lägga sig i en renbäddad säng (tack mamma) var en oslagbar känsla efter denna 24-timmars resa (eller vad det nu blev med all tidsomställning).

Går det att sammanfatta denna resan? Nej jag tror inte det, får nog smälta allt först. Men slutorden får bli, all planering lönade sig. Jag är stolt över mig själv som lyckades ge barnen en ”håll käften resa” och många ”Once in a lifte time”-ögonblick. Jag är stolt över att jag lyckades hålla budget med tanke på allt som var så osäkert (med pandemin och flygplatskaos mitt i allt) och alla valutaomvandlingar, vi kunde tillochmed bjuda barnen på extra läskmingel samt en extra lunch efter sista matchen och vi kommer dessutom hem med ca 30 000:- plus i lagkassan trots en maxad resa med både Baseball- och Footballs-biljetter. MEN höjdpunkten jag ändå tar med mig från resan är att barnen lyckades ta Bronsmedalj på en cup i Toronto med 11 lag i gruppen, helt nya regler och helt ny storlek på rinken, det är så sjukt jävla bra gjort av spelare och coacher, hoppas ni kan se tillbaka på detta och inse vilken bragd NI har gjort, inte jag, utan NI!!!!!

javascript:void(0)

Dag 7

Ytterligare en sovmorgon. Vi skulle samlas för avresa till arenan först kl 11.45. En del chillade på rummet och andra gick iväg till Eaton Centre för en sista shoppingrunda. #12 som var lite stressad över att han inte shoppat något handlade 2 Hugo Boss tröjor. Jag tog ett dopp i poolen och fick lite läsning gjord.

Därefter följde lite planering inför morgondagen för det finns 3-4 olika scenarier beroende på hur det går idag. Eftersom det är Fathers Day här imorgon så är det inte det lättaste att hitta lunchrestaurang till 35 personer så det blir lite trixigt idag under dagen. Men som tur är har jag hjälp av vårat rese-proffs Anna så det ska nog lösa sig.

Vi kom i god tid till hallen (trots en trafikolycka på vägen som orsakade en del tittköer). Idag blir det lite förändringar kring laget då vi måste försöka vara vakna direkt från nersläpp så idag håller Coach Zirath i uppvärmningen (istället för egenuppvärmning som vi har haft det hittils), eller ’uppvärma’ som hela Team07 envisas med att säga. På bussen till hallen följde jag vår stora motståndares, Bulldogs, match och de låg länge under med 2-0 men vände sen och vann med 2-3 tyvärr.

Väl framme slog jag ihjäl lite tid genom att titta på en annan match i vår serie. Samma lag som igår, Blues, med de galna föräldrarna. Så även denna gång. Det slutar med att 2 föräldrar står och skriker, precis framför mig, mot både barn, tränare och domare. De skriker till domaren ”get of the fucking ice” och till föräldrarna ’They are fucking animals’ helt galet. Domaren fick kliva av isen och gå bort till läktaren där jag stog och köra ut föräldrarna.

Game 3 gick igång på utsatt tid och denna gång var vi med från början. Dock blev det en väldigt jämn match men där vi kämpade oss in i matchen. Så stolt över våra duktiga spelare att jag plötsligt blev helt tårögd under matchen. Jag hade fullt sjå att försöka se matchen och samtidigt referera så mycket jag bara hann till alla föräldrar hemma i Sverige på Facebook, utan att förfrysa fingrarna i den iskalla hallen.

Därefter hade vi en kort men uppskattad pizzalunch i arenan. Under tiden fick jag fullt upp. #15 hade nämligen slagit av sin klubba på förra matchen och andra klubban var inte sågad till rätt längd. Jag fick fråga 3 olika personer innan jag äntligen hittade rätt. Jag tog med mig Coach Gleisner och följde med den unga vaktmästaren. Han gav Alex en såg med obefintliga tänder. När båda två försökt såga i en kvart och Alex är helt slut säger han, ”eller ska vi testa den automatiska sågen här borta” Ja tack, 3 sek senare var klubban sågad.

Game 4 hade vi fått för oss att vi måste vinna, men det mot laget som liger näst sist så det borde gå. Vi märker direkt när de kliver på isen att detta är inte samma lag. Mycket riktigt så har de lånat in massa AAA-spelare för att kunna slå oss. Matchen går inte bra, vi är helt slut. #5 lyckas i slutminutrarna i alla fall göra 1-1, men det spelar inge roll tänker vi. Men när alla går in trötta till omklädningsrummet börjar jag räkna, och hur det än går är vi faktiskt i semifinal. Jag messar det till Alex som berättar nyheter för killarna, at det inte är över och de blir jätte glada.

Därefter tar vi bussen hem till hotellet, där jag blev avfirad och fick present av de medföljande föräldrarna. Väl framme fick alla göra som de vill, vissa väljer att äta på rummet och andra att gå ut.

Ofattbart att vi ska få avsluta denna resan med att spela om medaljerna.

Dag 6

Idag fick vi Sovmorgon till 10.20. Efter en härlig Frukost gick jag ner till poolen för att jobba med ljudboksförberedelse och samtidigt hålla koll på alla badtokiga hockeygalningar då jag inte är helt bekväm med att lämna dem själva i poolen. Ljudnivån var enorm men de hade så kul att jag lät dem vara, och jag hann faktiskt få lite jobb gjort.

Sen blev det galet stressigt för nu fick jag veta att vi skulle ha med passkopior på alla spelare för att kunna verifiera ålder. Igår sa dem att det inte behövdes men det står så i reglerna så vi tar det säkra före det osäkra. Som tur var hade jag redan fixat passkopior hemma i Sverige så det var bara att leta upp dem nånstans i all packning. Jag överlämnade sen allt till Team Manager Olsson som nu tar över stafettpinnen och agerar lagledare under turneringen.

Vi var ute i god tid idag, för att få in spelarna i Game Mode, och var i hallen 2h innan nedsläpp. Det blir massa packning att ta med sig då det är fantastiskt väder och jag ju springer mellan solen och ishallen så det blir ungefär en miljon klädombyten per dag. Inför matchen märkte vi snabbt att det var en annan stämning bland föräldrarna i hallen. Nu var det inte träningsmatcher längre utan föräldrarna står och skriker könsord och svordomar från läktaren, en pappa blev t.o.m. utvisad. Galet.

Vår egen match startade väldigt knackigt då vi knappt kom ur zon de första 5 minutrarna. Sen lossnade det och vi vann tillslut matchen med 8-2. Det roligaste var att det var 6 olika spelare som nätade, Teamworks makes Dreamwork!

#17 blev matchens lirare, välförtjänt!

#12 lyckades med konststycket att fastna med hjälmgallret i en annan spelares hjälm, mycket märkligt och typiskt #12 att hamna i den situationen.

Jag tog med mig Felicia och Tyra och ville skapa lite stämning på läktaren så vi hejade som vanligt för fullt och viftade med våra Tumba-flaggor. Men här i Kanada är man väldigt noga med att inte förnedra motståndaren så när det förlorande laget gick förbi oss glada supportar fick vi höra: ’You don’t need to scream we know who won the game’ Ops får nog ta det lite lugnare imorgon.

Efter matchen kom Alex domsrkollega Carl Friday förbi som bor här i Toronto, kul.

Efter matchen var det dusch och sen 15 min bussresa till ett närliggande köpcentrum. Där släppte vi lös spelarna i 2,5h att äta lunch och shoppa.

Jag, Alex, Jonas och Susanne satt ute och njöt av solen när plötsligt Susanne (hon är från Finland) utbrister: ’åh vad är det som luktar? Det luktar hemma. Känner ni inte? Det luktar bastu’ mycket riktigt så luktade det…vi kollade bort en bit och såg mörka moln av rök, och plötsligt ser vi att det är en fullt utvecklad gräsbrand. Jonas springer och varnar och brandkåren är snabbt på plats. Så lite drama även denna dag och då vet vi att finnar är bättre än alla brandvarnare i världen!

När vi skyndade oss bort till bussen, 3 min sena tänkte jag att inte en chans att alla är i tid. Köpcentrumet var gigantisk men bara på en våning så det blir att man går ganska långt utan att tänka på det men alla hade faktiskt hittat tillbaka till bussen i tid. Imponerande!

Väl tillbaka tittade vi lite på matchen före vår, motståndarna vi ska möta imorgon, de såg vassa ut tycker jag. De släppte dock in 2 mål vilket kan vara betydande för oss i slutändan. Det är lite annorlunda regler här. Om 2 lag hamnar på samma poäng är det inte målskillnaden som avgör utan minst antal insläppta mål. Det gör att det tex kan vara bättre att vinna med 1-0 än med 9-2…lite märkligt tycker vi men det är ju för att de inte vill bidra till att man ska förnedra motståndarna. Vi kommer iallafall först och främst gå för att vinna alla våra matcher så får vi se hur långt det tar oss.

Sen var det då dags för Match 2. Föräldrarna var till en början trevliga och pratglada men ju längre in i matchen vi kom och ju fler mål vi gjorde desto mindre trevliga blev.

Matchen började inte så bra då vi oturligt nog släppte in ett mål efter bara 8sek. Men sen kämpade vi oss in i matchen och vann med 5-2. Matchen var otroligt händelserik med en missad straff av #12 där målvakten var utanför målgården och när vi frågade varför domaren inte gjorde nåt svarade han bara ’och? Ni leder ju’ märkligt. Föräldrarna var helt galna, de applåderade mer när deras spelare fick in en tackling än när de gjorde mål. Däremot blev de helt galna när vi fick in en tackling och skrek svordomar och könsord. Deras tränare gick in på isen och skrek på domaren och både spelare och ledare skrek saker som ’Kill that nr X’ etc. Galet!!!!! Lite extra skönt att vinna en sån här match!!!
#21 fick sig ett par tuffa smällar och fick tillslut kliva av.
Matchens lirare blev #16 som hade fått ta emot mest stryk av alla och trots det levererat hur bra som helst under hela matchen.

Efter så hoppade vi över duschen för att komma snabbt till hotellet, för klockan närmade sig 23, där de fick wraps och sallad med sig upp på rummet.

Härlig start på turneringen med 2 vinster! Just nu ligger vi fyra, och det är plats 1-3 som har chans på final på söndag. Hoppas på en lika bra dag imorgon.

Dag 5

Morgonen började med att smyga iväg till bageriet när det öppnade kl. 08.00 för att köpa en stor tårta och heliumballong till #12 som fyller 15 år idag. Sen väckte vi Bella och gick in och sjöng för honom (#30 hade fått spela mullvad och lånat ut sin nyckel till oss). Dessutom hade vår snälla guide Anna köpt en fin present till honom. Han blev överraskad och glad.

Idag hade vi en efterlängtad helt ledig förmiddag! Vi delade upp oss i grupper utefter vad spelarna ville göra. Jag hörde nånting från nån annan grupp om att promenera till hamnen och sen var det nåt om att kolla in ’båtar och brudar’…
Jag, Alex och Jonas tog med oss Tyra och Bella och tog en härlig morgonpromenad till Graffiti avenue och Kensington market. Vi var där vid 10 och tydligen öppnar de först kl 11 så det var lite synd. Men en butik var öppen och det låg fina stenar och krims krams i fönstret så jag ville såklart in där. Men bara ett steg in i butiken insåg jag att jag lurat in tjejerna i en äkta haschbutik/cannabisbutik. Det stank så mycket att Tyra höll på att kräkas och fick skynda sig ut, och vi andra var hack i häl. Därefter letades det glass igen men av nån anledning verkar man inte äta glass i Toronto. Så det blev lemonad för tjejerna och Ice coffee för mig. Jag har inte varit förtjust i det innan men här har jag börjat uppskatta det, speciellt en sån här dag när det är 35gr varmt. Vi gjorde lite shopping, mestadels billiga tröjor men sen var det för varmt för att fortsätta gå runt på marknaden så vi vände tillbaka mot centrum. Vi gick förbi HHOF för att shoppa till Sigge, sen lunch på Food courten på Eaton centre. Mitt i maten gick brandalarmet. Jag blev orolig för jag tänkte nu måste vi utrymma detta gigantiska köpcentrum. Men riktigt så är det inte här. Ur högtalarna kom ett meddelande att ’brandkåren är informerad, sitt kvar i väntan på mer information’ märkligt tyckte jag och tog med mig barnen ut, dumt att chansa.
Vi kom till hotellet 30 min innan samling, och vi hade precis fått veta att poolen äntligen hade öppnat och detta är något #32 tjatat om sen vi först kom till hotellet så vi tog ett snabbdopp innan samling. Det var så otroligt skönt och svalkande efter att ha promenerat omkring i 35gr i 4h. Kl 13.15 var det samling för att åka till arenan och spela träningsmatch, denna gång mot West End Shock. Vi kom i god tid till Arenan och jag hann få en stund för mig själv i solen (hade nu lärt mig läxan att gå bort en bit från hallen) och passade på att ringa hem till mamma som är lite ensam just nu med bara Wilda som sällskap. Det var skönt att prata av sig lite. Därefter gick jag in för att hälsa på det andra lagets lagledning. Jag såg framemot detta eftersom de förra tränarna och föräldrarna var så himla trevliga. Men när jag kommer in i hallen märker jag direkt på stämningen att något har hänt. Deras ledare och föräldrar är väldigt upprörda. Vi hade ju först blivit erbjudna att spela på deras stora fina rink med läktare. Men vi sa att vi ville byta till en av de mindre rinkarna eftersom vi ville ha testat det en gång innan turneringen. Men tydligen hade denna info inte gått fram till deras lag så de kom dit i tron att få spela på den stora fina rinken. Nu kommer ledarna fram till Canlan Sports, alltså arenans personal, och säger att det skulle innebära en säkerhetsrisk att spela i den mindre hallen pga att det var som en tunn dimma över isen. Personalen sa att detta försvinner när de väl börjar spela, men de andra tränarna stog på sig och sa att det skulle vara för farligt att spela där. Personalen sa att den andra stora arenan inte är redo för match utan att det blir den lilla eller ingen match alls. Ok sagt och gjort vi börjar hämta våra spelare för matchstart varav deras väldigt ocharmiga tränare skällde ut Alex efter noter för att vi bytt rink och sedan stormade ut till sin föräldrargrupp rytandes ’I’m so pissed of right now! This is a shitty rink’. Till deras försvar ska jag säga att vissa föräldrar trots allt var väldigt trevliga under matchen.

Matchen då? Jo det gick riktigt bra för oss och vi vann med 8-2 (även om man slutar föra upp målen på tavlan när man leder med 5 mål). Bra kämpat och en riktigt fin laginsats av samtliga! Riktigt fina konstmål av flera spelare däribland #16 och #8 och stabilt i mål av #30. Dessutom fick #12 näta på sin födelsedag, stort.

Efter matchen åkte vi direkt vidare till en av veckans stora händelser nämligen CFL, Canadian Football Leauge. Som Amerikans football fast i Kanada alltså. Det var dessutom säsongspremiär för Toronto Argos och en fantastisk inramning med kvällssol. Vi fick kanonplatser och allt gick bra med entrén och att hitta alla platser. Under kvällens gång fick vi uppleva en fantastisk solnedgång över planen, en touchdown och såklart att ”vårat” lag vann med minsta möjliga marginal, 20-19. Det var helt galet och overkligt och det var verkligen en folkfest. Jag blev riktigt rädd när de båda i början av matchen och i slutet fyrade av riktiga kanoner rätt av planen så trumhinnan höll på att spräckas. Publiken var helt galna och spelarna i laget hängde på som om de aldrig gjort annat. Mpnga spelare gick loss i souvnerisshopen och köpta tröjor som aldrig förr, även jag. Det första som händer i matchen ör att det blir sk. ”T-shirt toss, där de går ut i publiken och kastar ut t-shirts med lagets lgotype på. Så klart är det Lillprinsen #15 som lyckas med att fånga en tröja, kul. Det blev lite foto med maskoten Jason och vi fick även ett meddelande på Jumbotronen ”Welcome to Tumba Hockey”, coolt.
När det var 5 min kvar av matchen sa vi till spelarna att följa med mig till en överraskning. De följde motvilligt med tills de förstog att de skulle få chansen att träffa spelarna. Först fick de göra high five med dem när de sprang av planen och därefter blev i hämtade och visade backstage där vi fick gå in på planen och dessutom fotas med och hänga lite med två av spelarna. Det bästa var när en av spelarna säger ”I love hockey, where and when do you play”? ”Ok, I´ll be there tomorrow” Återstår att se om det glider in några tuffa Footballs-spelare på vår match imorgon…

Trötta med lyckliga tog vi oss till den väntade bussen och efter en snabb bussresa tillbaka till hotellet med lite info inför morgondagen, gick alla till sina rum för att försöka komma till ro, kl. 23.30.

Imorgon börjar vår cup, vilket ska bli riktigt kul. Håller tummarna att det går bra, det vore kul att få avsluta denna veckan på bästa sätt. Vi får hela tiden nypa oss i armen för att förstå att detta händer här och nu. Som någon uttryckte det, ”jag vill aldrig mer resa igen, för inget kommer ändå kunna toppa denna resan”.

Nu slår klockan strax midnatt så jag ska försöka få några timmars sömn innan det är dags att gå upp och fortsätta göra Toronto osäkert.

Dag 4

Äntligen var det dags för Dagen N som i Niagarafallen. Toktaggad vaknade jag alldeles för tidigt såklart men fick lite planeringsjobb gjort iallafalll. Ännu en härligt frukost på hotellet. De byter tillochmed ut vissa saker så det är inte samma frukost varje dag. Idag fanns det amerikanska pannkakor till barnens stora förtjusning.

Vi samlades i receptionen för att hoppa på bussen till Niagarafallen, men vi fick snabbt veta att bussen var försenad pga. en olycka. Tillslut kom vi iväg 45 min. försenade och jag fick snabbt boka om lunchen så att det inte skulle bli så stressigt vid fallen, men det löste sig bra. 1,5h bussresa där vi körde en hel del quiz som jag hade skrivit ut och tagit med mig. Vinnare i stora Quiz-kampen denna gång blev Föräldrarna Janssons och #12 & #20.

Det var overkligt att rulla fram med bussen och få se Niagarafallen för första gången. Det var precis som på film men ännu mäktigare. Vi hade köpt extra biljetter för att komma lite närmare fallen och det var jag verkligen glad för. Vi åkte då ner 10 och 10 med en hiss, och sen gick man i tunnlar bakom fallen och kunde titta ut i lite olika vinklar. Man kom riktigt nära, häftig känsla. Det var smått surrealistiskt när jag stog jag tittade på barnen i sina gula regnrockar, händer verkligen detta?

Därefter åkte vi upp och hamnade mitt i en gigantiskt souvenirbutik. Det var en utmaning att få med sig alla 35 personer ut ur den jätte stora byggnaden, men tillslut kom vi ut i friska luften. Då hade den förväntade hettan verkligen slagit till och det var nog 35-40 grader varmt. Vi promenerade längs vattnet där det var fin utsikt mot fallen hela tiden, men barnen blev lite slagna av hettan och ett par stycken blev nästa svimfärdiga. Tur vi hade tagit med oss massa vattenflaskor så det var bara att dela ut i gruppen och då gick det bättre. Det var ca. 15 min promenad längs fallen till Hard Rock Café där vi åt lunch.

Vi hade förbeställt maten men ändå kom de fram och tog beställningarna på plats vilket gjorde att det tog nog 30 min att få in maten. Men det var värt väntan. Jag åt nog den godaste caesarsallad jag ätit i hela mitt liv. Äntligen hade vi även lyckats med att alla var hungriga när det var dags att äta, så denna gång åt de flesta upp maten. Vid kl. 14.00 samlades vi utanför restaurangen och där var det en trubadur som spelade livemusik så det blev lite dans och allsång i hettan.

Väl på bussen blev det ytterligare quiz medan det tog 1h till en stor Outlet Mall. Den var utomhus och väldigt lik Barkaby Outlet. Hettan fortsatte och de flesta höll sig inne i affärerna med AC. #21 och #32 sprang runt som galningar och letade glass, men utan att lyckats det slutade med att de hann beställa en Frozen Lemonad på Tim Hortons (deras version av Starbucks) 5 min. innan avgång. Återigen var alla så otroligt duktiga och kom tillbaka i tid till bussen. Kanske för att nästa destination lockade nästan mer än själva Niagarafallen, nämligen Pro Hockey Store. Det var den största hockeybutik jag nånsin sett och killarna stack direkt till skottrampen för att prova klubbor. Vi hade lite rabatt eftersom vi kom från Sverige, men det var inte tokbilligt, men lite billigare än Sverige. Jag tror alla spelarna kom därifrån med en shoppingpåse i alla fall. Det viktigaste av allt, #8 kom därifrån med en ny klubba för han lyckades slå av sin på första träningen. Dessutom låg det vägg i vägg med Dollarama så jag tror alla även fick med sig lite snacks till hotellrummet. Själv hittade jag i vanlig ordning ett var trädgårdsdjur(!) och fick dessutom en fin present av Coach Notan.

Därefter hade vi ca 1h bussresa tillbaka till hotellet och då fick vi en bra genomgång av vad Amerikans Fotboll är inför matchen vi ska gå på imorgon, av allas vår V.I.P Frånberg som ju har varit professionell spelare. Tack för det Fredrik.

Vi var tillbaka på hotellet vid 19.30 och då gick alla ut och låg i sina ledargrupper innan det var dags att hoppa i säng efter denna magiska dag.

Sammanfattningsvis så var detta bästa dagen hittills på resan för mig personligen, och det har varit värt allt jobb och allting för att få dela detta med Alex, barnen och pappa. Jag kan inte fatta att vi idag fått uppleva en bardomsdröm och bucket list all time high!

Dag 3

Dagen började bra med den oslagbara frukostbuffén. Alla spelarna var uppe tidigt för att hinna njuta ordentligt av detta. Dessutom var denna den dagen många av spelarna och ledarna sett mest framemot, nämligen Hockey Hall Of Fame, HHOF.
Alla kom i tid till samling och vi tog en lugn promenad genom Toronto. Vi passade på att stanna vid ett av Torontos landmärken och ta en massa bilder på hela laget.
Väl framme på HHOF fick vi vänta utanför i 10 min, men vad gör väl det när man är först i kön. Dessutom kunde vi stå och beundra 1 av 4 spelare som står direkt i entrén, och ni kan väl alla gissa vem? Foppa såklart, I rest my case.
Vi började besöket med att gå direkt till Stanley Cup pokalen och ta ett lagfoto. Häftig känsla att se hela laget framför bucklan och jag och Fredrik (vi som först började prata om denna resa för så många år sedan) fick nypa oss i armen. Det är detta vi drömt om i så många år, att få ta med just detta lag just till denna plats, we did it!!! Ofattbart! Spelarna hade jätte kul och fastnade såklart i det stora aktivitetsrummet där man fick prova på att vara målvakt samt skjuta straffar på självaste Henrik Lundqvist. Vi avslutade i den stora souvenirshopen men spelarna var duktiga och höll i plånböckerna för imorgon ska vi till en jätte stor outlet samt en Pro Hockey Store.

Därefter gick vi till vår lunchrestaurang som låg bara 5 min promenad därifrån. Klart mysigaste restaurangen so far på resan. Beer Craft Market, där vi fick bord utomhus i en lummig trädgård. Om det är nåt vi börjar förstå att de kan här i Toronto så är det att äta. Vi hade alla förbeställt vad vi ville ha till lunch såsom Burgare eller Mac&Cheese, men när vi kommer dit står det enorma nachotallrikar på borden, samt ytterligare chilisticks med dip och ytterligare tortillachips med guacamole. Spelarna slänger sig över detta och är i stort sett återigen mätta när själva huvudrätten kommer in. Men återigen, om det är något de kan få klaga på efter denna resa så är det väl att de har fått för mycket mat. Stället var magiskt med musik, sol och trevlig personal. Jag hann tillochmed få nästan 5 min ostört (nästan) i en solstol, underbart.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att vila i 1h, skönt att ligga före i schemat så det finns utrymme för lite vila (för spelare och ledare). Då kunde jag passa på att ta upp datorn och jobba 1h. Jag tror inte alla förstår hur mycket jag jobbar på denna resan. Så fort en aktivitet är klar så börjar det planeras för nästa och så fortsätter det. Om vi blir 10 min sena någonstans så kan det innebära att jag måste boka om 6 olika saker (transfer, aktivitet, restaurang, guide etc). Men att få uppleva detta och framförallt med min familj och mina nära vänner gör allt slit värt det, hundra gånger om.

Alla var återigen i tid till samling och vi tog bussen ut till vår första träningdmatch. Detta kändes riktigt nervöst för jag har ju anmält laget i AA (Dubbel A) och vi har ju ingen aning om det är samma nivå här som AA hemma. I bussen fick vi en trevlig men extremt pratglad busschafför. Anna guidade oss hela vägen, jätte kul att få lära sig mer om Toronto, allt från politik till tvättbjörnar. Många av ledarna försökte sedan lägga pussel, då de hade sovit om vart annat ”hörde du storyn om tvättbjörnarna?”, ”Jag hörde storyn om parlamentet”. Jag tror Fredrik sammanfattade det bäst ”Men hon har ju sån skön röst att somna till”. Vi får väl se hur det går på den långa bussresan till Niagarafallen imorgon.

Väl på plats i arenan lämnade jag över ansvaret till Team Manager Jonas. Han är nämligen ansvarig för allt som sker på arenan och jag det som sker utanför arenan. Jag skyndade mig ut och lade mig mittemot ishallen (big mistake) och började lyssna på en podd. Jag hann njuta av ensamheten i ungefär 3 minuter innan jag tittar upp och ser hela föräldragänget stå i en ring runt mig. ”Hej, vad mysigt du har det, oj du kanske ville vara själv ett tag” Tror ni? Skämtåsido, föräldragruppen är underbar och jätte trevlig så det var inga problem att de kom och ”störde”.

Nu närmade det sig matchstart och jag hämtade flaggor som vi hade släpat med oss hela vägen från Sverige och började fixa på läktaren. Vi hade fått veta att de ville visa respekt för oss och hade därför bokat deras största ishall med läktare. Skit också tänkte vi för vi vill ju öva på att spela på de små rinkarna inför turneringen i helgen. Vi har en träningmatch till på torsdag, då har vi bett om att få spela på en liten rink.

Precis innan matchen frågade det andra laget mig om vi ville äta middag ihop efter matchen, så att spelarna skulle få mingla lite med varandra. Jag tyckte såklart det var en kanonidé, tänk vilken chans för spelarna att skapa lite kontakter och både öva på sin engelska och sina social skills. Efter lite roddande med buss, guide och restaurang kom vi fram till att vi inte hinner med middag men att vi fixar lite läskmingel åt dem. Jätte kul men nu var det ju bara att hoppas att matchen skulle bli bra och inte för tuff så att minglet skulle bli en trevlig tillställning.
Matchen, som spelades mot Peterborough, började med de båda nationalsångerna. Spelarna var lite nervösa inför detta för tydligen kan i stort sett ingen texten till vår nationalsång, skandal. Jag och flera föräldrar med mig kom i alla fall in the moment och sjöng med för full hals.
Matchen i sig blev en riktigt bra och framförallt jämn match där det svängde åt båda håll men där vi totalt dominera sista perioden. Dock var de mer effektiva och bättre på att göra mål helt enkelt så det lutade med att de vann matchen med 6-4. Jag var lite nervös när det blev närkamp eller lite gruff under matchens gång och hade lust att skrika ”Ta det lugnt, ni ska dricka läsk ihop sen”.

Efter matchen skulle de ställa upp på blålinjerna och utbyta presenter med spelarna. Vi hade haft panik på Arlanda helt i onödan när vi fick veta detta och sprang runt och köpte upp Pressbyrån på Ahlgrens Bilar, för vi hade kunnat komma med våra vimplar som vi tänkt från början. För vimplar var precis vad våra spelare fick. Men det gjorde det andra laget lite extra glada när dem såg att dem fick godis, som det senare visade sig att dem verkligen älskade. Därefter följde en fotosession och redan där såg man hur spelarna började snacka och skratta så då släppte nervositeten över minglet.
Medan spelarna duschade gick jag upp för att mingla med det andra lagets hockeyföräldrar. Mingel är nog en av de saker jag tycker minst om i hela världen. Man skulle kunna tro att jag borde vara bra på det som har haft det som jobb i hela mitt liv, men icke, jag hatar att mingla. Men här var det verkligen inget problem. Återigen slås man av hur trevliga och öppna alla är här. Det var inga svårigheter att få igång samtalen med dessa föräldrar, kul.

Sen fick vi oss svenskar en smärre chock när deras 15-åringar kommer först upp i restaurangen, och samtliga är klädda i kostym och slips. Eh jag frågade en av spelarna vad vi har missat varför de är så uppklädda men då svarar han bara lugnt ”We always dress up like this on Game Day”. Hjälp, jag som visste exakt hur våra spelare skulle se ut (shorts, tofflor, kepsar) hade lust att skrika ”Vänd tillbaka”. Minen på våra spelare när de fick se det andra laget var respekt och beundran. Man kan ju hoppas att några av dem blev lite inspirerade att klä sig snyggt i framtiden. Minglet då? Jag blev otroligt imponerad av flera av våra spelare som vågade ta för sig och verkligen direkt skapa kontakt med de andra spelarna. De satt i 40 minuter och pratade på för fullt innan det var dags för oss att ge oss av och då hade flera av spelarna telefonen full med nya Snapchat kontakter. På bussen Snapades det för fullt och såklart var de nyfikna på hur det var att spela ihop med 2 tjejer. ”Do you change dressing room? What about the shower” etc etc. Så himla kul att få ge dem även denna upplevelse att träffa nya kompisar på andra sidan jorden, det gav en ny dimension till resan. Vi har nu även bjudit in det andra laget på torsdag att komma och mingla med oss, vi hoppas det går att lösa.

På bussen hem passade jag på att planera för nästkommande dag som blir en kul men riktig utmaning då vi ska till Niagarafallen, och det finns mycket att se där. Jag passade även på att ta lite information med spelarna, däribland ”Ta med er mycket vatten, ta på solkräm”. Jag hade precis kollat på vädret och sett att det var en stor röd varning över just det området ”Varning för mycket höga temperaturer, håll er inomhus”. Jag som har tjatat om att jag vill ha sol fick så jag teg. Det ska bli upp till 35 grader varmt imorgon och vi kommer ju att promenera utomhus en hel del.

Väl på hotellet gick alla och åt med sina ledargrupper. Halva gänget gick ihop och åt på en mysig pizzeria och halva gänget köpte hem mat och åt på rummet eller i baren på hotellet. Kl. 21.00 skulle spelarna vara på sina rum och då passade vi i ledargruppen (minus 2 ledare) på att ha vårat allra första ledarmöte här. Vi har helt enkelt inte hunnit tidigare. Men det var väldigt nyttigt att gå igenom programmet för resterande vecka, prata lite praktiska detaljer som slipning etc. Dessutom gick vi igenom läget och hur det fungerar i de olika grupperna, men eftersom jag vet att många av spelarna läser denna blogg så går vi inte in på det här. Men överlag känns alla väldigt glada och som de verkligen njuter av denna resa och det är ju det allra viktigaste.

Nu är det snart dags att bege sig till Niagara Fallen. Jag har velat besöka en del saker i hela mitt liv, bland annat Kinesiska Muren (check), Pyramiderna (Check) och nu också Niagara Fallen. Jag hoppas att Reseledar-Cissi kan ta lite lite semester idag så jag får njuta lite av denna upplevelse vi nu har framför oss. Men vi får se hur det går, det är många tider som måste passas idag. Planen är så här:
08.45: Avresa
10.15: Table Rock & Behind the Falls
11.30: Clifton Hill “Mini Las Vegas”
12.30: Lunch Hard Rock Café
13.30: Buss till Outlet Mall
14.00: Serious shopping
15.30: Pro Hockey Store
16.30: Shopping på typ Dollarstore
19.30: Tillbaka på Hotellet

Imorgon vet vi hur väl denna plan fungerade, hur det gick med värmen och hur det var att äntligen få uppleva en barndomsdröm.

Dag 2

Jag vaknade pigg och utsövd kl. 03.00. Jag som brukar vara så bra på att lura JetLagen lyckades inte riktigt. Vi var några stycken som träffades i lobbyn vid 05.30, dock verkar spelarna ha klarat sig bra, skönt. Jag började med att gå till hotellets tvättstuga och tvätta byxorna på flyget eftersom Head Coach spillt kaffe på mig. Jag lyckades dock bara få igång torktumlaren som sen inte gick att stänga av så den fick köra ett program på 1,5h, helt tom…kanske de mest bortkastade 32:- nånsin…men åandrasidan, hur många har vaskat/traskat en maskin tvätt? Jag fick snällt krypa till korset och låta min husliga man göra ett försök, då gick det bättre och byxorna blev tillslut rena.

06.30 öppnade äntligen frukosten och vi morgonpigga svenskar stod på låset. Förväntningarna var låga eftersom standarden på rummen är så där, och med den engelska frukosten från Heathrow färskt i minnet. Men oj så fel vi hade. Frullen var unreal. Det fanns allt från bacon och ägg, våfflor, nutella, grillade bagels med mjukost, chokladmjölk, massa onyttiga flingor, gröt, croissanter, muffins, bullar, fruktfat, ägg etc etc. Om vi hade trott att det skulle vara svårt att få upp barnen ur sängarna var det bara att göra som Coach Zirath och skicka en video på frullen på Snap till sin grupp, det tog inte många sekunder för #15 och Elliot att ta sig upp och glatt komma intraskandes. Men störst leende av alla när han upptäcker frukostbuffén var…surprise #12.

Efter en näringsrik(?) maffig frukost var det dags att ge sig av till första isträningen. Alla kom i tid till bussen med sin utrustning, vilket är beundransvärt av 19st 15-16 åringar tycker jag. (Värre var det tyvärr med en förälder som fick stanna kvar på hotellet då bussen rullade ut på utsatt tid). Bussresan gick bra och vår guide Anna, som har en son som brukade spela hockey berättade i högtalarna lite om hockeysystemet och även skolsystemet i Toronto. Jätte kul att hon anpassar guidningen efter spelarna och inte bara rabblar en massa historiska fakta, även om det dyker upp lite sådant också Fråga era barn vad ”High way of heros” är och se om de har lyssnat.

Väl framme vid Arenan väntade vi utanför medan Head Coach Gleisner och Equipment Manager Högberg gick in och fixade omklädningsrummet. Vi hade blivit förvarnade om att kanadensiska omklädningsrum håller en väldigt låg standard och att de inte ens brukar duscha där. Dock hade de VIP:at oss till damlagets omklädningsrum, så minerna när spelarna går in och får se sitt proffsiga omklädningsrum är obetalbar. Nästan bättre än när de såg frukostbuffén. Detta kommer underlätta extremt mycket för oss, för tanken var att vi varje dag skulle packa trunkarna och ha dem stående i ett konferensrum på hotellet, och släpa dessa emellan. Ni kan ju tänka er hur blöta och illaluktande utrustning de skulle få dra på sig varje dag. Nu kan de istället hänga upp sina saker på sin plats och låta dem torka, och vi kan även duscha på plats i hallen. Jätte skönt.

Anna berättade att de lag vi ska möta tycker det är otroligt kul och ofattbart att de ska få möta ett svenskt lag och att vi har flugit så långt för detta. Så de har fixat lite specialsaker inför matcherna, som t.ex. nationalsångerna samt att varje spelare ska byta något med en annan spelare från motståndarlaget (fick vi veta två timmar innan incheckningen på Arlanda). Som tur är mötte vi just när vi fick veta detta ”superfixarna” Föräldrarna Jansson som hjälpte oss få med 40st påsar Ahlgrens Bilar till Toronto så nu kommer vi väl förberedda till detta.

Hallen då? Ja, även detta är obeskrivbart. Jag får försöka lägga upp lite bilder och filmer i veckan. Det tränar fler lag i denna hallen än vad det finns juniorhockeylag i Sverige. Den är otroligt stor och häftigt. Totalt 5 eller 6 olika isrinkar. Mitt i Arenan finns det en sportbar (typ OLearys) där man kan sitta och titta på matcherna genom ett fönster live, så häftigt. Träningen gick jätte bra och den Kanadensiska Coachen tyckte våra spelare var stora(!), hade bra skott och spelförståelse. Dock kanske ”hans” spelare i samma ålder är snabbare på skridskor. De har ju mindre rink här borta så spelet går överlag snabbare än vad vi är vana vid. Det blir väldigt spännande med match imorgon. Coachen var bra, han tjatade väldigt mycket om vikten av att låta på isen och prata med varandra. Efter ca 1h och 45 min träning klev samtliga spelare av isen med stora leenden. Om det var för att det var en rolig träning eller för att de skulle få gå in och byta om i sitt nya fantastiska omklädningsrum är oklart, men glada var de. Även vi föräldrar som var på plats var lyckliga över att få uppleva detta, för att inte tala om Head Coach som även han bjöd på ett leende eller två. Återigen slås man av känslan att få dela detta med sina hockeytokiga barn, obetalbart!!!!

Därefter tog vi bussen tillbaka till hotellet för 1,5h egentid då vi skulle duscha och äta lunch. Jag var väldigt tydlig till spelarna och ledarna att ”ät nu en lättlunch, kanske en halv macka på Subways eller liknande för redan kl. 16.30 ska vi äta en stor 3-rätters middag”. Gick detta budskap fram tror ni? Inte mycket. Jag tror samtliga gick till det närbelägna megastora Eaton Centre för att äta i Food Courten. Det sista jag såg av min son på lunchen var ”Kolla grabbar det finns KFC”, sen såg jag dem inte mer för de försvann bakom gigantiska buckets av kycklingklubbor. När vi sen sågs allihop för att promenera till CN Tower förstog jag att mitt budskap inte hade gått fram då både spelare och ledare kom proppmätta.

Då var det dags att ge sig ut på den första av många gemensamma promenader i Toronto. Jag hade fruktat lite för detta, att ta med ett gäng på 30 personer ut i en stad där det bor 5,5 miljoner fler människor än i Stockholm. Tyvärr började det inte bra då #23 missade samlingen och vi kom i väg 15 min för sent. Eftersom vi hade en slot-tid för tornet kl. 15 blev det en mindre joggingrunda istället för det som skulle varit en lugn och fin promenad. Så kan det gå när man inte håller tiderna. Hursomhelst så hann vi precis i tid för att kunna hämta ut våra biljetter. Vi hann också med en fotosession vid CN Tower och efter lite biljettstrul (där våra biljetter innehöll 2 olika datum) kom vi äntligen upp i tornet allihop. Hissen var en glashiss som snabbt tog oss 149 våningar upp, lite som att åka uppskjutet på Gröna Lund. Alla barnen tog det med ro och njöt av både hissen och den otroliga utsikten. Ett par av ledarna visade prov på extrem beslutsamhet och var modiga att trots höjdrädsla ge sig upp och ta del av denna upplevelse dem med, väldigt imponerande. Personligen tyckte jag att detta var sjukt häftigt. En av världens 10 hösta byggnader (det var den största innan Dubai byggde ett ännu högre torn) och vädret var klart och fint så utsikten var helt otrolig. Jag vågade mig ut på glasgolvet där man såg hela vägen ner till marken och nog pirrade det även lite i min mage. Därefter tog vi ett snabbt varv i souvenirshopen och det handlades lite kepsar och tröjor varav vi därefter begav oss till restaurangen för att äta middag.

Vi skulle äta på Rec Room House, vilket är en gigantisk restaurang full av spelautomater som ett stort inomhustivoli. Dock på tok för dyrt för att vi skulle släppa iväg spelarna där, och som tur var tog alla spelarna detta med ro, duktiga! Middagen blev en smärre katastrof då det blev fel i matbeställningarna och alla var på tok för mätta från lunchen så en hel del hamburgare skickades tillbaka i stort sett orörda. Dessutom fick vi in jätte fina cheesecakes till efterrätt och när dem inte ens vill ha detta så vet man att dem är mätta. Jaja, om det är något de kan få klaga på så är det väl att de fick för mycket mat på resan (hellre det än att de skulle gå hungriga tänker jag). Dessutom kan vi kanske lära oss av detta, att äta något mindre och lättare på vår egen tid, vi får se hur det går med det. Barnen tog kaoset med ro och de fick ju dessutom in stora kannor med läsk så de var nöjda och glada.

Därefter var det dags för den första saken som stog på min egna Bucket List och många andras, nämligen att få uppleva min första Baseball-match live. Vi visste att den skulle hålla på i ca 4h och att spelet i sig var ganska segt, och mycket riktigt, detta stämde bra. Men både spelare och ledare tyckte det var en häftig upplevelse och det handlades friskt i souvenirshopen även här, Basebollkepsar och tröjor. Jag försökte påminna dem om att vi har mycket kvar framför oss denna vecka, men mina ord gick in genom ena örat och ut genom andra. Samtidigt unnar jag dem verkligen detta, det är overkligt att få vara med om allt det här. Gåshud deluxe när Nationalsången spelades och när spelarna presenterades till publikens jubel. Matchen blev precis som vi trodde otroligt seg. Det var nog bara runda 5, där Toronto Blue Jays tog hem 7 poäng som var lite action. Spelarna kunde knappt sitta upp för de var så trötta och klappade halvhjärtat med när musiken försökte få igång publiken. Dessutom var det ju nästan ingen som förstog reglerna, jag tror nästan alla trodde vi skulle få se en Brännbolls-match, men riktigt så var det ju inte. När klockan närmade sig 22.00 och matchen inte var i närheten av att vara slut tänkte Coach Olsson vara snäll och ta med sig de spelare som var trötta hem till hotellet. Så jag frågade den halvliggandes/halvsovandes gruppen 15-åringar vilka som ville gå hem och fick ett gäng frågande ögon på mig. ”Gå hem nu? Mitt i matchen?”. Tänk så fel man kan ha. Ett par gick dock hem med familjen Grahn, men de flesta stannade och fick faktiskt även uppleva sitt livs första Homerun, lyckan var total. Med facit i hand känns det väldigt bra att vi gjorde detta den första kvällen då alla fortfarande är väldigt sugna på alla dessa upplevelser. På torsdag har vi ju tryckt in en Amerikans/Kanadensisk FootBalls-match i programmet, det blir nog lite roligare för dem.

Därefter gick vi tillbaka till hotellet och återigen slås jag över hur duktiga alla spelarna är på att hålla ihop och följa instruktioner. Glada och trötta kom vi till hotellet kl. 23.10 och efter ett litet mini-drama (som vi inte behöver gå in på här) hoppade vi i säng, jag skulle gissa att alla somnade med ett stort leende på läpparna och med förväntan inför morgondagen då vi äntligen ska få besök Hockey Hall Of Fame, då ligger nog även den souvenirshopen illa till!

Resan är målet-not

Transfer på Heathrow! Vi landade 20 min före utsatt tid, kändes lite som att nu vänder det! Men vi blev snabbt nertagna på jorden igen när vi direkt efter busstransfer till flygplatsen måste gå igenom ytterligare en säkerhetskontroll. Dock inte i närheten av så långa köer som på Arlanda. Nästan alla kom igenom utan problem (#8 hade dock plötsligt glömt att man inte får ta med sig vatten in så han blev lite extra kontrollerad) men efter ca 1h var alla igenom och vrålhungriga! Jag samlar då alla, kollar på klockan och säger ’ok samling om 20 min, sen måste vi gå till gaten, på den tiden måste ni hinna äta lunch’ som tur är har vi även en annan klippa med oss på denna resa, formely known as Kurt Olsson, som informerade mig om tidsskillnaden på 1h, puh, nu hade vi 1h och 20 min på oss att äta lunch.

Den extra tiden behövdes verkligen då det inte var det lättaste att få bord snabbt. De flesta letade sig upp till ett steakhouse som hade en stor lockande meny med Fish & Chips och Hamburgare. Något besvikna blev vi när vi satte oss och fick veta att det minsann var 10 min kvar på frukostmenyn (Falling Down vibbar på detta). Så det var bara att köpa läget och trycka i sig lite odefinierad sörja helt utan smak kallad English breakfast. Där drog nog Tyra och Bella längsta strået som beställde American Pancake med nutella och banan och en ananas smoothie till det.

Nu började det bli lite stressigt då vår Gate skulle avslöjas 11.55 och boarding skulle vara 12.10, och Heathrow är väldigt stort…stresspåslag nr 2 var på intågande. 12.20 fick vi äntligen vår Gate, men som jag sa, detta är en extremt stor flygplats så det var bara att se till att få med sig alla 33personer på tåget som skulle ta oss till gaten. Lite besviken var jag över att inte få ett endaste ’Mind the gap’ när man ändå åkte tåg i London. Efter det var det dags att boarda och då fick vi hoppa på en buss som tog oss runt hela flygplatsen, det tog nog 10min att köra från Gaten till planet…men fram kom vi..alla 33!

Väl på planet mot Toronto fick vi sitta och vänta i 45 min men tillslut lyfte det. Återigen står eloge till alla ungdomarna (förutom #12 som återigen undrade när maten serveras) som höll humöret uppe, trots ansiktsmaskkrav och mitt i allt fick vi det fruktansvärda beskedet att hotellpoolen är stängd, skandal tyckte alla.

Men det lindrades snabbt när dryckesvagnen rullades fram och man inte bara fick en läsk, utan så många man ville ’ey det är gratis grabbar’ skrek #5 högt och ljudligt över kupén.

Sedan kom, till #12 stora förtjusning, äntligen matvagnen ut. Vi fick välja på Mexican Chicken eller Vegetarisk Pasta. Det var helt ok och inte varje dag man får 3-rätters på en söndag, lyx!

Därefter började det ryktas om vem som gillade vad på de fina lunch-brickorna så det började skickas kikärtssallad till (#Reseledaren) och ostar till (#HeadCoach) hej vilt över kupén. Jag fick kikärtor från höger, vänster, uppe och nere. Nöjd och glad för det var jag, gratis är gott. Lyckan var total när vissa av barnen kom på att man kunde beställa extra bröd och läsk…gratis!!! #orten #gratisärgott

Därefter följde fyra sega timmar flyg men där barnen roade sig med rubriks kub #21 och #16 och kortspel #helalaget

Priset till mest myror i benen går utan konkurrens till #11.

Själva flygresan var ok, ett lite större turbulens-avbrott, såklart precis när jag äntligen lyckades somna, vilket även medförde en toaletthistoria som med gammal klassisk djungeltelegrafi spred sig över precis hela planet. Grundaren av denna tvekaktiga historia var såklart allas vår Equipment Manager Högberg.

På det stora hela en riktigt rolig resa och i skrivande stund ligger inte citatet ’Resan är målet’ allt för långt borta trots allt.

Dock avslutades resan med ännu mer dokument att fylla i och ett mindre kaos utbröt på flygplatsen när inga passautomater ville fungera. Men allt löste sig till slut och gissa hur glada vi blev när ALLT bagage stod och väntade på oss i terminalen?!

Vi möttes upp av vår trevliga guide Anna, fick en guidad busstur genom Toronto, checkade in på våra rum och åt en god middag på hotellet. Återigen slås man över hur bortskämda vi är med bra hotell i Sverige, men stora härliga sängar är det iallafall!

De flesta gick ut en sväng på stan och köpte lite snacks, och nu är kl snart 21 och det är dags för alla att gå till sina rum.

Nu ser vi framemot en god natt sömn och eftersom vi ska upp vid 07.00 imorgon för att åka till isträning så bör vi faktiskt klara oss från jet lag!

Somnar utmattad med lycklig och lättad! Nu jävlar ska vi maxa denna veckan!!!!

Inchecknings-helvete

Incheckningen på Arlanda förtjänar ett helt eget blogginlägg. Var ska jag börja?

Vi fick en liten förvarning om vad vi skulle vara med om då vi på vägen ut till flygplatsen får höra på radion att de har stängt av vägen och stoppat all tågtrafik till terminal 5, pga. för mycket folk. Ok men vi var ju ändå på plats dagen innan för att checka in bagaget så det borde vara lugnt, eller?

Väl framme på hotellet hittade barnen ett pingisbord och stortrivdes direkt. Sen var det dags att ge sig in i fruktade terminal 5, med 33 förväntansfulla resenärer.

Där ställde jag mig i kö till BA, men fick snabbt veta att vi skulle få vänta till sist eftersom de andra som stod där ju skulle med ett plan om ett par timmar, ok inga konstigheter tänkte jag.

Jag borde börjat ana oro för vad som komma skulle när 2 reportrar från DN ville intervjua mig angående ’kaoset’ på Arlanda. En glad Cissi berättar nöjt att bara man kommer dit i tid så är det inga som helst problem att checka in. Faktum är, fortsätter den fortfarande lika ovetande Cissi, att jag inte tycker detta är värre än hur det var innan pandemin. Herregud jag önskar jag kunde ringa tillbaka till reportrarna och ta tillbaka allt, efter den kaosartade incheckningen. Men en bild på hela laget blev det och vi får hålla utkik i DN efter en nöjd Tumba-mamma.

Så var det då dags för vår lilla grupp att checka in. Det blev lite tumult direkt då de bakom disken var helt nya och inte hade nån aning om vad som gäller när man ska flyga till Toronto. ’Har alla gjort PCR-test’ var inte den första frågan jag ville ha direkt. När jag förklarat att det räcker att vara vaccinerad börjar den mycket mycket långsamma incheckningen med appar hit och specialbagage dit.

Plötsligt mitt i allt, stänger de incheckningen och all personal är puts väck på 5 röda. Jaha där står vi snopet kvar med 19,5 incheckade och 13,5 oincheckade. Den halva personen? Jo de lyckades dessutom checka in ett barn på fel boardingpass varav jag hinner ringa resebyrån och säga att det saknas en flygbiljett och sen snabbt får ringa tillbaka ’skoja bara, det blev fel vid incheck’ puh, drama var ordet.

Så det var bara att få i sig nåt att äta, otroligt mycket beröm måste gå till de 19 tålmodiga 15-åringarna som bara fann sig i läget och inte tjatade (utom #12 då som undrade om vi inte kunde gå och äta istället för att checka in)

Sen tillbaka till hotellet där barnen kunde leka av sig lite i gymmet och pingis, och föräldrarna och ledarna kunde ta sig nåt kallt att dricka. Skön stämning ändå!

Själv var det bara att ta upp datorn och börja sammanställa vem som skulle gå var på morgondagen. Kl 22 kom vi i säng och det var bara att ställa kl på 02.00 så vi skulle stå först i kön (och tur var det!)

Vid 02.30 träffades faktiskt oväntat glada barn vid frukostbuffén som de (efter en hel del tjat från en viss reseledare) hade öppnat 30 min tidigare än vanligt, tack för det.

Som tur är har jag min bättre hälft med mig på resan som alltid täcker upp när det krisar. Han gick och tog plats när vi andra åt frukost så när vi väl kommer dit glider vi 13 pers som var kvar längst fram i kön.

De andra 20 kan ju gladeligen gå direkt till säkerhetskontrollen, som var ett rent helvete faktiskt. Jag har aldrig sett en så lång kö i hela mitt liv, och detta var 03.30 på morgonen. Incheckningen skulle inte öppna förren 05.45 (2h innan avgång) så vi övriga fick snällt stå och se på hur kön till säkerhetskontrollen växte sig längre och längre. Här började jag bli orolig på riktigt.

Tackochlov öppnade de incheckningen 30min tidigare och vi blockade ogenerat alla incheckningsdiskar, tills en man i kön bakom mig (som jag helt enkelt stog och blockade för jag var ju redan incheckad) röt ’nu måste jag få protestera, vi andra vill ju också hinna med planet’, men då hade vi bara 2pers kvar att checka in så jag släppte gladeligen förbi honom.

Återigen en jäkla tur att Head Coach Alex stannade kvar på ’vår’ sida och inte nöjt gled direkt igenom säkerhetskontrollen som vissa andra, vi kan kalla honom Kurt Olsson. Alex sprang (nej nu ljög jag, springer gör han ju aldrig) men han tog iallafall samtliga i gruppen mellan incheckning, specialbagage och säkerhetskontroll, så att jag kunde stå kvar vid incheck och peka med hela handen (och blocka för andra resenärer).

Väl incheckade började det verkliga kaoset. En varm, oändlig kö till säkerhetskontrollen. Inte hjälpte det heller när jag fick ett sms från den andra sidan, där de alltså redan innan vår incheckning ens öppnat, kunde slå sig ner på bänkar i en lugn gate. När jag står stressad och svettig och trängs och försöker hålla lugnet får jag alltså ett sms av tidigare nämnda Olsson ’de öppnade pressbyrån här nu, men det är ju jätte lång kö bara för att köpa vatten’. Nää stackars er som måste köa lite till affären, själva har vi köat från kl 02.30 imorse… Dessutom ringer dem från andra sidan och säger att de ropar på en Anna Berggren (alltså jag) i högtalarna. Vad är det nu då? Nej det visade sig att de sa Annie Berggren, ytterligare stresspåslag, tack för det.

Hursomhelst tillslut kom vi alla igenom och tog oss till gaten en kvart innan boarding.

Känslan när planet väl lyfte mot London var obeskrivlig. Vi gjorde det!!!! Det kan ha kommit en liten tår tillochmed.

Mer om transfern i London och Toronto Airport i nästa inlägg.

Nedräkning

Om 72h sitter jag förhoppningsvis på hotellet och bloggar. Möjligtvis blir det ett långt blogginlägg om en händelserik resa med flygplatskaos och mellanlanding, nu är det bara att hålla tummarna att resan går så bra som möjligt.

Nu när vi äntligen klarat oss ifrån obligatoriska PCR-test och krig så kommer nästa käftsmäll: Flygplatskaos pga. låg bemanning. Planet går kl. 07.45 på söndag morgon och jag tyckte vi var ute i god tid när vi skulle samlas så tidigt som kl. 05.00, men icke! Nu blir det till att ta hela laget till Arlanda på lördag eftermiddag för att checka in bagage, sedan försöka sova ett par timmar och ställa kl. på 02.15 för att återigen ha samling kl. 03.20. Detta för att det tar 3-4h att komma igenom säkerhetskontrollen på Arlanda. Detta är helt otroligt och svårt att greppa. Jag har ändå rest väldigt mycket och lite överallt men aldrig varit med om något liknande. Extra utmanande blir det när jag dessutom får ett meddelande av vår guide på plats i Toronto med varningen ”jag har läst om kaoset på Arlanda, Toronto Airport är MYCKET värre”…underbart!

Jaja, man lär så länge man lever och detta blir väl ytterligare en upplevelse att lägga till livets utmaningar. Eller som Oscar Wilde (eller vem av alla gubbar det nu var) sa: ”Resan är målet”..hmm..får se om vi håller med om det på söndag kväll när vi (förhoppningsvis) kryper ner i en skön hotellsäng efter den långa resan.

I övrigt har förberedelserna gått bra och vi har haft vårat sista lagmöte där vi har fått till alla vaccinationsintyg, appar, föräldraintyg, personbevis etc etc. Bra jobbat av alla! ”Team work makes dream work” som nån annan gubbe sa.

Målbilden just nu är när planet lyfter och vi har alla grabbar och tjejer och förhoppningsvis bagage med oss på planet, knappt så man vågar tro att det är sant, fastän det är så nära nu.

Det finns många resor man ser framemot i livet och det finns många resor man planerar och sparar till år i förväg, men denna resan tar nog priset i att vara efterlängtad. Det var ca. 10 år sedan jag, Alex, Oskar och Fredrik startade skridskoskolan och redan då drömde om en resa av detta slag. Smått overkligt att det nu är så nära att det blir av. ”If you can dream it you can do it”, ok slut med gubbiga citat nu. Synd att Oskar och Artur flyttade till Karlskrona, det hade varit kul att få dem med på denna resan.

Sällan har jag varit så här pepp på en resa, att dessutom få dela den med barnen, deras kompisar och ett gäng härliga föräldrar är pricken över i:et. Det gäller bara att kunna njuta av varje stund. Nästa blogginlägg kommer förhoppningsvis från hockeyns huvudstad Toronto på söndag.

Ok då, ett sista citat med tanke på att detta är land 37 för mig att besöka:

Time To Travel – Äntligen!

Efter ett par år av hemestrar är det äntligen dags att få uppleva stora vida världen igen. Vi slår på stort och kör 2 drömresor på ett och samma år, 2022 – here we come!

Först ut är Toronto med vårat kära hockeylag, Tumba Team 07. Vi har båda två varit ledare för detta lag sedan vi startade skridskoskolan 2012, så vi har faktiskt 10-års jubileum med spelarna. Vilket bättre sätt att fira detta än med en drömresa?!

Tyra stannar hemma då hon är flygrädd och inte alls sugen på denna resan. Men de andra 3 hockeygalningarna får vi med oss, Bella, Alex och William. För barnen och Alexander är nog Toronto i sig och hockeycupen något de verkligen ser framemot. För mig personligen är det nästan uteslutande Niagara Fallen som lockar. Vem har inte det på sin Bucket List att göra innan man dör?!

Nu är det mindre än 7 veckor kvar till avresa och alla förberedelser börjar äntligen falla på plats. Vi är totalt 32 personer som åker och jag planerar denna resan helt själv. Det har inte varit lätt att ta fram alla dokument som gäller dels när man reser med barn utan vårdnadshavare och dels pga. Corona-skiten. Dessutom är det svårt att hålla koll på alla olika kostnader och valutaförändringar etc. Men jag hoppas allt är som det ska just nu, thank God för Excel!

Vi kommer vara i Toronto 7 dagar. Vi kommer bl.a. få uppleva Hockey Hall of Fame, CN Tower, MBL (Baseball match) samt, som sagt, Niagara Fallen. Resan avslutas med en 3-dagars cup, och såklart det vore en dröm att få resa hem med guldet. Men det vore bara en bonus.

Det är svårt att förklara hur mycket denna resan betyder, att få göra det ihop, jag och Alexander, tillsammans med ledarna och våra vänner i Team 07 och de barn som vi har sett växa upp mellan 5-15 års ålder och bli fina ungdomar och grymma hockeyspelare.

Ni kan följa resan här på Bloggen när vi väl kommer iväg, jag ska försöka blogga dagligen.

Just det, jag nämnde ju att det är en annan drömresa på tapeten i år. Parallellt med detta är planeringen av den resan också i full gång, men mer om den resan kommer efter denna resa, en sak i taget!

Jorden runt 2014-2015

Dag 47 – Hemresan

Vi tog lite sovmorgon innan vi började packa ihop väskorna. Vi höll tummarna hårt och efter lite utrensning av gamla kläder och annat vi kunde avvara så lyckades vi få ihop väskorna!

Vi hade fått sen utchekning så vi lämnade väskorna på rummet när vi gick till vårt vanliga frukostställe och sen vidare till American Girl där Bella skulle få köpa en docka från morfar. Bella skuttade hela vägen till butiken och ögonen verkligen tindrade när hon fick dockan i sina händer. Alex ville spendera sina sista pengar med att köpa något till Bella och hennes docka men hittade inte något.

Vi gick tillbaka till hotellet, packade ner det sista och gick ner och tog en taxi till flygplatsen. Vi kom i vanlig ordning dit väldigt tidigt och hade runt tre timmar där vi åt och spelade kort. 7:an, 8:an och svarta maja.

Väl på planet så var planen att försöka sova så mycket som möjligt eftersom vi skulle landa på Arlanda strax efter 7 på morgonen. Det gick sådär. Båda barnen somnade till efter en stund och sov kanske 1h. Sen vaknade de och kunde inte somna om. Inte heller jag och Cissi fick någon sömn. Vi var alla rätt uppspelta på att komma hem.

På Arlanda kändes det nästan som att nu måste väl en väska eller något kommit bort. Allt på resan har ju fungerat lite för bra. Men nej, alla väskor var med på rullbandet. Vi mötes upp av Kent och barnen sprang fram och kramade morfar hårt. Nu är vi hemma!

Frukost. Toast, vindruvor m.m

Lycklig Bella

Gamla dockans pass

Dag 46 Sista dagen innan hemfärd

Det blev en jobbig natt, hela familjen verkade plötsligt ha drabbats av resfeber (kan man få det för hemresan?) och var vakna i omgångar hela natten. Kl. 06.30 ringde klockan, för kl. 07.00 skulle vi skypa med hela Bellas klass. Det blev ett kärt återseende och Bella var så glad och uppåt efter. Nästan hela klassen var med och henne älskade fröken Carina. Så himla kul att det gick att genomföra mellan New York-Tumba. Nu längtar Bella verkligen till måndag då hon får träffa alla kompisar.

Efter skypandet ringde vi SAS för att fixa våra flygbiljetter hem. Det strular fortfarande och nu visade det sig att de har bokat dubbla platser hem, men bättre det än inga iallfall.

Sedan gick vi och åt frukost på vårat vanliga café bredvid hotellet. Barnen var inte på så bra humör men vi hade bestämt oss för att se Frihetsgudinnan idag och köpt biljetter så det var bara för hela trötta familjen att hoppa på tunnelbanan Downtown. Väl framme fick vi vänta lite på båten, men sedan gick båtresan ut till statyn fort, ca 10 min. Väl där fick vi guidning via handsfree och begav oss upp i statyn. Det var otroligt intressant med guidningen, vi visste nästan ingenting om henne innan. Jag fick dock lyssna på barnguidningen för att översätta till barnen så jag kan numer svara på frågor som ”Vad har Frihetsgudinnan för skostorlek?”. Vill ni veta mer intressant fakta får ni fråga Jonatan. Vi gick trappan upp för halva statyn. Biljetterna upp till kronan var slutsålda sedan länge. Jag tycker det är överskattat att gå upp i statyn men visst var det fin utsikt när man gick ett varv runt henne på pidestalen högt upp i luften. Annars ser man henne lika bra från marken. Jonatan tyckte det var jätte kul och hade gärna stannat längre. Vi fick se hur hon ser ut inuti och sedan gick vi vidare till ett museum där bl.a. originalfacklan finns (den byttes ut efter 100 år) och även en exakt replika av henne ansikte mm. Intressant som sagt.

Vi tog båten tillbaka till Manhattan och begav oss med tunnelbanan tillbaka Uptown. Jag och Alex var trötta och ville ladda inför kvällens höjdpunkt så vi åkte till hotellet och vilade. Jonatan och Bella gick en sväng i Central Park och tittade på ekorrarna.

Vid kl 16 var det då äntligen dags för mig och Alex att bege oss till MSG (Madison Square Garden-världens mest kända hockeyarena enligt dem själva). New York Rangers hemma arena. Min och Alex första livs levande NHL match. Rangers skulle ta sig an Ottawa Sanators. När vi kom dit, 3h före nedsläpp, visade det sig att de öppnar först 1h före nedsläpp. Vi gick runt lite i souvenirbutiker och satte oss sedan på en italiensk restaurang mittemot så att vi hade utsikt ifall spelarna skulle råka komma traskandes. Tänk om vi skulle lyckas få Henkes (Lundqvist) autograf.. Spänningen och förväntningen inför kvällens match var på topp. New York fullkomligt kokade. Överallt var det folk med Rangers tröjor, och på storbildstv visades massa klipp från matcher och självklart på lagets stora hjälte, vår egen Henrik Lundqvist. Vi träffade ett svenskt par på restaurangen och satt och pratade med dem lite men kl 17 kunde vi inte hålla oss längre utan gick in igen. Därinne hade det nu samlats tusentals Rangers fans, stämingen var på topp. Jätte mycket svenskar också förstås. Kl. 18.00 blev vi insläppta och biljetterna fungerade bra som tur väl var (köpta i andra hand). Man fick Rangers halsdukar vid ingången till Alex stora glädje.

Vi fick verkligen guldplatser. Center ice, rad 15, klockrent. Stämningen är fantastisk. När spelarna kommer in på isen exploderar arenan. Matchen blir riktigt spännande, 2-2, förlängning, första målet vinner. Kan ni tänka er euforin och jublet som uppstår i MSG när Rangers avgör på övertid? Galet! Jag tittar på min son som lyser av glädje och känner att det är värt varenda krona av den dyra biljetten. Ja jag skulle kunna betala det dubbla för att få se honom så lycklig igen. Fantastiskt. Efter lite shopping (ok inte så lite, men vi var ju inne i ett lyckorus) så går vi ut i NYC natten. Snacka om party på gatorna när Rangers har vunnit hemma. Vi överlåter festandet åt de andra tusentals fansen och åker hem med tunnelbanan. Efter lite sightseeing (eller gå vilse som det också heter) så kommer vi tillslsut fram till hotellet. Vi är helt fulla av adrenalin och springer upp till rummet för att berätta för Bella och pappa vad vi varit med om. Inne i rummet möts vi av, ytterligare adrenalinpåslag. Bella och Jonatan har varit på Alladin på Broadway och även det var tydlilgen helt fantastiskt. Bella har sjungit nonstop sedan de lämnade teatern och hon försöker på en minut återberätta allt hon har varit med om. Tror tom. hon slog Faster Josefin i att prata fort.

Så i mun på varann allihop försöker vi återberätta om våra fantastiska kvällar, och så slutar denna Jorden runt resan. Imorgon är det packning och hemresa till Stockholm som gäller. Vi håller tummarna att inte snökaoset ställer till problem för oss utan att även avslutningen på resan får gå precis lika smidigt som det har gjort på hela resan.

Vi kunde inte fått en bättre avslutning på denna fantastiska resa.

/Cecilia

Bella skypar med sin älskade klass

Frihetsgudinnan från Manhattan

Vi kommer närmare

Uppe på Frihetsgudinnan

Originalfacklan

Alex ville förstås peta Frihetsgudinnan i näsan

Hejdå för denna gång

Alex håller hårt i hockeybiljetterna

Henke

Alex ville hamna på samma bild som sin stora idol Henke

Det var extremt mycket kändisar som de visade på Storbildstv:n, bl.a. Jets stora stjärna och Liam Nelson

Glad kille i nya kläder

Blivande stjärna i Rangers?

Bella på Broadway

Dag 45 – Ground Zero

Vi vaknade lite sent och åt frukost på dinern som vi hittade första morgonen varpå vi gav oss på att resa med New Yorks tunnelbana ”downtown”. Vi gick ner på den närmsta nergången som låg på Broadway, en aveny bort från ”vår” gata. Dock så blev vi åtsagda att gå upp, korsa gatan och sedan gå ner igen i tunnelbanan för att komma till rätt plattform. Ok, spännande. Dom kör med någonslags höjdgräns för att bestämma vilka som ska räknas som barn eller inte och en kille nere i tunnelbanan hjälpte oss att köpa biljetter och visade med handen vart gränsen gick… Vi vågade inte chansa så vi tog 4 biljetter för 2.5 $ styck. Vi åkte ner till stationen ”South Ferry” med sikte på att åka ut till Frihetsgudinnan. Väl vid blijettkontoret så stod dock en stor skylt med att det var slutsålt med biljetter för att åka upp i Frihetsgudinnan så vi bokade in att åka upp dagen efter istället.

Vi gick uppåt på Manhattan och besökte istället ”Ground Zero”. Tungt att besöka monumenten där alla namn på de som dog var inristade. Det blev att berätta för barnen vad det var som hände där. Hur vi minns att vi hade varit i Haninge i vår lägenhet den dagen och slagit på tv:n efter att Cissis syster Jenny hade ringt och berättat vad som hade hänt.

Vi hoppade på tunnelbanan igen och åkte över till Broklyn. Häftigt att gå ner till fästet av Brooklyn Bridge och se ut över Manhattan. Vi gick runt bland små mysiga kvarter innan vi tog tunnelbanan tillbaka till Manhattan.

Vi blev väldigt förvånade över tunnelbanan. På kartan såg det solklart ut: F-linjen gick från stationen på ”Jay street” upp till ”47-50 st, Rockefeller Ctr”. Men för säkerhetsskull frågade vi mannen i tunnelbaneluckan vilken som var rätt perong och hur hur vi skulle åka. Enligt honom behövde vi hoppa av vid någon station och byta till A-tåget. ”Ok, konstigt” tänkte vi och gick ner till perongen. Lagom där så hade jag glömt bort vart vi skulle byta. Vi frågade tunnelbanepolisen som istället sa att vi borde byta vid ”West 4:th street” till B-tåget för att komma fram. Vi tittade en extra gång på kartan i tunnelbanan och bestämde oss för strunta i instruktionerna vi fått och sitta kvar på tåget och testa lyckan. Några stationer senare var vi mycket riktigt framme… Väldigt konstigt att vi fick som många olika ”goda råd”.

Vi delade på oss så Cissi och Bella gick tillbaka till dockaffären medans jag och Alex drog oss uppåt 58:e gatan och leksaksaffären. Efter besöket där gick vi vidare uppåt en bit in i Central Park. Alex var så där sugen men jag ville verkligen gå in en bit och se hur det såg ut. Han blev lite mer intresserad när vi hade gått förbi Central Park Zoo och vi pratade om filmen Madagaskar och att dom faktiskt hade pingviner där på riktigt. Vi tog bara en kort promenad innan vi sammanstrålade med tjejerna på hotellet. Cissi hade fyndad på ”GAP” men inte haft med sig legget när hon skulle handla. Så vi gick tillsammans dit och det blev ytterliggare något plagg innan vi kom därifrån. Sedan tog vi en tidig middag på ”Fridays” för att få barnen tidigt i säng. Imorgon är det Skype inbokat med Isabellas klass. Hon ser verkligen fram emot det.

/Jonatan

Ner i tunnelbanan

One World Trade Center

Ground Zero

Survivor tree

Manhattan från Brooklyn med Brooklyn bron tilll höger

Central park mitt mellan höghusen

Närgångna och många ekorrar i parken

Middag på Fridays

Städerskan hade fixat iordning Bellas docka och gossedjur

Dag 44, I´m singing in the rain

Vi vaknade av att regnet stog som spö i backen. Hmm vad gör man i NY när det ösregnar? Vi började med att ta en taxi till Toms Restaurant (Toms Diner) för en söndagsbrunch. Lite kul att vara där då det är där som gänget i Seinfeld hänger och även titeln på Suzanne Vegas låt från -84. Det var jätte mysigt och gott, bra start på dagen.

Efter det åkte vi vidare till Childrens Museum, som inte är ett museum utan mer som Lekslottet/Tom Tits. Perfekt för en regnig dag. Något som slog mig var hur väluppfostrade våra barn var jämfört med de amerikanska. De väntar på sin tur, och aktar sig om någon vill fram och så. Amerikanska barnen kan det här med att ta för sig om man säger så. Intressant att se. Efter ett par timmar där var barnen helt genomsvettiga (och vi med) av aktiviteterna så vi åkte hem till hotellet för vila och duscha.

Efter lite vila åkte vi vidare till Bowlmor, som är ett stort bowlingpalats. Vi hade en riktigt rolig kväll med lufthockey, biljard, bowling och god mat. Under middagen tittade vi på amerikans fotboll, men ärligt talat, är det någon som förstår reglerna? Precis när man tror att ena laget har fått poäng, så jublar andra laget?? Jag fattar INGENTING. Det var ändå ganska kul då det var någon typ av final och ett NYC-lag var med och hela puben kokade. Alex vann bowlingen för övrigt.

När vi gick därifrån så upptäckte vi restauarangen som låg precis granne. Det var Jekyll & Hyde. En restaurang vi har tänkt att besöka men visste inte om barnen vågade. Vi gick in och tog lite mer mat/dessert och lite gott att dricka. Det var en riktig upplevelse. Personalen var skådespelare och skojade och spökade med barnen. Det var uppträdanden och allt möjligt spooky. Alex tyckte det var hur kul som helst, Bella tyckte det var lite för läskigt.

Det hade ätnligen slutat regna så vi tog en kvällspromenad hem och när vi passerade Times Square ropade barnen ”Kan vi inte gå in på Toysrus?” Jag tittade på klockan, den var strax 22.00 så jag sa självsäkert ”Jo visst kan vi göra det, om den är öppen”. Självklart är Toysrus öppet kl 21.45 en söndagkväll i NYC. Sagt och gjort, denna härliga kväll avslutades alltså med ett par varv i inomhus pariserhjulet i Scoobydoo vagnen till barnens stora förtjusning.

/Cissi

Toms Restaurant

Seinfeld pryder väggarna förstås

Mycket roligt på children museum

Den jobbiga kuben. Tror det tog Jonatan 45 min att få ihop den

Bella, byggmästaren

Empire state building byggt av toarullar

Vet inte hur många kilometer de cyklade men svettiga blev dem

Lufthockey

Biljard

NYC-girl

Bowling

Alex njöt av alla läskigheter på Jekyll & Hyde

Show, återuppliva Frankenstein

Plötsligt dök det upp en dykare i hajens mun som började prata

Choklad-mums

Dag 43 New York-New York

Vi vaknade vid kl 8 och drog oss lite på rummet innan vi gick ut på ett närliggande café för lite frukost. Det är riktigt kallt, runt nollan, men iallafall strålande sol. Solen märker man dock inte av så jätte mycket i NY eftersom byggnaderna är så höga att solen bara visar sig på vissa avenyer. Som tur är har vi packat ner riktigt varma kläder så vi tog en härligt, frisk promenad på Manhattan. På Times Square var det full ruljans med ca 30 figurer som går runt och vill att man blir fotade med dem (samtidigt som man ska ge dem pengar). Det var allt från Mupparna, Toy Story, Batman och Dora som sprang omkring. Mitt på Times Square ligger (världens största?) Toysrus. Det är helt otroligt. En gigantiask dinosaurie som rör sig och ryter, massa stora byggnader av lego, en stor transformer, ett riktigt Barbie-hus man kan gå in i, ett stort Frozen-land och såklart ett stort Pariserhjul som går genom alla våningar. Maffigt. Alex fastnade i Lego-avdelningen och Bella tittade sig fascinerat omkring. Vi lyckades komma ut därifrån tomhänta(!). Vi gick vidare ner mot Macys (med ett pit-stop på en av mina favvoaffärer The Gap). Macys är ett gigantiskt varuhus med mestadels märkeskläder (alltså alldeles för dyrt för mig) men nu var det rea 50-75%, så Jonatan tog barnen till Mc Donalds medan jag gjorde en riktigt ”Mamma-shopping”. Alltså plocka på sig så många klädesplagg man hinner och hoppas att det är rätt storlek, in i provhytten, fort som tusan prova allting, ut igen. Trots min super snabba shopping hade jag tydligen varit borta alldeles för länge, barnen (och Jonatan) var rejält uttråkade. Vi bestämde oss för att dela på oss lite så Bella hängde med mig till Victoria Secret och Jonatan och Alex gick över gatan till Empire State Building. Vi har ju inga mobiler här så nu får man verkligen gå tillbaka i tiden och bestämma att ”vi ses här om 1h”. Efter 1h var jag inte i närheten av att vara klar så Jonatan och Alex gick en sväng till på stan. När de sen kom tillbaka så ställde sig Jonatan i kö med mina påsar medan jag passade barnen. 45 minuter senare var han klar. Galet mycket folk och framförallt två struliga tjejer framför honom som skulle ha massa rabatter etc. När vi äntligen kom ut från Victoria Secret promenerade vi mot 5th Avenue. Vi gick förbi Bryant Park där de har skridskoåkning. Jätte mysigt med musik och fullt av folk som stapplade fram. Det är otroligt populärt och en jätte lång kö så vi orkade inte ställa oss i kö. Dessutom kör de utan hjälm, och jag skulle aldrig nånsin släppa ut barnen på isen utan hjälm.

Sedan delade vi på oss igen, och sa att vi skulle ses på hotellet ikväll efter middagen. Jag och Bella styrde stegen mot American Girl. Det var den affären vi upptäckte på Hawaii som Bella blev så förtjust i och de har ju sin Moderbutik här i NYC. Det är helt GALET. Det är 4 våningar fullt av docksaker. Man kan göra sin egen American Girl docka som ser exakt ut som sig själv, samma hårfärg, ögonbryn, ögonfärg etc. Det finns kläder som man kan matcha och få exakt likadana som sin docka. Det finns ett docksjukhus, där man kan lämna in dockan så kommer hon tillbaka i rullstol eller med gipsat ben och på kryckor t.ex. Det finns hårfrisörer för dockorna, samt öronpiercing (riktig). Det finns en restaurang med Brunch, Afternoon Tea och middag. Efter att ha gått runt i en dryg timme och tittat på alla fantastiska saker man kan köpa till dockorna började vi bli hungriga. Vi frågade i restaurangen om det fanns bord och fick till svar att den är uppbokad flera veckor i förväg, men att det alltid brukar bli nån No Show, så vi kunde vänta och se. Till Bellas stora glädje fick vi ett bord. Hon hade med sig sin docka Alicia, som av en händelse snart fyller 1 år så hon tyckte vi kunde fira henne med en middag på dockrestaurangen. Vilken upplevelse. När vi kommer in frågar hovmästaren ”Hur många är ni?” Jag: ”2 pers” Hovm: ”Och hur många dockor?” Jag: ”Eh 1 docka”. Då hämtar hovmästaren en liten dockstol till dockan som hon sätter fast på vårat bord. Det är så surrealistiskt att sitta i en restaurang fullt av (mestadels) mammor med sina döttrar och dockor på varje bord. Middagen i sig var fantastisk, 5-rätters, jätte gott. Dockan Alicia fick en egen liten tallrik och kopp, som man får ta med sig hem. Bella och dockan fick matchande hårsnoddar samt blommor att ha i håret. På bordet fanns även konverseringskort som man kunde använda för att fråga varandra frågor t.ex. ”Vilken dag i veckan tycker du är bäst? Vad har du för drömmar” etc. Så det blev en riktigt mysig mamma-dotter stund. Det är väldigt kul att umgås med ett barn i taget, mycket lättare att prata klart, utan att bli avbrutna och så.

Det hela var väldigt amerikanskt. På menyn står det antal kalorier efter varje rätt, allt för att hjälpa mammorna och deras döttrar att välja rätt mat just för dem. Många barn firade födelsedag där så personalen kom in med tårta med ljus och sjöng för dem. Bella har ”bestämt” att hon vill åka hit själv med Moster Jenny nästa år när hon fyller 10 och köpa en American Girl docka och göra allt vi inte gjorde idag (bl.a. ta hål i öronen, gå till frissan, bli fotad till ett tidningsomslag med sin docka mm). Hon säger att de ska åka hit med tomma resväskor så de kan fylla dem med diverse shopping. Ha så kul Jenny 😉

Efter denna upplevelse promenerade vi tillbaka till hotellet och inväntade killarna som kom strax efter oss. De hade sprungit runt i massa leksaksaffärer och Legoaffärer och ätit middag på en pub som lyckligtvis visade en hockeymatch Med NY Rangers (dem vi ska se live på tisdag).

Nu blir det godnattsaga innan vi alla kommer somna glada men trötta efter en heldag med shopping och promenad i The Big Apple.

/Cissi

Godmorgon NYC

Times Square

En bild till Felicia 🙂

Inomhuspariserhjul

En pappas lott att bära alla vinterläder medan vi andra shoppar

LEGO (lägg märke till Godzilla på Empire)

Empire State Building

Kön till hockeyrinken

Skridskoåkning är poppis

American Girls! Matchande kläder

Hårsalong för dockorna

Restaurangen med dockor hängandes vid varje bord

Menyn

Lycklig tjej

Dessert

Dag 42 – Resan till New York

Klockan 04 var det upp och hoppa. Vi fick liv i barnen, sa adjö till vårt hotell och Vegas och tog en taxi till flygplatsen. Väl där så blev det lite frukost för att förbereda inför ännu en flygning med United (eftersom det är uselt med mat på flyget). Strax efter att vi gått igenom gaten och innan vi kommit på planet frågade Cissi: ”Vart är din kofta Bella?”… Det blev en joggingtur igen för mig genom flygplatsen bort till fiket där vi ätit frukost och sedan tillbaka till planet. Väl där så sitter Cissi och barnen på en egen rad medans jag sitter vid gången på raden bakom. Brevid mig sitter en kille som egentligen skulle bokat två säten… Han suckar för att planet är fullbokat så han inte kan sätta sig på någon annan rad. Istället sitter jag hela flygningen på snedden på hälften av min stol för att få plats. Sådär roligt. Vi lyckas i alla fall alla sova lite grann vilket vi kändes skulle behövas.

I New York så hämtar vi ut väskorna och hoppar in i en taxi. Det var kallt!!! Någon minusgrad och vi hade endast koftor på oss. Kändes väldigt häftigt att åka igenom Lincoln-tunneln och sen komma ut på Manhattan!

Det kändes som att hotellet låg väldigt bra till då vi nästan kände igen oss från Vegas med alla lampor som lyste nerifrån 7:e avenyn mot Times Square. Vi checkade in och drog på oss lite mer kläder innan vi gick ut. Vi hittade direkt en mysig italiensk restaurang där vi gick in och åt en fantastikt god middag. Sedan strosade vi vidare norrut mot Central Park varpå vi svängde österut för att komma till leksaksbutiken som vi lovat barnen att gå till. Det var ingen liten butik… Efter ett långt besök och några småinköp var vi rätt slut och gick tillbaka till hotellet. Väl där lämnade jag övriga och tog en promenad själv för att se lite mer av New York. Någon timme senare kom jag tillbaka blåfrusen och la mig jag också. Men väldigt nöjd att nu vara här och se New York.

/Jonatan

Klassiska meddelandena på Vegas flygplats

Alex i leksaksbutikens legoavdelningen som vanligt

Tjejerna stortrivs i Big Apple

Times Square

Dag 41, Sista dagen i Vegas

Vår sista dag i Vegas bjöd på många godbitar. Vi började med en riktigt god frukost på vår rockrestaurang. Sedan tog vi det lugnt på hotellet, spelade lite och kollade lite cirkus.

Vi har varit gifta i 10 år nu så vi tyckte det var på plats för ett förnyande av löften. Självklart ett äkta Elvis-bröllop i det berömda Little White Chapel. Många kändisar har vigt sig här, bl.a. Britney, Nicolas Cage, Michel Jordan, Demi Moore och Bruce Willys mf, och det var även här som Ross och Rachel spontantgifte sig i Vänner efter en blöt kväll i Vegas, lite kul. Roligast för oss var att få dela det med barnen som alltid har pikat oss för att vi gifte oss innan de var födda. Trots ett klassiskt Elvis-bröllop så var det riktigt romantiskt att förnya löftena efter 10 år av upp- och nergångar. Prästen var jätte bra och det hela avslutades med lite dans till Elvis.

Efter detta åkte vi limo (vit såklart) till restaurangen Top of the world som ligger i en av USA:s högsta byggnader ”Stratosphere”. Det var fantastiskt. Restaurangen på 106:e våningen roterar så man får verkligen se hela Vegas från ovan. Vi hade också prickat in solnedgången, fantastiskt. Jätte god mat och trevlig personal också. Efter vår bröllopsmiddag åkte vi hem till hotellet, spelade lite roulette och tog det sen lugnt på rummet. Imorgon bär det av till The Big Apple, kl. 04.00 står klockan på. Sista anhalten av vår härliga resa och endast 1 vecka kvar till hemresa.

Godnatt önskar nygifta Herr och Fru Berggren.

/Cecilia

Vi blev upphämtade på hotellet med en fin limo

The King

Pernilla och Kari, här har ni erat Drive Through Bröllop, vi hänger med som vittnen 🙂

Middag On Top Of The World

Mycket goda desserter

Självklart ska man tatuera sig i Vegas

Alex favoritspel, fiske.

Dag 40, Downtown

Ännu en klassisk Las Vgeas bild

Mycket imponerande gatukonstnär som målar med sprayburkar

Det finns mycket att titta på

Guldmannen, en av alla gatuartister

Vi åt den goda frukostbuffén igen på hotellet, bra start på dagen. Vi tog det lugnt på hotellet fram till kl 13. Då tog vi en taxi till Freemont Street, downtown Las Vegas. Detta är den ”riktiga” bilden man har av Las Vegas med mycket affärer, människor och neonljus överallt. Det är som en inomhustunnel med massa affärer, restauranger och casinon. Vi åt lunch och shoppade lite. Vi såg några som åkte linbana uppe i taket på tunneln och Alex ville absolut testa detta. Bella tyckte det såg alldeles för läskigt ut men Alex och Jonatan gick iväg. Tyvärr måste man väga 45 kilo så Alex fick inte åka denna gång, och då hoppade Jonatan med.

Efter lite shopping satte vi oss och fikade, när vi kom ut igen så var det mörkt och de hade satt på alla ljus i tunneln, jätte coolt. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och åt på hårdrocksrestaurangen vi åt på första kvällen. Sedan tog vi en ”tidig” kväll med film på hotellrummet så vi låg alla i säng vid kl 21.

Dag 39 – Grand Canyon

Klockan var inställd på 05.00 och strax efter så ”väckte” barnen och Cissi mig med födelsedagssång. Strax efter gick vi ner till lobbyn och ut till Limosinen som väntade på oss. Vår chafför, Bob, var urtrevlig och drog anekdoter och pekade ut platser längst The Strip medan vi åkte och hämtade upp två andra par som också skulle åka helikopter. Kort därefter checkade vi in på helikopterfirman vid flygplatsen. Vår pilot kom och ledde oss iväg till helikoptern som vi fick dela med ett annat par.

Morgonen var väldigt kall och solen hade inte riktigt kommit upp ännu. Vi fick hoppa in i helikoptern efter att ha tagit på sig varsin behållare med flytväst. Väl inne så fick man spänna fast sig och sätta på sig varsit headset. Det tog ett tag att värma upp helikoptern och de fick komma ut med ett startbatteri då det tydligen var lite väl kallt för helikoptern. Piloten körde på lite musik i hörlurarna medan vi väntade. När han hade fått igång motorn, lyft helikoptern några få meter över asfalten så svängde han runt och började sakta flyga mellan de andra helikoptrarna och över flygfältet till en ”startplats”. Precis när solen kom över horisonten byttes musikspåret över till top gun-låten och han drog iväg. Så himla häftigt. Efter ett tag byttes musiken ut mot en inspelad guidning som piloten ibland avbröt och inflikade egna berättelser och fakta. Guidningen blandades med väldigt härlig blandning av musik. Top Gun-motivet när vi startade, ”Leaving Las Vegas” när vi lämnade Vegas bakom oss, Indiana Jones (Raiders March) när vi flög nära marken strax innan Grand Canyon, Wagners Die Walkure när vi dök ner i Grand Canyon för att landa bredvid Coloradofloden. På vägen flög vi över Hooverdammen och Lake Mead. Magiskt.

Jag hade varit riktig orolig att barnen inte skulle våga flyga men de visade ingen tvekan och tyckte det var jättehäftigt att flyga helikopter. Vi hade också en väldigt trevlig och förtroendeingivande pilot som började med att berätta om säkerheten och avslutade med ”Don´t worry, I´m an awesome pilot”. Vi hade ju gått upp rätt tidigt och det dova dånet från helikoptern hade en sövande effekt på Alex så han slocknade helt mot min axel, vilket piloten tyckte var roligt. Jag fick väcka honom när vi flög in ovanför kanjonen.

Vi landade längst nere i kanjonen och gick ur helikoptern. Det var iskallt! Solen hade ju precis kommit upp så den lyste ännu inte ner i kanjonen. Vi fick gå ner i en båt som körde oss upp en bit i Coloradofloden där vi pausade för att ta kort. Häftigt att vara där längst ner och titta upp på klippväggarna ovanför. Så fort båtmotorn stannat så började vi åka rätt fort baklänges. Coloradofloden rör sig väldigt snabbt och det ser man även på alla virvlar i floden. Vi såg även 2 uttrar som låg och vilade sig längs klippkanten.

Snart var vi tillbaka på helikoptern och flög upp ovanför klippkanten där vi släpptes av vid ett flygfält. Därifrån går en rundslinga med buss som man tar och hoppar av vid olika läger och utkiksplatser som finns. Vi var vid en western stad, Indian läger och två olika utkiksplatser. Vid ena utkiksplatsen klättrade vi upp på en topp som stack ut från klippan. Även om vi mindes klättrandet över Petra som rätt mycket värre så höll vi hårt i barnen. Utsikten var riktigt magnifik.

På vägen tillbaka med helikoptern så flög vår pilot in över The Strip och naturligtvis så växlades musiken till ”Viva Las Vegas” i hörlurarna med Elvis. Det var riktigt häftigt att flyga över The Strip och se det från ett annat perspektiv.

Väl tillbaka i Vegas så stod vår chafför Bob och väntade på oss. Han frågade om vi hade bråttom. Annars kunde vi åka och ta kort vid Las Vegas-skylten. ”På!” sa vi och sagt och gjort så stod vi snart vid skylten och tog kort. Han hade givetvis en plats där vi kunde gå förbi kön av andra turister som stog och tog bilder. Han fortsatte att berätta historier och peka ut platser. Bla att ibland när han plockar kändisar från sina privatjets så brukar dom låta planen stå på för att det tar sån tid att värma upp motorerna annars. Han var civilingenjör i byggnadsteknik och hade varit ansvarig på något hotell innan det gick i konkurs men nu kör han limo.

Hemma på hotellet blev jag firad med lite födelsedags Champange. Vi tog sedan en taxi bort till Bellagio för att se den gigantiska fontänspelet som de har framför hotellet. Det var fantastiskt. Fontänspelet är synkat med musik och vattnet sköt ibland upp 140 m upp i luften! Efter det delade vi upp oss då Bella ville iväg till en butik och köpa en present och Alex inte orkade gå så långt. Vi skulle ses vid Venetian, hotellet med gondoler och egen Rialto bro. Spännande att skiljas åt utan mobiler och bestämma plats där man ska ses utan att ha varit där. Allt i Vegas är stort, det är mycket människor och sedan har vi det där med Cissis lokalsinne. Men när Bella var klar lyckades vi i alla fall hitta varandra igen. Efter en underbar middag på en italiensk restaurang så var vi mer än nöjda efter den långa dagen och tog en taxi tillbaka till hotellet.

/Jonatan

Lyxigt

Skålar i vatten i limon

Soluppgång på flygfältet

Spända inför första lyftet

Vy över Vegas

Hooverdamm

Piloten pekade ut och berättade mycket intressant längs vägen

Coloradofloden från luften

Vår fina helikopter

Blåsig båttur på floden

Cissi på båten mitt i Grand Canyon

Bild med piloten förstås

Utsikten var otrolig

Love is in the air

Indianer

Tipi

Lite klättring blev det också till barnens förtjusning

Schysst bil

Klassisk vykortsbild

Bild med vår trevliga chaufför

Födelsedagsbarnet blev firad ordentligt

Redo för att inta Vegas-natten

Bella, tjejen som inte har fötterna på jorden

Fontänspelet

Dag 38, En bättre måndag

Vi vaknade runt kl 09.00 och gick ner och åt frukost i hotellets bufférestaurang. Det är den största frukostbuffé jag nånsin sett. De hade min favorit, när en kock står och lagar omelett på beställning, mums. Barnen såg direkt ”Gör din egen mjukglass”-stationen, sen var ju frukostaptiten sådär.

Efter det tog vi en sväng på hotellet igen och sen tog vi en taxi bort till andra sidan The Strip, till Excalibur. Det är ett stort sagoslott (som också är hotell och Casino) där de bl.a. har Riddarspel etc. Vi spelade lite där, gjorde en jätte rolig laserlabyrint hela familjen och sen gick vi ut vidare på The Strip. Vi betade av hotell för hotell, det ena mer fantastiskt än det andra. Det var New Yorktema, regnskogtema, Paristema (med ett Eiffeltorn hälften så stort som det riktiga), Venedigtema (med riktiga gondolder). Sedan kom vi fram till den omtalade M&M-fabriken, där fick barnen göra en egen M&M-godispåse (svindyrt visade det sig). Det är helt fantastiskt för en hotellnörd som jag att få uppleva alla dessa fantastiska och mytomspunna hotell. Dessutom finns det ju massa gatutrollkarler som är hur duktiga som helst, jätte kul. Efter ett par timmar på The Strip tog vi en taxi hem till hotellet. Där spelade vi lite mer, såg en cirkus-show och gick sen upp på rummet och vilade lite.

Ikväll har vi varit på Excalibur Igen). Vi såg en fantastisk Dinnershow med riddarspel. Det var väldigt verklighetstroget, Bella tyckte det var lite väl läskigt. Vi var i lag Dragon, de ondas sida, och heja fram den fruktansvärda skurken som sprutade eld (på riktigt). Det hela avslutades med fyrverkerier inne i matsalen. Middagen var 3-rätters med en god soppa till förrätt (som Alex tog en extra portion av). Till huvudrätt kom det in grönsaker, potatis och en hel grillad kyckling, men inga bestick. Vi var ju i medeltiden nu. Jätte kul och super gott. Lyckad kväll helt enkelt. Sedan tog vi taxi tillbaka till vårat hotell, ytterligare lite spel och nu är det dags att sova redan kl 21.30.

Imorgon bitti kommer en bil och hämtar oss kl. 05.45 för att ta oss till helikoptern som tar oss till Grand Canyon. Jonatan fyller år och det kan väl finnas sämre sätt att fira sin 33 års-dag på än en helikoptertur över Vegas och Grand Canyon?

/Cissi

Alex med sin mumsiga frukostmacka, jordgubbssylt, smör, ägg och skinka

Bella gör sin egen påse M&M

Mycket godis blir det

Cirkusshow på hotellet

Även pappa vill spela, mycket nostalgispel blir det

Spel, spel, spel

Detta är det närmaste hockey vi kommer på semestern

Frihetsgudinnan, som vi snart får se IRL

Flera hotell har gigantiska bergochdalbanor

Vy över Las Vegas daytime

En till vy med Musse och Mimmi

Om ingen av barnen vill bli fotade får mamma ställa upp

Lägg märke till Bakfyllan 2 kopian 🙂

Cissi ville ha en varm kram

Alex med guldmannen

Star wars/Star Trek (jag vet inte så noga, Stormtrouper tyckte jag Alex sa iallafall)

Eiffeltornet

Trolleri på hög nivå

Dag 37 Viva Las Vegas

Vi åkte från lägenheten i Kailua kl 04.30 på söndagmorgon. Vår snälla värd gick upp och körde oss så det gick jätte smidigt. Vi åt lite frukost på flygplatsen och sedan hoppade vi på planet mot San Francisco. 6h tog den flygturen och det går verkligen på rutin nu både för oss och barnen. Jag måste säga att United är bland det sämsta flygbolag jag har flygit med. Inte ens frukost ingår på morgonflighten kl 07.00. De tar betalt för allt, de har jätte litet utbud, ingenting bra för barnen att äta. Det fanns tvskärmar på stolarna, men de tar betalt om man vill se en film. Då har jag fått det sagt.

Mellanlandingen i San Francisco började med att vi stressade av planet för att hinna äta lunch innan nästa flyg skulle gå 1,5 timme senare. Vi skyndar oss igenom de olika gaterna och hittar tillslut ett hamburgerställe. När vi ska betala märker vi att jag har glömt Jonatans plånbok i stolsfickan på flyget, där vi dumt nog för tillfället hade alla kreditkort. Han springer tillbaka och försöker minnas viken gate vi landade vid och som tur är står planet kvar och de kan gå in och hämta plånboken.

Planet blir sedan 1 timme försenat och vi landar i Las Vegas runt kl 19.00. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men det slår definitivt allt jag någonsin har kunnat föreställa mig. Redan på flygplatsen finns det fullt av spelautomater överallt. Vi tar en taxi till vårat hotell ”Circus Circus”. Alla hotell här har ett tema, vårat är Cirkus. Varje kvart har de gratis cirkusshower man kan titta på. De har förståss även ett gigantiskt casino. Det är spelautomater precis överallt. T.om. på bardisken är det skärmar där man kan spela på. På plan 2 har de en gigantisk spelhall för barn (tänk spelen på Gröna Lund x5). Hur kul som helst. Både jag och barnen tycker sånt här är typ det roligaste som finns så vi började direkt springa från spel till spel. ”Tyvärr” är det också väldigt lätt att vinna gosedjur på spelen och det är ingenting vi har plats med i resväskorna direkt, men den dagen den sorgen. Vårat hotellrum ligger på våning 32 och har en fantastiskt utsikt över The Strip.

Eftersom vi hade gått upp kl. 04.00 så tänkte vi slänga oss direkt i säng när vi kom till hotellet, men det gick bara inte. Det första paret vi möter på i hissen börjar prata lite och säger ”Vill ni veta en hemlighet med Las Vegas? Sov inte!” Det stämmer nästan, det pågår saker hela tiden. Så vi spelade en massa, gick och åt mat på en av hotellets alla restauranger, en riktigt schysst rockrestaurang (undrar vem som valde ställe?) och gick tillslut motvilligt upp till rummet. Jonatan kunde inte gå och lägga sig, han ville ut till The Strip, så han begav sig ut själv i Las Vegas natten. Det är enda nackdelen med att resa med barn, vi kan ju inte gå ut på natten tillsammans och göra Vegas. Vi skulle bjudit med en barnvakt hit. Jag och barnen somnade tillslut runt kl 01.00. Jag hann bli lite orolig för Jonatan men strax innan 04.00 var han tillbaka och hade massa historier om vad han hade sett. Han hade visst även blivit erbjuden både det ena och det andra, som ensam spatserande man i Las Vegas.

Det är svårt att förklara, och bilder gör inte riktigt stadens puls rättvisa. Någon sa att det är som att leva i dataspelet The Sims, det tycker jag är en klockren beskrivning, det känns inte på riktigt. Jonatan tycker att själva hotellet känns som en gigantisk Finlandsbåt med extra allt.

Sammanfattning av första dagen är, åk hit! Upplev Las Vegas! Missa inte detta! Men man kan med fördel lämna barnen hemma till just denna destination (tycker jag).

/Cissi

Flygplatsen i Las Vegas

Cool hoj

Spelautomater i bardisken

Ett hotell som är ett Piratskepp, bokstavligt talat

Eifeltornet replika varav benen slutar inne i hotelllobbyn på Hotel Paris

Triumfbågen

Kristallbil och gigantiska kristallkronor på ett annat hotell

Bellagio med sin egen lilla uppbyggda sjö utanför hotellentren

Rialtobron

Gondolerna i Venedig

Dag 35 & 36, Sol och bad

Sista dagarna på Hawaii har varit lugna och sköna. Sovmorgon, sol och bad. Barnen älskar att bada och surfa i vågorna här. Emellanåt har vi hängt hemma i lägenheten och spelat nintendo, legat i trädgården och läst samt spelat kort. Alex har googlat på sina nya favoritlåtar ”Så länge gamla Djurgården finns” och ”Jag dricker kall öl”. Om och om igen. Det är så härligt med semester, inga måsten, inga tider att passa, bara massa tid ihop och göra precis det man känner för just för stunden.

Det är otroligt vad bra det har gått för barnen att umgås så intensivt 24h om dygnet. De delar ju tom säng. Visst blir det bråk till och från men inte värre än hemma. De längtar dock väldigt mycket efter kompisar och tycker det är riktigt dåligt planerat av oss att komma hem på en torsdag när kompisarna är i skolan. Men när de fick veta att de ska direkt till mormor och morfar då så blev de glada igen.

Idag promenerade vi till centrum och shoppade och åt på en mexikansk restaurang. Ikväll när vi gick hem så gick vi och sa hejdå till alla hundar som vi brukar hälsa på, på vägen till och från centrum. Bella har sån himla separationångest och började gråta och ville plötsligt inte åka vidare. Hon har tom svårt att säga hejdå till hundar vi inte ens känner.

När vi kom hem gick vi upp och sa hejdå till våran värdfamilj som bor i lägenheten över vår. De har en jättesöt 10 månaders valp som vi busade med ett tag, och deras 6-åriga tjej visade Bella sitt rum. Nästan en kopia av Bellas egna stökiga flickrum med dockor och pyssel lite överallt.

Vi har spenderat lite tid i telefon med olika flygbolag dessa dagar. När vi skulle resa in i USA så blev det strul pga att våra tilltalsnamn inte är våra förnamn i passen så vi har lite olika ordning på namnen i passen/flygbiljetten/Visumet. Nu har vi försökt ordna det och då har de bokat om våra biljetter men just nu vet vi inte om vi har fått sittplatser ihop eller var för sig. Men sådant brukar ju oftast gå att lösa när man väl är på plats på flygplatsen så vi håller tummarna att allt går som det ska.

Imorgon bitti går planet mot Las Vegas kl. 07.30 så vi behöver åka från lägenheten kl 04.30. Det blir en kort mellanlandning i San Fransisco och sedan vidare till Las Vegas.

/Cissi

Det här huset vill Bella köpa

Shaved Ice från Island Snow. Mums!

Dag 34, Kajakpaddling

Jag och barnen tog lite sovmorgon medan Jonatan gick iväg till dykaffären där han skulle bli upphämtad. Barnen hade fått bestämma vad de ville göra idag, och de var eniga om att det de allra helst ville göra var att leka skola. Sagt och gjort. Fröken Cissi höll en historielektion om upptakten till Första världskriget, Pearl Harbor och Atombombningen (tack Google). Jonatan kom hem ganska snart, det visade sig att han inte fick dyka pga att han har astma. De är jätte hårda med det så det blev ingen dykning för honom tyvärr.

Istället bestämde vi oss för att hyra kajaker och paddla ut på havet en sväng. Vi tog en långpromenad till Kailua Beach, lite lunch på Subway och ytterligare en shave ice, sedan var vi redo att ge oss av. Det blev lite tjafs om vem som skulle få offra sig och åka med mamma i dubbelkajaken men snäll som Bella är så gav hon med sig. Jag förstår inte varför de tror att Jonatan är så mycket bättre på att paddla än jag, men det blev vi snart på det klara med. Vi paddlade ut till Flat Island, en paddeltur på ca 30 minuter. Det var en häftig ö med stenformationer, krabbor och en sanddyn som man kunde gå ut på och bada, jätte härligt. Sedan paddlade vi bort till nästa strand, tog en promenad och plockade lite stenar och paddlade sen hem igen. Barnen var otroligt duktiga och flera gånger kunde vi vuxna, som satt där bak, åka snålskjut på de duktiga barnen som paddlade febrilt där framme, jätte skönt 😉

Allt gick som sagt jätte bra. Isabella tyckte som vanligt att detta var det roligaste hon har gjort i hela sitt liv och hon vill minsann börja i Kajakklubb nu när hon kommer hem. Men när vi sen skulle iland på vår strand så var det väldigt höga vågor. Jonatan och Alex lyckades parera vågorna och glida upp på strandkanten men jag och Bella kom in för snett så vi blev totalt omkull välta av en stor våg. Vi hamnade uppochner under kajaken, jag fastnade i repet som åran satt fast i och allt jag såg var Bellas fötter upp och ner, och jag kom inte fram till henne. Otroligt läskigt och det kändes som en evighet innan jag hade ropat på Jonatan och han hade hunnit fram till henne och fått upp henne över ytan. Hon slog sig ganska rejält över ögat och pannan men verkar inte ha blivit ett dugg rädd av händelsen som tur är.

Därefter duschade vi av oss och fixade till oss och gick den 10 minuter korta promenaden till Buzz Steakhouse. President Oabamas stammiställe. Det var fantastiskt. Ett trångt, mysigt steakhouse med jätte trevlig, avslappnad personal och galet god mat. Jag åt fisk, Blue Marlin tror jag, och Jonatan tog en stek. Fisken med potatismos kan vara det godaste jag någonsin ätit, mums. Även efterrätterna var i en klass för sig. När vi skulle gå hem så snålade vi in på taxi och promenerade hem. Det är en rejäl promenad på ca 45 minuter. Idag tog det 1,5h. Vi missade vår sväng upp mot vår gata så vi hamnade helt fel. Det var kolsvart ute så vi hade ingen aning om var vi var. Alla vägar heter ungefär likadant och vi fick fråga flera personer var vår väg låg, utan att komma rätt. Tillslut stannar det en stor truck som säger att han kan köra oss, så vi hoppar in hela familjen. Vi märker ganska fort att han inte var helt 100% körbar så det var ju tur att det bara var en kort bit kvar till vårat hus.

Väl hemma är vi så tacksamma över att vara hemma så vi duschar, läser godnattsaga och stupar i säng. En händelserik dag med andra ord.

/Cissi

Alex är redo (jag och Bella försöker komma upp i kanoten i vattnet)

Cissi och Bella in action

Flat Island

I bakgrunden Twin Islands

Så här blå tunga får man av att äta för mycket Shave ice

Legendariska Buzz

Fördrink

Kanske har President Obama suttit vid jus detta bord..

När det skulle beställas efterrätt kom de helt enkelt in med alla efterrätter på en bricka, bara att ta för sig

Dag 33 – Chill out

Efter gårdagens heldag så tog vi en lugn dag. Cissi och Bella tog sovmorgon, Alex tittade på pokemon och jag låg och läste på baksidan av huset. Efter en sen frukost så lyckades vi också få igång Alex att göra sina läxor mot att han fick se ett pockemon-avsnitt för varje sida han klarat av.

Cissi hittade på en lek för att få ut barnen. De fick anteckningsblock med sig och så skulle de skriva upp alla cyklar, joggare, amerikanska flaggor, surfbrädor osv på vår promenad bort till den andra stranden här i Kailua. Alldeles spralliga så sprang de ut och började anteckna för fullt. ”Flagga!”, ”Hund!”, ”Cykel!”. Vi utmanar vänner med barn att gå ut på en promenad och se hur många mössor/pulkor/flaggor etc ni kan hitta 🙂

Det är en rätt lång promenad bort och när vi kom dit så var barnen rätt trötta. Bra då att vi kom till ”Island Snow”. Vad vi hört så är det en av Hawaiis bästa ”shave Ice” ställen och Obamas favorit. Barnen tog varsin med glass i botten och med smakerna ”apple sour” och ”strawberry”. En hit! Vid stranden var det fullt av kite surfare som höll på att packa ihop.

Vi gick vidare upp mot centrum medan vi höll på att prata om Pearl Harbor, andra världskriget och länder och konflikter genom tiderna. Jättekul att barnen är nyfikna och intresserade och suger i sig och ställer rätt knepiga frågor. En del får man erkänna att man inte kan och att ”det får vi googla på”. Väl i centrum så gick vi in i en dykbutik och jag bokade in en dyk-intro till morgondagen. Man får lite teori, ett provdyk på grunt vatten och sen ut tillsamans med en grupp för ett riktigt dyk. Riktigt spännande!

Vi handlade lite mat och gick hem för lite myskväll.

/Jonatan

På promenad med avprickningsblocken i högsta hugg

Strand-paus

Shaved ice paus

Historielektion-paus

Matsalsbordet

Vardagsrummet

Barnens sovrum

Sovrum nr 2

Köket

Dag 32 – Denna dag gick i Kulturens tecken

Vi hade ställt kl på 06, det måste vara rekordtidigt på denna semestern. Vi hade planerat att åka till Pearl Harbor idag när vi hade bil. Vi har läst i olika artiklar att det delas ut ett antal fribiljetter till de första besökarna varje dag, och då det är ganska dyrt inträde, runt 2000:- för hela familjen, så satsade vi på detta. Väl där så var det redan lite kö och en hel del bilar, men det gick bra att få fribiljetterna.

Vi var inte så insatta i attacken före besöket, men det är vi nu kan jag lova. Det slog oss direkt hur viktig denna händelse är för amerikansk historia och vilken respekt de har för den här händelsen. Man fick inte ha på mobiler och man fick inte prata på vissa ställen. Det hela började med en film om Pearl Harbor och bakomliggande orsaken till varför Japan attackerade USA. Den visade på hur många tillfälligheter det var som gjorde att attacken gick att genomföra. T.ex. att chefen för Radautrustningen inte tog sina män på allvar när de sa att de upptävkte flygplan på radaren, eller att det blåste åt exakt rätt håll så att de kunde genomföra attacken trots all rökutveckling etc etc. Filmen var väldigt gripande och jag började som vanligt (när jag kollar på film) gråta. Alex tyckte mest det var coolt med alla stora bomber. Men efter filmen hade barnen tusen frågor, vilket ledde till många intressant diskussioner. Det är bra att Jonatan är lite mer historiekunnig än vad jag är.

Sedan hoppade vi på en båt som tog oss ut till minnesplatsen för attacken. De har byggt upp som en stor bro över vraket som ligger kvar på botten. De lyckades bärga och fixa till nästan alla fartyg som blev sänkta men USS Arizona ligger kvar på botten, med soldaterna kvar och allt. Så det är både som en minnesplats och begravningsplats. Väldigt starkt och väldigt verkligt när man står och tittar ner på båten som faktiskt var med om detta. Jonatan och Alex gick sedan in i en jätte stor U-båt (USS Bowfin), som bl.a. användes i andra världskriget, vilket dem tyckte var super häftigt. Jag och Bella shoppade undet tiden. Amerikanerna vet verkligen hur man använder sådana här typer av turistmagneter till försäljning. ALLT finns att köpa med Pearl Harbor: Telefonladdare, kuddar, smycken, gosedjur, ja tom ett specialdesignat Monopol enbart om Pearl Harbor attacken. Fascinerande. Det är roligt att resa med så pass stor barn nu, de tycker verkligen att detta är jätte intressant och vill veta allt. Tur att Google finns! Vi blir lite stolta att ha möjligheten att ge våra barn en sådan här upplevelse. Tänk när de pratar om Pearl Harbor i skolan, vilket försprång barnen kommer ha rent kunskapsmässigt (om nu något fastnar men det vill jag tro) och vad häftigt att veta att ”jag har varit där”. Förhoppningsvis kommer de tycka att historia och geografi inte är så dötrist som det kan vara på lektionerna i skolan. Som sagt jag är inte så historieintresserad men just detta kan jag verkligen rekommendera om ni har vägarna förbi Hawaii.

Efter denna 3h långa upplevelse körde vi vidare med vår härliga jeep. Vi tänkte först åka och bestiga en vulkan men Alex hade fått en tagg under foten dagen innan och hade nu rejält ont, så det kändes som lite för dålig timing att ge sig ut på en sådan strapats. Vi styrde istället bilen mot Polyniesiska Kultur Centrumet på norra ön. Jag var lite skeptisk, jag fullkomligt hatar tråkiga museum där man bara får gå runt och titta på saker utan att röra, men Jonatan sa att detta var mer för barnen och mer interaktivt, och för en gång skull är jag glad att jag lyssnade på honom 😉

På vägen tid körde vi förbi Nort Shore Taco, och jag ropade ”stanna bilen vi ska äta lunch”. Jag hade läst om detta stället i ett antal researtiklar om Hawaii (Tack för det Jonathan på Hellsten). De är tydligen världsberömda för sina Fisk-tacos. Ja visst låter det suspekt? Jag var väldigt skeptisk men vad tusan man måste ju prova lite nytt. När vi kom in såg vi att det var ett populärt ställe. Varje beställning tog oändlig tid, detta inte pga kunderna utan pga deras system att ta sig tid med varje kund. Här accepterade tydligen alla att stå i kö utan problem. När det var vår tur frågde tjejen i kassan om det var vårat första besök här, när vi svarade ja så tog hon fram massa provsmakningskoppar på deras juicer, glassar etc. Så vi började beställningen med en provsmakning av sortimentet, samtidigt som kön ringlade lång, mycket konstigt, men kul. Jag försökte beställa fisknachos, men fick till svar att ”nej nej, du måste prova våra fisk-tacos, de är speciellt sammansatta med alla smaker och otroligt goda”. Ok. Återigen provsamkning av salsa, ananas eller tomat, det blev ananas. Vilken fullträff. Denna tacos är bland det godaste jag ätit! Missa inte detta ställe om ni åker till Hawaii.

Efter den fantastiska lunhen åkte vi vidare till Centrumet. Det var ganska dyrt att gå in men då ingick alla aktiviteter. Det är ett helt fantastiskt ställe. De har byggt upp ett utomhuscentrum med olika öar, och vatten som går emellan. De olika stationerna/öarna symboliserar de olika öarna som ingår i Polynesien (Polynesien betyder ”de många öarna”), bl.a. Hawaii, Nya Zeeland, Samoa, Tonga, Fiji mf. På varje ö så hade de aktiviteter som symboliserar just denna ö. T.ex. på Hawaii så var det Ukelele-lektion och Hula Hula-dans lektion. På ett annat ställe fick man lära sig trumma, på ett annat ställe lära sig vika djur av palmblad etc etc. Jätte kul. Vi hade gärna stanna mycket längre men vi hade bara ett par timmar på oss för sedan skulle hyrbilen återlämnas. Det hela avslutades med en stor show på vattnet där alla öarna visade upp sin speciella dans och kläder, väldigt roligt. Dock hamnade vi precis precis fiskmatningsautomaten där det flockades gigantiska fåglar som också ville ha mat, så jag hade lite annat att ha koll på under tiden.

När vi åkte därifrån hämtade vi ut vårat välkomstfoto och åkte vidare hem, nöjda och fulla av intryck och upplevelser. Jonatan släppte av mig med två övertrötta och gnälliga barn och åkte för att lämna tillbaka hyrbilen i Honolulu och ta bussen hem. Det blev korv och makaroner hemma i lägenheten till barnens stora förtjusning. De hde fått Tv-förbud hela kvällen så Bella löste korsord och Alex pysslade med sina armband (han har nu fått militärgrön så han kan göra ”Militärarmband”.Det är så roligt att se att en del vykort har börjat trilla in där hemma. Dock verkar det inte som att något kort från Jordanien och Petra har kommit fram. Barnen blir så glada för alla hälsningar på bloggen och via FB, samt även Skype. De längtar hem nu till släkt och vänner. Förutom det så längtar dem båda två hem till hockeyn, det blir nog till att flytta in i ishuset när vi kommer hem.

/Cissi

Kort från dagen innan men Bella ville gärna visa upp sina fina sandkrokodil

Minnesplatsen över USS Arizona

Delar av skeppet

Namn på alla de omkomna soldaterna ombord på skeppet, stark upplevelse

En av de överlevande som är på plats för att signera böcker och svara på frågor

U-båts raketer

Alex inuti U-båten

Bästa tacosrestaurangen i världen skulle jag tro

God Ananasjuice

Dans

Ukelele-lektion

Hula-hula

Ukelele experten tar ton

Denna sång är nu i min och Bellas ukelelerepertoar. Fri konsert när ni så önskar.

Trumlektion. Lite pinsamt dock att jag skulle hålla takten som är totalt tondöv, men Jonatan fick sig ett skratt

Tatueringa som symboliserar mod, skydd och visdom

Aloha

Dag 31 – Hawaii runt?

Äntligen! Lite båge åkande också. Jag drog iväg runt klockan 8 hemifrån och tog sikte norrut längst med kusten. Målet för dagen var att glida runt med den lite mer detaljplanen att eventuellt åka ön runt. Bågen, en Triumph Bonneville var rätt perfekt för ändamålet. Det finns inte speciellt många vägar på ön och samtliga är asfalterade och har oftast runt 35 mph (56 km/h) som hastighetsbegränsning. Lite lagom för en klassisk brittisk hoj att glida runt på.

Solen sken och landskapet var fantastiskt. Jag åkte förbi strand efter strand. Den ena med större vågor, den andra med längre vågor och den trejde med mer naturliv. Det var härligt att bara glida omkring och se surfare paddla ut bland massiva vågor.

På Hawaiis västra spets så skär en bergsformation av ön. För att komma över på andra sidan, som ligger ca 1 km bort, så behöver man åka ner till Pearl City för att åka upp igen. En liten omväg på ca 9 mil. Jag åkte istället över till östra sidan för att se om familjen var hemma och om någon av barnen ville åka lite. Dom var dock nere på stranden så jag hämtade upp extrahjälmen vi lånat och åkte längs med södra kusten mot waikiki.

På vägen dit så höll det på att gå illa. Jag hade spänt fast hjälmen på sadeln ordentlig men spännet hade vibrerat loss och helt plötsligt ramlar hjälmen ner från sadeln. Den sitt fortfarande fast så den börjar slå mot bakhjulet. Det är lite av mardrömsscenariot att den ska åka in och fastna i bakhjulet så att det låser sig. Jag lyckas dock blinka in och stanna innan det händer något värre. Övre kanten på hjälmen var helt bortskavd och däcket hade fått sina små märken.

Jag var lite stressad för att mc:n skulle lämnas tillbaka fulltankad och Honolulu och Waikiki är inte helt lättnavigerade. Alla gator på Hawaii heter ju nästan samma sak (Kalakaua/kailulani/kaiulani/kapahulu osv) och i Waikiki är de enkelriktade. Jag hann dock och hyrbilsfirman tog märkena på däcket och den förstöra hjälmen med en klackspark. Jag bytte mc:n mot en Jeep som vi skulle ha till dagen efter. Veckorna med vår husbil i Australien hade satt sina spår och jag försökte blinka med högra spaken. Att köra på höger sida satt däremot lite mer i ryggraden.

När jag kom hem så upptäckte jag lättad att Cissi och barnen hade hittat hem och hade haft en skön dag på stranden. Vi åkte iväg för att testa restaurangen Buzz’s Lanikai som vi blivit tipsad om från olika håll. Här ska nämligen både Obama och Clinton ha sina stamplatser. Det var dock fullt så vi bokade in torsdag istället och körde en storhandling i centrum, nu när vi hade bil, och sedan middag hemma.

/Jonatan

Dag 30 – Honolulu

När vi vaknade var det hyfsat väder men det mulnade snabbt på lagom till frukost. Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till andra sidan ön och kolla in Honolulu.

Efter 45 minuter så var vi framme vid ändhållplatsen. Det är kul att åka buss och se landskapet i landet man befinner sig. Hawaii är precis så grönt och vackert som man föreställer sig. Tillochmed mitt i centrala Honolulu finns det vackra palmer och grönska överallt. Barnen satt och rabblade vilka nummer alla lagkamrater i deras hockeylag har, oavbrutet i 45 minuter. ”1: Zacke, 2: Hampus, 3: Kevin, 4: Emilio, 5: Oliver, 6: Jesper, 7: Dennis, 8: Elliot” etc etc. Tillochmed Jonatan kan nu i stort sett alla nummer på barnen, utan att ens veta vilket barn som är vilket. Jag tror barnen börjar få lite hemlängtan nu.

Väl framme i Honolulu så stannar bussen precis i ett gigantiskt köpcentrum. Barnen ser skylten ”LEGO” på långt långt håll och sätter av ditåt, mittemot ligger ”Disney”. Som pricken över i:et hittade Isabella lite längre bort ”All American Girl”. En butik full av saker till dockan: snorkelset, skolbänk, gymnastiksal (!), örhängen (ja riktiga örhängen, jag frågade hur man får på örhängena på dockan och fick då till svar ”ja vi piercar dockan förstås”). Bella var i himmelriket. Beslutångesten har nog aldrig varit så stor men det blev tillslut ett ”Reporter-kit” till dockan med kamera, tidning och allt, supersött.

Efter ett par timmar och lite mat i magen så tog vi en buss ner mot Waikiki-beach som är Hawaiis största och mest välbesökta strand. På vägen ner skriker plötsligt Jonatan till. ”En MC-butik. Hoppa av bussen”. Han har längtat så mycket efter att hyra MC, och vi hann inte riktigt med det i Australien så det var bara att hoppa av bussen. Jag och barnen gick lite i marknader och Jonatan hyrde MC till måndagen och en jeep till tisdagen då vi har tänkt åka på lite utflykt.

Väl klara med MC-uthyraren så promenerade vi ner mot Waikiki-beach. Det var det värsta jag har sett. En fantastiskt fin strand men människor precis överallt. Jag har aldrig nånsin sett så många människor på en och samma strand. Dessutom vid mulet väder. Vi hade tänkt hyra Jetski med barnen men inte en chans att vi ger oss ut i det där myllret av människor. Barnen kände samma sak så vi begav oss mot bussen för hemfärd.

På vägen stannade vi till och såg en street-magicer uppträda. Han var super bra och barnen (framförallt Alex) var imponerade, ja vi med förståss. Han trollade bl.a. fram en kokosnöt ur sin hatt (???).

Jonatan hade på riktigt tänkt att lämna mig och barnen där och gå och hämta ut sin MC. Det var tur att han inte gjorde det. De flesta av er känner säkert till mitt enormt dåliga lokalsinne. Ska man gå till vänster, då går jag till höger, oberoende om jag redan har gått samma väg 100ggr i följd. Här kan ni läsa om när han lämnade mig och barnen (då 3 och 4 år) på stranden i Thailand med motiveringen ”Det går INTE att gå vilse här”. www.cissiblogg.blogg.se/2010/january/vilse-i-thailand.html

Hursomhelst så åkte han med oss till köpencentrumet så vi tillsist hamnade på rätt buss hem igen. Han vände tillbaka mot MC:n. Nu skulle ju jag och barnen ”bara” klara oss från bussen och hem. Efter lite tveksamheter och sightseeing i närområdet så kom vi iallafall hem tillslut. Återstår att se hur det går imorgon när Jonatan är ute med MC:n hela dagen. Jag vet i skrivande stund på riktigt inte om jag ska gå till höger eller vänster när jag går utanför dörren för att komma till stranden. Men det där brukar ju alltid lösa sig på ett eller annat sätt. Fortsättning följer i nästa bloggavsnitt, vilken Cliffhanger…

/Cissi

Jag och barnen delade en ”Hawaii-snow” i väntan på Jonatan. Sliskigt men gott blev omdömet.

Shopping.Heaven

Alex fick äntligen åka på övervåningen på en buss. ”London-buss” som han kallar dem.

Fantasisk Trollkarl

Cykelställ för surfingbrädor, ett av många.

Waikikibeach, inte många fria meter att befinna sig på

Där har vi henne. Jonatans andra stora kärlek i livet. Hon som ska sno honom ifrån oss nu.

Kör försiktigt och ha så kul älskling!

Dag 29 – Hawaii

Ytterligare en sovmorgon (vad är det här egentligen? Semester eller?). Sen brände vi på lite pannkakor att ta med ner till stranden och åt lite frukost. Våra värdar har några body boards som vi lånade med oss till barnen innan vi gick ner till stranden. Väl där så började barnen kasta sig i vågorna med brädorna och det dröjde inte länge innan de red på vågorna hela vägen in till stranden.

Vattnet är dock rätt avsvalkande så när Bella kom upp efter att ha badat hur länge som helst så var hon nästan blå och frös så hon skakade. Det hjälpte inte att solen gick i moln och det började dugga. Eller dugga är att ta i. Det blir nästan som en vattendimma som kommer med vinden. Kallt blev det hur som helst så vi bestämde oss för att gå tillbaka till lägenheten en stund.

Efter att ha hängt lite i lägenheten gick vi in till stadskvarteren och tittade. Det blev ett par nya sandaler åt Alex (han hade sönder 2$-sandalerna som vi köpte i Australien) innan vi hittade en jättemysig restaurang där vi bestämde oss för att äta middag. Maten var riktig god, servicen var super och efterätterna väldigt speciella. Lite matinköp blev det också innan vi traskade hem igen.

/Jonatan

Det finns mycket roliga saker att titta på när man är ute och går i en ny stad

Alex ville att vi skulle fota dessa fina fåglar, de har knalltröda huvden, svårt att fånga på kort dock

Fantastisk italiensk restaurang där det kommer bli fler besök

Jonatans efterrätt. Glass med Guiness (alltså blandat i glassen), gott enligt Jonatan

Dag 28-Hawaii

Första dagen på Hawaii tog vi en rejäl sovmorgon och vaknade inte förren runt kl 10. Vädret var halvbra vilket passade oss utmärkt då vi var mer sugna på att gå på upptäcksfärd i vår nya stad än att ligga på stranden.

Vi promenerade iväg till vår närmsta strand. Trots växlande molninghet med skurar emellanåt så var det riktigt mycket folk på stranden. Det regnar i ca 3 minuter åt gången här så lite regn är inget man springer hem från stranden för tydligen. Vi gick vidare till city. Det är så kul att upptäcka en ny stad, så mycket saker/djur/människor att titta på. Kailua är en riktigt trevlig stad med mycket affärer och restauranger. Alex köpte ett nytt Nintendospel (Sonic-nostalgi!!) och sedan handlade vi lite matvaror och gick vidare hemåt. Barnen var slitna efter resan dagen före och inte alls på bra humör så resten av dagen hängde vi i lägenheten, spelade spel och läste. Vi njuter av att ha en egen lägenhet nu med 3 rum och ett riktigt kök, och det bästa av allt, tvättmaskin! På kvällen blev det riktigt Svennebanan-fredagsmys med tacos och film.

Vi bor i en lägenhet, via AirBnB, som ligger i ett lugnt bostadsområde i Kailua på östra Oahu (den största av öarna på Hawaii, där även Honolulu ligger). Lite roligt är att detta är även President Obamas semesterställe och de är här nu över nyår. Vår hyresvärd berättade om att det är avspärrningar runt hans boende samt lite överallt i staden där han rör sig. Blir ju spännande att se om man stöter på honom på beachen.

Det finns flera olika stränder i närheten och när vi googlade Kailua och stället där vi skulle bo så står det överallt att här finns den finaste stranden på Hawaii och flera år i rad framröstad som USA:s finaste strand, det bådar ju gott inför veckan. Andra lösa planer förutom att hänga på beachen är Pearl Habor, Valsafari, Delfinsafari, Jet Ski, Dykning (för Jonatan) och Vulkanklättring. Men vi får se, just nu känner vi bara för att njuta av solen och den härliga stranden. Vädret här passar oss bättre än Australiens högsommar. Här är det ca 25 grader varmt och delvis molnigt, underbart.

/Cecilia

Ute på promenad

Jenny och Richard, Alex önskar sig en gitarr i 8-års present 🙂

Tacos-mys

Fin skylt i lägenheten

Dag 27 – Nyårsdagen och resan mot Hawaii

Vi vaknade upp runt 8 och tog det lugnt och packade ihop det sista. Utcheckning var redan 10.00 och flyget skulle gå 01.20 så vi hade rätt många timmar att hitta på något. Vädret var lite sådär samtidigt som vi också var rätt brända fortfarande. Så en tripp till det största inomhuscentrumet i Cairns kändes helt ok.

Vi traskade runt lite bland butikerna och tog sen en bio. Big Hero 6. Det funkade bra för barnen som snappade några ord samtidigt som det var tillräkligt med kroppsspråkshumor för att Alex skulle gråta av skratt. Lite lunch och sen lite mer shopping blev det innan vi gick tillbaka mot hotellet för att sitta en stund i lekparken brevid.

Runt 18 så bestämde vi oss för att dra till flygplatsen för att hänga lite där istället. Vi tänkte att Cairns flygplats borde väl vara lite halvstor. Vi fick dock lite onda vibbar när taxichaffisen frågade två gånger väldigt frågande om vi verkligen skulle till internationella avgångar. Väl där förstod vi varför då terminalen var helt öde. Det fanns två personer som satt med packning och väntade men i övrigt var det helt tomt och tyst. Lite kusligt och jag fick skräckfilms-vibbar att det plötsligt skulle rusa ut zombies från någon dörr.

Vårt flyg, som det var 7h till, var tydligen nästa avgång. Vi satte oss vid några bord vid det stängda cafét som fanns och hängde. Jag knatade bort till inhemska terminalen som var mer levande. Där fanns det i alla fall en kaffeteria utanför säkerhetskontrollen som vi sedan gick till två och två för att äta.

Jag mailade till vår värd i Hawaii med våra flygdetaljer och att vi skulle komma lite sent till huset som vi hittat via AirBnB. Jag fick svar direkt att hennes man kunde komma och hämta upp oss för en billigare peng än taxi och jag svarade att det lät perfekt.

Efter en lång väntan så fick vi checka in men där blev det mer väntan. Vårt plan hade blivit försenat av något mekaniskt skäl så avgången sköts fram nästan en timme. Något som gjorde oss lite nervösa då vi bara hade ca 1h till nästa flyg i Guam. När de väl ropat ut att vi snart skulle boarda så blev det något mer knas. Vi satt nära gaten och vad jag överhörde så hade vicekaptenen knatat ut från gaten och gått runt i affärerna. Något som tydligen var någon typ av brott mot säkerhetsrutinerna. Han fick gå tillbaka till säkerhetskontrollen och de skulle titta igenom övervakningskamerorna vad han hade gjort innan de kunde släppa på oss. Efter ytterligare 15-20 min så fick vi äntligen boarda…

Klockan var nu efter 2 och jag och Alex slocknade under starten. Väl framme i Guam efter ca 4h så hade Cissi fått höra av en flygvärdinna att vårt plan skulle vänta in oss så det kändes skönt. Det var flera som hade andra anslutningar som väntade så nästan alla sprang av planet.

För första gången på resan så blev det strul med pass/biljetter. Vi har tilltalsnamnen på biljetterna men av oss fyra så är det bara Isabella som har sitt tilltalsnamn som första namn på passet (Isabella Magdalena mot ex Erik Jonatan) och gränskontrollen i USA var stenhårda på det. Dom fick ringa efter en representant för flygbolaget som fick signa av att det var ok men dom varnade att vi fortfarande kunde bli nekade vid gaten. Efter det så kom jag och barnen snabbt igenom säkerhetskontrollen medans det pep om Cissi så hon fick kliva åt sidan för att vänta på att bli skannad. Allt detta medans dom håller på och ropar ut att vi genast ska bege oss till gaten. Som tur var så kommer vi tillslut på flygplanet allihop.

Flygningen från Guam till Hawaii gick bra fast det kändes lite konstigt att ha klivit på första planet på natten den 2:a januari och vara framme 18 den 1:a. Servicen var också den sämsta hittills på resan. Ingen mat ingick och på den 7h långa flygningen så fanns det bara en frukost- och snacks-meny. Ingen mat och inga vanliga mackor.

Väl utanför flygplatsen såg vi inte till någon som väntade på oss så vi fick ringa vår värd men snart satt vi i deras bil på väg till huset. Vi var alla rätt hungriga så vi stannade förbi en matbutik för att köpa på oss lite färdiga pizzor och frukost inför morgondagen. Sen var vi äntligen framme och kunde efter lite mat lägga oss i riktiga sängar.

/Jonatan

Lite lek på lekplatsen

Långt till nästa avgång…

Kusligt tom flygplats. Titta en människa! Det är bara Cissi som varit och tittat runt.

Lite flygplatshäng. Bella har fastnat för patiens medans Alex ser på film.

Dag 26-Nyårsafton

Vi försökte sova ut ordentligt men det går ju sådär med våra morgonpigga barn.

Vi gick och åt frukost på Café Fika. Det är en svensk tjej som har öppnat en svensk shop och café här i Cairns. Det var super kul och barnen var jätte exhalterade över att se svenska produkter igen. Det blev våfflor och oboy till frukost och så handlade vi på oss massa svensk-favoriter. Jag hittade även lakrits samt lite nya svenska böcker. Härligt. Sedan promenerade vi i värmen till hotellet och bara njöt av att ha ett hotellrum med AC igen efter 10 dagar i stekande het husbil. Vi tog det lugnt på hotellet, barnen fick äta svenska fiskbullar till lunch, lycka.

Framåt kvällen satt vi på balkongen och njöt av den varma kvällsluften innan vi framåt kl 20 begav oss ner på stan. Kl 21 var det fyrverkerier för barnen och hela stan verkade vara här. Det var massa live band överallt, folk överallt, allmän partystämning, jätte mysigt. Det var riktigt maffiga fyrverkerier och barnen (speciellt Alex) var väldigt imponerande. Vi gick vidare till restaurangen ute på piren där vi hade bokat bord. Jag åt fisk och Jonatan revbensspjäll, jätte gott. Sedan gick vi ner till stranden till 12-slaget och då var det ännu maffigare fyrverkerier, det trodde vi inte var möjligt. Det kändes som en dröm eller film att ropa in det nya året på stranden med bara fötter i sanden och fullt av människor runtomkring och världens häftigaste fyrverkeri. Lycka!

Nu ser vi framemot ett 2015 där vardagen blir fest och alla får vara friska och må bra. Idag åker vi vidare till Hawaii. Tuffaste flygresan på hela resan har vi att se framemot, Flyget går kl. 01.30 inatt med mellanlandning kl 04.30, där vi endast har 1h på oss till nästa plan. Vi landar igen den 1 januari eftersom tiden nu går tillbaka ett dygn.

Vi önskar er alla ett fantastisk 2015.

/Cissi

Lite svensk-shopping

Trött Alex som höll sig vaken till tolvslaget på ren vilja

Bella och pappa

Gott Nytt 2015

Dag 25 – Hejdå husbilen

Vi vaknade väldigt tidigt och började packa och rensa ut det sista i husbilen Vi åkte sedan till en mack för att toppa upp bensinen inför återlämnandet. Killen på macken var pratglad och undrade vart jag kom ifrån. Själv var han ifrån England men hade flyttat hit för 10 år sedan, ”To get away from the blody snow”. Hm, en liktänkande.

Vi åkte till hotellet och lämnade in vårt bagage och åkte sedan ner till esplanaden för att hitta någonstans för Cissi och barnen att vara medans jag åkte och lämnade husbilen. Vi hittade direkt ett vattenland så då var det löst. Jag åkte till Juicy Rentals (husbilsfirman) och efter en kort koll så var det färdigt. Det var bara någon km från esplanaden så jag knatade ner och letade reda på resten av familjen. Huvudbrännan kändes ordentligt så hatten fick vara på medans vi doppade oss i vattenlandet. Vattenlandet låg precis brevid havet. Det var rejält lågvatten så sjöbotten syntes. Där var det en hel del krabbor som sprang omkring. Barnen är helt orädda nu så Alex ville direkt gå ner och titta närmare. Där vi var kunde man dock inte komma ner eftersom vi var för högt uppe så vi sa att vi skulle titta närmare senare. Vi åt lite lunch och gick till en lekplats samt badade i hotellpoolen. Vi bara väntade på att få checka in på hotellrummet och duscha, byta om och ta det lugnt. Ett fint hotell med kanonläge på Esplanaden. På kvällen gick vi ut och åt på en italiensk restaurang, jätte gott.

/Jonatan

Svalkande badland mitt i stan

Häftig regnbåge runt solen

Dag 24 – Stora barriärrevet

Första dagen på länge som vi ställde väckarklocka. Nu behövdes det ju inte då jag vaknar varje dag i alla fall innan 7. Efter en frukost där jag var lite stressad över att vi hade en tid att passa (ovant som sagt) så åkte vi ner till hamnen och hoppade på båten som skulle ta oss ut.

1 1/2 h tog färden ut och under tiden fick vi prova ut simfötter, cyklop och våtdräkter. Det fanns ju både det ena och det andra i vattnet som man kunnde bli bränd av, skära sig på m.m så dom rekommenderade starkt att man drog på sig den heltäckande dräkten. Hade vi riktigt tur så skulle vi också kanske kunna få se revhajar. Cissi tyckte dom hade en konstig upp definition av tur.

Vi skulle besöka tre olika platser och stanna 1h på varje. Jag var lite nervös hur det skulle gå med barnen att hoppa i ifrån båten. Det är lite annorlunda att hoppa i från en båt mitt ute i havet än att bada i poolen. Jag hoppade i vattnet först och efter lite om och men så var Bella i. Alex och Cissi började med att sitta vid båten och titta ner. Vi började lite försiktigt men snart var hon som en fisk i vattnet (Bella alltså). Vi pekade ut den ena fantastiska fisken efter den andra åt varandra. Cissi var lite tveksam till att ge sig ut med alla fiskarna och Alex kände sig lite osäker så de fick byta plats så att jag kunde fokusera på Alex. Det var samma där att snart så simmade han på och jag fick påminna honom att hålla lite koll på vart jag var.

En timma gick snabbt och vi gick upp på båten för att åka 15 min till nästa plats. Nu hoppade båda barnen i samtidigt. Precis vid båten så var det riktigt stora fiskar. En knöl-nånting som kan bli 2,5m och ”Angus”, som våra guider döpt den som vi träffade på, var väl i alla fall 1,6m. Han var tjenis med våra guider så han simmade upp vid båten och blev matad. Jag och Alex lyckades känna på honom när han gled förbi. Riktigt slemmig. De andra stora fiskarna som simmade omkring hade lite väl många och vassa tänder och fick mig att tänka på pirajor. Guiderna berättade att någon från någon annan båt blivit av med fingret när de försökte mata dom. Förtroendeingivande…

Jag simmade ut till revet med ett barn på varje sida. Vi pekade ut fiskar och gestikulerade åt varandra medans vi simmade. Så häftigt och härligt.

Snart var vi på väg igen till sista platsen. Här var det inga stora fiskar vid båten så nu vågade sig Cissi i. Vi simmade runt och tittade och efter en stund så simmade Cissi tillbaka mot båten. Alex stack iväg själv en bit och när jag lyckats ropa tillbaka honom sa han upphetsat att han hade sett en sköldpadda. Vi simmade iväg i den riktningen och plötsligen långt ner såg jag en mörk siluett av en rocka! Vi simmade efter en bit men den försvann iväg. När vi simmade tillbaka hör jag hur någon av barnen skriker till och ser hur de pekar ner. En haj! Den är på väg bort från oss och jag blir rätt överraskad när barnen inte får panik och försöker simma till båten utan istället simmar efter den! Den simmar såklart snabbt ifrån oss.

På väg in till land så är vi väldigt överens att det här var riktig häftigt. Vi hämtar upp husbilen och sätter fart mot Cairns där vi snabbt hittar en centralt belägen camping. Receptionisten kommenterar att det syns att jag varit ute idag och nu börjar det verkligen hetta och göra ont om mitt huvud och öronen. Aj!

Efter lite middag så blir det poolhäng (barnen blir aldrig trötta på att bada) och städning av husbilen. Imorgon ska vi lämna tillbaka den och det känns rätt skönt nu. Ska bli skönt att sova i riktiga sängar, inte ligga och svetta sig till sömns eller vakna 06 av fågeltjatter.

/Jonatan

My point of view-Cecilia:

Visst var det riktigt häftigt att snorkla, det måste jag medge, men för mig var det från början mer ett nödvändigt ont. Ja vi är vid Stora Barriärrevet, en av de vackraste snorklingsplatserna i världen, då kan man ju inte sitta kvar i båten, det fattar jag ju. Men det här med rädsla är svårt. Jag får panik när jag inte kan känna botten, eller om jag ser minsta lilla fisk vid strandkanten, så jag var riktigt nervös för den här turen. Jag kände från början när vi provade ut snorklingsgrejer och våtdräkter, att nej det går aldrig. Sepciellt inte efter att de redogjort för farorna som faktiskt finns i vattnet omkring oss. Jag har aldrig snorklat innan och jag vet inte om det var smart eller dumt att börja snorklingskarriären vid Stora Barriärrevet. Jag kanske skulle börjat i lite lugnare vatten med mindre fiskar, åandrasidan så har jag ju gjort detta nu, så nu kan jag lägga snorkeln på hyllan med vetskapen om att jag troligtvis ändå sett ett av de vackraste reven i världen.

Vid första stoppet satt jag kvar med Alex vid båten. Ganska direkt efter att Jonatan och Bella gett sig iväg så ville han också simma ut en bit, men jag vågade verkligen inte. Jag provade att ta några simtag ut men fick panik och återvände till båten med hög puls. Då kommer det fram en guide till mig och ska ”hjälpa” mig i. Ja det är bara jag kvar på båten, så det var av största omtanke han ville få i mig, men sådant får oftast motsatt effekt på mig. Han tar tag i min arm och säger till mig att nu har jag chansen att se de vackraste fiskarna i världen. Han säger att han förstår att det känns jobbigt med snorkeln om man är ovan. ”Det är inte det” säger jag, ”det är fiskarna jag är rädd för”. Han säger då att det är ytterst sällan det händer olyckor här (jaha så det händer alltså olyckor!), och så nästan tvingar han ut mig. Jag får panik och börjar gråta. Han pratar till mig som man pratar till en liten bebis ”det kommer gå bra, fiskarna är snälla, jag håller i dig”. Han blir mer och mer pushig, tillslut är han nästan förbannad ”Vi har inte hela dagen på oss, du kan väl inte missa att snorkla här? Du har ju betalat för det etc etc” Jag börjar få panik och tänker att jag skiter i det här och går upp på båten istället. För mig är det en stor vinst bara att stoppa ner foten i vattnet.

Vid stop nr 2 sitter jag återigen fastklamrad helt själv på kanten på båten. Barnen har tröttnat på mig och stuckit iväg långt bort med Jonatan, dem kan jag inte ens se. Kaptenen, som jag har pratat lite med, tycker synd om mig som inte får se de fina fiskarna så han börjar kasta i mat till dem, precis där jag sitter. En gigantisk fisk glider sakta över mina ben för att nå matbiten, hjälp! Ändå ganska coolt ska medges, men pulsen var rätt hög.

Vid stop nr 3 börjar jag känna mig varm i kläderna och simmar ut en bit till korallrevet. Det är faktiskt helt magiskt när man lyckas koppla bort rädslan och bara glider runt och tittar på alla fina fiskar och deras gömställen i det vackra revet. Men så fort jag tillät mig att tänka på hur djupt det var under mig och vad som simmar omkring där nere fick jag panik, och simmade åter fort tillbaka till båten, så höll jag på ett par vändor. Sen såg jag Jonatan och barnen skymta kanske 50 meter från båten. Jag tycker så synd om Jonatan som måste hålla koll på barnen hela tiden när jag vet hur mycket han tycker om att snorkla, så jag stålsätter mig och tar sats. Nu ska jag hela vägen bort till dem. Så länge jag håller huvudet över vattenytan och blundar och försöker tänka på annat så går det ganska bra. Det måste ha varit en lustig syn där jag simmar över ett av världens vackraste korallrev med snorkeln hängandes och blundar och sprattlar så fort jag kan i panik med simfötterna. Väl framme hos Jonatan och barnen så tittar dem förvånat på mig ”vad gör du här ute?”. Andfådd svarar jag ”Jag kan ta över barnen nu så du får simma själv en stund”. Jonatan tvekar inte med svaret en sekund ”Nej det är lugnt det är bara kul att snorkla med barnen” Egentligen tänkte han ”Aldrig i livet att jag lämnar mina barn i händerna på den där panikslagna tjejen”. Tacksamt vände jag fort om och simmade lika vackert, med huvudet högt över ytan och blundandes med snorkeln hängandes vid sidan, tillbaka till båten.

Jag förstår tjusningen med snorkling det är verkligen som en helt annan värld under ytan. Men samtidigt är det väldigt svårt att göra något åt en så stark rädsla, det krävs nog mer terapi än en snorkeltur till Stora Barriärrevet.

/Cissi

Det blev inte så många bilder, men det kommer upp flera filmer när vi kommer hem lovar Jonatan

Guiden och Alex leker med de stora fiskarna

Vår kompis Angus (som guiderna kallade honom) eller Gustav (som Alex kallade honom)

Bildbevis på Cissis bravader

Cissi in action

Alex njuter

Dag 23 Smithfield – Port Douglas

Vi bestämde oss för att ta linbanan över regnskogen. Häftigt att uppleva regnskog och vi tog även en aborgin-guidning med en guide som tillhörde den lokala stammen. Man satt i en liten korg och åkte högt upp över trädtopparna. Bella och Cissi tyckte det var lite läskigt i början, men efter ett tag njöt även dem av utsikten. Slingan hade fyra stop där man gick ur linbanan och kunna titta runt i skogen runt stationen. Man kände sig rätt liten i den täta och väldigt höga skogen. På vägen tillbaka uppgraderade vi till en korg med glasgolv, riktigt häftigt.

Vid andra stoppet mötte vi upp med vår guide som tog oss runt på en vandring in i skogen och visade och berättade om hur han använde växterna och bladen som fanns runt omkring. En speciellt växt hade 200 olika användningsområden. Växtens blad kunde användas som tallrik, mosas och användas som salva mot mygg, kokas och lindas runt värkande sår, lindas med varandra som tak på hyddor m.m. En giftig nöt rostade dom, lät ligga i en behållare i en bäck några dagar, malde ner till mjöl med ett snäckskal och använde det sedan i matlagningen. Det var en väldigt facinerande guidning. Alex fick till sin stora lycka en fjäder av guiden från en duva som häckade i regnskogen.

Vi åkte vidare mot Port Douglas. Vägen slingrade sig fram väldigt nära stranden både upp och ner och höger och vänster. Tankarna gick till motorcykelåkande och mycket riktigt kom en varningskylt för att det var en olycksdrabbad mc-väg.

Väl framme i Port Douglas så hittade vi direkt en camping. Receptionen hjälpte oss också att boka in båtresa ut till stora barriärrevet så imorgon åker vi! Heldag ut med en stor katamaranbåt som stannar till vid lite olika platser ute i revet. Matbuffé, cyklop, snorkel osv ingår. Ska bli riktigt kul. Hoppas bara barnen kommer i ordentligt. Bella är lite nervös för att bada med fiskar och att Cissi också är det hjälper ju inte.

Efter lite mat och bad på campingen åkte vi ner till huvudgatan i PD. Port Douglas är väldigt posh utifrån det vi nu är vana med. Här finns lyxkedjorna representerade och hamnen hade rätt flådiga båtar inne. Själva stadskärnan var dock rätt lagom med olika butiker och resturanger. Cissi hittade en butik som kändes rätt där det blev två klänningar.

Mitten av filerna på huvudgatan delas av stora träd. I ett av dom ser vi hur det flyger in färggranna (och högljudda) fåglar. Alla börjar stanna upp och titta. Även när vi gått flera kvarter därifrån hör vi tjattret.

Vi gick vi ner till vattnet och såg solnergången. Barnen ville prompt bada så dom bytte om och sprang ner i vattnet. Som svensk så tänker man ju inte så mycket mer än ”åh, varmt och en sandstrand”. Vad kan gå fel? En 8-10 årig tjej kommer framspringande till mig och Cissi uppe på stranden och säger ”This is crocodile water!”.
Oops!
”Bella, Alex kom upp!”.
Så nu har dom badat med krokodilerna också.

På väg mot husbilen så utbrister Alex: ”Titta fladdermöss”. Cissi: ”Nej det där är inga fladdermöss. Dom är för stora”. Alex och jag: ”Jo, det är det…”. Bella och Cissi bestämmer sig då för att tävla i sprint fram till husbilen.

/Jonatan

Dag 22, Från T-ville till Cairns

Vi började med en god frukost som vanligt på campingen. Jag gjorde toast i stekpannan, vilket blev riktigt bra faktiskt. Barnen åt yoghurt och mjölk och flingor.
Det var dåligt väder med tunga moln så vi bestämde oss för att åka norrut mot slutmålet Cairns och se hur långt vi kom. Det regnade till och från så vi hade ingen lust att slå läger någonstans mitt i regnet utan vi körde på hela vägen upp till Cairns (ca 35 mil). Vi stannade och tog lunchpaus vid en härlig lekpark i skuggan i Cardwell. Väl framme i Cairns så bestämde vi oss för att campa strax norr om Cairns, men att hitta ut från Cairns var inte det lättaste. Vi stannade på ett toys r us till barnens stora glädje och lyckades komma ut därifrån tomhänta(!). Jonatan erkänner inte gärna att han har kört vilse, men vad förväntar han sig när han ber mig läsa kartan? Hursomhelst så fick han inse att vi var totalt vilse när vi för andra gången passerade den gula u-båten, vilket varje gång resulterade i allsång i bilen (we all live in a yellow submarine). Tilllsut kom vi på rätt väg och checkade in på campingen i Smithfield. På vägen såg vi en linbana som gick upp över bergen, så vi läste på lite om den och det verkar riktigt häftigt. Man sitter i en bur och åker genom regnskogen, så det kanske vi gör innan vi åker vidare mot Port Douglas. Väl framme på campingen hoppade barnen i poolen direkt. Det är ofattbart hur kul de tycker det är att bada och hur de kan roa sig med bara en vanlig liten pool. De badade i flera timmar. Äntligen en camping som förstått att lägga campingköket med Internetuppkopplingen precis bredvid poolen. Så vi kunde laga middag i lugn och ro medan barnen badade samt sitta kvar efter middagen och mysa när de hoppade i poolen igen.
På kvällen blev det lite kortspel samt filmmys i husbilen. Nu har vi 4 dagar kvar i Australien och högst på prioriteringen står nu att hitta en båttur ut till Stora Barriärrevet. Den kontakt vi hade i Cairns har alla sina båtar uppbokade redan så vi får hålla tummarna att vi hittar någon ledig båt i Port Douglas, som blir vår nästa destination./Cissi

Dag 21 fler bilder

Fler bilder från dag 21 🙂

Mer ormar

Kelig koala

Så cool koala

Massa ödlor

Alex vågade klappa

Modig kille

Modig mamma håller en livs levande krokodilunge

Och Bella förstås

Fågelpuss

Dag 21 Magnetic Island

Jag vet att det börjar bli tjatigt, men vilken grym dag vi har haft.

Vi drog från den tragiska campingen så fort vi vaknade. Vi begav oss mot färjelägret som skulle ta oss till Magnetic Island, (James Cooks upptäckt). Vi hade blivit tipsade av flera personer att se denna ö, och det är vi evigt tacksamma för. Medan vi väntade på båten tog vi en andra frukost, toast och kaffe. Riktigt gott kaffe, här blir det mest snabbkaffe i husbilen annars. Vi hade blivit tipsade om att ställa husbilen och hyra en så kallad Mini Moke på ön. Vi hyrde en liknande bil. En liten beach bil utan dörrar och tak men där vi fick plats alla fyra. Barnen var överlyckliga. Jag hade faktiskt tänkt testa på att köra idag men vi hade glömt mitt körkort i husbilen så det gick inte hyrbilsfirman med på. (Ska sägas att jag testade lite ändå men efter att ha råkat kört på trean, ja växelspaken sitter ju liksom också på fel sida, i en rondell, enligt mig i fel riktning, med en bil tätt bakom, och lite panikartade svordomar från mig, så kom vi fram till att det var nog lika bra att Jonatan fick köra även idag).

Båtresan över tog 20 min, jag och Alex satt uppe på däck och njöt av fartvinden och den fantastiska utsikten. Bella, som kämpar med sin sjösjuka slumrade som tur var i pappas knä.

Väl framme åkte vi och åt lunch. Nachos till barnen och super god mexicansk mat till oss. Mums. Därefter åkte vi till Koala-park. Det var helt fantastiskt. Här fick man verkligen komma nära djuren. Bella var så modig och bar alla djur man fick lov att bära. Alex vågade trots mycket osäkerhet tillslut hålla ne sköldpadda och klappa två stycken ödlor, så modig! Jonatan bar alla djur han med, och jag (kan ni fatta detta) bar en livs levande krokodil-unge. COOLT!!! Jag är ju så sjukt djurrädd (alltså för vilda djur), men tänkte att vafan, jag måste ju ha en bild på bloggen när jag också gör någonting. Efter ett snabbt överslag i huvudet av vad jag skulle bära så verkade krokodilungen mest ok. (Jag var nära att gå upp och hålla fågeln bara för att få tyst på alla där hemma som pikar mig för min fågelfobi men med risk för fågelns överlevnad lät jag bli. De djur som Bella (och Jonatan) höll i:

1) Sköldpadda

2) Fågel (nån stor variant kommer inte ihåg vad det var för sort, alla är lika läskiga) Men när Bella skulle hålla sa de att den tycker inte om barn men hon kan ju prova, varav fågeln bet henne rejält på armen (även fast hon vidhåller att lilla Pinglan hos mormor och morfar biter hårdare). Hon fick iallafall mata den ur handen när Jonatan höll den. Jonatan fick dessutom hålla ett frö mellan läpparna så tog fågeln fröet ut munnen på honom, shit vad rädd jag var.

3) Krokodil. Så söt.

4) Massa olika sorter av ödlor, stora som små.

5) Koala. (Som inte har något med Björnar att göra mer än att de som först hittade Koalorna dödade dem och stoppade upp dem och sålde dem, och ville att det skulle påminna om Teddy Bear och därför döpte dem till Koala Bears). Bella höll en Koala ganska länge för först skulle vi ta ett familjefoto som vi hade betalat för och sen liten foton på henne och Alex, hon var helt slut efter för den var så tung att stötta på underarmen (5,5kg), men en överlycklig Bella efteråt.

6) Ormar. En stor och en liten pytonorm. (Jag tänkte också bära denna men efter att ha reagerat instinktivt på den stackars lilla korkodilungen och hållt på och kastat den i marken av rädsla så tänkte jag att det var bäst att skona ormarna från min rädsla). Speciellt efter att djurskötaren sagt ”låtsas att ni är ett träd och stå helt stilla även om ormen vill gömma sig under era shorts eller i er tröja”.

7) Övriga djur vi fick se men inte röra var Wombat kan vara ett av världens coolaste djur. Skit ful, osocial som få, men kan döda i stort sett vilken djur som helst genom att gräva en liten grop och sätta sig på det. Den har en så hård rumpa att den kan döda med bara rumpan, hysteriskt coolt. Dessutom kan den springa i 40km i timmen och det tror man inte heller när man ser den.

Efter denna fantastiska upplvelse, allra mest för vår djurälskande 8-åring, styrde vi bilen mot Picnic Island. Det finns vackra stränder runt hela ön så här skulle man absolut kunna spendera ett par dagar (men nu har vi ju annat på agendan så det hinner vi inte riktigt med tyvärr). Efter underbart beachhäng åkte vi med 16.30-färjan tillbaka till T-Ville. Ikväll tänkte vi bo på den campingen som var stängd dagen före och gjorde bara ett pit-stop på en stormarknad för att fylla på fruktförrådet och frukostförrådet. Sedan blev det fantastiskt god middag på campingen och lite mys i den varma sommarnatten efter det.

/Cissi

Båtliv

Magnetic Island på håll

Mys!

Gillar att skolan lär ut kompismassage 🙂

Matning av fågel

Lycklig Bella

Modig Alex håller i Sködpadda

Mamma också

Och Storasyster

Familefoto med Koalan

Bella myser med en pytonorm

Beach-häng

Camping middag

Campingmys för barn

Campingmys för mamma och pappa

Vår kompis i trädet vid vår campingvan

Dag 20 – Juldagen…

Vi packade ihop husbilen efter vår långa vistelse (allt är relativt) på campingen och körde iväg. Barnen var inte riktigt på humör så vi kom inte så långt innan vi var tvugna att stanna och försöka lugna ner ett av dom som fick ett raseriutbrott.

Vi kom vidare men började fundera om det var så klokt att ge sig iväg på juldagen. Verkligen allting var stängt. Vi försökte jaga efter någonstans att äta lunch men alla resturanger, mc donalds, subways, red rooster m.m var stängda. Det blev lunch i husbilen istället på en rastplats. Framme i Townsville som var målet för dagen så åkte vi till campingen som vi blivit tippsad om av Schweizarna vid Rowes Bay. Väl där så var det stängt. En skylt satt vid receptionen som förklarade att det var årets enda stängda dag…

Townsville är stort och vi hade dålig koll på vart de andra campingarna i stan fanns så jag släppte av Cissi och barnen i vid stranden och åkte iväg själv för att försöka hitta en öppen camping. 2h, 4 campingar och x antal mil senare så kom jag till en camping där ägaren, en äldre dam, tittade ut från en stängd reception. När jag frågade om det gick bra att checka in så svarade hon: ”But honey, It’s Christmas day. We’re closed.” Efter lite bedjan och lite kontater så fick vi ändå en plats. Iväg och hämta famlijen och sen lite shopping av mat på en öppen mack så kunde vi äntligen bosätta oss för natten.

Campingen var lite sådär med en hel del riktigt nergångna permanenta husvagnar men men. Lite husbils-lagad mat och sen sängdags.

Dag 19 – Julafton

Barnen sov bra och fick gå ut och leta efter en morgonjullklapp runt husbilen när de vaknade. Varsin pysselbok blev det som de kunde roa sig lite med. Barnen passade på att smyga in några paket under våra kuddar när vi gick ur husbilen och log sedan lekfullt och sa att ”Tomten kanske har gömt något till er också”. Under våra kuddar låg varsitt paket där barnen hade gjort varsitt halsband, egengjort under semestern under största hemlighetsmakeri.

Efter lite frukost och poolbad så tog vi husbilen ner till city. Dels för att hitta ett par skor till Alex men också för att hämta ut korten på barnen och Tomten. Vi råkade hamna i massor av souvenirbutiker så det blev några impulsköp. Det var även en marknad nere vid vattnet med olika stånd, jätte mysigt.

Vi åkte sen till centret närmast oss för att äta lite lunch och titta vidare efter skor till Alex. På vägen ut från parkeringen lyckades jag missa en ”Max 2,5 m” skylt… Eller missa och missa. Cissi skriker till och jag lite småstressat får för mig att vi är lägre, men i taket på förarhytten står det klart och tydligt 3 m… Tjong säger det när vi åker in i bommen som hänger ner från vajern som går tvärs över vägen. Som tur är så är själva vajern en bra bit längre upp så den klarar sig. Efter att ha gått ut och tittat över husbilen så andas vi lättade ut när vi inte kan se något fel på den heller.

Tillbaka på campingen blir det kl 15 traditionsenligt ”Kalle Anka och hans vänner” på datorn. Efter det blir det några skype-samtal till Sverige där folk nu hade vaknat och sen julklappsöppning. Barnen hade fixat och slagit in massa julklappar till oss, så jag tror nog att jag och Cissi fick flest julklappar i år.

/Jonatan

Fortsättning julafton:

Efter julklappsöppningen åt vi makaroner och korv i husbilen innan det var dags för campingens julfirande. Det var hur trevligt som helst med trubadur, korvgrillning, lotterier och höjdpunkten var förstås att tomten kom. Han hade med sig en säck med julklappar och gissa om våra barn blev förvånade när tomten utläste Alexander Berggren och Isabella Berggren på två av paketen. Lyckan var total! Det kom en annan familj och satte sig vid samma bord. De bor i Schweiz men pappan, Per, är från Uppsala så föräldrarna och dottern kan prata bra svenska. Tove 9 år och Bella fann varanra genast och satt och pysslade och spelade nintendo hela kvällen. Alex lekte lite med bilar med hennes lillebror Björn men tröttnade snart (jag tror han är 4 år), och gick in i husbilen och byggde sitt nya Star Wars lego. På kvällen låg barnen inne i vår husbil och tittade på film medan vi satt utanför den andra familjens husbil och drack kaffe och lite annat de hade att bjuda på, jätte trevligt. Kul också att höra hur skolsystemet och föräldrarollen fungerar i Schweiz, vi kan nog konstatera att vi har det väldigt bra i Sverige på de punkterna.

Sedan gick vi och lade oss och sov bra. Bella hade bestämt träff med Tove vid poolen direkt på morgonen så kl 07.00 hoppade vi i och lekte att par timmar. Kul för henne att få leka av sig lite med en jämnårig tjejkompis. Nu håller vi på och packar ihop husbilen för vidare färd mot Townsville. Dessa 3 dagar i Seabreeze camping har, ennligt mitt tycke, varit det bästa hittils på Husbilssemestern. Lyckat!

/Cissi

Dag 18– Dan före dopparedan

Så fort barnen vaknar så ska dom iväg till poolen. Helt ok men dom är helt outtröttliga på att leka i vattnet men tröttnar lite på varandra så när man själv var i 20 min och vill upp så får man argumentera för att mamma & pappa vill faktiskt också lägga sig lite i solen och ta det lugnt. Solen ja. Vi kör fortfarande på 50 i solskydd och det gäller att täcka in sig. Min stackars flint är konstant illröd trots hatt på. Cissi har som vanligt bränt axlarna. Men barnen har klarat sig bra.

Jag och Bella gick iväg till närmsta butikerna för att köpa lite förnödenheter och kolla in Tomtens verkstad som vi hade sett någon skylt om dagen innan. Det var Tomten som satt i sin släde och så skulle barnen berätta vad dom önskade sig och bli fotograferade. Bella blev lite överraskad av frågan så hon sa att hon inte visste vad hon önskade sig. Men fint kort blev det. Väl tillbaka på campingen så gick Cissi och Alex iväg samma runda, även här blev det ett fint tomtekort.

Vi tog det sen lugnt på campingen fram till sena eftermiddagen när solen lugnat sig lite. Då vi tog med oss vatten och kakor och knatade strandpromenaden bort mot själva city. Några km promenad men barnen var på topphumör. Vi klättrade lite i klippor, lekte i en lekpark, gjorde hinderbana och tittade på alla fina båtar i hamnen. Det var en riktigt fin eftermiddagspromenad. Väl där så gick vi lite i butiker för att hitta ett par nya sandaler till Alex som fått skavsår av sina foppatofflor. Vi hittade ett par sandaler men när han provade att springa i dem i affären, efter köpet, så snubblade han bara. När vi då försökte lämna tillbaka dem så gick det inte, men efter mycket om och men och efter att Cissi diskuterat saken ingående med butikschefen så fick vi iallafall tillbaka våra pengar. Efter lite stroasande i affärer blev det restaurangbesök. Jag tog en ”Croc & Roo medley” (Krokodil och kängru). Krokodil var rätt gott men kängrun var ingen höjdare. Alex smakade nyfiket och tyckte väl det var sådär.

Det blev en taxi hem och sen lite kvällsmys i husbilen.

/Jonatan

Dag 17 – Rockhampton till Airlie beach

Vi sov gott hela natten trots att campingen ligger preicis vid en järnväg där det dundrar förbi godståg. Det har sin charm att ta dagen som den kommer inte inte ha någon aning om var man är på väg eller när man ska vara framme, ”Resan är målet” har väl aldrig varit mer passande. MEN..efter 2 dagar i ödemarken så börjar det klia i fingrarna på mig. Jag kollar i kartboken och letar upp närmsta stad som ser lite större ute, McKay. Jag kollar med övriga familjen om de orkar köra ytterligare 30 mil idag och efter mycket tveksamhet från samtliga får jag ett ”ok” till svar, det får duga. Nu måste jag till en stad. Så vi kör på. Vi får stanna lite då och då för Bellas åksjuka gör sig påmind. I bilen går Spotify för fullt. Barnen får leka DJ med min mobil och eftersom vi inte har Internet så får de nöja sig med den musiken jag redan har laddat hem. Detta resulterar i:

1) Bella spelar uteslutande Linda Bengtzing, och eftersom jag bara har 3 låtar så är det dem som går på repeat. Dags att köpa hela skivan till henne kanske? Det är så urgulligt att höra henne sjunga hela ”Jag ljuger så bra” och ”Värsta schlagern”, hon lär sig texter efter typ 2 lyssningar. Begåvad. Blivande Mello-artist, kom ihåg var ni såg det först.

2) Alex varvar ”Hockey-musik” (Hårdrock) med ”The Pinks” (äntligen lite kvalitetsmusik)

3) Jonatan pluggar i hörlurar i sin mobil för att undervika schlagerfesten i övriga bilen (fast det ska noteras att detta är efter att han kommit på sig själv med att glatt och ljudligt sjunga med i ”Jag ljuger så bra”)

Jag måste passa på att inflika vilken duktig man jag har till chaufför. Han kör på vänster sida som att han aldrig har gjort något annat. Det enda som inte riktigt verkar gå att vänja sig av med är när vindrutetorkarna åker på istället för blinkers, lika kul varje gång.

Väl framme i McKay visade det sig att detta inte var den typ av stad jag hade räknat med. Mer lite utspridda industrier och stormarknader. Jag vill ha Esplanad eller Strandpromenad, ni vet mysiga butiker och restauranger att gå och strosa i. Däremot så är vi rätt trötta på bilen nu så vi kör ner mot beachen. Vi kommer fram till någon typ av strand där det står massa skyltar om fåglar etc, vi förstår att det måste vara någon typ av fågelreservat. Väl nere på beachen så uppdagar sig något som taget ur en film. Milslång sandstrand och underbart varmt vatten med lagom höga vågar, helt öde. Inte en människa i sikte. Barnen är helt överlyckliga och kastar sig i vågarna. Jag och Jonatan får samma tanke båda två, hmm..det är högsommar och peak season i Australien men inte en människa på denna fantastiska strand. Hmm..bör man bada då? Men visst brukar det stå skyltar om hajar etc? Hursomhelst så badar vi på och det är ljuvligt. T.om jag hoppar i utan problem, det är ca 25 grader i vattnet här, perfekt för mig med andra ord. Efter ett tag blir jag och Jonatan lite trötta av att dyka i vågorna men det är otroligt vilken energi barn har, det borde ju vara ännu jobbigare för dem, men de kan vara i flera timmar. Jag plockade lite snäckor och bara stog och såg ut över havet och kände mig otroligt lyckligt lottad. Återigen svårt att beskriva med ord.

Vi såg en flygfisk som hoppade längs vattenytan, men annars inte ett enda djur i sanden/vattnet, ja förutom fåglar då. Efter mycket övertalning med barnen så fick vi upp dem ur vattnet, tog en macka i husbilen och drog vidare. Här ville vi inte stanna. Vi var nu överrens om att hitta något schysst ställe där vi känner att vi kan stanna över jul, och där det är lite mer fart och fläng. Vi tog sikte mot Airlie beach som vi hade blivit tipsade om av Josses gamla kollega från Hotell Rival som nu bor i Australien. En timmes körning till, mer Linda Bengtzing, lite sömn av oss icke-chaufförer.

Vi stannade och åt lunch på ett riktigt hak, där Alex blev förtjust i deras kycklingklubbor och åt 3st.

Väl framme så hittade vi inte den campingen vi hade i vår campingbok så vi körde runt lite på måfå men stannade tillslut och frågade i Turistinformationen. De tipsade om den närmsta campingen, Seabreeze Camping, och vi körde dit. Vi hade redan fattat tycke för staden som hade allt det vi längtade efter, affärer, restauranger, strand, myllrande folkliv. Väl framme på campingen betalade vi för en natt men sa att vi kanske stannar fler. Då upplyste dem oss om att på julafton kommer de ha en julfest här på campingen med jultomte och allt. Det lät ju toppen. Men vi betalade för 1 natt och åkte in och kollade in campingen. Den är perfekt. Massa barn (och hundrar), 2st pooler, samt gångavstånd till ett stort utomhusköpcentrum och 2,5km från stadskärnan. Här kommer vi nog att stanna. Ikväll har vi promenerat bort till köpcentrumet och haft en fantastisk kväll på en schysst pub. Jonatan fick äntligen sin efterlängtade biff och öl. Jag tog en kyckling och ett glas vitt vin. Barnen fick nachos som de har längtat efter. Puben hade en rolig variant av att ta emot dricks. De hade lagt en citron i en stor skål med vatten och skrivit ”Om ni lyckas få ett mynt att ligga kvar på citronen så vinner ni en gratis drink”. Helt omöjligt förstås men barnen tyckte detta var väldigt spännande. De sprang själva iväg till baren och Bella beställde så fint ”2 milk please” och betalade för henne och Alex. De hade fått ett mynt var att lägga på citronen men när vi tittar dit så har det kommit fram ett killgäng som matar Alex med mynt. Han tycker det är jätte kul och de tjoar och hurrar när det är nära att han klarar det. När han är tillbaka till bordet så frågar vi ”Vad sa de?” Alex ”Ingen aning men vi hade kul”. Härligt.
Sedan går vi förbi en supermarket på vägen till campingen och köper med oss bröd, mjölk etc. Bella ser finurlig ut och ber om egna pengar att handla för. Hon och Alex springer glatt iväg med något bakom ryggen och handlar så fint i kassan. Kassörska skrattar när vi kommer fram och tycker dem är jätte duktiga. De har lärt sig säga sitt namn, var de kommer ifrån och hur gamla de är på engelska, det räcker långt.

Väl tillbaka på campingen så blir det yatzy och vindruvor och sedan filmmys med nyinköpta Ninjagu-filmen (dock helt på enegleska men det verkar inte störa barnen det minsta)

/Cissi

Mys i husbilen

Det var en mysig liten skogspromenad till vår öde strand

Härligt Beach-stop

De goda kycklingklubborna, Alex utmanar Mormor att göra lika goda klubbor åt honom när han kommer hem

Den goda Peter-glassen. Det står Peter på glasspinnen upptäckte Alex och han tror nog att Peter skulle gilla denna glassen eftersom han gillar Spirello också.

Lite skönt campinghäng i skuggan

Kvällsbild från husbilen. Yatzy och 7:an spelas flitigt

Dag 16 – Rockhampton

Jag vaknade runt 06 medans resten av familjen sov fram till 9. Efter lite frukost så åkte vi till en vattenpark som fanns i närheten. Det var riktigt skönt att gå in i vattendimman då solen riktigt gassade.

När vi precis börjat köra fick barnen syn på ordet ”toys” på en butik så vi stannade till så dom fick köpa lite

julklappar till varandra. Efter en snabblunch på KFC så åkte vi äntligen på väg. Vi visste inte riktigt vart vi skulle men hade tänkt att bränna på lite. Alex var dock inte så med på noterna. Han var väldigt myggbiten och lite hängig så han kliade tills han grät.

Efter att ha stannat till lite och kylt ner och smörjt in bettena så kunde vi fortsätta. Barnen lånade Cissis mobil och lyssnade på musik från spotify men sedan blev det också lite allmän julsång och nynna-tävling.

Vi körde på fram till Rockhampton där vi febrilt försökte hitta något matställe som inte var någon snabbmatskedja. McDonalds, KFC, Subway, Red rooster, Hungry Jacks m.m, alla fanns men inte någon vanlig restaurang. Vi hittade något vi tyckte verkade lovande men när vi stannade till så hade de julstängt… Tillslut gav vi upp och körde till campingen där vi brände på husbilsköket och gjorde pasta och pastasås.

Barnen ville direkt efter till poolen och badade fram tills det blev mörkt. Efter lite kvällsfilm på datorn sover de nu sött trots att båda två är rätt prickiga av myggbett. Campingen är helt ok men inget jättespeciellt så vi åker vidare imorgon. Vart får vi se då.

/Jonatan

Dag 15 – Rainbow beach & Hervey Bay

Vägen ut till Rainbow beach gick igenom Great Sandy National Park. Har var det varningar för både vildhästar, kängru och koalor. Tyvärr såg vi inte till några.

Vi köpte på oss lite nya badhanddukar, ett snorkelset och begav oss ner till stranden. Och vilken strand! Flera km lång stenfri sandstrand med underbart vatten. Solen stekte så vattnets 24 grader kändes avsvalkande och skönt. Till och med Cissi kom i utan någon större tveksamhet. Vi lekte loss i vågorna som rullade in och tittade på kite-surfarna som åkte kors och tvärs. När mörka moln började täcka solen kände vi oss färdiga trots att molnen strax därefter försvann.

Alla andra slumrade till i bilen ett tag tills det blev dags för lunch. Vi stannade till vid en restaurang och Cissi gick in för att kolla menyn. Hon berättade att hon precis fångat kocken innan han skulle cykla iväg. Dom stängde nämligen mellan 14-17 och klockan var nu strax efter 14. Men han försäkrade att det inte var några problem och drog på sig förkläded medans tjejen i kassan väldigt snabbt tog vår beställning. Maten var färdig på några få minuter varpå både kocken och servitrisen sprang iväg… Kvar blev vi sittande ensama förutom de som satt i pubb-rummet brevid.

Vi åkte vidare till Hervey Bay där vi direkt hittade campingen vi letade efter. Efter att ha checkat in så hittade Cissi och Bella direkt grannparets vovve som Bella direkt gick och klappade. Jag gick iväg för att se hur stranden såg ut och försöka hitta någon affär med någon liten fläkt. Vi höll på att dö av värmen tidigare natt och man låg och drömde om att få någon liten bris på sig.

Efter upplevelsen med Rainbow Beach så kändes stranden ”nja” trots att det var en lång helt ok sandstrand. Jag gick vidare och lyckades tillslut hitta en öppen butik som hade en fläkt!

Appråpå det så är det lite stängt här och där. Vi har kört förbi några skolor där vi sett att dom började sitt jul (sommar?)-lov i början på december för att börja igen i slutet på januari. Även en del affärer har stängt för julen.

Väl tillbaka på campingen så hittade jag övriga familjen vid polen varpå Cissi slängde ihop lite middag på gasspisen i bilen. Barnen ville gärna gå och spela pingis. Tyvärr hade receptionen precis stängt så Cissi och Alex körde några luftbollar. Det var lite segt att lägga sig då vi led av både solbränna och myggstick men till slut gick det.

Härliga Rainbow beach

Luftpingis

/Jonatan

Dag 14 – Hejdå Brisbane – Hej Husbil

Vi vaknade och tog en lång och härlig dusch inför det stundande campinglivet. Sen packade vi ihop det sista och åt frukost på hotellet.

Vi tog en taxi till Juicy Rentals, hyrbilsfirman. De var väldigt seriösa och vi fick en bra genomgång av husbilen, vilket kändes bra.

Det är en jätte fräsch och fin husbil, lite liten men funkar för oss, iallafall så länge det är fint väder. Vi tog sikte norrut. Nu börjar vår 10-dagars resa upp mot Cairns och Stora Barriärrevet. Vi tänkte ta det lugnt första dagen och köra 1h till Noosa, som vi har blivit tipsade om av både vänner och taxichaufförer. På vägen dit såg vi en skylt ”Australian Zoo”. Jag och Jonatan var väl inte jätte sugna på zoo i 35 gradig värme men det är ju även barnens resa så när vi frågade dem och fick ett rungande JA till svar så var det bara att svänga av. Det visade sig vara Steve Irvings eget zoo, Krokodiljägaren, vilket gjorde att man nästan blev lite star strucked. Man fick bl.a. träffa hans första krokodiler som han fångade endast 9 år gammal. Det var ett riktigt bra zoo. Vi gick genast mot Koalashowen och tänkte det här blir spännande, hur gör man en show med koalor som bara sover? Svar: Det gör man inte. Det gick runt en tjej bland koalorna och berättade om dem, bl.a. att de sover 20h per dygn, jo det märktes. Vi gick vidare mot kängruru Heaven och där hoppade det runt massvis med kängrurur som inte var ett dugg skygga för människor. Vi fick mata en direkt ur handen, super coolt och Alex var överlycklig. Vidare genom zoot, ormar, krokodiler, giraffer, noshörningar mm och vidare in i Koala Land, där fick vi äntligen gosa med en halvsovande koala. Vi gick till fågelshowen, men kände oss genast lite bortskämda som har sett fågelshower både i Thailand och på Kanarieöarna där örnarna flög runt bland publiken, här var det återigen mer en informativ berättande show. Vi gick vidare och var nu ganska trötta efter ett par timmar i gassande sol. Efter lite souvenirköp så hoppade vi in i husbilen och vidare mot Noosa. Vi stannade bara till vid en stor grsplan så Alex fick kasta lite med sin boumerang, det krävs ju en del plats för det.

Jag måste bara göra ett litet inlägg om att detta verkligen är killarnas del av semestern. Jonatan skulle gärna tälta om han fick och gärna hålla sig ifrån campingar. Jag bor hellre på hotell och i mer civiliserade delar av landet. Men jag har ju Las Vegas och NYC kvar så det är klart man får kompromissa lite. Och vem vet, jag kanske blir helt såld på campinglivet så det blir en Backpacking semester på transibiriska järnvägen nästa gång?

Noosa visade sig vara en riktig fullträff. Supermysig by med en hamn och en jätte fin camping. Vi checkade in på campingen och barnen fick leka runt lite i husbilen. Genast tog Bella fram städgrejerna och började sopa och ha sig. Efter ett dopp i den svalkande poolen åkte vi till hamnen och valde en Italiensk restaurang. Det visade sig bli bästa middagen hittils på resan. Magiskt vackert med utsikt mot hamnen och väldigt god mat. Livemusik från restaurangen bredvid och glada barn som satt och ritade mest hela tiden. Jonatan tog en pizza och jag en god pastarätt. Jag tycker lite synd om Jonatan som är chaufför på denna resan för det vita vinet var det heller inget fel på. Barnen åt Penne och köttfärsås och Alex bad om en extra portion och servitören blev glad av att höra att ”Detta var det godaste jag någonsin ätit” av Alex.

Det var perfekt väder, kvällarna är så sköna och jättefina båtar. Vi fick t.om. bevittna ett bröllop på bryggan. Magiskt som sagt.

Vid kl 20 började barnen bli trötta så vi åkte tillbaka till campingen och lade oss för att sova. Alex somnade på 5 min, vi andra låg och vred och vände på oss i värmen, men somnade tillslut.

Vi vaknde vid kl 05.30, det var som att sova i ett zoo. Massvis med olika fåglar som ville väcka oss med sin alldeles egna speciella sång. Så vi åt frukost, det är häligt med ett eget kök, och medan vi diskade och plockade undan så städade båda barnen igen ur husbilen, det har sina fördelar att campa med två pedantiska barn. Vi åkte sen vidare norrut. Nu är vi på väg mot Rainbow Beach, för Jonatan är sugen på att kolla in Nationalparken där. Det är sagt att det ska regna idag så i värsta fall kör vi på en bit idag.

/Cissi

Vår fina husbil

Boumerangkastning

Kul!

Mys i skuggan

Gulliga grannhunden Cindy

Jättesköldpaddor

Bella framför Koalorna

En replika av grundaren Steve Irving

Dags för mat

Jättesnälla

Alla ville klabba på koalorna

Bella också

Och mamma

En känguru med en liten bebis i pungen

Bästa middagen hittills på resan

Dag 13

Barnen har varit med varandra lite väl mycket senaste tiden (härliga syskonkärlek) så vi bestämde oss för att dela upp oss för dagen. Cissi och Bella gick på shoppingrunda och jag och Alex knatade över till South Bank. Alex har titta längtande på pariserhjulet som står där så det blev första stoppet. Han var överlycklig och det blev förevigat på kort tillsamans med en jultomte (vill inte tänka på hur det känns i den dräkten).

Vi gick vidare till ett badland som ligger längst med floden. Tydligen så finns det mycket ”Bull sharks” (tjurhajar?) i floden så kommunen har byggt upp ett helt gratis badland med sandstrand på land istället. Även om inte vattnet var speciellt svalkande så var det ändå väldigt skönt.

Efter bad och lite lunch så hoppade vi på lokaltrafiken som går via båt på floden. Vi åkte upp en bit längs floden innan vi tröttnade vi vände om hem igen.

Vi mötte upp med tjejerna i lägenheten där det bestämdes att vi skulle försöka se julparaden som vi missade igår. Så vi gick till en restaurang som låg precis vid paraden tidigt för att få ett bra bord. Efter en stund så började dock molnen torna upp sig och vår servitör skrädde inte orden om vad vi hade att vänta oss. Han drog fram mobilen och visade en bild från väderradar och sa att vi nog skulle behöva flytta in längre in i restaurangen. Vi gjorde det men sen brakade det loss ordentligt. Det åskade och öste ner. Barnen tyckte det var väldigt obehagligt så vi lyckades avbeställa vår mat och sprang istället in i ett stort köpcentrum. När vi tittade ut efter att ha ätit där inne så hade det lugnat ner sig så vi kunde ta oss till lägenheten. Väl inne så blev det en lugn hemmakväll.

Imorgon hämtar vi upp vår husbil och ger oss ut på nya äventyr. Det är mycket möjligt att vi kommer uppdatera lite mer sporadiskt då vi inte riktigt vet vart vi hamnar.

/Jonatan

Dag 11-12

Vi åkte iväg till flygplatsen i Peking i dess vanliga galna kö-trafik och strosade sedan runt innan vi fick hoppa på planet till Taiwan. Det var svinkallt i terminalen och vi som försökte ha kläder för något mellanting av Kina- och Australien-klimat satt och huttrade. Barnen satt som vanligt och pysslade med sina små gummiband som dom gör armband av men nu var det istället koppel till två pandor som Alex köpte på flygplatsen för egna pengar. En till sig själv och en till sin syster.

På resan till Tawian så fick barnen sitta på en egen rad medans vi satt bakom. Dom var så duktiga på att klara sig själva. Bella gjorde beställningarna till flygvärdinnorna. ”One coke with ice”, ”thank you”.

När vi landade fick Bella ont i öronen. Det satt i hela vägen till Australien trots att vi försökte med nässpray, tuggummi m.m. Hon hade så ont hela tiden och det var riktigt jobbigt att inte kunna hjälpa henne på något sätt.

Vi sprang runt lite på fllygplatsen i Taiwan för att hitta någon mat som gick i barnen. Det var många ställen med bara nudlar, chili m.m så det blev en burger king där vi satt och hängde. Till slut blev klockan 22.30 och vi fick gå ombord på vårt flyg till Australien. Bella som hade haft så ont var helt slut och slocknade innan vi lyfte. Alex somnade strax därefter och jag och Cissi fick några timmar sömn också.

Från ett iskallt Peking landade vi i ett 36 grader varmt Brisbane. Vilken omställning! Varmt och väldigt fuktigt. Väl på flygplatsen bytte vi om till lite mer passande klädsel och växlade in all gammal valuta vi samlat på oss. En härlig blandning av Jordanska, Egyptiska och Kinesiska pengar. Sen blev det taxi till hotellet Oaks Casino Tower.

Här känns det lugnare att ge sig ut i trafiken. Det är väldigt avslappnat och layed back. Folk har bara inte bråttom. Det märker man även när man är ute och går och trampar på lite. Folk ursäktar sig och flyttar på sig! Det känns som att här kan man verkligen hitta en lite lugnare lunk och slappna av. Däremot är det lite spännande att anpassa sig till språket. Det är väldigt skönt att alla nu pratar Engelska men man har en väldigt egen stil i Australien och är väldigt tjenis med varandra. Nåja, man anpassar sig väl.

Vi kom fram vid 12-tiden så rummet var inte färdigt så det blev en promenad på stan i gassande sol innan vi kunde komma in i lägenheten och dusha och vila upp oss lite. Här bor vi på 22:a våningen med balkong med utsikt över floden som går igenom Brisbane. Vilken underbar utsikt! Vi har 2 sovrum, ett vardagsrum med pentry och tvättmaskin! Så nu går tvättmaskinen varm för att förbereda inför husbilssemestern som börjar i övermorgon. Vi besökte även polen som ligger på en terass på 7:e våningen vilket var skönt fast inte speciellt svalkande.

Vi gick ut för att äta och råkade hamna i föreberedelserna inför en julparad. Tre kameler, en åsna, några får och Maria, Josef och de tre vise männen stod på torget för att strax bege sig på julparad. Känns lite konstigt med julskyltning och julmusik i gassannde hetta. Men vi var så hungriga att vi knäppte bara några kort varpå vi gick och åt. Nu är vi tillbaka på hotellet och balkongen och tittar ut över ett lysande Brisbane.

/Jonatan

Och när jag trodde dagen var färdig och vi satt och spelade lite kort på balkongen så började vi helt plötsligt höra en kör sjunnga julmusik och när vi tittar ut från balkongen så börjar helt plötsligt ett fantastiskt fyrverkeri över kanalen. Det höll på under flera sånger och var timat till musiken. Det var helt fantastiskt!

Duktiga barn sitter själva.

Flygplatshäng

Snygging på vår balkong

Snyggingar

Härligt fyrverkeri

Dag 10-Sista dagen i Peking

Vi vaknade vid kl 8 efter en bra natt, och gick ner och åt frukostbuffé på hotellet.

Efter det fick barnen pyssla lite på hotellrummet innan vi klädde oss varmt för en promenad mot Himmelska Fridens Torg. Förväntningarna var på topp att se ett av världens största torg då vänner och bekanta har beskrivit det som ”Fantastiskt” och ”Där kan man spendera många timmar”. På vägen dit hamnade vi längs en butiksgata så det tog ett par timmar då vi ville gå in i nästan varje butik och titta. De flesta har samma typ av prylar men det blir ändå lite marknadskänsla, vilket både jag och barnen älskar. Vi handlade lite souvenirer och närmade oss långsamt Torget. Det ligger på andra sidan vägen från Förbjudna Staden men det finns ingenstans att gå över vägen. Efter att ha frågat en polis om vägen förstod vi att man skulle ner i Tunnelbanan och upp på andra sidan. Även i Tunnelbanan var det säkerhetskontroll med säkerhetsportar att gå igenom och säkerhetsband att lägga väskan på. Detta är extremt vanligt i Peking. In till Förbjudna Staden, in till vissa köpcentrum etc. Giventvis även in till Torget. När vi kom upp på andra sidan så visade det sig att det gigantiska torget är helt avspärrat. Vi gick in i ett tält där poliser stog och kollade Idkort på personerna framför oss. De vinkade dock förbi oss, vi fick röntga väskan men sen fick vi gå in, eller ut, på torget. Vilken besvikelse. Det var ett, torg. That´s it. Inga butiker, inga matstånd, ingen underhållning, ingenting, ett torg. Jag vet inte om vi var där fel dag. Förbjudna Staden är nämligen stängd på måndagar så kanske även torget är stängt just då. Vi fotade lite, gick bort till andra sidan torget, och ut igen på gatan. Det blåste väldigt mycket på torget men det tyckte barnen bara var jätte kul, jag och Jonatan tyckte inte det var lika behagligt. Klockan var nu 12 och vi började bli hungriga. Vi hade lovat barnen McDonalds idag så vi tänkte ta en taxi men när vi tittade på kartan såg det inte allt för långt ut till McDonalds nära vårat hotell. Men Peking är Stort! Vi gick och gick och blev hungrigare och hungrigare. Barnen fick lite bröd och vatten som vi hade med oss och Mc Donalds lockade så mycket att det gick bra att promenera i snålblåsten utan allt för mycket gnäll.

Det var kul att promenera genom Peking och se de olika byggnadskaraktärerna, det finns verkligen alla typer av byggnader här. Urtråkiga lägenheter med galler för fönstrerna, superhäftiga hus med dem typiska svängda kinesiska taken och gated community som ser ut som fängelser med taggtråd längs muren. Vi kom fram till något jätte stort varuhus med gigantisk julskyltning och nu hade vi inte långt kvar. Vid kl. 13.45 var vi framme vid vårat Köpcentrum och Mc Donalds. Aldrig har en Big Mac smakat så gott. Få komma in i värmen, äta, få lite varm choklad, gå på en riktig toalett (Här har de oftast bara ett hål i marken).

Fulla av energi gick vi hemåt via lite fler butiker, och lite mer inhandling av souvenirer. Det mesta kostar mellan 10-20:- (efter lite prutning, det börjar alltid på typ 180:-), så det är väldigt lätt att förköpa sig på saker man inte behöver.

Väl tillbaka på hotellet så packade vi iordning, och puh, allting får plats hittils. Det är kul att se hur bra barnen anpassar sig när vi är på resa. Hemma kan de välja och vraka mellan alla barnprogram och ändå är det sällan nåt som duger. Här finns det en barnkanal, på kinesiska, och den duger alldeles utmräkt att titta på, i brist på annat.
Eftersom vi hade packat ner alla vinterkläder så valde vi att gå till hotellets kinseiska restaurang. Vi hade kollat in menyn första kvällen och då sett en meny med lite av varje från det kinesiska köket, däribland Peking Anka. Det bör man väl äta i Peking tänkte vi.

Vi sätter oss till bords i denna tjusiga lyxrestaurang, men inte ens här kan de ett ord engelska. Vi får in två helt olika menyer men inte den menyn vi hade kollat in tidigare. Vi försöker förklara att vi vill äta Peking Anka men de bara skakar på huvudena och ler. Jonatan googlar upp de kinesiska tecknen för Peking Anka och visar och då lyser de upp och springer iväg och hämtar den menyn vi sett tidigare. 14st rätter för 695:- per person. Eftersom vi hittils på hela resan ligger långt långt under vår matbudget (det lär ju ändras i Hawaii/New York) så tänkte vi lyxa till det med detta. Så vi säger att vi tar hela menyn. Då blir de lite fundersamma och försöker förklara för oss att vi kan få en Peking Anka för 395:- per person. Ja vi har förstått men vi vill gärna ha hela menyn. De säger att det kostar 695:- och vi kan få en Peking Anka för 395:-. Ja men vi vill gärna ha hela menyn. Efter mycket om och men verkar de förstå att vi vill ha hela menyn. Vi lever ju i tron att det är 14 smakprotioner av alla rätter, det visar sig att det är fullstora portioner som kommer in.

Sedan vinkar vi till oss personal säkert 6 gånger till innan vi kan börja äta. Tillslut låtsas de liksom inte se oss för ingen vill ju ha hand om de här besvärliga gästerna som inte kan kinesiska. Varenda liten sak blir en stor sak eftersom vi inte kan göra oss förstådda. Vi försöker be om menyn igen så vi kan se vad vi äter, vi får in en förrätt som inte är med på menyn, men den är tydligen on the house, även barnen får in tallrikar och vi förklarar att det bara är beställt för 2 personer, att barnen inte ska ha. Vi beställer in vin och även det blir lite krångel. Men efter mycket hit och dit med personal så kommer maten in. Det är verkligen blandade smaker. Allt från småfisk, chilimarinerade räkor till grisöra och ankhuvud. Imponerande nog så smakade barnen både ankan och småfisken.

Vi blev rejält mätta och bad om notan. Vi var lite oroliga att vi ändå skulle behöva betala för 4 personer, men döm om vår förvåning när de bara tog betalt för 1 person. Så det blev en riktigt billig middag även det här. Väl uppe på rummet hade vi lovat barnen room service middag (det är typ det lyxigaste dem vet), så vi ringde room serivce, bara kinesiska. Vi ringde receptionen som kopplade oss tillbaka till room service. Vi förökte förklara att vi ville ha spagetti bolognese till vårat rum. Efter ett tag knackar det på dörren och in kommer en kille och börjar leta i våra lådor. Ah han vill att vi ska peka ut på menyn vad vi vill ha. ”Spagett Bolognese”, det står ju tom så i menyn ändå kan de inte ens menyn på engelska, på ett hotell, obegripligt.

Barnen åt glatt på rummet och sedan gick vi och lade oss allihop. Barnen sov hela natten och vaknade kl 7 och började spela Ipad. Nu är kl 8 på tisdagmorgon och vi ska packa ihop det sista och bege oss till flygplatsen. Planet från Peking går kl. 14 och landar i Taiwan vid 17-tiden. Sedan går planet från Taiwan till Brisbane kl 23, så förhoppningsvis sover vi hela vägen till Australien. Vi flyger i 8 timmar och landar pga tidsskillnaden vid kl 9. Sedan väntar 2 nätter på hotell i Brisbane innan vi hämtar ut vår husbil som blir vårt hem under Australien resan.

/Cissi

Himmelska Fridens Torg

Igen

Ja roligare än så här blir det inte

Promenad i Peking

Alex ville gärna att vi skulle lägga upp den här bilden och visa hans kompisar vilken häftig staty

Julpynt DeLuxe

Ingen av barnen ville göra en lookalike med MJ så jag fick hoppa upp och offra mig. Resultatet blev sådär dock 😉

Bella vill visa de nya fina dock-kläderna för Felicia och Bibbi

Hotellrums-Selfie

Finmiddag på hotellet

Den omfattande menyn

Alex vill stolt visa upp för kompisarna att han smakade småfisk 🙂

Dag 9 – A dream come true

Så länge jag kan minnas har jag av någon anledning velat besöka Kinesiska Muren, idag var dagen inne.

Natten var inte så bra, vi har Jet Lag hela familjen så vi sov mellan 20-23 och sen var vi vakna fram till 04, segt. Men vi väckte barnen vid kl 9 och kl 10 satt vi i en taxi på väg mot Den slingrande stendraken. 500:- kostade det hela vägen till muren, 1,5h från Peking. När vi kom fram blåste det kallt nere i byn Badaling så Alex köpte en halsduk. Vi stannade till på Subway och tog en macka och varm choklad. Sedan gick vi mot entren. Man kan gå upp på muren på många olika ställen. Vi valde det närmsta och mest turistiska Badaling. Vi tvekade länge om vi skulle välja något annat ställe pga att det varnas på alla forum om alla påflugna försäljare som följer efter en på muren och rycker och sliter i en. Eftersom vi hade fått vara med om detta vid Förbjudna Staden, och speciellt Bella tyckte det var så jobbigt så övervägde vi att välja något annat ställe, men tillslut valde vi ändå Badling pga att det skulle vara den mest lättklättrade delen på muren.

När vi åkte taxin mot muren så kunde man följa muren längs bergstopparna, obeskrivligt häftigt att se den slingra sig i bergen, så magnifik. Vi kom fram till entren, betalade 45:- per person och började gå uppåt. Vilken känsla! Utsikten var så vacker. Strålande sol och uppe på muren helt vindstilla så det blev en riktigt varm och skön promenad. Det var riktigt riktigt brant på sina ställen och det var knappt att barnen orkade. Men när vi sa att Fredrik skulle vara stolt över dem som körde backträning på Kinesiska Muren så satte de fart. Väl uppe på fjärde vakttornet (det högst belägna vi kunde ta oss till med barnen) tog vi lite kort samt köpte lite souvenirer. Bl.a. ett certifika var med ”I have climb the Great Wall of China”. Coolt tyckte jag och barnen, fånigt tyckte Jonatan som blev utan certifikat.

Det var inte en enda försäljare på eller vid muren. Det har verkligen sina fördelar att resa under lågsäsong. Jag kan också tänka mig hur jobbig klättring det är när det är 30 grader varmt ute. Men fotograferingen av Bella fortsatte och fortsatte. De flesta frågar inte ens och de som frågar får ett bestämt ”No” tillbaka.

Efter en härlig promenad och lite bergsklättring på muren vände vi hemåt. Vi promenerade bort till tågstationen några kilometer bort men det visade sig att nästa tåg skulle gå om 1,5h. Slöseri med tid. Vi såg ingen vanlig gul taxibil utan föll för trycket att åka svarttaxi. Vi hade bestämt oss innan för att det ska vi iallafall inte göra, man kan ju bli lurade och rånade. Hursomhelst så hoppade vi in i en skumpig, risig minbuss, där det redan satt lite andra folk så vi fick klämma ihop oss rejält. Efter en tag släppte de av de andra personerna plus han som hade plockat in oss och som vi hade förhandlat priset med. Så nu var det bara vi och chauffören kvar som inte pratade engelska. Han körde inte samma väg som vi kom utan svängde av den vanliga vägen och Bella märkte att jag och Jonatan började bli lite nervösa. Hon är ju så otroligt ordentlig och gillar inte att göra saker man kanske inte riktigt får göra ”Mamma, är detta en riktig taxi?” ”Eh nja typ” ”Mamma den hade ingen taxiskylt” ”Nej men det har inte alla taxibilar i London heller, gumman det är ingen fara” Precis när jag sitter och försöker lugna min oroliga, ordentliga dotter så stannar minibussen och dörren öppnas. Där står en ny minibuss och en ny chaufför. ”Ut ur bilen, skynda er” säger Jonatan. Så vi ut ur bilen och in i nästa bil. Får lugna Bella lite med att det går säkert bra det här..men för att vara ärlig så var jag riktigt orolig. Allt gick bra, och det verkar vara helt ok att åka taxibilar här utan skylt på. Vi åkte det hem till hotellet ikväll också och det var inga problem.

Den här nya chauffören körde oss genom hela Peking, så vi fick se otroligt mycket på vägen. Mycket uppskattat då vi är här så kort tid. Han körde oss till Pearl Market, till barnens stora förtjusning. Det är en typ av inomhusmarknad fullt med billiga saker. Vi köpte två par skor till barnen och Bella köpte en plånbok. Kommer bli intressant att försöka packa imorgon, i våra redan fulla resväskor, men på något sätt brukar det alltid lösa sig.

Efter Pearl Market gick vi och åt på en riktigt kinesisk restaurang. Helt ok mat, ingen smaksensation. Vi tycker bättre om Thaimat, jag tycker kinesiskmat ofta är lite smaklös, men jag kanske har haft otur. 130:- för 4 personer inkl 2 öl och 2 läsk, kan vi väl inte klaga på direkt.

Nu har vi tagit det lugnt på hotellrummet och låter barnen vara uppe lite längre så vi allihop kanske kan sova hela natten. Imorgon har vi en sista oplanerad dag i Peking innan färden går vidare mot spännande Down Under.

/Cissi

Dag 8 – Förbjudna staden

Peking Vi började dagen med rejäl sovmorgon. Alex sov längst, till kl 10.30. Vi bröjade promenera mot Förbjudna Staden vid kl. 11.30, stannade och åt lunch på vägen, hamburgare och chicken bits.

Det var en strålande fin dag med klarblå himmel och sol, men däremot nästan 10 minus skulle jag tro. Vi hade som tur var packat ner varma kläder, underställ och överdragsbyxor, mössa och vantar, men det blåste ändå rejält kallt. Det enda som var riktigt jobbigt var att Alex joggingskor hade gått sönder efter all bergsklättring i Petra så han gick nu runt med Foppa-tofflor, i minus grader. Men vi hittade nästan direkt en skoaffär och vi började fråga efter storlek 36-37. Butiksinnehaverskan letade och letade och hittade tillslut ett par skor i storlek 37. De var alldeles för små. Så han fick prova ett par skor i storlek 39, och de passade. Just ja vi är ju i Kina nu, då är det lite si och så med storlekarna har vi ju läst. Men Alex var nöjd. ”Jag ska berätta för Elliot att jag har storlek 39 i Kina”. Han har fått för sig att det är coolt att ha stora fötter. Han är mäkta stolt över att ha större fötter än pappas kusin Matilda. Vi köpte skorna och kände oss nöjda att kunna stoppa undan Foppatofflorna.

Vi kom ganska snabbt fram till Förbjudna staden, ett ståtligt palats med en stor mur runtomrking, och hundratals försäljare utanför. Mycket krims krams men vi köpte iallafall varma öronpuffar till barnen som de älskar, 10:- styck bara. Bland det värsta Jonatan vet är att pruta och här prutar man på allt. Jag har inga problem med det och är riktigt bra på det medan Jonatan har helt fel taktik och får nästan betala mer än det dem började på (skämt åsido). Hursomhelst så har jag gjorta npgra riktigt bra prutaffärer idag 🙂

När vi skulle gå in genom entren så blev vi hänvisade till andra sidan av Den Förbjudna staden, detta var tydligen utgången. Så vi släpade med oss barnen, som inte alls var sugna på att gå runt i 10 minus och titta på gamla byggnader, runt hela muren. Väl där gick vi och köpte biljetter och blev glatt överraskade när biljetterna bara kostade 10:- för alla fyra! Så vi gick in och där var, ingenting. Då upptäckte vi att vi hade gått in i nån sidobyggnad, som tydligen var kejsarens gamla trädgård eller nåt, och mitt i vintern när det inte finns ett enda grönt blad eller någon blomma så var den ju riktigt tråkig. Att dem ens har den öppen på vintern är ett mysterium.

Så vi gick rask tillbaka, kassörskan måste tycka att vi var helt knäppa som betalar, går in och går ut. Hursomhelst gick vi vidare in i rätt tempel denna gång. Jonatan köpte biljetter, han behövde nog bara köa 10 minuter. Vi har läst om att på högsäsong är det så mycket folk att man kan få köa i timmar. Det fanns också en elektronisk guide som vi köpte till alla fyra med en guidad tur i hörlurar, på svenska, mycket uppskattat av både barn och vuxna. Förbjudna staden var riktigt maffig att se, fina byggnader och mycket historia som har utspelat sig just där. Coolt. Återigen hade vi väldigt tur för vi hade planerat att gå hit på måndag, men efteråt fick vi veta att det är stängt på måndagar, det hade varit snopet. Det är extremt mycket folk som vill fota Isabella med henne blonda hår, gärna ihop med deras egna barn. Hon tröttnade ganska fort på detta och började tillslut tycka att det var riktigt jobbigt med all uppmärksamhet. Kineser är väldigt påflugna och tar inte ett nej så vid nåt tillfälle fick vi liksom ställa oss för henne och skydda henne från kamerorna, jätte jobbigt.

När vi gått igenom hela Förbjudna Staden så funderade vi på att åka vidare till Pearl Market, där det finns billigt billigt att handla, både kläder och leksaker, men vi träffade på en kille som sa att det bara var öppet nån timme till så istället gick vi till hotellet och värmde oss. Jonatan gick en egen sväng och kollade in kvarteren runt hotellet. Under tiden så vilade jag och barnen på rummet, vi pysslade, gjorde läxa och lekte hotell.

När Jonatan kom tillbaka gick han och Alex ner till poolen. Där var man tvungen att ha badmössa och då vände Alex förstås på tröskeln.

Sedan gick vi ut för att äta middag. Vi gick då till ett megastort köpcentrum i närheten. Där var det mycket lyxaffärer men även H&M, Vero Moda etc. Vi gick runt och kollade lite och när vi blev hungriga gick vi runt till lite olika restauranger och frågade om bord, men det var en halvtimmes kö till allihop. Så mycket restauranger och ändå helt fulla. Och detta runt kl 18.00. Till slut valde vi en japansk restaurang där det bara var 10 minuters väntetid. Vilken fullträff. Vi beställde in nånting som såg ut som en blandad bricka med lite friterade grejer, typ kött, krabba, räka kanske etc. Barnen fick en barnbricka med friterat kött och krabba samt ris och pommes. So far so good men nu började cirkusen. Efter att vi hade beställt kom det fram en kille med två mörka muggar med någonting i. Han ställer ned dem framför oss och pekar på barnen. Vi tittar på varandra och fattar ingenting. Vi försöker fråga ”Vad är det?” Ingen kan engelska. Vi tackar iallafall nej å barnens vägnar. Sedan får man en våt servett framför oss alla fyra. Ok det här fattar vi, man tvättar alltså händerna före maten, men är den här muggen kanske till för det? Ska vi doppa servetten i muggen? Jag försöker visa med teckenspråk om det är så man ska göra men de bara skrattar och går. Ok så där sitter vi med en kopp framför oss och vet inte om vi ska dricka det eller tvätta händerna i det, en väsentlig skillnad liksom. Vi tittar oss runtomkring..hmm..vi ser ingen annan som gör något med muggen. Killen kommer tillbaka med två vattenglas till barnen, istället för muggen förstår vi det som. Alex klunkar glatt i sig, mmm, gott, varmt vatten. Va fan, innebär det att han just har druckit tvålvatten nu? Vi är totalt förvirrade, men då ser Jonatan en tjej som springer runt med en tekanna och fyller på i alla muggar, ah, det måste vara te. ”Drick du först”, ”nej drick du”. Ok på 3. Jodå det var te. Ok puh andas ut, nej då kommer nästa utmaning fram. Det kommer en kille med en skål med lite frön typ, och en mortel fint utplacerad bredvid. Så står han kvar och liksom väntar på att vi ska göra något. Vi är totalt nollställda. Då visar han mig att jag ska mosa fröna med morteln, ok och vad ska vi göra sen? Äta dem? Han pekar på nån soja liknande grej, vadå ska vi blanda i det? Då går han. Jag häller i det men det ser inte ut att passa ihop..hmm..Och så här fortsätter det, med nya grejer och nya skålar. Hursomhelst så när väl maten kom in (Dock utan tallrikar, eller var det dem vi redan hade använt till nåt av de andra grejerna?) så var den super god. T.om. Alex åt upp allt kött och är nu helt säker på att godaste maten finns i Japan, så dit ska tydligen nästa resa gå.

Nöjda, mätta och fulla av intryck gick vi vidare i lite affärer (Bella köpte bl.a. ätpinnar till sig själv) och vidare hem till hotellet. Nu är kl 21.30 och båda barnen sover sött. Imorgon är det tänkt att vi ska bege oss till The Great Wall Of China.

Mina första intryck av Kina är inte vidare positiva. Otrevliga, framfusiga, respektlösa, okommunicerbara och allmänt svårtillgängligt. Alla skyltar är på kinesiska, ingen kan engelska, knappt ens på hotellet. Vi får se om det hinner ändras på de dagar vi har kvar här. Det är en extrem kontrast att komma från Jordanien där enligt mig världens vänligaste folk bor till att komma till Kina där ingen är det minsta intresserad av att hjälpa till.

/Cissi

Skoprovning

Nyinköpta puffar

Förbjudna Staden

Vet inte vad jag försöker visa, men det är visst jätte sort

Coolaste statyn enligt Alex

Stolt Alex med pinnarna i högsta hugg, och en del av alla märkliga skålar med mat

Bella älskade att äta med pinnar ”Undrar om jag får ta med det till skollunchen”

Titta noga så ser ni mig och barnen i överkant

Dag 7 – Resa till Kina

Transportdag. Det är ju en rätt rejäl tidsskillnad mellan Egypten och Kina (skiljer +7 från Stockholm) så vi hoppade på planet från Egypten runt 23 och landade runt 15. Jag och Alex sov väl rätt hyffsat (speciellt Alex) men Cissi och Bella sov lite sämre. Här var de lite striktare i passkontrollen så på frågan om gossedjurens pass kunde få en stämpel så var det bestämt nej och stela miner.

Vi tog ut lite lokal valuta och ställde oss i taxikö utomhus. Huja vad kallt. Från att ha stått och svettats brevid pyramiderna stod vi nu och huttrade i Kina. Vi blev vinkade till en vanlig taxibil men föraren skakade på huvudet och pratade på på kinesiska. Vi fick hjälp av en engelskpratande taxiorganisatör som visade bort oss till en minibuss, bad om vart vi skulle och förhandlade om priset, 400 CNY blev det.

I taxin dåsade Cissi och Bella till medans jag och Alex såg oss intresserat omkring. Kändes rätt skönt att åka i någorlunda normal trafik igen (till skillnad från Kairo) även fast vår chafför höll sig mest på väggrenen då det var rätt rejäla köer. Efter ca 45 min så kom vi fram till vårt hotell. Wow! Det var rätt lyxigt (Cissi som fixat med sina kontakter).

När vi kom upp på rummet så gick jag för att tända upp överallt (solen hade gått ner) och tryckte på alla knappar jag kunde se. Brevid ljusknappen för ena sänglampan så var det tydligen en knapp märkt ”Make up room” så efter 5 min kommer housekeeping med nya lakan… Vilket ändå var bra för de hade inte ställt in någon extrasäng som vi behövde. Hon pratade inte engelska utan ringde upp recepetionen på sin mobil och räckte över den för att vi skulle förklarara vad vi ville. Efter det så hämtade hon in en säng och vi började packa upp. Bella strödde genast ut pennor och pysselpapper över halva rummet och satte igång att pyssla.

Jag och Cissi slappade med varsin mobil men började banna nätet. Google är helt blockerat här så man kommer inte åt varken sökningen eller Google Maps. Facebook fungerar ibland medans andra tjänster går hur bra som helst.

Vi var helt slut så vi gick ner till hotellets två restauranger, en kinesisk och en fransk/europeisk. Vi gick in i den kinesiska först men hittade ingen mat som vi trodde att vi skulle få i Alex utan till slut blev det den andra restaurangen där alla tog varsin köttbit med strips.

Vi gick upp och såg en film på datorn varpå vi sen gick och lade oss.

/Jonatan

Tåg mellan terminalerna i Peking

Finmiddag

Bella pysslar vid skrivbordet

Dag 6 – Egypten

WOW!

Vi började dagen vid 06.00 med att åka till flygplatsen och lämna tillbaka vår trofasta SUV. Både Alicia (Bellas docka) och Douglas (Alex åsna) fick sina pass stämplade av en skrattande kontrollant. Efter en väldigt kort flygtur (1h) var vi i Kairo och beredda på 11h häckande på flygplatsen.

När vi går till transferdisken så blir vi helt plötsligt erbjuden ett hotellrum med lunch och middag, gratis. I nästa mening sa han att de kunde ordna med ett dagsvisum helt gratis, om vi exempelvis ville se pyramiderna….

På den här resan så har vi helt skippat det här med att tveka och vara försiktiga så vi sa naturligtvis JA och efter fått betala ca 800:- så blev vi upphämtade i en minibuss med en helt egen chafför och en egen guide och körde igenom Kairos helt galna trafik på väg mot pyramiderna.

Väl där så klättrade vi upp på Cheopspyramiden och gick även in en bit. Sedan blev vi skjutsade till en utsiktsplats och sedan ner till Sfinxen. Så häftigt att vara här. Båda barnen (och Cissi) skuttade omkring. Känns som allting verkligen flyter vår väg hela tiden.

Efteråt blev vi skjutsade till en lokal producent och återförsäljare av eteriska oljor. Det är alltså producenten av aroman till kända parfymer som t.ex. Hugo Boss etc. Vi fick gå igenom en parfymprovning vilket faktiskt var rätt kul. De bjöd på te, kaffe och cola. Vi köpte inget men däremot så var det en väldigt trevlig äldre herre som ägde fabriken. Han producerade även sängkläder av egyptiskt bomull, samt ägde en resebyrå här i Egypten. Han och Cissi började även prata business då Cissi börjde sälja in Hotel Hellsten mitt i allt, vi får väl se om det blir något framtida samarbete.

Sedan blev vi skjutsade till hotellet vid flygplatsen och nu är vi incheckade och vilar upp oss inför middagen och sedan nattflyget till Peking. Vem vet vad morgondagen bjuder på?

/Jonatan

Cheopspyramiden

Uppe på pyramiden

Sofia på Cheopspyramiden

Inne i pyramiden

Från utskickspunkten med alla 3 stora pyramiden i bakgrunden.

Sofia vid Sfinxen

Sfinxen

Parfymprovning

Vårt hotellrum

Dag 5

Vi började morgonen med en härlig privat frukostbuffé i vår egna Villa. Underbart lyxigt. Efter det packar vi ihop för vidare färd mot Döda Havet. Då knackar det på dörren och in kommer notan. Vi förklarar att vi inte tänker betala för den katostrofala middagen kvällen innan när det tog Alex 2h att få sina Chicken nuggets. Killen förstår ju ingen engelska men hämtar iallafall ägaren, som kan bra engelska. Vi förklarar vad som hände kvällen innan och säger att vi inte tänker betala. ”Pay whatever you want, as long as you give us good reviews”. Det kan han ju glömma tänker jag men nickar och ler och säger att då betalar vi ingenting förutom frukosten. Fine. Good bye.

Vi kör mot Döda Havet och har sån himla tur med vädret igen för det är strålande sol och 25-30 grader varmt. Det finns bara två stränder vid Döda Havet där man får bada, vi väljer Amman Beach som vi blivit tipsade om. Det kostar 650 kr (som hittat?) att gå in och det är en helt ok sandstrand. Väl nere vid Döda Havet utbrister nån form av NuskaviäntligenbadaiDödaHavetPanik. ”Pappa fota mig när jag flyter, pappa fota mig med tidningen, aaaj det svider i mitt sår, hjääälp jag fick salt i munnen, titta på mig, pappa, pappa, pappa” Men när extasen över att vara vid Döda Havet har lagt sig så har vi en härlig stund med beach och poolhäng. Det finns även en hink med svartlera som man tydligen ska smörja in sig med och sen skölja bort i Döda Havet. Så nu är vi evigt unga, eller nåt.

Efter att ha solat och badat så åker vi vidare mot Madaba och samma hotell som vi bodde på första natten. Det är nära flygplatsen och imorgon har vi tidig avresa så det är perfekt. Väl framme i Madaba går vi en sväng på stan och träffar på en trevlig kvinna i en butik som hjälper oss med superlim så vi kan laga vår lilla kanin som gick sönder efter sitt dopp i Döda Havet. Hon tipsar om en lunchrestaurang och vi åker dit. Detta är klart bästa restaurangupplevelsen hittils på resan. Man går in i en magisk grotta med hängmattor och ”flygande mattor” längs väggarna. Vi beställer riktig Jordansk mat, super gott. De tar oss verkligen bokstavligt när jag försöker beställa hamburgare utan nånting på till barnen. ”Just bread and meat, no sallad”. Barnen får in bröd (alltså typ frukostbröd) med kött i. Toppen tycker våra konstiga gorumetbarn! Alla är jätte nöjda med maten och dessutom har de något så ovanligt som öl och vin på menyn (konstigt att det är så sällsynt då de brygger eget öl strax utanför Petra). Här har de även (som på de flesta restauranger här) Hubble Bubble på menyn (Vattenpipa). Sen åker vi och checkar in på hotellet och känner oss lite hemma eftersom vi har varit här förut. Dags att packa om och hänga upp lite blöta kläder på tork (till vår stora lycka hade vi tvättmaskin på förra stället). Nu chillar vi på hotellet innan vi ska ut och göra Madaba osäkert. Imorgon bär det av till Peking med en dryg mellanlandning i Kairo. 11,5h på Kairo flygplats. Läget är fortfarande oroligt där så jag tror vi håller oss på flygplatsen. Men fy vad segt att roa två barn på en och samma flygplats i 11,5h. Efter det så tar vi nattflyget till Peking.

Vi sammarfattar Jordanien med äventyr, extremt trevlig befolkning, ingen vidare hotell standard men över föräntan, fint väder och rätt tråkig matkultur (kyckling och te!!!). Vi känner oss klara med Jordanien, 5 dagar var precis lagom, och ser nu framemot Peking, som är ett helt oskrivet blad för oss.

/Cissi

Privat frukostbuffé

Alex fick ett plötsligt behov av att läsa Dagens Industri i Döda Havet

Konstigt nog så fick även pappa det

Och mamma

Beachen, knappast värd 650:- i entre va?

Bella chillar

Tjejerna passade på att spaa lite

Far och son hänger i Döda Havet

Kaninen Sofia solar sig på Döda Havets strand

Riktigt schysst pool

Härligt att tanka lite solenergi i december

Pysselstund på hotellrummet med allt bra pyssel vi har fått av Systrarna Fridlund

Dag 4

Vi åt en ordentligt frukost på hotellet och åkte sen iväg mot döda havet och Sehatty Resort. Det regnade så vi kände att vi hade haft väldig tur med gårdagens väder när vi gick i Petra. Den här gången tog vi den lite rakare ”motorvägen” istället för bergsvägen som vi åkte dag 2.

Men vägarna här är väldigt skiftande. Vi åkte ca 1/2 mil på en helt jämn och spikrak väg. Sen när vi kom fram till motorvägen mot Amman så är högerfilen så sliten att de flesta istället kör i vänsterfilen om de inte ska släppa förbi någon. Även i vänsterfilen så studsar man fram i 90 km/h. Titt som tätt så åker man igenom samhällen där hastigheten blir 40 och man får passera ett antal fartgupp innan man åker vidare. Det är väldigt många poliskontroller längs vägarna. Både hastighetskontroller och rutinkontroller. Längs med döda haven så åker man också igenom ett antal fasta checkpoints men än så länge har de bara vinkat förbi oss.

Runt lunch stannade vi på IKEA. Ja, faktiskt. Dom serverade fortfarande frukost när vi kom dit så vi strosade runt i 15 min innan vi tog varsin köttbulletallrik. Vi köpte även med oss lite kex från The Swedish shop innan vi åkte. Cissi och Bella somnade sött i baksätet och sov tills vi nådde döda havet. Det regnade nu rätt friskt så vi ställde in oss på att det får blir bad i döda havet imorgon istället.

Efter en stund så kom vi också fram till vårt hotell. Det håller på och renoveras men i gengäld fick vi en lägenhet med två våningar istället för vårt familjerum. Vi blev visade runt, speciellt till deras pool som är deras stolthet. Vattnet kommer direkt från en varm källa där vattnet är 66 grader. Efter lite häng i lägenheten så gick vi ner och badade. Det var riktigt riktigt härligt.

Middagen däremot var en katastrof. Vi tänkte att det måste vara någon typ av dolda kameran. Vi beställde in varsin rätt till lägenheten:
1 chicken tikka. ”one?”. ”yes, one”
1 vegitarian spring rolls
1 hamburger
1 chicken nuggets

Efter 1 halvtimme fick vi 2 chicken tikka och 1 hamburgare. Killen som serverade kunde inte engelska men vi försökte göra oss förstådda och han nickade och gick iväg med den extra chicken tikka. 30 min senare kommer han tillbaka med 2 st nya chicken tikka. Jag skakar på huvudet och går med honom ut för att prata med den andra som i alla fall pratar hjälplig engelska. Jag förklarar igen vad vi vill ha och båda nickar innan jag går in. 10 min senare knackare de på och vill att jag ska peka ut i menyn vad vi ville ha. ” 1 vegitarian spring rolls and 1 chicken nuggets”. ”OK”. 30 min senare kommer han med 2 portioner vårrullar… Då går jag ut och pekar igen och 20 min senare så får Alex äntligen sin mat…

Efter det sätter vi oss allihopa framför en film innan vi lägger oss.

/Jonatan

IKEA!

Sehatty resort

Myskväll i soffan

Dag 3 – Kväll

Vi hittade en trevlig restaurang och åt middag. Medans vi satt där hörde vi hur servitrisen frågade bordet bredvid om de skulle gå på ”Petra by night”. När hon kom till vårt bord frågade vi henne om det verkligen var idag då vår guide hade sagt att det inte skulle vara förens om flera dagar. Jodå, måndagar och onsdagar sa hon.
Vi gick tillbaka till vårt hotell och hängde lite i lobbyn innan vi sen gick ner till Petra Visitor Center. Väl där frågade vi i entrén hur det gick till och om barnen, som var rätt trötta efter dagen, kunde få rida in. Alla går i grupp var svaret. Vi pratade med barnen om de orkade och ville och även om Alex var lite tveksam så ville dom.

Vi väntade på torget i Visitor Center till kl 20.30 då alla samlades och började gå ner mot The Treasury. Det är ca 2 km vandring och det var nu helt svart ute förutom det tända lyktorna som stod på marken på båda sidorna om vägen. Det var en magisk vandring genom natten.

När vi kom fram i slutet på Siq, den trånga passagen mellan klippväggarna som leder in i Petra, så såg vi den upplysta fasaden av The Treasury torna upp sig framför oss. Häftigt!
Framför så hade de satt ut hundratals lyktor och innan det två rader av mattor att sitta på. När man kom fram så satte man sig och när alla hade kommit så började föreställningen. Det var två män som framförde arabisk musik på flöjt och på något instrument som var ursprunget till exempelvis basfiol. Det var mäktig akustik när ljudet studsade mellan bergväggarna.

Efter föreställningen så vandrade vi tillbaka. Väl på hotellet var vi väldigt trötta men också väldigt nöjda.

/Jonatan

Lyktorna som lyste upp vägen in till Petra

Vi sitter och lyssnar på musiken

Dag 3

Vi vaknade kl 8 vilket är riktig sovmorgon för oss och åt frukost som var uppdukad på Campet. Vi sa hejdå till våra nyfunna vänner för att bege oss in i den mytomspunna Klippstaden Petra. Det är ett av världens underverk och många filmer har spelats in här, Star Wars och Indiana Jones t.ex. Det är lätt att förstå varför. ”Mamma det känns som att vi åker i en film” utbrast Alex på vägen dit, fantastisk miljö helt enkelt som inte går att beskriva med ord.
Väl där så parkerar vi på en stor parkering vid ingången och jag och barnen går in i en affär och tittar. Bella blir förståss förälskad i en sjal som de knyter Beduin-Style på henne så det blir, föga oväntat, första inhandlingen på vår resa. Då kommer det fram en ung kille från affären och frågar om vi vill ha en guide i Petra. Jo det är väl klart vi vill ha en guide, men det kan man ju hyra på Turist Centret vid entrén. ”Ja men jag är ingen vanlig guide, jag kan visa er andra vägar in i Petra, det blir jätte bra, och jag är jätte billig” Hmm..bara där borde det kanske ha ringt en varningsklocka hos oss, men vi tycker det låter bra och Alex gillar att han har Barca-sandaler, så why not. Vi går mot entrén och guiden säger åt oss att vi ska betala entré och sen möta honom vid ingången. ”Säg inte att jag är en guide, säg att ni har varit här förut och att jag är en vän” Eh ok. ”Och förresten så är det bäst att ni betalar mig nu (30 Dinar = 360 SEK). Eh ok. Ja nu kan man ju tycka att vi inte är så aktsamma och då tycker man helt rätt. Husomhelst så betalade vi inträdet till Petra och går bort och möter upp vår guide (som faktiskt stog och väntade på oss puh). Vi går in i Petra och får två hästar till barnen som de kastar upp dem på. Hjälmar? Skulle inte tro det. De rider glatt iväg och jag och Jonatan promenerar raskt efter. Vår guide ber Jonatan hålla hans mobil och cigaretter och så hoppar han upp framför Alex på hans häst och börjar showa med hästen ”Look look horse is dancing”. ”Alex håll i dig” skriker jag. Men han bara skrattar. Några andra guider går förbi och skrattar åt oss lite ironiskt ”Grattis ni har fått tag i bästa guiden idag hahaha” Hmm..vad menar dem?
Efter ett tag blir de avsläppta och vår guide tar av sig sandalerna och tar barnen i varsen hand och skuttar iväg från stigen. Upp, upp, upp går det. Men han pratar på så glatt med barnen att de knappt märker hur jobbig klättring det är, och detta är bara början tro mig. Han ska alltså visa oss en annan väg in än den vanliga Turistvägen, spännande. Han påpekar för oss att absolut inte hjälpa barnen om det blir kämpigt. ”De måste lära sig ta hand om sitt eget liv” Ännu mer spännande blir det när vi går och pratar och jag frågar om han vill smaka vatten ”Nej nej nej, jag dricker aldrig vatten, jag äter inte heller, jag röker bara, och ibland hasch på morgonen, så klarar jag mig bra” Eh ok. Den här guiden verkar ju inte riktigt klok, jaja. Han går före och visar vägen och vi kommer fram till otroligt vackra platser. Återigen svårt att beskriva med ord. Vi pausar högt uppe på en klippavsats med utsikt över Petra. Vår guide, som heter typ Mahar, berättar historier om Petra och sin egen uppväxt där. Den ena historien mer osannolik än den andra, man vet inte riktigt vad man ska tro. Konstigt nog påminner han mycket om en nära person till oss, vi kan kalla honom Farbror Erkan.
Alex kastar iväg en sten över stupet och jag säger direkt ”låt bli”. Mahar däremot tycker det ser kul ut och kliver upp och börjar visa barnen hur man kastar sten längst över stupet, varav en sten som han och Alex kastar flyger förbi 1dm från mitt huvud. Dags att gå vidare helt enkelt.
Han busar med barnen hela tiden så de glömmer helt bort vilken otroligt krävande klättring det är. Både jag och Jonatan kommer på efterkälken hela tiden. De skojar om att Alex inte ser var han sätter fötterna och halkar till hela tiden, de skojar om att Alex hoppade ner från en klippa och landade på en vass sten så han gjorde illa foten ”Varför hoppade du just på den vassa stenen, varför hoppade du inte ner i den mjuka sanden som sin syster”, skojar Mahar. Han och Alex klickade verkligen, de påminde lite om Mowgli och Baloo där de skuttade omkring, Mahar till Alex: ”I really like your style”. Han gav honom också massa visdomsord på vägen ”Du tar hand om och respekterar din storasyster”. För vårat eget minne så skriver jag lite stolpar om en del historier han berättade, de är dock inte särskilt barnvänliga så ni får be oss berätta om dem sen  Han berättade om att han var med om en sak när han var liten som han aldrig glömmer. Han berättade om hur mycket han älskade att köra (och krascha) bilar. Han bjöd även in oss till sitt hem (grotta) för att äta middag och dansa (?) på kvällen. Vi övervägde saken med avböjde pga att barnen har fått nog med intryck för idag. Han visar oss också att han har gömt undan en speciell sten, mitt ute i nowhere, som beduinerna använder sig av som smink. Jag och Bella blir lite piffade, resultatet får ni se på bilderna sen.
När vi hade klättrat i ca 2h så säger han plötsligt ”be barnen blunda nu så ska jag visa en överraskning”. Vi som konstigt nog fortfarande litade blint på Mahar säger åt barnen att blunda. Han bär båda barnen fram till en klippavsats och jag och Jonatan kommer efter. När han ber dem öppna ögonen så är det (återigen) en obeskrivlig bild vi har framför oss. 250 meter ner är ett av Petras Tempel och ett myller av tusiter/försäljare/djur. Vi står nu alltså på klippan över där vi hade kommit in som ”vanliga turister”. Helt sjukt. Ok, nu är vi totalt slut, vi har vandrat och klättrat i gassande sol, säkert 30 grader i flera timmar. Tanken på att ta sig tillbaka samma väg är skrämmande. Men Mahad säger att han vill visa oss ett sak till, han pekar upp mot det högsta berget vi ser och säger att därifrån kan ni se 85% av hela Petra. Jag har en kompis däruppe som ni kan få Coca cola av. Dessutom hade han bett en annan kompis komma och hämta oss däruppe med sina åsnor, så vi slipper gå hela vägen ner. Ok Let´s Go! Jalla!
Upp, upp, upp. Nu börjar energin och konditionen tryta hos alla utom Alex som glatt går och pratar med sin nyfunne vän. Han som knappt orkar gå till Ica hemma.
Mamma Inger du kan hoppa över kommande stycket på denna blogg, så du kan sova inatt:
Nu börjar klättringen bli lite väl dramatisk. Barnen skuttar mellan sten till sten med ett 500 meters stup en halvmeter ifrån sig. Mahar håller dem i ett fast grepp, men fy vad nära det är när Alex halkar till på en lös sten, och Bella glider lite lätt på sanden som gör stenarna lite hala. På ett ställe är det så brant att Mahar tar dem i famnen en efter en och ställer dem på ett lite säkrare ställe. Jag hade nog inte gjort om det när jag tänker efter men jag är glad att vi gjorde det. Vilken galen upplevelse vi har varit med om idag. När vi väl kommer hela vägen upp på toppen, där det dessuom står en Jordansk flagga, så känner vi oss som att vi just har bestigit Mount Everest. Men herregud vilken utsikt. Detta måste slå Mount Everets utsikt med hästlängder, och Grand Canyon, släng dig i väggen. (Vi får väl se när vi har varit där). Vi sätter oss i skuggan och den läsken vi dricker just då är bland det godaste vi någonsin druckit. T.om Alex som inte gillar läsk bara slukar sin coca cola.
Så är det dags att säga tack och adjö till Mahar. Han kan inte följa med oss ner i Petra för han är i bråk (såklart) med några av ett annat släkte så beträder han deras mark så blir det fight. Så han ska alltså ta sig samma väg tillbaka. Hämta upp nya turister och ut i bergen igen. Detta gör han 3-4ggr per dag!! Båda barnen kramar om honom och pussar honom på kinden, och ni som känner vår Alex vet att han inte är generös med kramar och pussar.
Nu har vi blivit överlämnade till hans kompis med åsnor. Men jag tycker det ser läskigare ut att rida ner för branten än gå så jag går hellre. Barnen är dock helt slut så de hoppar glatt upp på en åsna var. Då börjar färden nerför. Galet branta backar och små stentrappsteg som åsnorna klarar galant. Bella rider t.om själv för de måste hålla ordning på hästarna de tog med till mig och Jonatan också som inte verkar lika vana vid vägen som åsnorna, som i stort sett är helt självgående.
Väl nere för berget finns det ett litet café. Jag och Jonatan tar en macka, barnen tycker inte om så de äter lite chips till lunch idag. Det är otroligt maffigt att titta upp och inse var vi satt och tittade ner på alla människor. Otroligt att vi var så högt upp.
Vi rider vidare en bit på åsnorna sen är det dags att hoppa av. Nu får man gå en bit för fot, genom själva ingången till Petra (blir ju utgången för oss som har kommit via bergen)
Alex köper en souvenier, en liten åsna förståss, som han döper till ”Whiskey” precis som sin åsna hette. (Bellas hette för övrigt Michael Jackson”. Bella hittar en väska hon blir kär i (otippat va?), men den är för dyr så vi har en liten släng av en sur Bella mitt i allt detta vackra. Det blir en otrolig kontrast när det kommer fram en liten kille, kanske 6 år gammal, och försöker sälja på oss vykort. Där sitter Bella och tjurar för att hon inte fick en väska för 200:- på sin Jorden runt resa, och här jobbar 6-åringen med att kränga vykort istället för att gå i skolan. Man får lite ont i hjärtat av sånt.
Väl ute ur Siqen finns det hästar att hyra för den sista biten, och barnen hoppar glatt upp igen. Jag som är så sjukt hästrädd har liksom kommit in i flowet och tänker, äsch ok då. YOLO liksom! Hoppar upp på hästen och får panik!!!! ”Stanna hästen” ropar försäljarna ”eh jaha, vadå, stanna då häst” Puh det funkade faktiskt. Sen rider vi i sakta mak resten av biten. Vi blir omgångna av några amerrikaner som skämtar om att min häst inte verkar ha så många hästkrafter, vilket ju passar mig ypperligt. ”Vill du galoppera frågar nån” ”NEJ” skriker jag ”JA” skriker Bella, och dem sätter av i en himla fart.
Vi passerar en av guiderna som vi passerade på förmiddagen som utbrister ”Ah you made it back” Ja vadå, trodde han inte det eller?
Väl ute ur Petra tar vi oss utmattade men lyckliga till hotellet. Vi checkar in i två rum, vilket är helt underbart just nu då barnen sitter och pysslar i sitt egna rum, Jonatan sover i vårat rum och jag sitter och bloggar i lugn och ro. Det finns även en pool här men vattnet är kallt så endast Jonatan vågade bada, plus Alex som råkade bli ikastad. Behöver jag ens nämna hur skön duschen var efter att ha sovit i Camp inatt och sedan klättrat runt i öknen, samt blivit sminkad som en beduin, var? Nu är vi snart på G igen för att ge oss ut i den mörka kvällen och hitta någon mysig restaruang att äta på. Efter allt detta te, te, te så vore det himla gott med en kall öl ikväll. So long!

/Cissi

Jomenvisst, ser ju ut som en riktig guide det där, han tar vi 😉

Barner red som om de aldrig gjort annat

Beduin-sminkning. Bella fick även med sig en sten smink hem så nu får alla kompisar se upp

Högt uppe i bergen, ni kan skymta gång vägen nedanför i mitten av bilden för att försöka få perspektiv

Brant nerför gick det, barnen alltid steget före

Vyerna var obeskrivligt vackra

Ett av många tempel i Petra. Vi kom in från ovan, i nedrekant ser ni turisterna som kommit in vanliga vägen

Om ett par timmar skulle vi befinna oss nere i säkerheten på cafét långt där nere

Kan det vara en halvmeter till stupet? Smutsiga men modiga barn

Mitt i berget bor det folk, om ni tittar noga ser ni tältet lite till vänster

Puh! Uppe på toppen och utmattade och nästan svimfärdiga. Aldrig har en läsk smakat så gott.

Med Jordanska flaggan i bakgrunden, värsta bergsbestigaren!

Nu bär det av nedför med hjälp av åsnor

Vackra landskap

Bella på sin ”Michael Jacksson” Den gick egentligen bättre själv när jag inte höll i den

Otroligt vilka branta sluttningar som åsnorna klarade av

Bella blickar ut över Petra

Min lilla duktiga Beduin-flicka

Alex vill absolut visa upp denna bild av någon anledning för kompisen Elliot. Han visar upp sin nyinköpta åsna

Petra

Petra

Gick som en dans 😉

Dag 2

Vilken dag. Vågar jag påstå att andra dagen på Jordenruntresan blir den bästa? Detta kommer inte gå att beskriva med ord, men jag gör ett försök. Vi vaknade efter en god natts sömn på Grand Hotel Madaba. Enda molnet på himmelen var att det bodde ett ungdomsfotbollslag på hotellet som roade sig under natten med tjuvknackningar och busrigningar. Hotellfrukosten var ingen höjdare men den hade rostat bröd och apelsinjuice så barnen var nöjda.

Vi tog en kort promenad i Madaba och fick en smärre chock. V hade fått för oss att det skulle vara runt 10-15 grader i Jordaninen nu men det är snarare 25-30 grader. Underbart!!!! Sedan hoppade vi in i hyrbilen för att ta oss till nästa upplevelse, nämligen att spendera natten i ett Beduin Camp. Vi valde mellan att ta den raka motovägen dit eller den extremt slingriga bergsvägen längs med Döda havets kust. Äventyrslustan vann (som vanligt) och vi tog kurs mot Döda havet. Vilken upplevelse. Utsikten är minst sagt som taget ur en film. Helt enkelt obeskrivlig. Höga berg och djupa dalar. Dock så fanns det inga restauranger mitt i bergen, konstigt nog. Så någon lunch var det inte tal om. Rutinerad 2-barns morsa som man är så hade jag på morgonen gått ut och köpt kex, in case of emergency, det blev alltså barnens lunch. Runt kl 14 hittade vi ett hotell längs vägen som hade currygryta och nån typ av uppvärmd pizza, så vi fick lite i magen iaf.

På resan fanns det mycket att titta på. Otroliga berg och sluttningar, getter, hundar, katter, höns, hästar etc.

Väl framme i Seven Wonders Beduin Camp så visste vi inte alls vad vi hade att vänta oss. Vi visste att ett Beduin Camp i Petra inte riktigt är som att campa. Här finns det sängar i tälten samt dusch och toalett. Det brukar kallas Glamping (Glamour Camping). Vi blir direkt på parkeringen uppmötta av en kille som visar oss in, och säger till oss att slå oss ner i skuggan. ”Vill ni ha te?”. Ja tack gärna. Jätte gott te med smak av honung. T.om Bella gillade det vilket var toppen eftersom hon är ordentligt förkyld. Så då satt vi där och drack och te och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Då kommer killen (som visade sig heta Jafar) tillbaka och sa till oss att hänga med om vi ville se solnedgången. Så vi sticker efter honom upp för en brant stege, och vidare upp i berget, efter en lättare klättring är vi uppe på högsta berget i Campet och har strålande utsikt över Petra och solnedgången. Magiskt. Alex utbrister ”det var kul, jag vill klättra mer”. Så här när Dag 3 närmar sig sitt slut så kan jag bara säga att han fick så han teg i den frågan nästa dag.

Vi klättrar ner innan det mörknar, Bella får klappa lite hästar och vi blir installerade i vårat ”tält”. Det är ett stort tält med typ uppbyggda (stenhårda) träsängar, och vid det här laget är det totalt becksvart. Inte en lampa finns det men vi får en liten lykta att lysa oss fram med tillbaka till Campet. ”Vill ni ha te?” Väl där blir vi ombedda att slå oss ner på ett par stolar och så kommer det fram en kille och gör upp en eld åt oss. Jätte mysigt. Så fort solen gick ner så blev det genast lite kyligt. ”Vill ni ha te?”

Plötsligt kör de igång lyset i campet så att det blir upplyst av lite utplaserade lampor här och var och uppe i bergen lyser det 1000 lampor överallt, så coolt. Vi sitter där och tittar på stjärnorna och har det mysigt men snart börjar 3 fjärdedelar av familjen att bli otåliga så vi sätter oss bland madrasser och kuddar och tar fram barnens pyssel. ”Vill ni ha te?”. De börjar göra gummiarmband och då kommer Jafar tillbaka och småpratar lite. Han är uppväxt i Petra och berättar om hur det var när han var liten etc. ”Vill ni ha te?” Han frågar om han får lära sig göra armband och Bella visar tålmodigt hur man gör, tillslut får han kläm på det. De sitter och gör armband till alla 6 som jobbar på campet. Jafar frågar om de inte ska göra business ihop och sälja armbanden i Petra? 1 Dinar per armband, bra pris. Alex nappar på idén, tjäna pengar gillar ju han. Jafar säger att han kan få en häst för armbanden, då säger Alex ”Nä jag vill hellre ha en åsna” vilket får alla att brista ut i skratt. ”Vill ni ha te?”

Vid kl 20.30 är det äntligen dags för middag. Alla är vrålhungriga, barnen har ju bara knaprat lite kex under hela dagen. Det bjuds på en härlig middag med nudelsoppa, grönsaksbuffé, röror, kyckling och ris, grillade grönsaker. Mums. Barnen äter lite bröd.

Sedan går vi in i vårat tält och kryper ner i sängarna. Det är kyligt nu så vi sover med våra nyinhandlade underställ från Ullared, perfekt. De har dessutom lassat upp med massa varma filtar så frysa behöver vi inte göra. Vi somnar alla med ett leende på läpparna och känner oss otroligt lyckligt lottade.

/Cissi

Vår fina hyrbil

Men Alex tyckte denna bilen var mycket coolare

Bella på Beduin Camp

Det fanns mycket roliga berg att klättra på

Högt uppe med utsikt över Petra och solnedgången.

Utsikt över Campet. Högst upp på klippan var vi på förra bilden

Bella myser i tältet

Prat och armbandsverkstad med Beduinerna

Dag 1

Vi vaknade 5.30, 15 min innan veckarklockan ringde efter att ha sovit rätt bra. Den där resestressan infann sig aldrig. Vi packade bilen igår så det var bara att klä på sig och hoppa ut i bilen. Kent skjutsade oss in till Arlanda. Vi tog det lugn på Arlanda innan vi hoppade på planet till Frankfurt.

Flyget dit gick fort (1 1/2h?). Transfer på Frankfurt var däremot galen. En lång lång lång korridor innan man ska ta 6 trapper ner, gå igenom en lång lång lång tunnel för att sedan gå upp ett antal trapper osv. När vi gick igenom passkontrollet visade Bella upp sitt egengjorda pass för dockan Alicia och fick det stämplat.
Väl på planet så blev vi sittande 1h för att de var tvugna att lassa ur några väskor från någon som checkat in men sen försvunnit. De väntade också in någon som saknades men hade passet och biljetten på planet (?). Ungarna tog det dock lugnt och lyssnade på musik och pysslade. Dom skötte sig otroligt bra under hela resan.

Vi landade runt 19 i Jordanien och Bella fick Alicias pass stämplat även här. Väl igenom väskhämtningen så gick vi direkt till hyrbils diskarna för att få tag på en bil. Vi gick till Avis och fick tag i en ”liten SUV” för rimlig penning. Även om han först ”råkade” räkna lite galet på valutaomvandlingen. Vi var dock rätt tveksamma till om den skulle svälja våra 4 stora resväskor så dom åkte och hämtade den och lastade den för att visa. Det gick och den såg rätt trevlig ut så vi slog till. Dock hade dom ingen GPS och ingen karta att tala om så vi fick lite muntliga beskrivningar hur vi skulle ta oss till Madaba.
Vi körde iväg på motorvägen men upptäckte att det här med att hitta skulle bli lite krångligt eftersom nästan alla trafikskyltar är på arabiska… Efter att ha passerat ett Ikea (!) och en ordentligt trafikolycka så kände vi oss lite osäkra på om vi inte hade åkt för långt. Vi stannade till längs med vägen vid en liten kiosk som stod helt för sig själv med 3 män som satt och eldade utanför. Jag hoppade ur bilen och gick fram och frågade om vägbeskrivning. Engelskan var inte speciellt stark hos någon av dom men efter många ord, en del av dom på knacklig engelska och mycket gestikulerande så förstod jag att vi hade åkt lite för långt och skulle svänga tillbaka. Jag tackade så mycket och gick till bilen men vände om för att köpa 2 flaskor vatten. När jag räckte fram en sedel så viftade en av männen bort det och pekade på sig själv. Jag tackade igen och dom vinkade iväg oss.

Efter ha hittat rätt avfart och åkt en bit så började vi bli osäkra igen. Jag stannade till vid en lokal liten butik och gick in. Där var tre killar varav en pekade på sig själv när jag frågade om någon pratade engelska. Han förklarade med många rörelser och en del enstaka ord att vi var på rätt väg och att för att hitta till Grand Hotel Madaba skulle vi bara köra rakt fram till en stor rondell och sedan rakt igenom den så skulle vi vara där. Han var väldigt öppen och ville börja prata fotboll. När jag kommit ifrån och gått iväg till bilen så kom han gående och frågade om ingen av oss ville ha Kaffe. Sedan skakade han hand med alla innan vi åkte vidare.
Innan vi kom fram till hotellet så fick vi fråga en till man i en affär och en turistpolis som drog upp Google Maps och visade vart vi skulle. Till slut kom vi fram till Hotellet.
Vilket härligt äventyr första dagen och vilket underbart trevligt folk!

/Jonatan

Packade och klara. Efter mycket om och men fick även dockan Alicia följa med.

Tack Ida och Elin för allt pyssel till planet

Även dockan Alicia har ett pass.

Älskar att flyga flygplan

Lyxskjuts på flygplatsen

Kaninen Sofia mellanlandar i Frankfurt

Passkontrollanterna tyckte dockans pass var så bra förfalskat att hon fick en stämpel både i Frankfurt och i Amman.

4 dagar kvar

Dags för ett blogginlägg. Det är riktigt nära nu. Jag tror inte riktigt vi förstår att vi faktiskt ska resa på lördag. Den enda med lite resfeber är Bella som har ont i magen och är allmänt nervös. Hon har blivit lite flygrädd på sistone så vi får hoppas på lite lugna flygresor.

Nu håller vi alla tummar vi har för att det inte ska bli någon mer flygstrejk eller något oväder som gör alla flyg inställda på lördag. Vi ser alla fyra framemot när vi väl sitter på första planet, på väg mot stora äventyret.

Igår fick vi veta att vårat flyg till Cairo från Amman är inställt, så vi skulle missa vårat connecting flight till Peking. Efter en massa nervösa timmar av väntan så löste det sig så bra att vi kommer ha 11,5h väntan på Cairo flygplats, men vi kommer i alla fall iväg till Peking som planerat. Och vem vet, kanske får jag uppleva min stora dröm att se pyramiderna IRL under dessa 11 timmar….

Nytt sen sist jag bloggade:
Vi har bestämt oss att hyra bil i Jordanien eftersom vi kommer sova på nya platser varje natt så vi lätt kan ta oss runt.

Vi har bokat nytt hotell i Peking, http://www.primehotelbeijing.com

Jätte fint hotell med uppvärmd inomhus pool. Tack Maria för det fina priset 🙂

Vi har bokat Helikoptertur till Grand Canyon inkl. Limousinefärd, båttur på Coloradofloden och guidad tur i Crand Canyon.

Vi har även bokat en till restaurang. Det är högst upp i en av USA:s högsta byggnader. En roterande restaurang med panoramautsikt och självklart med en Begrochdalbana på taket, det är ju ändå Las Vegas. http://www.stratospherehotel.com/Food-Drink/Dining/Top-of-the-World

Tack Jonathan för tipset!

NHL IRL

Då var biljetterna äntligen köpta. Som pricken över i:et och grädden på moset så får jag och Alex möjligheten att uppleva NHL Live vår allra sista kväll på denna spännande resa. (Jonte och Bella vill hitta på något annat)

New York Rangers tar emot Ottawa Senators, 20 januari 2015, hemma på Madison Square Garden.

Det kommer bli mäktigt att se Henke glida in på isen, se publiken, uppleva världens bästa hockeyliga på riktigt nära håll. För er som är intresserade så har vi fått tag på bästa möjliga biljetter (inkl. Gold Club Lounge, vad det nu är), Level 107, Rad 15 http://rangers.io-media.com/

2 månader kvar

Med två månader kvar till Drömresan börjar mer och mer falla på plats. Allt boende är nu bokat och alla vaccinationer är tagna.
I Jordanien kommer vi att resa runt en hel del, nytt boende varje natt:
Natt 1: BW Grand Hotel Madaba, nära flygplatsen
Natt 2: Petra Palace Hotel, nära Klippstaden Petra.
Natt 3: Seven Wonder Bedouin Camp. Beduin Camping mitt i öknen
Natt 4: Sehatty Resort, Hotell med varma källor nära Döda Havet
Natt 5: Amerie Suites Hotel, i huvudstaden Amman

På Hawaii valde vi efter mycket om och men slutligen en liten ort som heter Kailua. Där hyr vi en lägenhet via Airbnb. Det ska bli skönt med utrymme, tvättstuga och leksaker till barnen efter 2 veckor i husbil.

Det är så roligt att resa med realtivt stora barn denna gång. De längtar och väntar minst lika mycket som vi. Bella säger varje morgon på väg till skolan ”Jag längtar tills vi sitter på Arlanda och väntar på flygplanet”. Jag känner igen den känslan. När man är på plats men har hela äventyret fortfarande framför sig.

Vi har pratat med skolan om resan och de är väldigt förstående och stöttande. Barnen får jobba lite före i matteböcker, så vi slipper släpa med oss tunga böcker. Engelskan får de ju på resan, likaså religion, då det blir naturligt att prata om dessa ämnen när man ser verkligheten i andra länder. Svenskan löser vi genom att de får skriva dagbok varje dag som de sen får redovisa för klassen när de är tillbaka.
Jag ser framemot att ge våra barn en gåva värd mer än saker och prylar. De får se hur världen ser ut utanför Sverige. De kommer få sina egna favoritplatser i världen, de kommer förhoppningsvis lära sig uppskatta det trygga, bekväma liv vi lever i Sverige, och förhoppningsvis kommer de uppleva jorden som lite mindre och framförallt mer lättillgänglig.

Lite statistik över resan

Sammanfattning av resan (inkl. mellanlandningar):

55 nätter

11 städer, 5 världsdelar, 72h flygtid, 11h dötid på flygplatser, 10 hotell.

Längtar!

Fler hotell bokade

Det känns lyxigt att få sitta och planera en jordenruntresa när regnet öser ner utanför fönstret. Svenska sommaren är fantastisk, men alldeles för kort.

Följande städer är nu bokade och klara:

Peking: HWA Apartment Hotel, 3600:- för en svit med två sovrum, 4 nätter.

http://www.tripadvisor.se/Hotel_Review-g294212-d588502-Reviews-HWA_Apartment_Hotel-Beijing.html

Australien: Vi har bestämt oss för att stanna ett par nätter i både Brisbane och Cairns, då det verkar vara riktigt charmiga städer. Följande hotell är bokade:

Brisbane: 2500:-/2 nätter, Oaks Casino Towers

http://www.oakshotelsresorts.com/oaks-casino-towers/

Cairns, 2300:-/2 nätter, Cairns Plaza Hotel, http://www.cairnsplaza.com.au/

New York, svårt att välja bland alla hotell som finns, men vi bokade tills slut The Manhattan at Times Square, 6100:-/5 nätter, http://www.manhattanhoteltimessquare.com/

Gemensamt för alla bokade hotell är läge och pris. Vi har valt centrala hotell, med bra pris för att vara 2 vuxna och 2 barn. Men man vet ju ändå aldrig vad man får, så det är bara att hålla tummarna att vi har valt bra hotell. Tripadvisor har varit min bibel dessa dagar 🙂

Det vi har kvar att boka nu är Jordanien, där vi troligtvis kommer boka ett flertal hotell samt ett Beduin Camp, då vi vill hinna se så mycket som möjligt av Jordanien.

Vi har även Hawaii kvar att boka, där väljer vi lite mellan olika områden.

Det känns kul att det händer lite, men det är mycket kvar att ordna med.

Nästa steg blir att fixa visum samt vaccinera oss.

Nu ska vi njuta av sommaren på Gotland, det lilla som är kvar 🙂

Babysteps

Planerna går sakta men säkert framåt, och än så länge under budget, det lovar ju gott.

Idag har vi bokat boende på två av destinationerna.

1) Las Vegas: www.circuscircus.com

Ett galet hotellkomplex med shoppingmall, casino (förstås), flera pooler, cirkusshower dagligen samt en inomhus nöjespark med bl.a. en Bergochdalbana som blivit utsedd av CNN till ”The most insane US Rollercoaster”, måste provas!

Men bäst av allt var priset: 5 nätter i en Tower Suite (ett av deras bättre rum), för 4 personer: SEK 2500. Alltså 500:-/natt och då var det inte det billigaste rummet. Galet.

2) Australien. Eller boende och boende, vi har hyrt husbil. Efter att varit nära att falla för en av mina spontana idéer och boka via Wicked Campers, http://www.wickedcampers.com (värt ett besök i underhållningssyfte, lägg märke till de säljande moonande grabbarna), så hittade vi ett annat, lika billigt alternativ, www.aussiecampervans.com

Pris kommer bli, för hyrbil 2 veckor, bensin samt campingavgifter, ca 14 000:-. Det ska bli skönt att ha eget kök och få laga lite mat, för resterande del av jordenruntresan så blir det restaurang på restaurang (jag vet vad ni tänker, stackars oss!)

Äntligen bokat och betalt

Det satt långt inne. Efter att ha flyttat datum fram och tillbaka, resmål fram och tillbaka, så har vi nu äntligen bokat vår drömresa.

6 länder blir det (eller 11 länder inkl. mellanlandningar).

Så här blir det:

Jordanien, 6-11 dec

Peking, 12-16 dec

Australien (Brisbane-Cairns), 17 dec – 2 jan

Hawaii, 1-11 jan

Las Vegas, 11-16 jan

New York, 16-21 jan

Hemma: 22 jan

Totalt 45 dagar

Uppföljning angående hotell och planerade aktiviteter kommer, nu blir det till att fira!

Det stora äventyret (eller vad var det som hände?)

Då var det alltså äntligen klart. Vi gör en ny långresa hela familjen i vinter.

Det är sista året med föräldrapenning, och vad ska FP användas till om inte spendera tid med barnen?

Ni kommer som vanligt kunna följa planeringen och sedan även resan här via bloggen.

Vi åker i slutet av november och kommer tillbaka runt 15 januari. Just nu håller resan på att utformas, men vi har bestämt oss för vilka platser vi vill se. Det mycket detaljplanerande som ska bli klart innan vi kan trycka på Boka-knappen, som hur många dagar vi ska stanna på varje ställe och vilket flyg vi ska ta etc.

Men platserna känns som sagt någorlunda spikade:

Jordanien

Peking (Kinesiska Muren)

Australien (Sydney/Brisbane/Cairns?) Hyra husbil

Nya Zeeland (Auckland/Queenstown?)

Hawaii

Las Vegas (inkl helikopter till Grand Canyon)

New York

Nu är det äntligen klart att både jag och Jonte har fått ledigt från jobbet, och barnen har fått ledigt från skolan.

Vi kommer boka en Jorden Runt biljett med Star Alliance och sedan boka hotell individuellt på varje ställe. Emelie och Fanny, ni kan nog vänta er ett par mail, med kompispris förfrågningar 🙂

Vi har en del vaccinationer kvar att ta och visum som ska fixas.

Vi är öppna för förslag på era favoritstäder och väldigt gärna om det är någon som har tips på ett bra hotell i någon av nämnda städer.

Detta fick bli ett första intro-inlägg om vårat stora äventyr, mer detaljerad info kommer allt eftersom planerna börjar bli klara.

Thailand 2011-2012

Hemresan

Fredagen spenderades på spa för mig och Bella och på stranden för Jonte och Alex. Jag gjorde manikyr och pedikyr och Bella flätade håret och målade naglarna.
Sedan gick vi en sväng och sa hejdå, packade ihop det sista och tog en taxi till flygplatsen.

Den långa resan skulle ta 24h dörr till dörr och jag var lite orolig pga att barnen var snuviga och Jonte hade varit riktigt hängig senaste dagarna.
Det började med att första flyget blev 1,5 timme försenat men vad gör det när man sitter på världens vackraste flygplats. Första flygresan tog bara 1 timme. Maten var ingen höjdare och barnen åt inte alls.

När vi kom till Bangkok hade vi bara en halvtimme på oss, så fort vi kom in på flygplatsen hör vi Final Call till vårat flyg så det blev en snabb marsch genom den gigantiska flygplatsen och direkt på flyget, skönt att slippa vänta. Sedan gick de två resterande flygen på vardera 7 timmar utan problem. Barnen sov ca 5 timmar totalt och Jonte kanske 2 timmar.

Morfar Kent mötte upp oss på Arlanda och barnen var otroligt glada att vara hemma. Bella var så skön, hon går av planet med sina flätor med jamaicafärgerna i pärlorna och ser ut som en liten reggea-unge, tittar ut på snön som ligger på taken och säger förvånat ”Mamma vad är det där vita?” haha, alla trodde nog vi hade varit borta flera år.

Vi blev direkt körda hem och Bella sprang över och hämtade Filippa innan hon ens gick in i huset. Sedan slängde de sig över alla julklappar som aldrig nådde oss i Thailand.
Efter det sprang Alex direkt över till Elliot med lite presenter, åh vad han har saknat sina kompisar.
Bella åkte hem till mormor där hon sen fick sällskap av Filippa, Selma och Astrid.

Jag och Jonte hann precis packa upp innan Alex kom hem med Elliot, Artur och William. De leker så bra och Alex är verkligen i sjunde himlen där han får all uppmärksamhet av killarna. Vi kör lite kinect och alla killarna stannar på lunch. Sedan är det dags för Alex att ansluta Bella hos mormor och morfar.

Så sammanfattningsvis en resa helt utan missöden och någonstans känns det ändå helt ok att komma hem, speciellt när man ser barnens glädje ihop med deras kompisar.

Denna resan kommer vi alla minnas som en av de bästa tiderna i våra liv hittills. Nu är det slutbloggat för min del, men hoppas jag får anledning att göra det igen inom ett par år, då vi redan har börjat fundera på nästa Thailandsresa. Då hoppas vi på att få med oss lite vänner till vårat paradis.

Sista dagen

Igår var en fantastisk sista dag i paradiset.
Sol och bad hela förmiddagen.
Kl. 14 blev jag och barnen upphämtade av en jungelsafaribil vid hotellet och körda till ett camp alldeles i närheten. Där blev vi mötta av vår guide för dagen, Yo med rastafarihår.
Sedan följde ett späckat program.

1) Elefantshow, fantastiskt vad de kan lära elefanterna. Basket, stå på huvudet, spela munspel mm. Coolt. Sedan frågade han om något av barnen ville gå upp på scenen, men de vågade inte och tur var väl det. En japan gick upp och fick lägga sig på en matta, varpå han fick lite elfantmassage. Elefanten stmpade lite lätt på honom samt tog snabeln och sög på armarna, haha tänk om jag hade skickat upp lilla Alex dit 🙂

2) Apshow, detta tyckte barnen var allra roligast. En apa som visade hur de gör när de klättrar upp i en hög palm och tar ner kokosnötter. Därefter gjorde han volter, cyklade, spelade gitarr mm. Efter showen ville de ha upp nån på scenen, barnen vågade inte men det var bara vi där så jag fick minsann lov att vara lite modig. Då börjar han helt pltösligt knyta fast mina händer, shit var skraj jag blev, men försökte spela cool morsa, barnen var ju eld och lågor 🙂 Apan hoppade sedan upp och knöt upp mina knutar och hoppade upp i mitt knä.
Efter showen fick barnen kela med apan, det tyckte de var super mysigt.

3) Sedan var det dags för dagens höjdpunkt, Thaiboxning. Det var coolt att se hur en match går till även om boxarna tog det lite lugnt pga barnen. Alex tyckte det var super coolt med alla sparkar, medan Bella blev lite rädd. Ingen vågade gå upp och fotas med thaiboxarna efter haha. Alex fick lära sig hur man gör en riktigt Thaiboxning spark, nu är han mega stolt.

4) Sedan blev vi visade till elefantridningen. Det var ännu läskigare än förra gången. Jag satt mellan barnen och det gick bra till en början. Tokläskigt att gå upp för en backe, det känns som att man ska tippa bakåt men ännu värre blev det nerför. Eftersom man inte har någon säkerhetsbygel så glider man ju fram på stolen så fort elefanten går nerför. Jag var ju tvungen att hålla i mig krampaktigt och hade därför ingen hand kvar till barnen, så de fick försöka hålla i mig bäst de kunde. Riktigt läskigt faktiskt, kommer aldrig mer rida elefant i hela mitt liv!!!

5) Efter att ha matat elefanterna med banan, var det lite fruktstund, sedan iväg till nästa aktivitet som var oxcart-riding. Alltså åka en skranglig gammal westernvagn efter två starka oxar, det var riktigt häftigt faktiskt

6) Sista aktiviteten var thaicooking course. Också det en upplevelse utöver det vanliga. Vi fick se på medan det lagades en god papayasallad. Häftigt att göra det när det växer papayaträd runtomkring oss. Och riktigt gott blev det. Isabella blev riktigt papayafrälst, Alex smakade förstås inte ens.

Utmattade och fulla av intryck åkte vi hem till J som väntade på hotellet. På vägen hem passerade vi hela Boh Phut och Bella blev riktigt nostalgisk och började storgråta. ”Åh där är våra massagetjejer, där är julaftonrestaurangen” etc etc. Vi som trodde hon skulle ha hemlängtan till Tumba. Hon sa ” jag känner mig så hemma här nu mamma, vi måste åka tillbaka snart”. Härligt.

Sen blev det lite mys på verandan, samt en härlig middag på stranden. Efter det blev det lite häng på vårat stammisställe, Freedom Way Bar.

Vi avslutade med det jag kommer sakna mest med Thailand. Ligga på en platå på stranden, i ljummet kvällsväder (25 grader), med en glas kallt vin och titta upp på stjärnorna och lyssna på vågornas brus.

Thailand i mitt hjärta! 🙂

Sista veckan!

Denna veckan har vi bara njutit av ledighet och av lugnet här.
Solat, badat, vilat, spelat och ätit och druckit gott.

På kvällarna har vi ätit på våra favoritrestauranger, Star Fish och Krua samt en ny helt fantastisk italiensk restaurang.

Dagarna har sett väldigt lika ut de senaste dagarna:
Frukostbuffé
Bad och lek på stranden
Vila
Pannkakslunch med banansmoothie
Bad och lek vid poolen
Kvällsshopping
Restaurangbesök

Till det kan vi tillägga massage, besök hos skräddaren (jag syr upp en jobbkostym), ännu mera shopping.

Vi har varje kväll ända från dag1 passerat en konstnär som målar så otroligt fina bilder. Jag och J bestämde oss för en vacker bild med palmer i solnedgång, som vi äntligen köpte häromdagen. Alex har av någon anledning fastnat för en stor målning i färg, han har stått varje kväll länge och bara beundrat tavlan, så vi kunde inte motstå att köpa den till honom också haha.

Nu har dessutom en ryggsäck som vi skulle haft som handbagage gått sönder så hur vi ska få plats med allt får vi se imorgon då det är dags att packa.

Vi har klarat oss otroligt bra från sjukdomar medan vi har varit här. Det vi har drabbats av är:
Cissi: Matförgiftning 2 dagar samt förkylning 3 dagar
Jonte: Förkylning pågående
Bella: Begynnande öroninflammation
Alex: Snuva och hosta, samt skurit upp småsår på fötterna vid klippklättring på Koh Phangan

Håller tummarna att alla är friska vid den långa flygresan hem.

Imorgon ska jag och barnen iväg på ett sista äventyr. Efter att ha valt mellan allt från kajapaddling till grottklättring så valde vi det barnen älskar mest Djur och Boxning.

Det kommer bli en riktig maratontur på 2,5 timme. Allt som ska hinnas med är:
Elefantridning, elefantshow, apshow, buffelridning, risfarm, Thai Boxing.

Mycket spännande att dra iväg på detta själv med båda barnen, jag som dessutom har en nära döden upplevelse från förra gången vi red elefant här 🙂

Fredagen 3 feb

Jonatan vid tangentbordet
Nu var det dags att åka ”hem” till bo phut. Cissi hade fixat sen utcheckning från hotellet men vädret var lite halvmulet och när alex hittade en geckoödla inomhus så satte vi fart mot bo phut. Vi tog en taxi för 500 bath så resan blev helt händelselös. Vi satt och kände igen oss på vägen, ”där är tesco, och där big c”. Vi checkade in på smile house och gick iväg till poolen. Efter lite badande gick vi hem för att vila lite inför kvällens marknad. Cissi gick iväg och tog en massage medans barnen sov. När de vaknade gick vi till vår pannkakskille Juni för lite lunchpannkaka. Han blev förvånad men glad att se oss igen (vi måste ju vara hans bästa kunder). Efter lite mat gick vi förbi och hämtade upp lite väskor som vi lämnat vid gamla lägenheten. Sen blev det mys hemma tills vi gick vi ut på marknaden. Där blev det som vanligt lite småinköp och drinkar. Barnen blev också avmålade och Bella passade på och göra en liten uppvisning med att stå på händer och hjulning framför publik.

Utveckling

Det är helt otroligt att se hur barnen utvecklas av att vara här en längre tid. Första dagarna vågade de knappt säga hej till någon. Nu går de runt och hälsar på alla både på thailändska och engelska, gör high five med försäljare och tar i hand osv.

De kan även beställa glass, dryck, mat mm helt själva på engelska. ”One vanilla icecream and one strawberry” Two milk” etc. Härligt. Dessutom köper vi en del nya dvdfilmer här, endast på engelska, så de lär sig mycket engelska via det också.

Båda barnen simmar nu ganska obehindrat i poolen utan armpuffar och Bella dyker riktigt bra, Alex håller också på att öva på att dyka.

Dessutom har Bella lärt sig stå på händer riktigt bra, ett par sekunder, på land. Kul.
Hon har övat och övat i poolen och helt plötsligt kunde hon även på land. Stolt Mamma 🙂

Veckan i Lamai

I måndagskväll gick vi som vanligt ut och tittade efter en ny restaurang att äta på. Det finns så mycket restauranger så på de flesta är det minst halvtomt. Men så går vi förbi en restaurang där det ser helt packat ut, den måste ju vara bra tänker vi och frågar efter bord. Vi fick vänta tio minuter sen fick vi ett kanonfint bord precis vid ett vattenfall och en liten damm.
Mycket riktigt, kanongod mat och trevlig stämning, en av de bästa kvällarna i Lamai.

På kvällarna går vi omkring och kvällsshoppar. Både jag och J har så svårt att säga nej till barnen när de vill ha en leksak här, de är ju så fina och så billiga. Vi hittade en typ av pappersmodeller som man får helt platta och sen bygger ihop till leksaker. Bella valde ett litet hus med en trädgård och Alex två stora skepp. Det var riktigt roligt pyssel ihop som de har lekt mycket med.

I tisdag var det happening i hotellrestaurangen, livemusik och bartendershow, så vi gick dit och åt middag. Trevligt och god mat. Livemusiken var helt ok med en kille som var grym på elgitarr. Sen skulle kvällens stora nummer börja; Bartendershowen. Alla sitter stumma av förväntan när det kommer in en kille som ler charmigt och sätter igång. Han börjar jonglera med två flaskor med eld i toppen och det går utan missöden, sen börjar det gå fel. Han tappar därefter ungefär var femte flaska han ska jonglera med, och han jonglerar med max tre flaskor i taget, sååå dåligt och pinsamt. Vi och de andra tio gästerna försöker tappert heja på honom. Efter ett tag tänder han på ett par flaskor till men råkar då tydligen bränna sig när han tänder flaskorna, så han viftar lite med handen att nej det här går nog inte, Ridå! Då tyckte vi det var dags att gå.

I onsdags gick vi ut och spelade lite biljard på en pub, medan barnen satt och ritade på ett bord bredvid. Jätte mysigt. På samma pub började sedan en film på en duk med projektor, ”The girl with the dragon tatoo”. Kul tänkte vi och gick hem och hämtade barnens Nintendo DS, som vi tänkte de kunde ha under tiden vi såg på film. Men när den kör igång så börjar båda barnen snegla dit, och blir nyfikna på vad som händer på duken. Jag drar mig då boken till minnes, just det inte världens mest barnvänliga film, så vi tar det säkra före det osäkra och skippar filmen J

I torsdags var det fint väder så vi promenerade bort till ett vattenland. Super härligt. Alldeles perfekt för våra barn, inte för stort så man kunde sitta i en solstol och ha koll på nästan hela området. Tre vattenrutschkanor i olika storlekar, en linbana, en gunga etc. Samt fåglar och apor i burar.
Alex var först lite tveksam till mellanrutschkanan, men efter att ha sett storasyster åka vågade han sig också på det. Vilken glädje i mammahjärtat när man ser barnen komma svischandes och glatt utbrista ”igen igen” och springa allt vad de kan upp för alla trappor, bara för att få åka den korta vägen ner igen J
Jag och J tyckte det var så skönt att de hade sina solskyddskläder på dig för det gjorde att de åkte väldigt långsamt, men det tog inte lång tid förrän B kom springandes, ”vet ni vad de lärde oss? Att dra upp byxorna, sätta oss på knäna med armarna i framför oss, då går det jätte fort!!!” Sådärja! J
Båda barnen vågade sig också upp i den jätte jätte stora rutschkanan där det gick riktigt fort, och älskade det, kul.

Sista kvällen i Lamai åt vi på favvorestaurangen, den som ägs av svenska Erik som har bott i Lamai i 30 år (han vi träffade första dagen som tipsade om boendet). Barnen tog makaroner och falukorv och vi tog en plankstek mums.

Jag lyckades bli förkyld natten till torsdag, pga ac:n i hotellrummet, typiskt med bara en vecka kvar. Har varit på apoteket och fått diverse mediciner så jag hoppas bli frisk snart.

Massa blandade bilder

Rucklet som vi vill köpa och bygga om till strand café

På väg från Boh Phut till Koh Phangan

Balkongen i Boh Phut

Vi skcikade iväg en ”lucky ballonn” rill barnens stora förtjusning

Utflykt till olika tempel

Kul att mata fiskarna

Badbild. Pappa med sina små hjärtan

En inte allt för ovanlig syn

Syskonkärlek

Bella i poolbaren

KOH PHANGAN

Ö byte nu med bilder

Sista dagarna på Koh Phangan var lika underbara som de första.
Det var fint väder så vi var mycket vid poolen. Bella och Alex träffade nya kompisar då William och Filip åkte vidare till Krabi. Denna gång var det Alma 7 år och hennes två storebrorsor. De hade alla samma intresse som Bella nämligen dyka. Så det blev mycket hoppa i poolen på olika sätt, även Alex var med. Han har nu nästan också lärt sig dyka. Simma gör de riktigt riktigt bra båda två och har nästan aldrig på sig armpuffar i poolen längre.

Vi fortsatte hänga en hel del vid massagetjejerna. En gång låg vi på rad, Jonte, Alex, jag Bella och Farmor 🙂
Även Alex är numera massagefrälst, kul.

Vi upptäckte även en typ av öppna förskola med lekpark och ett stort inomhus lekrum, men där var vi bara en gång, poolen lockar fortfarande allra mest.

På kvällarna har vi fortsatt äta på hotellets restaurang precis vid havet. En kväll gick vi lite längre bort på stranden och satt i små ”hus” på platåer fullt av kuddar. Riktigt exotiskt. Jag och Jonte tog ett glas vin, så gott. Vi gör det så sällan här då det är så mycket dyrare än öl.

På kvällarna när barnen har lagt sig har vi suttit på verandan med Jontes föräldrar och spelat kort och yatzi, jätte mysigt.

Bella fick en släng av feber men som tur var gick det över fort.

Sista kvällen i torsdags blev lite känslosam då tiden ihop har gått alldeles för fort. Det har varit obeskrivligt kul att få besök här borta. På fredag morgon åt vi en sista frukost ihop sedan vinkade vi av Farmor och Farfar på båten. De hade en riktigt jobbig resa framför sig, totalt 27 timmar.

Nu har vi fått höra att allt gick bra trots allt. Skönt.

Någon timme senare var det dags för oss att checka ut från Dreamland Resort.

Vi tog en longtail, taxibåt, och skulle göra samma resa som sist till Malibou Beach. Men oj vilken skillnad, det som förut hade varit en njutbar vacker båttur förvandlades nu till en riktig skräckresa. Det var inte vidare blåsigt men extremt höga vågor. Varje gång det slog en våg mot oss så tänkte jag den där kommer ju skölja totalt över båten, men varje gång flög båten upp på vågen, krängde till lite och landade med ett plask. Jag och Bella satt och höll fast oss hårt, och jag hade panik och dödsångest. Jonte och Alex tyckte det var mest häftigt, trots att Alex var orolig för sin Nalle Puh väska som låg längst fram på fören och såg ut att hamna i plurret när som helst.

Efter en 45 min skräckresa var vi således framme vid Malibou Beach. Duktig som föraren var kryssade han enkelt fram mellan alla badade turister, och la sig precis på badstranden på vår resort, så vi slapp släpa på bagaget.

Vi checkade in, lade oss på beachen och försökte smälta alla nya omgivningar i vårat nya paradis. Otroligt vackert.
Efter även ett dopp i den härliga poolen gick vi en promenad i byn samt åt lite lunch.
På kvällen var vi alla trötta, vi spelade lite spel på terassen, vilade lite i hängmattan och gick ut och åt på den mysiga restaurangen ute på udden.

Svårt att beskriva känslan. Vi var helt ensamma på restarangen ute på udden med den vitaste, mjukaste sand jag har sett. Går nog inte att få en mycket mer romantisk kväll än så. Underbar mat, gott vin, glada barn som lekte i sanden hela kvällen, vi gick hem till bungalowen hand i hand och var så där lyckliga som man inte riktigt hinner med att vara i Sverige.

Då händer det som inte får hända. En liten pytte Gecco ödla har tagit sig in i rummet. Och eftersom det bara är ett rum betyder det att den är i sovrummet.
Vi har haft en del ödlor i lägenheten på Koh Samui men aldrig i sovrummet. Barnen bryr sig inte nänmnvärt men jag vet direkt att jag kommer aldrig kunna sova när jag vet att ödlorna kan ta sig in. Vi tar ett lätt beslut, vi checkar ut imorgon vare sig vi får tillbaka pengarna för sista natten eller inte.

Det blir en orolig natt. Morgonen därpå äter vi frukost i lugn och ro, sedan går vi och ska checka ut. Hotellvan som jag är lyckas jag prata till oss att få tillbaka pengarna för sista natten. Vi bestämmer oss för att ta båten om två timmar, men det visar sig att den är full. Vi måste åka om tjugo minuter.

Sagt och gjort, in och packa väskorna blixtsnabbt och ut till den väntande bilen. Sedan en helvetestur genom bergen. Jag satt tillslut bara och blundade medan Alex förtjust skrek gång på gång ”tjohoooo”

Väl framme vid båten får vi vänta ett tag och då kommer det fram en kille som pratar en hel del svenska och frågar var vi ska. Just det, var ska vi? Ingen aning, så långt har vi inte bestämt, mer än att vi tar båten över till Koh Samui. Det visar sig att han har ett hotell i Lamai, staden som vi var sugna på förut att besöka lite mer. Vi tackar ja till att han får köra oss dit och att vi ska ta en titt på hotellet.

Båtresan över är gungig men det går trots allt bra. Sedan in i bilen som ska ta oss till Lamai, den näststörsta staden på Koh Samui.

Precis framme i Lamai blir det stopp i trafiken, det visar sig att det är nån typ av karneval. Bella börjar gnälla att hon mår riktigt illa, och vi har lärt oss vid det här laget att när hon blir åksjuk är det riktigt bråttom. Så vi säger bara stop the car och hoppar av in the middle of nowhere kl. 12 på dagen, strålande sol säkert 40 grader varmt, två hungriga barn, tungt bagage, och en gnällig fru (jag).
Jaha, vad gör vi nu.

Vi går en bit och J är helt övertygad om att den stora gatan där alla hotell ligger är bara precis runt hörnet. Han har ju varit där innan med en vespa och kollat in lite hotell.
Men icke sa nicke, vi gick och gick och inga hotell så långt ögat når. Vi gick in på en resort och frågade om de hade rum, de tittar på våra smutsiga kläder och två små barn, skakar på huvudet no no fullybooked. Yeah right! 🙂

Men där kunde vi iallafall ta lite dryck samt kolla karta.
Det visade sig att vi nu hade ca 700 meter till gatan där hotellen som Jonte hade kollat in låg.

Efter en lunchpaus på Gyllene Måsen gick vi sista biten till huvudgatan.

J och barnen satte sig på Svenskrestaurangen och fikade.
Jag gick för att kolla in de hotellen vi hade funderat på tidigare. Jag hittade två fullgoda alternativ. Vår budget var 1000:- per natt och det är inte det enklaste när man är två vuxna och två barn och vill ha pool.
Men efter ett tag kom jag tillbaka till restaurangen och berättade om alternativen för Jonte. Slitna rum men fina pooler och områden.
Då hoppas plötsligt killen vid bordet bredvid in i samtalet. Han är svensk och har bott i Lamai i 30 år och dissar båda mina alternativ kraftigt. Slitet och dålig service.
Han tar med sig Jonte till hotellet nedanför restaurangen och Jonte kommer tillbaka och säger det tar vi.
Så vi går dit och får titta på tre olika rum, bestämmer oss omgående för det dyraste som jag lyckas få ner till 1000:- per natt inkl. frukostbuffé. Det är ett jätte fint rum med två separata sovrum och ett stort och fint badrum, lyx!!!
Vi bokar in en natt och planerar sedan att åka vidare till ett jätte spännande Båthotell dagen efter som har en Barnklubb där man kan ha barnen på pyssel, lek och bio.

Nu har vi dock bestämt oss för att stanna här ända till fredag, då vi har bokat in sista veckan på Boh Phut.
Vi har det så bra här. 5-stjärnig service, jätte fint rum, precis vid poolen som ligger precis på stranden. En spännande och levande by med mycket affärer och restauranger.

Dessutom fick Bella inatt ont i örat. Vi har bara väntat på att hon ska få öroninflammation, hon har nu badat varje dag i 8 veckor, dessutom är hon mer under vattnet än över.

Typiskt nog så är det söndag idag så vårdcentralen är stängd, vilket gör att vi måste åka till sjukhuset i Chaweng. Dessutom väntar man alltid ett par dagar innan man gör något åt öroninflammation. Så det blir alvedon och nässpray idag, så får vi ser om det tilltar under natten, i så fall går vi till VC imorgon.

Internet här är otroligt segt så det tar oss alldeles för lång tid att ladda upp bilder tyvärr. Får se om vi tar oss tid till det lite senare, jag vet att ni är en del som väntar på det 🙂

Snorkling till Koh Tao 25/1

På osndagen gick jag och pappa upp vid 7 för att vid 7.30 ta taxi från hotellet. Taxin tog den vanliga (enda) vägen från vår strand, upp och ner för bergen, för att till slut anlända till Thongsalad. Där träffade vi upp med vår reseledare, Dave (eller Steve? Nått sånt var det), gissar på australiensare.

Han körde igång direkt med diverse ”Are we going to have fun? YEAH” osv. Hursomhelst så hoppade vi på båten och åkte först 1,5h till Koh Nang Yuan som är en ö som ligger strax nordväst om Koh Tao.

Det är 3 landmassor som binds samman med 2 smala sandremsor som ibland dyker upp ovanför vattnet men som man annars får vada emellan på mellan landmassorna. Vi hade blivit varnade av våra grannar på dreamland att det nu var kinesiska nyåret och det märktes rejält. Det var fler båtar med bara kineser där. Tur att havet är stort men den lilla landplätten som de 3 öarna upptog var rätt packad med folk. Jag och pappa snorklade runt lite och jag passade även på att videofilma lite med vår vattentäta kamera. Det var otroligt vackert med öarna och det var en hel del vackra fiskar också. Vattnet var helt klart men vädret var tyvärr lite molnigt.

Efter en dryg timme var det lunch och sedan valde vi att hoppa på båten som skulle ankra strax utanför Koh Tao för lite snorkling där. Den båten hade solstolar på hela övre däck och när vi satt där började solen gassa.

Åter igen var de flera båtar när vi kom fram och en hel del av personerna där var inte så simkunniga utan hade flytväst och en del andra flytanordningar som alla lyste klarorange. Vi hoppade i och simmade iväg en bit. Vi stötte på flera stora stim med fiskar som helt omringade oss. En del större vackra fiskar fick vi också se innan resan bar av hemåt igen.

Utflykt (uppdaterad med bilder)

I måndags bestämde vi oss för att åka på en liten båtutflykt.
Vi tog en longtail, typ taxibåt, och begav oss mot en liten fiskarby på Norra Koh Phangan, Chaloklum.
Båtresan dit var surrealistisk. Det kändes som att vi åkte i en film eller i en vacker tavla. Svårt att ta in att allt detta är på riktigt. Landskapet är helt otroligt, höga berg med grönskande palmer, undangömda ödsliga vackra stränder, underbart blått hav så långt ögat kan nå.

Båtturen tog ca en halvtimme, och efter det hoppade vi iland för att utforska den nya byn.

Första intrycket var verkligen inget vidare. Inga turister, knappt nåt folk alls, bara ett par fiskare som satt och hängde. Var och varannan butik/restaurang verkade ha slagit igen. Ödsligt och tomt.

Men ju mer vi promenerade desto mer pittoreskt och charmigt tyckte jag att det blev.

Jag hittade dock ett fint hotell som var till salu. Pool på innegården, trappa upp på taket där man kunde ha ett cafe med solstolar, underbart att få drömma lite, eller vad säger du Emma? 🙂

Efter en fruktshakes paus promenerade vi ner mot stranden som låg lite längre bort. Underbar vit sand, och klart vatten. Efter ett dopp där ville vi utforska stranden lite längre bort, det verkade vara mer folk där.

När vi kom dit tappade vi nästan andan. En otroligt vacker udde med små träd utplacerade precis som parasoll som gav skugga. En mysig restaurang och hängmattor lite varstans. Både jag och J tänkte samma tanke, vad mysigt att sitta här på kvällen och blicka ut över horisonten.

Då upptäckte vi en söt liten gångbro över kanalen, och en skylt med Malibou Resort.

Där innanför låg jätte söta bungalowes med privata altaner med hängmatta. En jätte fin pool med ett litet vattenfall och en grönskande trädgård.
Vi gick in, i endast badkläder, bad att få titta på ett rum, och bokade in oss två nätter i helgen.
Ser jätte mycket framemot det, det hade vi inte kunnat tro när vi klev av båten.

Efter det, på söndag, funderar vi på att åka till Ko Tao ett par nätter. Det är bara synd att det inte går någon båt dit från Norra Koh Phangan, då måste vi först ta oss med allt bagage till södra ön och sedan en två timmars båtresa över. Men om jag får tro mina källor är det helt klart värt besväret, eller hur Anki? 🙂

Igår var vi trötta och badade lite vid poolen. Men barnen var tom för trötta för det. Så då gick jag och Bella och gjorde manikyr och pedikyr, 50:-pp, super fint med små blommor på.
Bella frågade om hon inte kunde få flätor i hela håret men jag var tveksam på att lägga ut mer pengar på det, men tur som hon hade kommer snälla farmor förbi 🙂
Sagt och gjort så sätter de igång att fläta hela hennes hår i små små flätor, jag tror att det tog upp mot 2 timmar, men fint blev det.

Alex ville förståss också ha fina naglar men han är ju lite mer försiktig än stora syster, så han vågade inte riktigt, men efter lite övertalning så gick vi dit. Han valde gröna tånaglar med fjärliar på (för det gillar ju hans tjej Linelle) och guldnagelack på händerna (Äkta guld förstås). Han fick samtidigt lite massage så nu hoppas jag att han vågar sig på en massage lite senare, vi får se.

På kvällen åt vi på hotellets restaurang, sagolikt!

Sista dagarna på Koh Samui och de första på Koh Pangan NU MED BILDER

De sista dagarna på Koh Samui bjöd på fint väder så dagarna spenderades nere på beachen.
På kvällarna gick vi på mysiga restaurangbesök med utsikt över havet.
De flesta kvällarna avsultades sedan på Freedom Bar där vi har blivit riktiga stammisar.

Vi fick lite separation ångest från Boh Phut och bestämde oss för att komma tillbaka sista veckan. Tyvärr är vår lägenhet uthyrd då. Istället bokade vi rum på Smile House Resort, där vi har hängt vid poolen så mycket. Det ska bli jätte härligt att få sista veckan på vårat favvoställe.
Dessutom kunde vi lämna ett par väskor hos vår hyresvärdinna under tiden vi är på resande fot, skönt.

På fredagen skulle vi åka vidare till Koh Pangan. Medan vi packade insåg vi mer och mer att det här kommer inte få plats, trots två nyiköpta väskor. Vi tycker fortfarande inte att vi har handlat så mycket här, men det var ju lite julklappar, ca 10 par klänningar, 6 par skor etc etc, så ok då, en hel del har det blivit ändå.

Men efter att ha tryckt i allt, samt lagt mycket julklappar i Farmor och Farfars väskor, samt stödpackat med lite påsar så hade vi iallafall fått i allt vi skulle ha med oss. Vi lämnade fyra väskor hos vår hyresvärdinna, och begav oss mot båten.

Båtresan över till Koh Pangan gick riktigt bra, ingen sjösjuka och inte allt för mycket förseningar. Väl framme i färjelägret börjar vi fundera över hur vi ska ta oss till Dreamland Resort på andra sidan ön.
Den första taxichauffören bara skakade på huvudet, sex personer med stora resväskor, nej det gick inte. Jag blev lite smått orolig hur ska detta gå?
Precis då ropar Jonte att vi ska komma dit, där står en chaufför med en skylt som det står Cecilia Berggren på.
Det visade sig att hotellet har skickat en bil, trots att de inte kunde veta vilken båt vi kom med. Skönt!

Bilresan var en riktig upplevelse. Vi satt på flaket med all packning, och bilen körde upp för höga höga berg och ner i djupa djupa dalar, det var nästan som att åka bergochdalbana. Men med en riktigt storslagen natur som utsikt. Helt plötsligt kom det elefanter gående i djungeln, precis bredvid oss, vid ett annat tillfälle bromsade chauffören plötsligt in och stannade för att köpa sig en kycklingklubba vid vägrenen.

Slutligen var vi iallafall framme vid Dreamland.

Det är ett jätte fint område, med en stor härlig strand, med massor av restauranger.
Superfin pool precis vid stranden, och massa svenska familjer. Barnen lärde genast känna två pojkar i deras ålder, Filip och William. De leker vid poolen och när de behöver ta en paus från solen, sitter de på verandan och spelar på sina DS, det nya sättet att umgås 🙂

Barnen stortrivs här, och vi med. Men det nya mötet väckte också minnen. Alexander sa igår med sorgsen röst att han saknar ”min William” så mycket. Men det känns på ett sätt bra att barnen har så kul här men samtidigt längtar hem till kompisarna i Tumba.

Vi vet fortfarande inte var vi ska ta vägen på fredag, men det är ju massa dagar kvar. 🙂
Vi är sugna på Ko Tao men vet inte om barnen är så sugna på den lite längre båtresan dit, vi får se.

Nu sover barnen lunch så att vi kan vara ute lite längre ikväll, kvällarna är helt magiska här.
Efter det blir det ett eftermiddagsdopp i poolen med tillhörande poolbar, innan vi beger oss ut för att välja restaurang.

14-17 jan

Nu har Kajsa och Leif äntligen kommit, barnens populära Farmor och Farfar.
Barnen är så glada, och speciellt Bella vill helst inte släppa Farmor ur sikte. Alex sover hos oss och Bella sover, till sin stora lycka, hos Farmor.

Tyvärr har vi inte haft så fint väder de senaste dagarna. Första dagen de var här, på Jontes födelsedag 13 jan, så var det tackochlov fint väder, så den dagen tillbringade vi på stranden.

Lördag och söndag var det mest regn, så de spenderades inomhus med spel och vila, med kortare promenader utomhus.

På kvällarna har vi ätit på barnens favoritrestaurang Starfish, samt en av våra favoritpubbar The Frog & Gecco Pub.

Igår, måndag, var det riktigt fint väder så då blev det bad i poolen och havet. Jonte jobbade mycket igår, så han missade en underbar dag. På kvällen åt vi på min och Jontes favvorestaurang, Krua, där vi var på Nyår. Känns lite sorgligt att det var sista måltiden där, eftersom vi reser vidare på fredag.

Kvällen blev riktigt bra, då vi först gick vidare till Freedom Way Bar, där vi satt i solstolar nere vid havsbrynet och njöt av en stjärnklar natt. Vi skickade även upp en ”Luckyballoon”, ljuslykta, till barnens stora glädje.
Efter det gick barnen hem med Farmor och Farfar och jag och Jonte gick vidare till baren bredvid, där det var liveuppträdande. Riktigt riktigt bra. Mitt i puben har de ett biljardbord, så vi körde två omgångar.
Sista omgången vann jag och råkade sätta bollen riktigt snyggt (var förståss egentligen en total miss), i ett hål på motsatt sida, hela puben jublade och gav high five, de trodde väl att jag var riktigt bra på biljard, haha.

Det börjar kännas nu att vi bara har ett par dagar kvar på detta underbara ställe. Lite sorligt. Vi känner oss verkligen som hemma här. När barnen går längs gatan ner mot stranden, är det alltid någon som lyfter upp Alexander och vill busa med honom, och alla ropar Bella och Alex efter dem. De går glatt och ropar ”Hello” och vinkar till alla de lärt ”känna”.

Idag hyrde vi bil och alla utom jag har gett sig ut på en dagsutflykt runt ön. Blogginlägg om det kommer senare.
Jag är hemma och jobbar en heldag idag. Otroligt skönt att det går så bra att jobba härifrån, får otroligt mycket bra gjort. Börjar faktiskt så smått längta tillbaka till Lydmar och alla mina härliga och knasiga kollegor.

Min 30-års dag

Jonte vi tangentbordet
Dagen började med en lugn sovmorgon och presentöppning i sängen. Jag fick massor av fina teckningar av Barnen, en skjorta och badbyxor av Cissi och ett presentkort från mamma & pappa med allt betalt för dagen samt en betald middag med Cissi på tu man hand.

Vi började med att gå ner till Smile House och äta frukostbuffe. Efter en stadig frukost med färska frukter gick jag, barnen och pappa ner till stranden medans Cissi och mamma passade på att ta några längder i poolen. Efter lite bad och slappning i solen blev det en timmes thai massage. Kändes riktigt skönt att ligga där på en platå på stranden medans vågorna bröt mot stranden.

Vi gick upp till lägenheten och gick sedan ner och satte oss hos spa-fiskarna. Bella som hade tjatat om att testa på igen krävde en hel del övertalning innan hon doppade ner ena benet. Sen tyckte hon det räckte med att en fisk kom fram och nafsade lite innan hon drog upp benet igen.

Vi gick upp till lägenheten och vilade lite. Cissi och jag satte oss på balkongen, tog lite vitt vin och satt och pratade och spelade kort.
På kvällen gick vi och åt på The Pier. Det blev fördrink, en rejäl köttbit med rödvin och sedan efterrätt. Riktig gott.

Barnen, som fått ta med sina Nintendo 3DS för att vi skulle kunna ha en lång middag, satt som små ljus.

När vi ätit klart och var riktigt mätta och belåtna fick jag en till present av Cissi. En liten motorcykel som symbol för att hon lagt undan pengar så jag kan ta A-körkort! Det är ju en dröm som jag haft länge. Lätt mc-kort tog jag när jag var 17 och åkte omkring på min lilla Yamaha RD. Sommaren vi träffades hade jag tagit den till Gotland. Sen har det inte blivit av att uppgradera.

Tack älskling och mamma & pappa för en underbar dag!

Mulen men härlig dag

Jonte vi tangentbordet
Vädret var lite halvmulet och det blåste rätt starkt. Varken havet eller poolen kändes speciellt lockande så vi tog en promenad längs med stranden åt andra hållet än vad vi alltid går.

Under hela tiden som vi varit här har vi aldrig gått där. Men stranden där var lite sådär då det låg några krossade flaskor på stranden. När vi gått längst bort vände vi upp mot bygatan och satte oss sedan vid en restaurang och tog en glass. De hade också lite spel så vi blev sittande där ett bra tag.

När vi rörde oss vidare och tänkte gå hemåt åt andra hållet så hittade vi en plats vid skolan där de sålde gipsfigurer och färg. Barnen fick varsin. Bella valde en flicka med en rosett i håret och Alex valde naturligtvis en dinosaurie.

Alex i full koncentration

Bella

Vi gick sedan vidare till en restaurang, åt lite sen lunch och ägnade oss åt sugrörsfäktning.

På kvällen hyrde vi en bil (eftersom vi skulle hämta upp Farmor och Farfar morgonen efter) och åkte till en ny stormarknad Big C. Den var minst lika bra som Tesco med lekland, samt billiga kläder och mat. På vägen dit stannade vi till på en stor marknad, där jag bl.a köpte en ny plånbok.

Halvtid!

Halva tiden i paradiset har nu gått. So far so good.
Det är så skönt att bara få slappa hela dagarna och inte ha en massa tider att passa.

Vi badar, leker, myser, spelar spel, går promenader och tittar på film hela dagarna.

Kvällarna är magiska. Middag på någon mysig restaurang och sedan mys på stranden. Barnen leker i sanden eller ritar i målarböcker. Så avslappnande.

Både jag och J jobbar en hel del, men det är bara skönt att få en stund för sig själv och samtidigt hänga med på jobbet, det är många beslut som ska tas fast man inte är på plats. Perfekt också att dryga ut föräldrapenningen med lite lön i slutet av månaden.

Imorgon kommer vårat efterlängtade besök. Farmor Karin och Farfar Leif!!! Ska bli så kul att få visa dem vårat paradis och barnen är eld och lågor, de har längtat så mycket. De är nog rätt trötta på sin mamma och pappa vid det här laget 🙂

På fredag fyller J gammal gubbe, 30 år, och det ska firas med buller och bång. Eller åtminstone en dag på stranden med en kall Singha i handen 🙂

Nästa fredag 20 jan åker vi till Koh Pangang. Där har vi bokat boende en vecka.
Efter det har vi fortfarande två veckor obokat, ingen aning om var vi ska ta vägen, det får tiden utvisa.

Hur har ni det där hemma?
Snö? Hur många grader?

Utflykt till Lamai

Jonte vi tangentbordet

Idag tog jag och Bella en vespa och drog till Lamai för att leta boende till vår sista vecka.

Vi drog runt bland några olika hotell och blev visade hotellrum och pooler.

Vid lunch gick vi till svenskrestaurangen och tog en hamburgetallrik respektive köttbullar med stuvade makaroner till Bella.

Efter det åkte vi vidare på upptäktsfärd. Jag föreslog att vi skulle åka och mata elefanterna som vi red på förra resan till Thailand vilket Bella snabbt nappade på. Vi åkte dit och köpte en liten korg med bananer för 50B och började mata en elefent. Elefanten nös på Bella som tyckte det var lite slutsignalen. Efter en avspolning av hennes ben så åkte vi vidare upp för bergen. Bella är inte så förtjust att åka upp för det betyder ju att någon gång måste man åka nedåt, och det gillar hon inte.

Men vi åkte uppåt och stannade till vi utkiksplats för ett vattenfall. Bella var lite sugen på att bada men det var lite väl strömt så vi skippade det.

Vi åkte vidare uppåt för att leta efter någonstans att ta en glass och kom fram till en restaurang/affär där vi stannade till. Medans vi satt och åt såg vi en skylt till ”Magic Garden”, det vi var på väg förra helgen när det började ösregna. Nu kändes det dock som vi hade haft tillräkligt äventyr så vi sparade den till någon annan dag.

Vi körde vidare lite på känn för att försöka komma på vägen som skulle ta oss till norra sidan ön.

Vägen uppe i bergen var på flera ställen rätt illa åtgången pga av vatten som gröpt ur under vägbanan.

Ett ställe var vägen helt borta och vi fick ta oss förbi via en liten grusväg vid sidan av.

När vi kom ner så kände vi inte igen oss men började köra åt ett håll. Efter ett tag stod det en vägskylt mot ”Budda Beach” så vi körde vidare. Det är lite rolig skyltning här. En del skyltar visar inte helt optimal väg. Nu i efterhand så blev det tydligt att vi kommit ut nästan där vi åkte upp i bergen, rätt långt söderut. Sedan åkte vi på upp längs med västra kusten, vidare till norra innan vi kom fram till Bo phut. Totalt så klämde vi runt 6 mil på vespan.

Lite blandade bilder från veckan som var

2-5 jan

Denna vecka har bestått av 50% ösregn och 50% strålande sol.
Måndag och tisdag så regnade det konstant. Enda gången vi var ute var när vi skulle springa ut och äta lunch.
Men det är ju synd att klaga. Rätt skönt att bara slappa hemma ibland utan några måsten, även om jag kan bli väldigt rastlös. Vi åt t.om. middag hemma, ja hämtmat förstås, men ändå 🙂
Barnen tycker det är skönt att ta en paus från sol och bad ibland. Så dagarna har fördrivits med att leka skola. Barnen är i en så rolig ålder nu och vill verkligen lära sig allt. Det blir mycket mycket prat om de olika religionerna, och skillnaden på de olika gudarna, och frågor som ”Aha nu förstår jag pappa, Jesus levde för jätte länge sen, alltså fanns han när du var liten?”. Jag och Jonte har fått oss många härliga skratt åt deras funderingar och det är ganska kul att damma av de gamla skolkunskaperna 🙂

Självklart hade vi även rättstavning och läsning i skolan också och nu har Bella lärt sig läsa både stora och små bokstäver, helt fantastiskt. Hon blir så glad när hon lyckas läsa en hel bok själv!

Alex stragglar med att försöka lära sig ljuda de stora bokstäverna, han har så himla svårt att förstå att man ska säga ”B” och inte ”BE” när man läser, men det kommer väl.

Barnen fick ”Gameboy” (kan heta typ Nintendo DS) i julklapp, och dessa har kommit väl till pass dessa regniga dagar. Alexander är helt otroligt duktig på Super Mario, nu ligger jag snart i lä där 🙂

I tisdags när det hade regnat i tre dagar så gick vi ner till marknaden och köpte 10(!) nya filmer, de kostar ca 15:- styck, helt ok. Barnen köpte en Scobbey Doo film på engelska, och det är kul att se vad mycket de lär sig bara av att titta på film. Så det får nog bli fler engelskspråkiga filmer till dem.

Isabella är så nyfiken och villig att prova på allt nytt. Allt från nya spännande maträtter, till olika saker.
I veckan har hon ställt sig i ett akvarium fullt med hungriga fiskar, som äter på fötterna, sk. fiskpeeling. Modigt! (Alex doppade faktiskt också fötterna lite snabbt).

Igår ville hon så gärna prova massage. Jag var lite skeptisk, hade svårt att tänka mig Bella ligga still utan att göra någonting. Men hon tyckte det var otroligt skönt. Så nu blir det till att ta med Bella varje gång jag går och tar massage, mysigt!!!

De två senaste dagarna har vi spenderat på stranden och poolen. Bella har ju träffat en tjej här som heter Fiona, och innan hon åkte hem igår bestämde dem att de skulle bli brevvänner och utbytte adresser, gulligt.
Idag saknade Bella Fiona på stranden, men det var en annan tjej där, som hon blev intresserad av. Tyvärr pratade hon inte svenska, men det hindrade inte Bella. Så idag har hon lekt med Milanda från Ryssland, 4 år. Kastat boll i vattnet och lekt i sanden, urgulligt. Bella: ”Mamma lär mig nåt på ryska” Jag: ”Hmmm Da?”

Bella har lärt sig dyka nu. Super fint. Men inte nöjer hon sig med det. Nu när hon har lärt sig dyka, ska hon tydligen lära sig volta ner i poolen, film kommer. Ja det skulle inte förvåna mig om hennes dröm slår in och hon blir Cirkusprinsessa eller liknande 🙂

Alexander saknar sina kompisar och all släkt, han pratar hela tiden om när Farmor och Farfar ska komma. Nu är det bara en vecka kvar!! Vi håller tummarna att det blir solsken båda de två veckorna de kommer stanna här.

Jag har jobbat varje dag sedan vi kom ner, men nu börjar det lugna ner sig, så nu blir det (nästan) bara semester för min del. Jonte ska jobba totalt två veckor till.

Nu är det dags för ett dopp i det blå igen och kanske en glass eller två i värmen.

1 januari- Nu Uppdaterad med bilder

Jonatan vid tangentbordet.

Årets första dag var lite gråmulen. Jag föreslog att jag och Bella skulle ut på en utflykt med vespa. Ett mål var att ta oss till ”Magic garden”. Något som man tydligen ska ha sett på Koh samui. Jag och Bella gick ner och hyrde av en annan uthyrare den här gången, den första hade lånat ut alla sina vespor. Denna gång för 200B. (50:-)

Vi satte iväg västerut för att sedan ta oss upp bland bergen. Efter lite avstickare och lite kringåkande (hamnade vid en rätt rejäl golfbana) hittade vi vägen som började slingra sig uppåt. Bella var inte helt nöjd med stigningen på vägen men hon bet ihop. På ett ställe var halva vägbanan avstängd för att vattnet hade gröpt ut under asfalten.

Vi åkte upp, upp, upp och det började lukta lite bränt från vespan som fick slita rätt rejält. Men vi var en

kurva och backe från toppen. Då började det regna. Här är det ofta så att det kan börja droppa lite till att ösregna på 1 minut. Så var det också nu… Vi hade ingenstans att ta skydd utan blev direkt genomblöta.

Det var bara att vända runt och försöka ta sig nerför. Bella började envisas med att hon skulle gå ner men efter lite övertalning så hoppade hon på vespan igen. Det blev att väldigt väldigt sakta ta sig ner. Väl nere så hade vi fortfarande en bra bit att köra i ösregn och det tog ju ett tag då vi åkte väldigt försiktigt.

Väl hemma genomsura så hoppade vi in i en varm dush för att värma upp oss lite. Väl hemma så slutade det naturligtvis att regna och efter lite lunch så var jag sugen på att dra ut igen. Nu sa dock Bella att nu fick minsann hennes lillebror med ut och åka.

Vi satte av mot Chaweng men efter 15min så började det droppa igen. Nu var jag snabb in och parkerade vespan och vi hoppade under tak innan det igen började ösa ner. Vi stod där 15-20 min medans hela himlen verkade öppna sig. När det hade lugnat ner sig till lite duggregn satte vi oss och började åka tillbaka. På vägen så stannade vi till på Tesco och handlade lite.

Helgen-Nu uppdaterad med bilder

I fredags hade vi en slappardag på stranden samt en helt underbar kväll. Marknad med extremt mycket folk, vilket jag älskar. Barnen fick 100 B (25:-) var att handla för och surprise surprise Alex köpte en krigargubbe och Bella en Barbie. Vi avslutade kvällen på Freedom bar vid stranden med varsin drink. Underbart att sitta tillsammans hela familjen en ljummen kväll med glada barn och bra musik, en av de bästa kvällarna hittils.

Nyårsafton 2011
I lördags tog vi en tur till Chaweng (största staden på ön). Vi åkte en typ av taxi, där man sitter på flaket, till barnens stora förtjusning. När vi kom dit blev vi lika besvikna som förra gången. Det är så extremt turistiskt där, så vi längtade nästan genast hem till vår lilla fiskeby. Men ett besök på Gyllene Måsen hann det bli, och det var riktigt gott med Big Mac 🙂
Jag köpte en snygg klänning till kvällen, sedan tog vi en vanlig taxi hem igen.

Därefter somnade barnen och Jonte. Jag passade på att få lite egentid. Massage 1 timme samt manikyr och pedikyr, totalt ca 130:-, så lyxigt!!! Träffade en tjej från Dubai, tror faktiskt det får bli nästa resmål 🙂
När Bella vaknade gick vi iväg så fick hon också manikyr och pedikyr. Nu var vi redo för kvällen!

Vi hade bokat bord på vår favoritrestaurang och som tur var så hade det varit kanonväder hela dagen så det gick att sitta och äta på stranden (ibland är det för blött eller högvatten). På vägen dit passade barnen på att smälla sina smällare som dom fått. Det var såna man kastar i marken så att det smäller. Jätte kul.

Restaurangen var så himla mysig. God mat, mousserande vin, glada barn, en perfekt kväll.
Under hela kvällen skjöts det fyrverkerier och skickades upp lyktor, otroligt vackert.

Nyår

Nyår Nyår

Vid halv tolv flyttade vi oss till restaurangen bredvid för de har så mysiga ”bäddar” på en platå på stranden. Nu hade verkligen alla fyrverkerier satt fart, jätte häftigt. Från närmaste restaurangen hördes musiken från ett live band. Stranden var full av folk. Men fem i tolv så kommer det fram några och börjar gräva ner en stor låda i sanden samt lite andra maffiga fyrverkeripjäser typ 5 meter från vår platå.
Då tyckte jag att det var lite väl spännande så vi flyttade upp en bit på stranden, så vi hamnade i restaurangen, och vilket häftigt tolvslag. Fyrverkerier överallt och hela himlen full av lyktor!!

Vid 00:30 började vi gå hemåt och satte oss sedan på balkongen och fortsatte titta på fyverkerier och spela Hello Kitty spel (Tack Fanny) tills vi alla gick och la oss vid 1:30.

28 + 29 dec

Vilket underbart väder vi har haft denna veckan.
Lite molnigt emellanåt men det passar ju oss alldeles perfekt med två små barn, sam att jag och J inte direkt är några som gillar att ligga och pressa i stekande sol. Alldeles alldeles perfekt med andra ord. (Jag och B har förstås lyckats bränna oss ändå med våra vita hudtyper)

Veckan började dock inte lika perfekt. Jag åkte på nån typ av matförgiftning så jag låg däckad en hel dag och var sen rejält sliten i två dagar. Hoppas resten av familjen klarar sig ifrån det under resan, ingen rolig historia!

Igår och idag har vi tillbringat på stranden och vid poolen, underbart att ligga i en solstol och läsa en bok samtidigt som man hör vågorna slå in emot stranden och barnens skratt.
Nu märker vi att turistsäsongen verkligen har tagit fart, och mycket fler svenska familjer har kommit hit.
Kul för barnen som får lite nya lekkompisar. Igår lekte de loss ordentligt i havet med Filip och Fiona och idag träffade Bella en liten tjej som heter Matilda.
Vi längtar mycket efter Farmor och Farfar som kommer 12 januari, ska bli så kul att få visa dem ´vårat paradis´.

Igår kväll delade vi på familjen igen. Denna gång var det Bella och Pappa samt Alex och Mamma som skulle ut och äta på kvällen. Bella älskar dessa tillfällen, då hon får all uppmärksamhet under en kväll.
Jag och Alex hade baklängesmiddag. Först gräddglass, sen pannkaka med sylt samt fruktdrink sen wookade grönsaker med ris. Tokigt och busigt till Alex stora glädje 🙂

Sen mötte vi upp Bella och Jonte som hade lyckats planka in på nån typ av skolavslutning där det var stor fest med matstånd, leksaksstånd, dans och sånguppträdanden mm.

Nu ser vi framemot helgen, fredag med den härliga marknaden och lördag med det nya året som ska firas in med dunder och brak!

26-27 dec

Jonatan vid tangentbordet.

26:e var en vanlig dag i paradiset. Jag började jobba på morgonen (nej håller inte riktigt ordning på rödadagar) och sen stack vi ner till poolen och badade.

27:e så gick vi bortåt på stranden och då var jetski uthyrarna på plats, inte speciellt höga vågor och båda barnen jättetaggade. Kort sagt så var det givet att vi skulle åka lite.

Vi hyrde den för 30min för 1500B (nästan 400 kr). Dyrt men kul. Jag och Alex började med att åka ut.

Jag tog det lungt och sa till honom att säga till när det gick för fort. ”För fort, för fort”. Ok, jag tog det lite lugnare.

Vi åkte lite fram och tillbaka och studsade på vågorna medans Alex skrek ”woohooo” 🙂

Efter ett tag så åkte jag in till stranden och Bella bytte plats med Alex. Nu hade jag vant mig vid den hastigheten som Alex i slutet tyckte var ok så jag fick lugna ner mig lite igen. Efter en stund frågade jag om hon ville köra och efter lite tvekan sa hon ok. Hon började väldigt försiktigt men efter en stund var det jag som sa åt henne att nu fick hon nog släppa på gasen. Hon hade jättekul och ville inte sluta. Hon fick nog lite smak för farten och suget i magen när vi studsade över vågorna.

Efteråt blev det bad i havet tills vi blev lite sugna på att få något i magen. Vi gick då lite längre bort på stranden till ett hotell vars pool vi tidigare sneglat på. Vi tänkte att vi äter något där så får man ju sedan bada i poolen.

Poolbarens menyn var dock väldigt begränsad så det blev varsin shake.

Efter ett dopp i poolen så kände vi oss färdiga att gå hem till lägenheten och vila lite lunch.

Senare på dagen fick vi ett paket levererat. Det stod från Inger och Jenny och det hade vi ju väntat på. Men när

vi öppnade paketet så var det inga julklappar där utan

40 st chokladkakor,

10st mascaror
5st ansiktskrämer
10st tuggummi påsar
3st burkar honung

4st clerasil schampo

kläder i väldigt fel storlekar (dessutom två par fodrade jeans)

m.m.

Lite paffa ringde vi till Inger men det visade sig att paketen måste blivit förväxlade i Svenska tullen.

Lyfte man på adresslappen på paketet så var det adresserat till någon i Mongoliet…

Vart vårt paket tog vägen har vi tyvärr ingen aning om.

Juldagen

Jonatan vid tangentbordet.

Juldagens morgon såg lite smågrå ut.

Vid frukosten diskuterades det vad vi skulle göra den här dagen. Jag var lite sugen på att hyra vespa. Cissi hängde på det och föreslog att jag och Alex skulle ta vespan och åka till en krokodil-farm hon hade läst om.

Sagt och gjort så gick jag och Alex ner på bygatan och letade vespa. Det tog ju inte speciellt lång tid då det krylllar av uthyrare. 250B (ca 60kr) blev priset för en dag. Vi lyckades hitta en hjälm som var ok för Alex och sedan körde vi iväg till huset för att hämta karta och visa upp oss för de andra.

Vi hämtade upp karta och kamera och började resan. Alex blev modigare och modigare. Först svarade han ”det går lite för fort” när jag frågade hur det gick. Men allteftersom vi åkte så sa han bara ”fortare pappa, fortare”.

Det var inte speciellt långt till krokodilfarmen men när vi bara kommit till Big Buddha beach så började regnet ösa. Vi tog skydd i en resturang vid vägen och beställde lite desserter mendans vi väntade ut regnet. Alex är bara så himla kräsen så varken pannkakan jag beställde till honom eller den friterade glassen, som jag beställde till mig, föll honom i smaken. Det är hårt att vara pappa. Men allt orkade jag inte sätta i mig.

Det slutade snart regnar och vi åkte vidare och kom strax fram till krokodilfarmen.

Inträde kostade 500B (125kr) för mig medans barn under 5 var gratis.

När vi kom in kom vi snart fram till de här 3 åriga krokodilerna.

De låg helt stilla och vi trodde nästan de var döda innan en sakta dök upp på ytan till det vattendrag som låg lite brevid. När vi gick vidare till nästa inhängnad så var det fullvuxna krokodiler som sakta flöt framåt i deras pool tills dess att två råkade komma lite för nära varandra och plötsligt högg efter varandra samtidigt som vatten flög åt alla håll.

Nu ropades det att det var show på g och vi gick och satte oss på en läktare. 2 män går in i en bur tillsammans med 7 krokodiler.

De tar en och en av krokodilerna och får dom att lägga sig uppe på upphöjningen i mitten av buren. Dels genom att peta lite på dem med en pinne och dels genom att ta och dra dom i svansen för att få dom dit dom vill. Sen skvätter dom vatten på krokodilerna som alla svarar med att långsamt öppna sina käkar.

Sen börjar de med att sätta sig på en krokodil, till att stoppa in en hand i munnen på en krokodil

och sedan huvudet i munnen på en annan

Efter det tyckte Alex att vi hade sett färdigt på föreställningen och vi gick vidare i parken. Vi fick se olika apor, ödlor, kaniner, fåglar och riktigt riktigt stora och många ormar.

Rätt mätta på spänning så tog vi vespa och åkte hemåt.

Juldagen del 2

Jonatan vid tangentbordet.
Vi kom hem och tog lite lunch. Efter det så tog jag och Bella vespan för att undersöka några boende Cissi tittat på till de sista veckorna som vi fortfarande har obokade. Vi stannade till lite här och där. På en marknad för att titta och sedan för att undersöka stranden där vi kanske skulle bo. Bella tyckte det var väldigt kul och jag med förstås.

Tyvärr var stranden väldigt skadad av de våldsamma vågorna och boendet inte speciellt trevligt. Vi började åka hemåt men stannade först för en glasspaus.

När vi började närma oss Big Buddha Beach åkte vi förbi Wat Plai Laem templet och svängde in för att ta en snabb titt.

riktigt häftig att se.

Sen kom vi hem och efter lite återhämtning så var det dags för kvällens restaurangbesök.

Efter det gick vi vidare till en pub på bygatan där barnen fick varsin shake, Cissi en fruktshake och jag nöjde mig med en öl.

En riktigt härlig juldag!

Rapportering från Julafton

Vilken underbar, annorlunda julafton!
Barnen vaknade förståss super tidigt ”Mamma, pappa vakna det är Julafton”
Så de fick börja dagen med att leta upp en julklapp var. Vad förvånade de blev när julklapparna hade kommit hela vägen från Vallentuna, tänk att Tomten faktiskt hade hittat hit!
Böckerna från Farmor och Farfar blev minst sagt succé, jätte kul.
Efter frukost gick vi ner till stranden för att hyra Jet Ski, men de hade inte öppnat än, så det blev poolen istället. Surrealistiskt att simma i poolen på julafton. Sedan började det regna så vi drog oss hemmåt lagom till lunch. Vi köpte med pizza hem, mums.
Efter lunchen gick jag iväg på massage, så underbart skönt!
Kl. 15 bänkade vi oss traditionsenligt framför Kalle och hans vänner, med massa godis, mysigt. Däremellan blev det många skype samtal hem till nära och kära för att önska God Jul.
Efter Kalle var det julklappsutdelning. Barnen blev oerhört nöjda med sina julklappar.
Alex: Thai boxnings shorts, Hajtand i halsband och en stor drake som kunde gå, blinka och vråla
Bella: Klänning, Siden kimono och ett litet dockhus

Medan barnen lekte med sin julklappar satt jag och Jonte på balkongen med en kall öl och kände lugnet infinna sig. Overkligt, men alldeles underbart, att kunna fira julafton så avslappnat och stressfritt.

På kvällen hade vi bokat bord på en mysig restaurang som denna kväll hade thaibuffé. Mycket lyckat. Kul att prova lite rätter man annars aldrig skulle beställa. Vi avslutade middagen med en stor tallrik färsk frukt, hur gott som helst. Men lite annorlunda mot det traditionella julbordet.

På det stora hela en mycket lyckad jul. Otroligt lugn och skön och harmonisk, precis så som varje jul borde vara.

Plötsligt händer det (uppdaterad med film)

Igår var en stor dag. Alexander, 4 år, lärde sig att simma!
Det kom som en chock både för honom och mig.

Vi har lekt simskola här varje dag då jag har varit fröken och hållt honom under magen medan han har övat på arm- och bentag. Men igår gick jag längs poolkanten innan vi skulle leka simskola, och Alex hade precis tagit av sig armpuffarna.
Då ser jag helt plötsligt Alex komma simmandes från den ena kanten till den andra i poolen. Eftersom Isabella simmar ganska fritt nu utan armpuffar så reagerade jag inte så mycket, det var först när han hade kommit fram till kanten och själv utbrast med förvånad röst ”Mamma jag KAN ju simma” som jag riktigt tog in att det var lilla Alex som hade simmat hela biten 🙂
Sååå duktig och perfekta små arm- och bentag. Han var oerhört stolt så vi fick genast ringa på pappa som fick komma ner till poolen och beundra hans nufunna kunskaper.

Isabella har övat och övat på att lära sig dyka, och nu sitter det nästan, film på det kommer säkert under resans gång.

Igår kväll hade jag och Bella bestämt oss för att ha en ”Girls night out” bara hon och jag. Hon var oerhört uppspelt och vi satte på oss våra finaste kläder och sminkade oss, så gick vi ut på restaurang. Det märks verligen vilken otroligt stor och fin flicka hon har blivit när hon får komma ifrån sin retiga och busiga lillebror. Vi hade en super mysig kväll med mycket tjejsnack och fnitter. Sedan mötte killarna upp oss på ett otroligt mysigt reaggeinspirerat café mitt på stranden. En helt underbar kväll.

Imorgon är det Julafton så ikväll blir det till att inhandla julklappar till barnen. Högst upp på önskelistan står:
Alex: Super riktiga Thaiboxnings shorts
Bella: Kimono i siden
Cissi: 60 minuters massage
Jonte: Jet ski

Lite annorlunda julklappar än vanligt, någonting säger mig att detta kommer bli en Julafton att minnas!

Living the dream

Dagarna rullar på alldeles för fort, ändå gör vi inte så mycket tycker vi 🙂
Finns egentligen inte så mycket att blogga om men jag tänkte ge en liten uppdatering ändå.

Dagarna i veckan har sett ungefär likadana ut varje dag. På morgonen så går J ner till havet med barnen, medan jag jobbar. Sedan möter jag upp dem där så går vi och äter lunch på någon restaurang. Hem och vila/titta på film/rita.
Sedan går jag ner till poolen med barnen med J jobbar.
Sedan hem och duscha och byta om, och sedan ner på byn för att gå i affärer och välja en restaurang och äta god mat.
Helt ok rutiner för en vanlig vardag alltså.

Undrar hur jobbigt det kommer bli att komma hem igen till vardagen sen. Vi ställer ingen väckarklocka, vi har inga tider att passa, nångång, helt underbart break från vardagen hemma.

Nu är det ju bara två dagar kvar till julafton. En del restauranger här har julbord, men vi tänkte strunta i det. Vi sätter oss nog helt enkelt på vårat favoritcafé med fötterna i sanden och bara njuter av värmen och den underbara miljön.
På dagen ska vi ha julklappsjakt och Kalle Anka, men that´s it 🙂

Vi har faktiskt bokat bord till Nyårsafton redan. På vår favvorestaurang, ett bord på stranden med direkt utsikt över havet och Koh Pangang, jag kan inte tänka mig hur mycket fyrverkerier etc det kommer att vara här då.
Det är ju fyrverkerier här varje kväll ändå, så det ska bli kul att se.

Längtar till imorgon då det är marknad och massa happenings i byn igen, och då vår semester börjar på riktigt.
Vi ska försöka att inte jobba lika mycket nästa vecka, får se hur det går 🙂 Vi känner oss lyckligt lottade som har två jobb vi älskar och brinner för så mycket.

Nu ska jag ner och simma 1000m i poolen, min daglig motion, innan jag ansluter med resten av familjen på stranden 🙂

Mer utflykter

Jonte vid tangentbordet:

Idag så var vädret detsamma, mest grått med lite ljusblå stänk och en del svart. I och med att vi hade bilen så passade det perfekt att fortsätta med lite sightseeing. Jag har varit sugen att besöka den stora Buddha statyn som är i viken brevid. Det skadade ju inte heller att den är med på top 10 sakerna att se på samui.

Sagt och gjort så tog vi bilen dit.
På vägen dit så stämmer barnen upp i alla möjliga olika julsånger i bilen.

”Ute är mörkt och kallt…” Jag och Cissi bara tittade på varandra och brast ut i gapskrattade.

Bilen ja. I och med att Cissi skrev om gårdagen har jag inte haft möjlighet att beskriva den. När den är kall så har den en på tok för låg tomgång som gör att den självdör så fort man trycker ner kopplingen. En fjädring som inte finns, som om det inte var tillräckligt med att vägarna här knappast är speciellt släta. Men det värsta är glappet i ratten. Har man svängt åt ena hållet och ska åt det andra så behöver man snurra ratten 1/4 varv innan man känner att man får kontakt med hjulet för att börja svänga åt andra håller. Det gör att små justeringar man hela tiden gör när man kör blir rätt stora rattutslag hit och dit hela tiden. Känns… sådär. Att hastighetsmätaren inte fungerar alls och att bilen knarrar och knakar som om den skulle gå sönder känns mer ok.

Tyckte det var rätt skön trafikskylt vi passerade idag: ”Please remember to drive on the left side of the road”. Det känns som om det är den nivån på trafikreglerna här 🙂

Vägen ut till Big Buddha var, även med Samui mått, helt kass. Vi kör fram på 1:an och parkerade så fort det var möjligt. Väl där så gick vi förbi ett antal butiker och klädstånd innan vi började gå upp för trappan till Big Buddha himself. Det blir rätt roliga och intressanta diskussioner med Bella om religion. Hon går ju i kyrkkören i Tumba och där är det så klart en hel del prat om gud och jesus. Känns bra att hon får se och höra om olika sätt att tro.

Alex ville gärna visa Elliot denna

Big B

När Buddha var avklarad så styrde vi näsan österut för att ta reda på hur den nordostligaste stranden såg ut. Vi hade inte lyckats få tag på någon karta utan körde lite på känn. Samui är inte så stort så det är inget problem om man kör lite galet. Vi svängde ner mot någon ”Beach” skylt och fortsatte ner,ner,ner och vidare ner tills asfalten tog slut. En jordväg fortsatte nedåt med rätt stora hål i vägen. Men har man en jeep så har man. Vi tog oss ner till stranden på alla fyra hjul tillslut.

Där var nog de högsta vågorna vi varit med om. Barnen hurrade naturligtvis av förtjusning och vi var snabba att byta om på dem innan alla kläderna blev genomblöta. Dom hade hur roligt som helst och nästan lite för roligt. Bella gick längre och längre ut. Hon har absolut ingen rädsla för vattnet, det gäller verkligen att vara med och hålla stenkoll på henne. Även när hon får en våg som går över hennes huvud och spolar iväg med henne så skrattar hon så fort hon kommer över vattenytan. Lite läskigt så innan de blev för trötta så sa vi att det var dags att dra vidare.

Vi körde västerut då vi igår åkte söderut. Körde en bit och svängde sedan ner mot en ny ”Beach” skylt. Vi kom ner till en liten resort som hade en restaurang precis nere vid vattnet och bestämde oss för att ta lunch. Efter den så gungade barnen förtjust i en stor gunga som hängde över stranden innan vi åkte vidare.

Nu åkte vi till Tesco för att barnen skulle få leka lite i leklandet där och för att Cissi skulle få gå runt i lite affärer. Leklandet där är en klätterborg där de tar 30B (7SEK) för 30 minuter. Barnen tröttnade dock innan det och fick spela lite bordshockey istället.

Efter det släppte jag av alla hemma och lämnade tillbaka hyrbilen. Rätt skön gubbe som vi lånade den av. Får nog bli att gå dit och hyra någon skoter någon dag för 200B/dag (SEK 50)

Helgutflykt (med bilder, filmer)

Oj var ska jag börja. Vi hyrde alltså en bil för två dagar. Allt är lite dyrare än sist eftersom det är en annan kurs denna gång. Bil i två dagar fick vi för ca 100:- per dag. Alltså ändå tokbilligt 🙂
Vår fina hyrbil

Igår styrde vi kosan mot öns södraste del och Tigerzoot. Koh Samui är ju så liten så att åka från norr till söder tog ca 20 min. Väl framme började man med att gå in i ett aquarium. Så sjukt coola (och fula) fiskar. Jag som tyckte London Aquarium var coolt och stort, det här var helt otroligt.

Hur många hajar som helst, och det var inte ens glas runt hela akvariet, utan man stog vid ytan och tittade på dem, förvisso med en skylt som ber en om att inte stoppa ner handen i vattnet, hehe.

Alexander tyckte att de stora sköldpaddorna var häftigast, vi fick dessutom en korg med sallad som vi fick mata dem med. Efter detta gigantiska aquarium så kom vi ut i trädgården. Där var det burar fulla med papegojor, apor, fåglar, och massa andra konstiga djur som vi inte har någon aning om vad det är. Bella är ju så modig och ville absolut fotas ihop en en tiger, men där sa plånboken tyvärr nej.

Sedan gick vi vidare till poolområdet och stranden. Barnen bytte om till badkläder och började genast hoppa i vågorna, det absolut bästa de vet.

Sedan var det dags för sjölejon show. Jätte coolt, de kan ju balansera vad som helst på nosen, bollar, dockor mm. Super coola djur.

Efter det var det Tigershow. Vi går in bland de första och sätter oss längst fram så barnen ska se bra. Döm om min förvåning när det på scenen står en stor skylt med ”Bird show”
Jag som har världens fågelfobi fick lite smått panik, men stålsatte mig och satt kvar. Då kör de igång showen och släpper lös 4 stora papegojor i publiken, sedan ytterligare ett stim med fåglar som flyger löst, fyyy vad läskigt.

Barnen älskade fågelshowen som faktiskt var rätt cool. En papegoja som kunde räkna, tävlingar mellan fåglar mm. Pricken över i var när de ber publiken räcka upp handen, jag säger till Bella, upp med handen, och de kommer och plockar ut henne. Ojoj tänker jag, vad gjorde jag nu, hon kommer aldrig våga gå fram inför en fullsatt publik. Men jodå, inga problem, hon knallar glatt upp på scenen bland alla papegojor. Video kommer på Bellas stora stund i rampljuset, att hon vågade, vår modiga lilla tjej!!!! *stolt mamma*

Sedan var det dags för tigrar och leoparder att göra entre. Showen var faktiskt över förväntan, de vrålade och såg riktigt arga ut, men gjorde ändå som skötaren sa, gick balansgång på lina, hoppade genom eldringar mm

Tigerkram

På vägen hem från zoot stannade vi till i Lamai, den andra största staden på ön. Vi funderar på att bo där sista veckan av vår thailandsvistelse. Barnen år lunch på svenskrestaurangen, stuvade makaroner och korv/köttbullar.
Det är lite si och så med att få i barnen näringsrik mat.

Mmmm svensk mat

Alex ville visa Richard den stora DIF tröjan i taket

Lägg märke till droppställningarna

Sedan hem och vila efter alla intryck, och på kvällen gick vi ut på byn för att äta. Denna gång valde vi att gå till vår favvorestaurang från förra gången, och den gjorde oss verkligen inte besviken, galet god mat.
Efter middagen gick vi ner till stranden och satte oss på en mysig bar medan barnen lekte i sanden. Jonte tog en Mai Thai och jag en vattenmelonshake mmmmm!!!!
Det dröjde inte många sekunder förren barnen började hoppa i vattnet, med kläderna på, jaja vad gör väl det när det är 25 grader varmt. Så vi satt och lyssnade på musik med fötterna i sanden och stjärnklar himmel. Bättre kvällar får man leta efter!

Regn, regn, regn (Med bilder)

Gårdagen var ingen hit, dock blev kvällen en riktig succé.
Vi vaknar upp äter frukost på ballkongen, smörjer in barnen, klär på oss badkläder och gör oss redo att spendera hela dagen vid poolen. Då helt plötsligt bryter världens oväder ut och det börjar ösregna. Sånt regn man aldrig får uppleva i Sverige, det är otroligt häftigt att se. Men inte lika häftigt när man har två badsugna barn redo att gå till poolen. Så det var bara att spendera dagen i lägenheten. Tur då att vi har en lägenhet på 80kvm och tre rum så barnen har plats att leka.
Jonte fick mycket jobb gjort, och jag passade också på att jobba. Tror ärligt talat att det är jag som blir mest uttråkad av att vara ”hemma”, barnen har alltid hur kul som helst tillsammans.

Vid 15-tiden sprack det upp lite så då gick jag och barnen ner till poolen. Jag låg i skuggan och läste medan barnen roade sig. Kl. 17 kom Jonte ner och precis när vi skulle gå hem kom samma regnoväder tillbaka. Hade vi börjat gått mot lägenheten hade våra kläder varit dyngsura efter 30 sek så vi gjorde det enda rätta och hoppade helt enkelt i poolen. Fantastisk häftig känsla att bada när regnet står som spön i backen, det är ju ändå typ 30 grader varmt.
Kul i poolen

Sen gick vi hem och torkade och vilade lite. Framåt 18 gav vi oss ner på byn, på fredagar är det stor marknad här, till min stora glädje.

Mysigt, massa folk och fullt med matstånd och annat spännande. Det är otroligt fint att se barnen ty sig till varandra då det är så mycket folk runtomkring som vill prata med dem och de blir lite osäkra. De gick hand i hand en bra bit före mig och Jonte, men väntade hela tiden in varandra om den ena ville stanna och titta på nåt. Alex har lärt sig säga ”no, no, no” till alla som kommer fram och försöker sälja nåt, super gulligt.
Vi åt några kycklingspett som var helt fantastiska och andra thaitapas, kul att prova lite nytt. De hade supercharmiga Mohijtosstånd där det stog en kille och showade lite. Jag som älskar mohjitos var tvungen att prova och det var by far den godaste jag har druckit i hela mitt liv (sorry Erkan men där ligger du i lä)!

Barnen fick välja en leksak var för max 100 bath (25:-) B valde förståss en liten rosa skällande hund och A hittade en super stor backugan gubbe, men den kostade 400 bath (100:-) så vi skippade den. Tror vi köper den i julklapp till honom istället 🙂

Så på det stora hela en dag som började trist slutade riktigt bra. Lusigt nog lyckades jag bränna mig på de få timmarna jag låg i skuggan i det molniga vädret, man tror att bara för att det är molnigt behöver vi inte smörja in oss, men icke.

Idag är det blåsigt och molnigt men inget regn så vi tänkte passa på att hyra en bil för två dagar och göra lite utflykter. Idag blir det tigerzoo i andra änden av ön. Ska bli kul för där var vi aldrig sist. Det är alltid ett äventyr att åka runt själva med en bil också. För det första är den högerstyrd och vänstertrafik och för det andra är trafiken här helt galen. Tur att jag har en man som är så himla duktig på att köra bil!!!

15 december kl. 21.00 (med bilder)

Vilken underbar dag.
Fast det började inte enligt planerna.
Det blev en sen kväll igår. Vi gick ut ganska sent och hamnade på en super mysig restaurang. Bella valde minihamburgare och Alex Spagetti och köttfärssås igen. Vi åt super god thaimat.

Efter det gick vi runt och tittade i alla kvällsöppna affärer, så mysigt.
Vi avslutade kvällen på 7-11 där vi köpte frukost.
Vi kom i säng kl. 00.30, tror faktiskt aldrig barnen har varit uppe så länge, så vi somnade med förhoppningen om att imorgon måste det ju bli sovmorgon.

K. 07.00 vaknade Alex, hur pigg som helst, och fem minuter senare hade han ju väckt storasyster.
Jag sov vidare lite till och Jonte passade på att jobba lite medan barnen spelade på sina Gameboy (eller Iphone som de kallar dem).

Sedan blev det en underbar frukost på ballkongen. Det är så skönt här att fast det är molnigt så är det typ 25-30 grader, Me like!

Eftersom det var dåligt väder idag med så åkte vi till Tesco Lotus (Deras jätte stora Köpcentrum). Vi bestämde med vår chaufför att hämta oss om två timmar, och då fick vi ändå skynda oss på slutet. Plus att vi inte hann med leklandet och mycket annat. Så det blir nog nån mer sväng dit snart.

Vi storhandlade massa förnödenheter såsom toalettpapper, disktrasor, frukostmat, öl, massa vatten, sandleksaker, andra leksaker, kläder åt båda barnen, 3 par skor etc. Allt detta gick på ca 900 SEK, Nice!!!

Efter det gick vi hem och åt lunch samt sov (Jonte jobbade förståss). Sedan begav sig jag och barnen till beachen. Molnigt, men det struntar barnen i, de älskar verkligen att leka i sanden och i vågorna.
Jag satte mig på ett härligt musikcafé precis på stranden och tog en stor vattenmelonshake, mums. Går inte att beskriva lyckan av att sitta och läsa en bok i denna miljön samtidigt som barnen lyser av glädje och skrattar konstant i vattnet, underbart!

Efter detta var vi helt slut och Jonte mötte upp oss för en ”tidig” middag vid 18.30. Denna gång fick barnen pannkaka medan jag och Jonte testade indiskt. En riktig besvikelse, inte alls den smaksensation som Thaimat, däremot var notan en sensation, ca 150 SEK för hela familjen, helt ok 🙂

Nu har vi lite movietajm och ska strax knyta oss. Vi (jag!) hoppas på lite sol imorgon, då blir det poolen hela långa dagen!!

Var är min sovmorgon???

Kommentarer överflödiga, grrrr!!!

Första dagen (nu med bilder)

Nu har vi landat både fysiskt och mentalt!
Vilken underbar känsla det är att vara tillbaka, ofattbart och overkligt, men så underbart!

Bo Phut är sig otroligt likt. Vi var ju lite oroliga för att det skulle ha hunnit bli alldeles för exploaterat de senaste två åren, men icke!
Känslan är nästan tvärtom, men det är nog bara för att högsäsongen inte har slagit till än, jag antar att det kommer igång strax innan jul. Så nu är det otroligt lite folk överallt, jätte skönt och exotiskt att ha stranden nästan för oss själva.

Roligt är också att det är samma människor som jobbar överallt, och de känner igen barnen och kommer ihåg deras namn, kul! Till Isabellas stora förtjusning stötte vi direkt på pannkakskillen Juni som hon kärade ner sig i förra gången, och han kom absolut ihåg henne, haha.

När vi hade landat i morse vid 10 tog vi en liten sväng på stranden. Det var riktigt blåsigt. Synd tycker jag och Jonte, super kul tycker barnen med höga vågor.

Men vi var så himla trötta och hungriga och ni som känner mig vet att det inte är någon bra combo för mig, så vi satte oss och åt på första bästa restaurang. Mmmmm Pad Tai (eller hur det stavas) såååå gott. Älskar Thaimat!!!
Alexander fick spagetti och köttförssås och Bella nudlar och kyckling, men båda satt förståss bara och petade i maten. Då kände vi oss riktigt rutinerade från förra vistelsen och bad om take away, och det är inga problem, så de tar ut maten och kommer tillbaka med två lunchlådor, perfekt till lunch imorgon 🙂

Alex

Efter maten gick vi raka vägen upp och hela familjen somnade bums. Men det var ritkigt tungt att gå upp efter två timmar, vi måste ju komma rätt i tidsomställningen. Men ett dopp i den fina poolen rådde bot på det.
Jag var riktigt duktig, om jag får säga det själv, och simmade direkt 1000 meter, det ska verkligen bli en vana. Så enkel och bra träning.

Men på väg hem stötte vi ju på pannkakskillen, och då slank det ju ner en pannkaka med banan och nutella ändå, mums. Så någon hälsoresa kommer detta inte bli känner jag men man kan ju äta gott och träna bra så tar det lite ut varandra 🙂

Nu ska vi ta och jobba lite medan barnen spelar på sina nya Gameboy, efter det är det dags att ge sig ut i kvällen och välja vilken restaurang vi ska äta på, vilka problem man ställs inför här i Thailand 🙂

Bilder kommer senare.

14 december 2012

FRAMME!
Resan har förflutit utan större missöden. Barnen sov riktigt bra, hur skönt som helst. Alex har dock problem med sin hosta och kräktes en del, men nu är han pigg igen 🙂

Jag och Jonte har inte lyckats sova, och känner oss riktigt trötta, klockan är ju 11.00 här nu (05.00 svensk tid).

Men nu blir det en promenad i byn och ett dopp i havet, innan det är dags att gå upp och sova lunch.

Bloggar mer senare, värmen, solen och havet kallar!

11 december 2011

Fjärilar i magen. Jag älskar den här känslan. Att inte riktigt veta vad som väntar runt hörnet.
På tisdag flyger vi och jag är ju knäpp som älskar långflyg, tycker det är kvalitetstid med barnen att få sittta och pyssla och läsa etc tillsammans 🙂

Igår hade vi stor städ- och packningsdag. Jag lyckades packa barnens kläder i en gemensam väska men kosntigt nog när jag packade mina egna kläder så blev det liiite mer än vad jag hade tänkt mig.

Jonte kommer in och tittar på resväskan:
Jonte: ”Jaha och var ska mina kläder få plats?”
Jag: ”Justja, du skulle ju också ha med dig kläder”.

Bara att göra om och göra rätt.

Enda orosmolnet just nu är vädret, hållar tummarna att vi slipper storm på tisdag så att vi kommer iväg ordentligt.

Ikväll ska vi ha en liten mini jul och öppna lite julklappar vi har fått från nära och kära.

Imorgon påbörjar vi resan, med första mellanlandningen i Vallentuna.

Som sagt, fjärilar i magen!!!

7 december

Mindre än 1 vecka kvar, helt fantastiskt!
Mindre fantastiskt är att jag har dragit på mig en riktig dunderförkylning, dålig timing med tanke på hur mycket jag har att göra på jobbet denna sista veckan. Men förhoppningsvis hinner den försvinna innan flygresan.

Det är förstås helt ofattbart att vi om en vecka kommer sitta med fötterna i sanden och njuta av värmen.

Vi hade dock hoppats på att vi skulle hinna leka i snön innan vi for men just i Tumba finns det ingen snö överhuvudtaget.

Det ska bli spännande att se om Boh Phut är sig likt. Det lär ju ha hänt en del där på de två åren som har gått sedan vi var där sist. Känns tryggt att vi ska bo i samma lägenhet som sist de första fem veckorna, vi stortrivdes verkligen där.

Nu är det bara att hålla tummarna att vi inte kommer jobba allt för mycket därifrån, jag har försökt lämna över en ordentlig överlämning till jobbet, så det ska nog gå bra.

Torsdag och fredag kommer både jag och Jonte att jobba på för fullt, jag ska dessutom passa på att träffa kära vänner på kvällarna så nu bara måste jag bli frisk snabbt.

På lördag ska vi packa och städa, medan barnen åker till Tomteland med mormor och morfar.

Vi åker på tisdag kl. 10.50. På måndag drar vi till V-town och sover där över natten så att vi har nära till Arlanda på tisdagen, så hinner vi säga hejdå till Farmor och farfar också.

Vi kommer bo på första stället fram till 20 januari, så skicka mig ett meddelande om ni vill ha adressen, det är ju underbart roligt för barnen (och oss) att få post dit 🙂

Detsamma gäller om ni vill skypa någon dag, vi har ett 08-nummer man kan ringa till.

Vädret just nu är sådär, det regnar en hel del, men lägsta temperaturen på natten är 23 grader, så jag tror nog vi kommer trivas ändå. Och lite sol borde vi ju hinna få på 8 veckor.

29 november 2011

Nu närmar det sig med stormsteg. Om exakt två veckor sitter vi på flygplanet till solen och värmen.
Vi längtar varje dag nu. J och jag längtar mest efter att få fly vardagen och slippa alla enformiga rutiner, medan barnen bara längtar efter en sak, BADA!

Planeringen börjar så smått ta form. Visum är fixade, passen uppdaterade och vaccinationer klara.

Vi har pratat mycket om hur vi ska fira jul där nere. J vill ju helst av allt skippa allt som har med julen att göra och helst bara sitta på stranden med en kall öl, långt ifrån allt vad Jultomtar heter.

Jag som fullkomligt älskar julen kommer nog bli lite nostalgisk och längta hem extra mycket just på julafton. Vi har funderat på att ta med pepparkakor och en flaska glögg och ta med Kalle Anka på datorn och ha lite glöggmys på julafton, men längtan kanske bara blir värre då 🙂

Vi tar det nog mer spontant, det får bli som det blir helt enkelt.

Vi har en hel del praktiska saker kvar som måste ordnas här hemma. Båda två har också extramt fullt upp på jobbet, så de här två sista veckorna kommer nog bara att flyga iväg.

Allihop vill gärna hinna träffa alla kära vänner en sista gång innan vi drar, så det är minst sagt fullt upp dessa två veckor.

Ofattbart att vi kommer vara borta ända till 11 februari! Vi hade hoppats på att få leka lite i snön innan vi åker, håller tummarna för att det hinner komma lite snö i nästa vecka.

6 maj 2011

Sådär ja, sakta men säkert går det frammåt.
Nu är boendet de första 5 veckorna bokat och betalt. Härligt.
Det blir exakt samma lägenhet som sist, vi hade det ju så otroligt bra där.

Efter de 5 veckorna kommer barnens Farmor och Farfar och då ska vi dra oss vidare mot troligtvis KohPangang. Där ska vi hyra ett hus tillsammans är det tänkt så ska vi sepndera en vecka eller två med snorkling och sol och bad.

Efter det har vi ingen aning, kanske blir svensk-stället Lamai en sväng efter det, kan vara kul för barnen efter så lång tid borta att få ett mål med stuvade makaroner och Ikeaköttbullar 🙂

Det känns otroligt spännande att åka ner och ha ett par veckor helt obokade, kan bli hur bra som helst!

Dags igen!!!

Tjohoo! Nu är flygresan bokad och betald. Känns jätte härligt. 59 nätter blir vi hemifrån, spännande.
Nu är det bara att börja kolla efter boende, fixa visum, fundera på fler vaccinationer etc etc.

Nu hoppas vi på mycket besök av släkt och vänner, för barnen kommer ju få galet mycket hemlängtan. Efter drygt en månad kommer Farmor och Farfar och hälsar på i två veckor, det ska bli underbart.

Jag uppdaterar bloggen allteftersom planeringen tar form så småningom.

Thailand 2010

Koh Phangan

Vilken härlig helg. Efter att ha hört så mycket gott om Koh Phangan så bestämde vi oss för att åka dit i helgen.

Vi packade två ryggsäckar och tog båten dit. Vi bestämde oss inte innan för om eller var vi skulle sova över natten. Spännande 🙂

Alla svenskar vi har träffat här har pratat om samma strand, och samma hotell/bungalows, som de fullkomligt älskar, och det var Salad Beach på Koh Phangan. Så när vi efter 30 min lugn båtresa kom fram till Koh Phangan, tog vi en taxi till Salad Beach. Nu fick vi äntligen åka en öppen taxi, där man sitter på flaket utan dörrar och fönster. Barnen tyckte det var super kul medan jag satt livrädd, han körde som en riktig fartdåre på de smala slingriga vägarna.

När vi kom fram såg vi direkt varför denna strand är så oerhört populär. Härlig vit sand och kristallklart vatten. Däremot var den mycket mycket mindre än vad vi trodde, det fanns ett par bungalows-stäleln och två hotell, men det var allt. Väldigt lugnt och fridfullt, ett riktigt paradis, men inget ställe man skulle vara på en längre period känner vi. Vi åt lunch på svenskägda Salad Hut, det var de bungalowsen vi hade blivit så starkt rekommenderade, men när vi frågade efter ett rum för natten fick vi veta att det var fullt. Senare fick vi också veta att dessa bungalows bör man boka ett halvår i förväg för de är så populära. Och det beror mest på att det är nästan enbart svenska barnfamiljer som bor där.

Vi gick vidare längs stranden och hittade en jätte härlig pool, i tre etage med olika vattendjup i alla pooler. Här ville vi hänga, så Jonte traskade iväg för att kolla om det fanns nåt rum ledigt här.

Han träffade på en supertrevlig säljare som gladeligen visade runt honom på hela den lyxiga anläggningen. Jonte fastnade för ett härligt rum med egen pool, men tillsist bestämde vi oss för att det fick räcka med ett härligt rum med egen jaccuzzi.

Sen spenderade vi helgen med att enbart slappa, leka med en nyfunnen svensk vän Teodor, bara njuta av den lugna atmosfären på Salad Beach. Jonte passade på att snorkla då vattnet här var mycket klarare än vattnet på Koh Samui. Bella lärde sig av Teo att det är lättare att simma under vattnet, så hon hade fullt upp med att simma, slå kullerbyttor under vattnet och dyka med honom. Det är tur att hon har kommit på det först nu, för Teo hade simmat så mycket under vattnet här att han fick öroninflammation.

På kvällen satt vi på stranden och åt en god middag och efter det gick vi vidare till en strandbar, men Alexander var så trött så han och pappa gick och la sig och Bella och mamma tog en efterrätt och lekte med lite fler svenska barn innan vi också slocknade på vårat fina hotell.

Själva resandet har gått väldigt bra för oss här i Thailand, det har aldrig krånglat, men när vi skulle åka hem så var båten 45 min försenad. Vi tänkte då hänga i den stora lekparken precis vid piren, men det fanns ingen skugga. Så alla sakerna var på tok för varma och vi klarade inte av att stå i solen, då hela familjen har bränt sig lite i helgen (mest Jonte) Så vi satte oss på ett cafe istället och njöt av lite goda bakverk.

Väl på båten började en jobbig resa. Det blåste inte så mycket men till och från gungade båten en del. Jag som lätt blir sjösjuk kände att det här kommer bli en lång resa, och efter ca 15 min säger Isabella att hon kommer kräkas. Så vi springer till toaletten och duktiga Bella klarar sig hela vägen tills vi precis kommer innanför dörren. Efter det kräks hon en gång till i en påse innan vi utmattade stiger i land. Vilka duktiga barn. Inga tårar eller gnäll trots den jobbiga resan. Vad stolt jag är över mina duktiga barn!

Nu ska vi spendera de sista dagarna i vattnet och i solen. Det är verkligen underbart här, men barnen saknar sina kompisar, sitt hus, sina saker, gympan, ja allt i Tumba, så för deras skull känns det som att det räcker nu 🙂

Bilder säger mer än 1000 ord!

Paket!

Hurra. Idag kom det paket från Farmor och Mormor. Med massa svenska härliga tidningar. Alla blev lika glada (fast jag fick flest haha). Kul att det kom fram rätt, och precis när man verkligen har börjar längta efter lite svensk läsning. Underbart!

Annars har jag inte så mycket att skriva om. Dagarna rullar på alldeles för snabbt. Vi går till poolen eller stranden, sen hem och äter och sover lunch, sen ut ett par timmar till för att bada. Sedan underbara restaurangbesök och avslutande drinkar/frukt på stranden. Jag har inte heller så mycket spännande foton att lägga upp. Det känns som att det blir same same med ytterligare strandfoton 🙂

Jo en stor sak har ju faktiskt hänt i veckan:
Isabella har lärt sig simma utan armpuffar. Eller simma och simma, men hon slänger sig ut i poolen, och hundsimmar sig fram ett par meter. Otroligt duktig, och hon fullkomligt älskar det. Jätte kul.
Och då måste jag ju också skriva att Alexander har lärt sig simma MED armpuffar, i stooora poolen, och lika stolt för det är han 🙂

Idag har jag och Bella varit och tagit mått till klänningarna vi ska sy upp till Josses bröllop, blir spännande att se hur de blir, gud vilken beslutångest jag hade, som vanligt 🙂

Ikväll ska vi ha filmkväll, barnen har fått en liten skål lördagsgodis och ska titta på en prinsessfilm, och vi ska se nya Sherlock Holmes, mysigt.

Och sagan bara fortsätter

I söndags var ännu en underbar dag här i Thailand.
Vi tog hyrjeepen och styrde kosan västerut. Vi hade inget riktigt mål med dagen utan tänkte att det får bli som det blir.
Vi hade läst om ett ställe en bit västerut som hade hoppborgar och lekpark på stranden, så vi tänkte att det kanske kunde vara kul. Men när vi närmade oss märkte vi att det kanske inte var det lättaste att hitta dit, då vi inte hade någon adress eller karta dit. Vi stannade till på en strand, men det var blåsigt och extremt stora vågor där så Jonte och Bella tog ett dopp och sen körde vi vidare.
Precis när vi började ge upp letandet efter lekparken så dyker den plötsligt upp vid sidan av vägen, så vi svänger in där och låter barnen leka av sig lite. Sen åt vi på en mysig restaurang med en fantastisk utsikt över havet, riktigt exotiskt.

Efter det åkte vi vidare mot Lamai, den andra största staden på ön. Väl där tänker vi att vi ska försöka hitta svenskrestaurangen som Lotta har tipsat om, och det första vi stöter på är faktiskt den. Vi slappar ett par timmar på stranden, Bella och Jonte badar nästan hela tiden. Jag och Alex sitter i skuggan och bygger sandslott och hundkojor(fråga inte) 🙂
Jag kommer nog vara ungefär lika vit som när jag åkte, är inte så mycket för att ligga och steka i solen. Barnen har fått färg däremot, dem tycker det är jätte kul att de ser alldelse randiga ut nakna, med kritvita magar och lår 🙂
Efter stranden så gick vi till svenskrestaurangen. Det var kul att läsa lite svenska och både jag och barnen tyckte det var gott med stuvade makaroner som omväxling mot ris och nudlar. Jonte åt den klassisk svenska kebabtallriken 😉

Sen åkte vi hem och allihopa stupade i säng efter en riktigt händelserik och rolig helg.

Denna veckan har vi medvetet tagit det lite lugnt, efter en helg full av intryck. Vi har vi bara tagit det lugnt i lägenheten och nere vid poolen hela dagen och ätit middag på stranden.
Det går inte att beskriva känslan av att sitta på ett bord mitt på stranden med levande ljus, och fullt av härliga lampor i palmerna längs med hela stranden. Nästan varje restaurang har levande musik med piano, underbart.

Idag delade vi en chokladfondue med massa olika frukter att doppa i mörk choklad (Och jag kunde inte längre motstå en kopp kaffe). Barnen lekte på stranden en bit bort och vi satt och lyssnade till deras skratt och vågornas brus, med sanden under fötterna.

Jag och Jonte måste hela tiden påminna oss om att det här faktiskt händer, att det är här och nu. Allt är bara för bra för att vara sant.

Elefant-trekking

När vi körde från djurparken kände vi oss rätt klara med dagen och styrde kosan hemåt. Men när vi var på väg ner för berget kom vi ner till en skylt där det ännu en gång stog ”Elephant-trekking”. Vi körde in och mycket riktigt, här var faktiskt elefanterna. Vi frågade barnen om de orkade med ett äventyr till och fick ett rungande JA. Vi betalade 240 SEK totalt (Barn under 4 år är gratis), och blev visade upp i en typ av trädkoja. När vi satt där kom det fram en man och frågade om vi ville köpa två fotografier på oss när vi red på elefanten, för 60 SEK. Eftersom vi hade läst innan att guiden som körde elefanten alltid brukar fota under turen, med vår kamera, och be om pengar till detta, så tackade vi vänligt nej till förköpet.

Sen gick allt väldigt fort. Framför våra fötter kom en stooor elefant, och de sa till mig att hoppa in längst in, sen på med Bella, och sist Jonte och Alex. Sen direkt iväg med elefanten. ”Ojojoj..hallå..jag sitter liksom inte fast? Ska det inte vara någon bygel så man inte kan ramla ur? Får jag ha fötterna på stackars elefanten?” Men det var bara att gilla läget för nu var vi redan på väg. Barnen tyckte det var jätte häftigt, jag satt mest och skrek och var skiträdd att ramla av. Även här fick jag blunda och hoppas på det bästa flera gånger. Vi red rätt in i djungeln. Jag fattar inte hur elefanten lyckades gå med alla oss på så smala stigar upp och nerför berg, otroligt. En riktig upplevelse.

Efter ett litet tag frågade guiden mycket riktigt om han skulle fota lite med vår kamera. Han hoppade ner från elefanthuvudet och resten av färden styrde han elefanten enbart med kommandon, imponerande. Helt plötsligt frågar han om någon vill sitta fram på elefantens huvud, och vem skriker direkt ja? Jo Isabella förståss. Jag var livrädd, ”men en sån upplevelse kan jag väl inte neka henne” tänkte jag, så hon klättrade snabbt fram dit. Sen tittar guiden på mig och säger ”ja du också då”..”va, vänta lite nu??” (No way tänkte jag för mig själv), jag tittade på Jonte men han satt på andra sidan med Alex i knät så det gick ju inte, och Isabella var redan framme på huvudet så nån måste ju hålla i henne..ok..jag hade inget val så jag klättrade ner från vår hyfsat trygga stol, fram till huvudet bakom Isabella. ”Längre fram, längre fram” ropade guiden..jaja..när han hade fotat tänkte jag ”nu släpper han väl ner oss, för vi kommer ju inte tillbaka upp på stolen”, men nejdå, då börjar elefanten gå!!! Jag känner direkt att det här är inte ok, jag halkar åt sidorna och försöker hålla i Isabella men inget håller ju i mig…Guiden säger till mig att hålla i mig..”jaha i vadå?????”, nej jag fick ropa stopp och sen började nästa projekt, att komma tillbaka upp till stolen. Isabella klättrade smidigt upp till Jonte som lyfte över henne till stolen, och jag försökte med fötterna putta mig baklänges på halsen till stolen ”nu dör jag” tänkte jag, men efter mycket om och men så lyckades jag tillslut kränga mig tillbaka till stolen, puh! Vi red sedan en stund till, totalt en halvtimme, innan vi kom tillbaka till utgångspunkten. Elefanten gick vant och ställde sig vid plattformen där vi hade gått på. Vi blev sedan hjälpta av från stolen vi suttit på. Sedan fick vi köpa banankorg med 8 minibananer för 8kr och mata elefanten. Det var riktigt häftigt. Bella var inte sen med att ta en banan och erbjuda eleftanten. Alex däremot vill ha sällskap fram för att mata (även Cissi vågade faktiskt). Vi fick tillbaka kameran ifrån guiden och gav honom 60 SEK (samma pris för 25 bilder som för 2 bilder alltså) som tack för hjälpen (mat till elefanten som han sa). Vilket äventyr!

Utmattade av alla intryck begav vi oss nu hemåt. Vi var alltså ute efter ett vattenfall (som vi aldrig hittade) och fick allt detta! Vilken underbar dag!

Park Farm

Vi betalade 140 SEK för alla oss 4 i inträde och gick in.
Det första som hände var att vi blev visade in i en stor bur av en guide, Jonte och barnen traskade glatt in, men jag tvärvände på trösken ”No way”.
Det var säkert 100 olika fåglar där inne som flög fritt. Barnen var jätte fascinerade och inte det minsta rädda. Jag (som har en typ av ”allt som flyger”-fobi) fick hjärtklappning, och började titta mig runtom i parken. Det var fåglar överallt. Inte bara i den där buren. Jag fick ducka, hoppa åt sidan, huka mig, för att undgå dem. Jag gjorde ju helt klart guidernas dag iallafall som tyckte det var fantastiskt kul att jag var räddare än barnen.

Nästa ställe barnen och Jonte blev visade till var en något mindre bur, också den fylld med fåglar i alla dess former och färger. Nu fick de med sig salladsblad in för att mata fåglarna med. Jag kan inte fatta att barnen vågade det. Dem gick fram till alla fåglar som om det var som vilka husdjur som helst och matade.

Efter det var det slut med fåglarna för ett tag. Nu blev vi visade till en liten apa som satt fast med ett koppel i en trädstam. Den var faktiskt riktigt söt, tom. jag vågade ge den en snabb liten klapp på huvudet. Isabella var ju mycket tuffare än jag och borstade och klappade apan glatt. Den var riktigt kramig och busig, som ett litet barn. Jonte busade mycket med den, och den älskade att ta hans glasögon och slänga dem i sanden, till barnens stora förtjusning.

Sen blev vi återigen visade in i en stor bur. Jag återigen ”No way”. Denna gång visade det sig att den var bebodd av en gigantisk (mina mått mätt) ödla. Fyyyy vad otäckt. Guiden frågade om Jonte ville hålla och efter 1 sek tvekan (enligt mig, inte Jonte) sträckte han glatt fram armen. Jag fattar inte att han vågade ha den där fula, hemska, otäcka reptilen på sin arm. Mycket modigt! 🙂

Därefter behövde vi ha en liten paus i alla nya intryck, och Alexander hade hållit sig lite i bakgrunden hos både apan och ödlan, så vi blev glada när det visade sig att det fanns små söta kaniner man fick gå in till och kela med. Barnen hade nog kunnat stanna där hela dagen.

Men vi ville upptäcka resten av parken, så vi fick locka bort barnen från kaninerna. Vi köpte en korg med bananer och pellets och gick in genom en grind. Där möttes vi av en otrolig syn (eller ”värsta coola” som Isabella säger). Det var massvis med olika djur. Massa rådjur, stora som små, påfåglar, strutsar, getter, hästar, fåglar, och alla djuren var vänliga (utom möjligtvis strutsarna), och de kom gärna fram och blev klappade och matade. Otroligt.

Vi åt sedan lunch på deras restaurang, köpte två korgar med bananer till, och gick in en sväng igen och matade rådjur mm. Går inte att beskriva med ord hur häftigt detta var.

Efter det kände vi oss ganska klara med parken men på vägen ut stannade Jonte vid ett glashus, och vips var det en guide framme och visade in oss. Där var det massa olika typer av ödlor..hjälp..Jonte höll återigen i en stor ödla, och sedan visade han en mindre ödla för barnen, och frågade om de ville hålla. Alex sprang raka vägen till mig, som stog så långt bort jag bara kunde, men Isabella sträckte direkt fram sin arm och lät honom lägga ödlan där. Sen stog hon sammanbitet ett tag med ödlan på armen medan vi fotade. Vilken modig liten tjej!

Händelserik bilfärd

Var ska jag börja? Vilken äventyrshelg.

Det hela började med att vi hyrde en bil för två dagar. 80sek per dag, bra pris 🙂

Så äventyret började egentligen så fort vi satte oss i bilen. Jonte skulle nu ge sig på att köra en högerstyrd bil på vänster sida av vägen. Trafiken går i ganska långsamt tempo, men däremot kryllar det av vespa-körare som kör som galningar, smsar samtidigt, åker 3-4 stycken på samma, gör massa hemska omkörningar mm. Usch vad otäckt det var i början. Eftersom jag sitter på våran styrsida i bilen så ville jag hela tiden greppa ratten, eller trycka ner bromsen, men det gick ju inte 🙂 Dessutom så hyrde vi en typ av jeep, som knappt hade något baksäte. Barnen kunde nätt och jämnt få plats med sina små ben, och bilbälte var det inte tal om.
”Super spännande” tyckte barnen, ”man tar seden dit man kommer” tyckte vi.

Vi hade inga konkreta planer för helgen, men det enda jag hade läst i guideboken som jag verkligen ville se var Koh Samuis största vattenfall, på 80 meter, så vi styrde kosan ditåt.

När vi började närma oss, enligt skyltarna, så kom vi upp i ett berg, som våran lilla jeep knappt orkade uppför. Men det var en väldigt häftig upplevelse. Det var som att köra in i en djungel, med stora bufflar (kan det ha varit det?) längs den smala vägen, och en skog full av palmer. Dessutom kom vi bara högre och högre upp i berget (som vi sedan såg var det allra högsta berget på Koh Samui) och vägarna var väldigt smala och branta med stup rätt ner, jag måste erkänna att jag många gånger blundade med ögonen och önskade att vi var någon annanstans. Men Jonte var som vanligt otroligt duktig vid ratten, och ibland tror jag det är läskigare att sitta bredvid, då jag kan få för mig att ”nu svänger han inte” eller ”nu slutar bromsarna ta”..usch..

Vi stannade till på nåt ställe där det stog ”Elephant-trekking”, och tänkte att det kunde vi väl passa på att göra. Men när vi kom fram så såg vi att det inte satt någon där. Konstigt..tills vi tittade på klockan och såg att den var före 09.00 på morgonen, som vanligt var vi uppe i ottan 🙂

Vi vandrade runt lite i djungeln, barnen (och vi) var otroligt fascinerade av allting, och jätte modiga. När vi sen kom tillbaka till bilen så stog det nån där vi informationen. Hon informerade oss om att hon kunde ordna en elefantridning åt oss. Men då vi inte såg till några elefanter så kändes det som att det kanske var billigare att köpa biljetter direkt vid elefanterna, så vi tackade nej och fortsatte med bilen uppför berget, för att fortsätta leta efter vattenfallet.

När vi hade kommit upp till toppen av berget började vi tröttna, ”vart är det där j-a vattenfallet, hur svårt kan det vara att hitta öns största vattenfall?” Men då fick vi syn på en skylt ”Park Farm”. Vi åkte dit på ännu smalare och slingrigare vägar. När vi kom fram visade det sig vara en väldigt annorlunda djurpark.

Poolen

Idag har vi upptäckt en jätteschysst pool. Jätte härligt att få slippa all sand ett tag 🙂 Så härligt att kunna duscha av sig innan man går hem. Dessutom har Alexander äntligen förstått tjusningen med att bada 🙂
Innan har vi fått kasta i Alex i havet för att han skulle svalka av sig, och sen har han sprungit direkt upp igen.
Men nu badade han och Bella (och jag) konstant i 6 timmar, med ett litet avbrott för lunch, om än motvilligt.

Även jag älskar att bada i pool, och den här är så härlig för stora poolen och barnpoolen går ihop så man kan liksom hänga i stora poolen till barnpoolen, och samtidigt som man svalkar sig och vilar delta i barnens lek, toppen! Men självklart brände jag då ryggen, får bli bättre på att smörja in mig oftare. Även Bella har fått riktigt mycket färg.

Isabella är helt tokig i poolen. Hon slänger av sig armpuffarna sen dyker och dyker hon, konstant! Hon sätter sig på rumpan under vattnet, hon dyker ner och hämtar leksaker från botten, hon hoppar från kanten, hon är överallt. Dessutom är hon fullt övertygad om att hon faktiskt kan simma utan armpuffar. Så hon hoppar gång på gång glatt i den djupa poolen, i tron om att hon kan simma tillbaka till kanten. Så det gäller att vara beredd, för hon sjunker ju som en sten, men lika glad för det är hon 🙂
Skulle inte förvåna mig om hon lyckas lära sig simma innan vi kommer hem!

Vi hade sån tur idag. Denna pool tillhör ett hotell nere vid stranden, och vi gick dit bara för att några svenskar vi har träffat bodde där, och sa att det var sån bra pool. Men laglydiga som vi är (ibland) så gick vi och frågade vad det kostade om man inte bor på hotellet. Så idag fick vi betala 20:- för att bada där. Det är ju ok men lite dyrt att göra det varje dag kanske. Enda sättet de ser att man bor på hotellet är om man har deras gula handduk på solstolen, annars ska man betala. Men vi hade sån tur att vi fick en gul handduk av svenskarna som skulle åka hem idag, som de hade tänkt ta med sig hem..haha..laglydig var det ja.. 😉 Så nu kan vi bada där varje dag till min och barnens stora förtjusning (Jonte tycker fortfarande inte att man kan bada i poolen när man har havet)

Annars händer inte så mycket. Vädret idag har varit kanon, super härligt. Det verkar nu som att det ska bli fint torsd fred och sämre i helgen så vi slänger nog om dagarna och gör så att jonte jobbar i helgen istället. Vi får se.

Vi har lämnat in en hel hög med kläder på tvätt, ska bli skönt att ha massa rent att ta på sig igen, samt att få alla handdukar och så tvättade. Vilken underbar service, att slippa tvätta själv, och billigt är det också förståss 🙂

Vår kamera har tyvärr tillfälligt lagt av, den gör så då och då men brukar komma igång igen av sig själv, börjar bli dags att titta efter en ny kamera. Som tur är har vi farfar Leifs kamera med oss också så bilder på poolen får jag fixa imorgon.

Igår var vi och åt på en mysig restaurang och tänkte att vi skulle testa nåt nytt, typiskt thai. Men denna gång var det så starkt så det faktiskt knappt gick att äta. Vi beställde in massa mer bröd och rid bara för att släcka elden i munnen, vilken bra affärside för merförsäljning 😉 Annars är maten här helt underbar och inte alls så stark som jag var rädd för. Det finns ju även annat att äta också, pizza, tacos mm.

Jonte provade thaimassage igår och tyckte det var bra. De bände och böjde på hela kroppen, från topp till tå. Ett riktigt bra stretshingpass sa Jonte efterråt.

Jag har ju testat oljemassage, helkropps (kommer inte ihåg om jag har skrivit det redan kanske), underbart! 🙂

Nu har jag nog inget mer onödigt vetande att berätta så nu säger jag trevlig kväll.

Vardag

Nu är det dags för oss att komma in i lite rutiner här. Inte minst för barnens skull. Vi kan ju faktiskt inte leva semesterliv i 5 veckor, barnen skulle ju go grazy då 🙂

Det är så underbart att hänga på stranden, barnen leker så bra och jag bara njuter. Idag hittade jag ett Aftonbladet i en affär, dock 1 vecka gammalt, som jag lusläste, härligt. 24:- kostade den minsann, men det fick det vara värt.

Ikväll gick vi och åt pizza, jätte gott, men inte lika billigt, 40:- för en stor pizza. Barnen tyckte faktiskt om det, första gången de smakar pizza. De brukar inte gilla mat med massa ost på.

Sen gick vi raka vägen hem och hade ”myskväll”, vilket innebar att barnen tittade på film och spelade dataspel och för första gången denna veckan skippade jag och Jonte balkongen och bäddade ner oss med en film. What happens in Vegas fick det bli, typiskt mig att tycka att en sån kalkonrulle är riktigt bra..haha..

Vädret ska vara fortsatt ostadigt och riktigt oväder på torsd-fred. Så då har jag planerat in lite olika shoppingmalls här på ön, varav ett ska ha ett riktigt Playhouse för barn. 🙂

Vi träffade ytterligare en svensk familj idag som hade varit i Thailand i 4 veckor och de gav massor av tips. Men deras absoluta favorit var Kohpangang. Så dit ska vi absolut åka, bara 30 min båtresa härifrån. Vi funderar tom. på att övernatta där en natt eller två i slutet av resan för att få lite miljöombyte, får räkna lite på vad det skulle kosta.

Nu nattar Jonte barnen så nu ska jag klämma ett par avsnitt av Brothers & Sisters.

Kaffesug

Vi har ju som bekant bestämt oss för att göra ett seriöst försök med att sluta med kaffe, Jonte mer seriös än jag 🙂

Vi drack sista koppen på flyget hit. Det går överraskande nog bra. Vi pratar inte om det, utan försöker helt enkelt förtränga det. Vi äter massa god frukt istället.
Jonte hade huvudvärk första dagarna, tog en treo, och vad innehåller den om inte koffein..haha..

Men nu har huvudvärken lagt sig. Jag har ett otroligt kaffesug så jag är väldigt osäker på om jag kan klara mig när jag kommer hem till jobbet. Värst är det på morgonen, och efter maten, och på eftermiddagen.

Vet inte hur Jonte känner, vi pratar som sagt inte ens om det..haha..

Men jag tror faktiskt att det är väldigt hälsosamt för kroppen att iallafall hålla sig till 1-2 koppar om dagen.

Usch nu måste jag sluta skriva annars kommer jag springa ut och köpa en kopp på en gång 🙂

Öl, böcker och pannkakor

Varför är det så gott med en kall öl på semestern? Hittils har det blivit en öl varje kväll, så otroligt gott till Thaimat, och dessutom helt oemotståndligt gott att öppna en öl på balkongen när barnen väl har somnat och vi får lite tid själva. Tror det måste bli lite skärpning på detta nästa vecka, haha.

Varför glömde jag att ta med mig böcker till mig själv??? Hade med en bok som jag fått av pappa men den läste jag ju ut på resan hit. Kunde jag inte tagit med mig ett gäng pocket böcker och tidningar att ha på stranden eller på kvällarna? Det går ju liksom inte att få tag i här.. Jag packade tusen böcker och pysselgrejer till barnen, men glömde förståss mig själv. Har en korsordstidning jag köpte på flygplatsen, så den försöker jag lösa väääldigt långsamt.. 🙂

Varför varför testade vi dem otroligt goda pannkakorna de säljer här??? Livsfarligt. Detta som har börjat som rena hälsoresan (förutom ölen då), och sen åker man dit på pannkakorna. Barnen älskade sina pannkakor med jordgubbssylt. Jag tog en pannkaka med bananer och nutella..MUMS! Jonte tog en som mig fast plus kokosnöt. Och det finns kanske 20 sorter till att testa!!! Dessutom kostar de 6-8:-…kommer nog lätt slinka ner en pannkaka om dagen i min mage iallafall 🙂

Living the dream

Ja som ni förstår är det ju svårt att INTE ha det underbart här 🙂

Kvällarna är nog ändå det mest sagolika med denna resa. Barnen sover nån timme mitt på dagen och sedan är dem som små solstrålar hela kvällen. Vi går ut och äter vid kl 19, och efter det går vi ner till stranden där det finns flera mysiga barer med härliga solstolar och goda drinkar.

Första kvällen vi gjorde detta så hängde vi på ett reggeainspirerande café i härliga solstolar med fötterna i sanden. Barnen roade sig själva med att dansa omkring till musiken, titta på fyrverkerier ( som det är här varje kväll) och titta på såna där stora ljuslyktor de släpper upp i luften. Jonte testade en Mai Thai och jag tog en vattenmelonsmoothie.

Andra kvällen blev om möjligt ännu bättre då vi hittade en mysig bar med typ madrasser på en upphöjd platå, två och två. Jätte mysigt att bara liggar där och titta på stjärnorna och fyrverkerier och höra vågorna rulla in. Jonte provade en ny kokosdrink som var jätte god, jag håller mig till mina fruktshakes, sååå gott 🙂
Isabella hittade dessutom en kompis, Laila från England, så hon hängde på deras platå hela kvällen 🙂 Alex grävde med sin lastbil och grävskopa 🙂

Lailas föräldrar har flyttat hit på obestämd tid och jobbar härifrån via datorer. Vi är ruskigt sugna på att hitta nån lösning på detta med, åtminstone över vintern, vi får se. Vi börjar redan få ångest över att det är mindre än 4 veckor kvar, hur ska vi kunna lämna detta paradis? 🙂

Igår åkte vi in till Chaweng, den sora turistorten här, men vi blev riktigt besvikna. Sämre strand, mat, service, ja allt, så vi ville bara åka hem till vår strand 🙂 Men nu har vi gjort Chaweng iallafall.

Idag tog vi en långpromenad på förmiddagen. Jonte sa att det är lätt som en plätt att promenera bort till nästa strand Big Buddah Beach, Yeah right. 2 timmar senare kom vi fram till en dålig strand och Alex hade fula skavsår och vi var varma och hungriga, vi tog genast en taxi hem 🙂

Nu har vi ätit lunch hemma i lägenheten och Alex och jag har sovit en stund. Jonte har gått ner till stranden med barnen och jag ska genast rusa ner och bada med dem.

Enda molnet på denna solskenshistoria är väl att det är måndag imorgon, vilket betyder 8 timmars jobb för Jonte, men men det är ju det som gör detta möjligt 🙂

Ha det bra där hemma. Skriv gärna någon kommentar om hur ni har det. Vad händer med dagis? Blir det bra? Hur går det med Pippi? Blir det nån resa Kajsa? Hur är nya lokalerna Jenny? 🙂

Mer bilder kommer senare.

Tredje dagen

Samma procedur as last night. Barnen vaknade efter nån timme och var sen vaken till kl 01-02 nånting. Hekt värdelöst, denna tid är ju jag och Jonte som tröttast.

Så imorse väckte vi barnen vid kl 08.00, upp och äta frukost på balkongen. Efter massa trots från Isabella och en härmapa till lillebror så drog jag och barnen iväg till stranden vid kl 10.

Riktigt härligt väder med delvis strålande sol, delvis molnigt, så det blir liksom aldrig riktigt för varmt. Perfekt för oss. 🙂

Idag gick det inte att stå emot Isabellas tjat om att bada (eller stå emot havet heller för den delen) så idag badade jag och Isabella konstant. Alexander är ju så skeptiskt för havet så han sitter nöjt och gräver med sin grävskopa (luktar på blommorna…) Han ropade på mig då och då när han hade gjort en sandkaka jag skulle smaka, så det gick jätte bra att bada så mycket, och Isabella strålar i vattnet. Detta trots att det var ännu högre vågor idag och hon sväljer så mycket saltvatten, usch.

Jag och barnen har hittat en jätte mysig del av stranden där det är massa försäljare och fina solstolar, jätte mysigt. Men jag är nog lite blåögd, för när Jonte kom ner och skulle ta ett dopp frågade han vad jag gjorde på den här stranden.
Jag: Vadå? Den är ju jätte fin. Inhägnad, gratis handdukar, jätte bra service, gratis fruktspett som de går och delar ut mm.
Jonte: Jaaa…du tror inte att det kanske är en privat strand som tillhör det här jätte exklusiva spat som ligger precis här på stranden?
Jag: Jaha…

Haha..jaja, så kan det gå. Dem har tittat lite konstigt på mig när jag har frågat vad allting kostar. Och vad glad jag har blivit när de har svarat ”no no no for free” 🙂

Idag åt vi lunch på balkongen, korv och makaroner, sen somnade jag och barnen mellan kl 15-16. Vi hoppas att det blir bättre ikväll nu, och ska ut och äta vid kl 19 igen. Får se om de pallar det, annars får det helt enkelt bli en vagn.

Sen måste jag avluta med att berömma min underbara man. Vem sjutton har en sådan hög arbetsmoral att man faktiskt jobbar 8 timmar om dagen när man är i Thailand, och dessutom har eget ansvar för sin arbetstid??? Jo han, jag är extremt imponerad 🙂

Vilse i Thailand

När Jonte skulle lämna mig första gången med barnen på stranden så blev jag lite orolig,
Jag: ”Hittar jag verkligen hem nu då?”
Jonte: ”Klart du gör. Det är bara att gå upp till strandpromenaden, sen svänger du in vid motorcyklarna där, det GÅR INTE att gå vilse”
Ok, det lät ju bra, fast jag vet ju med mitt dåliga lokalsinne att man kan gå vilse nästa överallt, men inte här tydligen, det känns ju bra.

Efter att jag och barnen hade varit och ätit lunch på strandrestaurangen så skulle vi testa stranden lite längre bort. Så vi knatade dit. Tog ett tag för stranden är ju så lång men till slut var vi där. Vi var där ett par timmat, men sen började det droppa från himlen. Jag vet ju att det då när som helst kan braka loss och bli ett riktigt oväder så vi plockade snabbt ihop och började gå därifrån.
Då fick jag den ”smarta” iden att vi inte skulle gå via stranden tillbaka. För det är jätte jobbigt att gå i sand, speciellt nu när det hade börjat regna på en del, så då skulle barnen inte orka långt.

Istället gick vi upp via restaurangen som låg på den här stranden. Men problemet var bara att restaurangen aldrig tog slut. Det visade sig vara en jättespa-anläggning. Vi gick och gick och redan där inne fick vi fråga tre personer hur vi skulle komma ut. (Här borde jag kanske ha vänt)
Hursomhelst, tillslut kom vi ut, på en jätte stor bilväg. Hmm..jaja, strandpromenaden borde ju ligga här runt hörnet. Men inte då, istället svängde vägen lite åt fel håll, men vi knatade på där, det löser sig tänkte jag. I värsta fall får vi väl ta en taxi. Vår guide som bor under oss har sagt att alla taxibilar här i Bophut vet vart La Sirene Apartments ligger. Så det kändes ju tryggt iallafall.
När vi hade gått en bit till och blivit genomblöta så blev Isabella kissnödig. Ok nu är det dags att ta en taxi, nu bara måste vi komma hem, och jag har ju faktiskt ingen aning om var vi är. Det var så synd att jag inte hade med mig mobilen för då hade jag kunnat ringt vår guide så hade hon kunnat hämta upp oss. Teleautomater fanns det ju, och mynt hade jag, men telenumret var ju i mobilen.
Hursomhelst så fick jag tag på en taxi och överlycklig börjar jag stuva in barnen, ”La Sirene Apartments thank you”. Till svar fick jag ”Say what?” Jaha..det hade hon aldrig hört talas om, ut med två kissnödiga barn i regnet igen.
Då frågade jag nån var stranden låg. Hon tittade lite olyckligt på mig och barnen ”Ja det är ju en bit men det är lite närmre om ni går runt hörnet här och sen rakt fram, men vägen är översvämmad så det kanske blir svårt med barnen. ” Äh tänkte jag, den vägen tar vi (Inte bra!). Översvämningen var ett antal stora lerkärr där fötterna fastnade och man tappade skorna om vart annat, nästan lite likt kvicksand. Det gällde liksom att ta korta snabba steg för att klara sig. Barnen tyckte dock att detta äventyr var helt ok, få plaska runt i lera, tappa skorna och skratta, så roligt hade vi i alla fall mitt i eländet. Till slut kunde de inte hålla sig längre så då fick båda barnen kissa i buskarna. Som tur var så var vi just då i nån sorts ”djungel”, inte en människa i närheten.
När vi sen hade gått på en bit till frågade jag igen var stranden låg. De fick jag till svar att bara fortsätta. Men just då tittar jag upp i trädet och då ser jag en handmålad skylt som det står ”Sirene” på. Nej det kan väl inte vara sant? Vi borde ju inte komma från den här vägen, vi borde ju komma från andra hållet… Jag tittar in mot lägenheterna och känner inte alls igen dem, jag har aldrig sett huset från den här sidan i dagtid, bara natt tid när vi kom från flygplatsen, eftersom stranden ligger åt helt motsatt håll.

Men vi har ju inte så mycket att förlora så vi går in och går runt hörnet och jippie, där är ju vår trappa!!! Jag börjar nästan gråta av lycka (dramaqueen jag?) och just då kommer vår guide ut från lägenheten under vår och ska berätta att hon har fixat vår andra mobil.

Hon ser på mig och barnen med förskräckelse, vi är helt slitna, leriga och genomblöta av regnet. Kollar var vi kommer ifrån och frågar ”Har ni varit vid poolen”, hon ser om möjligt ännu mera förskräckt ut när jag svarar ”nej på stranden”

Andra dagen-Beachen

Idag har vi varit på stranden, till barnens stora lycka. Alexander sitter så nöjt och gräver i sanden med sin nya grävskopa, det gör han alltså i flera timmar. 🙂
Isabella är ett riktigt vattendjur. Jonte var med en sväng innan jobbet och de badade och badade. Det ser så himla jobbigt ut för lilla Isabella då det var ganska höga vågor idag och där kämpar hon med endast ett par armpuffar och näsan precis över vattenytan. Men hon skulle kunna bada hur länge som helst. När Jonte skulle gå upp så vägrade hon och ville att mamma skulle bada med henne. Men jag vill ju samtidigt ha koll på Alex. Men det gick faktiskt bra att hon var i och badade själv. Tyvärr är det inte alls långgrunt men med armpuffarna på så simmar hon riktigt bra, så hon har kunnat varit i själv och badat mycket.

Vi (jag och barnen) åt lunch på en strandrestaurang, super mysigt. De känner sig verkligen stora på restaurang och sköter sig (nästan) exemplariskt. Dessutom älskar Thailändarna barn så vi möts med stora leenden överallt.

Vi är fortsatt dåliga på att pruta och det stör oss lite att vi känner att vi betalar överpris lite överallt, men vi får försöka bli bättre på det. Jag köpte en hatt till mig idag och prutade iallafall 50% 🙂

På eftermiddagen regnade det igen, men det gjorde inget för vi kände oss klara med stranden. Ska ta det lite lugnt med solen första veckan, barnen är ju i solen nästan konstant. Jag däremot ligger bara i skuggan och löser korsord och äter frukt.. 🙂

Igår kväll åt vi på en jätte fin restaurang vid stranden. Thaimat är ju bara sååå gott. Spelar ingen roll vad man tar för allt är ju gott. En jätte rolig sak som hände var att vi gick ut och åt ganska sent, vid kl 19. Det var jätte mysigt för då är det ju så mycket folk ute och mysiga affärer öppna och så. Men vi märkte när vi skulle beställa maten att båda barnen såg trötta ut. Så precis innan de kom in och serverade barnens mat så somnade Alexander med armarna över bordet. Såg jätte kul ut och det fanns ingen chans att väcka honom.

Så nu funderar vi mer och mer på att köpa en lite paraplyvagn till kvällarna. Men den billigaste vi har hittat kostade 400:- så vi får se.

När vi sen skulle gå hem vaknade han och blev helt skogstokig, så det blev en riktigt lång läggning sen. Men efter det satte vi oss på balkongen och drack öl och spelade spel, jätte mysigt att kunna sitta ute halva natten. Barnen vaknade sen vid kl 01.00 och var jätte svåra att somna. De är fortfarande kvar i Sverige-tid och tar en ”lunchlur” vid kl 19.00, och är sen vakna mitt i natten istället.

Vi ska försöka få in bättre sömnrutiner och kanske sova lite på dagen också.

Ikväll var vi och åt på en lite enklare restaurang, men som vanligt otroligt god mat. Till barnens stora förtjusning hade de vattenfall längs alla fönster, kul. Notan slutade totalt på 100 SEK, fyra person inkl. vatten och öl. Helt ok 🙂

Ikväll somnade vi barnen till kl 1930, återstår att se om de vaknar om nån timme igen.

Första dagen

Första dagen här har vi spenderat genom att utforska området, otroligt fint och mycket turistaffärer, som jag älskar haha. Men stranden är inte så barnvänlig. Den är otroligt vacker och perfekt om jag och Jonte hade varit själva, men det är inte långgrunt, så där vågar jag nog inte vara själv med barnen. Vi ska hänga lite på den tillsammans imorgon så får vi se sen. Den första familjen vi gick förbi var iallfall en svensk familj med ett litet barn, och solstolarna är gratis, så vi får se det kanske bli den stranden ändå 🙂

Alternativet är att åka till Chaweng, bara en liten bit härifrån, där det är mycket barnfamiljer och långgrunt. Då kan vår chaufför köra oss så ringer jag bara henne när jag vill hem. Tackochlov så had emina föräldrar köpt en mobil till oss innan vi åkte hit, så den har vi laddat på med pengar så vi kan ringa henne (och ringa hämtpizza) 🙂

Vi hade även med min gamla mobil för att kunna ringa varandra men den verkar vara operatörlåst, men vår chaufför/guide hade nån kompis som skulle försöka fixa det.

Vi har även åkt iväg till det stora Köpcentrumet (Kommer inte ihåg vad det heter Lotta?), och storhandlat. Jätte kul. Men svårt när man inte vet vad som står på skyltar och förpackningar. Men nu har vi det viktigaste iallafall. Vatten, öl, pasta, ris, toalettpapper osv. Känns bra.

När vi kom ut från affären upptäckte vi att det ösregnade. Vilken tur att vi inte spenderade hela dagen på beachen som vi hade tänkt.

Vädret är fortfarande ostadigt, regnar lite till och från, vi hoppas det blir bättre till imorgon.

Vår guide skrattade åt oss och tyckte nog att både jag och bella var lite väl optimistiska.
Jag: ”Det är iallfall varmt”
Isabella ”Nu blir blommorna glada, när det regnar, för det har farmor sagt”

Nu ska vi ut och äta på fin restaurang med utsikt över havet, och fira Jonte. För det är ju hans födelsedag, så ikväll ska vi slå på stort 🙂

Resan

Resan förtjänar verkligen ett eget blogginlägg. Det var en riktigt slitsam resa, men det kunde definitivt ha varit mycket värre.

Allt gick strålande tills vi skulle flyga från Amsterdam.

Då blev flyget 2 timmar försenat. Riktigt drygt med tanke på att vi varit på flygplatsen i 5 timmar redan och barnen var så otroligt trötta, detta var kl 21-23. Men de klarade det bra trots allt. Jag blev mer irriterad på alla andra jobbiga resenärer som bara gnällde och gnällde överallt 🙂

Den flygresan var sen rätt jobbig. 12 timmar totalt tog det till Singapor. När barnen äntligen hade somnat och vi hade lagt dem till rätta på golvet så blev det varning för turbulens och alla skulle ta på sig säkerhetsbältena så det var bara att sätta dem upp i stolarna igen.
Men trots detta och trots att det var lite mat och sömn så gnällde de knappt alls, så himla duktiga.
Allt gick sen bra och vi hann, trots förseningen med vårat flyg till Koh Samui.

Men väl på flygplatsen så händer nåt konstigt, vi skyller på Jetlag eller nåt 🙂
Vi ska hämta väskorna på bandet men då får vi för oss att vi har bytt ut Alex Nalle Puh väska mot en annan röd väska i Vallentuna. I själva verket packade vi bara i ett bagage som vi hade tänkt ha som handbagage i den röda väskan. Men av nån anledning får vi för oss att vi har packat om hela Alex väska till den röda, så vi tar vår svarta väska, Bellas prinsess-väska samt den röda och går mot vår transfer.

Även transfern fungerade utmärkt och efter en 15 min spännande bilresa var vi framme vid lägenheten. Alex tycker det är otroligt spännande att sitta utan bilbarnstol, och säger gång på gång ”Jag är stor kille nu i Thailand”, med skräckblandad förtjusning. Isabella däremot försöker som vanligt tänja på gränserna och säger ”Mamma, jag behöver väl inte ha bilbälte här heller?”

Jag har varit så nervös för lägenheten med alla hemska ödle historier, (tack Fanny) 🙂
men lägenheten är otroligt fräsch. Jätte härlig AC i sovrummen, bra kök (hur mycket vi nu kommer använda det), stor och härlig balkong.

Hursomhelst, när vi då skulle packa upp så upptäcker jag att vi saknar alla Alex kläder samt alla mediciner. Typiskt att vi har glömt just den väskan tänker vi och ringer Vallentuna för att se om vi glömde den där, så kanske de kan skicka hit den tänkte vi. Men då säger Karin, som alltid har totalkoll, att vi vistt checkade in 4 väskor, och då slår det oss att vi helt enkelt har lämnat en väska på flygplatsen. Haha, den tar sig alltså hela vägen från Stockholm till Koh Samui med två mellanlandningar, men vi lyckas inte hämta den från bandet, pinsamt!

Som tur är så har vi vår egen chaufför här. Tjejen som vi hyr lägenheten av bor under oss så henne får vi skjuts med överallt. Vi ska bara ta mod till oss att förhandla ner priset lite, men alla vet ju hur bra jag och Jonte är på sånt 🙂

Så nu har vi iallafall hämtat väskan, packat upp och kommit iordning. Känns underbart!

Imorgon smäller det
Nu har vi packat om bagaget för 100:e gången…men det slutade bra med 4 incheckade väskor och två ryggsäckar och en bag som handbagage, och två busfrön förståss 🙂

Nu börjar det pirra i magen och jag vet inte hur jag ska lyckas somna. Men sova är just vad vi behöver för imorgon väntar en flygresa på totalt 25 timmar…mer spännande tillvaro får man leta efter..haha..

Vi ser verkligen framemot ett Thailand med sol, bad, semester (trots att Jonte ska jobba en del), frukost på altanen/balkongen, marknader, elefantridning, sightseeing, hav och lite Singah 🙂

Men vi vet att vi också har framför oss ett Thailand med syskonbråk, svett, mygg, oändligt insmörjande med solkräm, andra läskiga smådjur samt hemlängtan (för barnens del)…

Det ska bli väldigt kul och intressant och se vad vi tycker om Thailand. Alla som vi känner som har varit där får det att låta som paradiset på jorden, snart får vi chansen att ta reda på det 🙂

So long, nästa bloggning kommer nog från Thailand på onsdag, jag gissar att rubriken kommer vara nåt i stil med ”resan from hell”..haha..vilken Cliffhanger… 😉

2 sagar kvar
Det ær inte klokt men i øvermorgon bær det æntligen av till Paradiset. Ska bli underbart. Nu ær vi verkligen trøtta på kalla Sverige.

Nu har jag och jonte landat i Køpenhamn. Jætte mysigt och solen skiner. Ser framemot kvællen på Wallmans med god mat och bra show. Det ær så skønt att få lite egen tid tillsammans så vi kan prata lite om Thailand och barnen och så..sånt som man inte hinner hemma i vardagen med jobb och allt.

Barnen har det bra och de ser verkligen framemot att få spendera lite tid med både mormor och morfar och farmor och farfar.

Det gick bra att flyga idag, men då var det ju bara 1 timme, och inga barn..haha..flygresorna kommer bli extremt spænnande! 🙂

1 vecka kvar
Nu börjar det närma sig. Endast 1 vecka, 4 arbetsdagar kvar till avresa.
Spännande.

Nu har vi börjat dubbelkolla och trippelkolla alla biljetter osv. Jag är så nervös att nåt ska vara fel eller att man glömmer nåt. Men det går säkert bra 🙂

Det ända frågetecknet just nu är vagn eller inte vagn. Men vi har bestämt oss för att åka ner utan vagn och om vi känner att det behövs så får vi köpa nån billig vagn där nere.

Barnen längtar varje dag nu efter Thailand. Sol, bad, lek och semester lockar verkligen. Jätte kul.

3 veckor kvar
Oj vad tiden springer iväg.

Om 3 veckor har vi inkvarterat oss i lägenheten och hunnit göra oss lite hemmastadda, härligt! Nu börjar vi verkligen längta.

Vi hade en härlig lilljul igår och ser verkligen framemot julafton imorgon.
Efter det kan vi börja fokusera helt på Thailand, handla det sista osv.

Men allt det praktiska är löst nu iallfall, jätte skönt!

4 veckor kvar
Idag om 4 veckor är vi på väg till Arlanda, känns overkligt.
Visum frågan löste sig enkelt, eftersom man bara behöver ha visum om man är där längre än 30 dagar, sedna blir det en straffavgift på ca 100:- per dag över det. Eftersom vi är där 31 dagar så får vi straffa för en dag, alltså
400:-
Annars kostar varje visum 400:-/styck.

Nu ska det bara bli grönt med mitt jobb så jg kan fokusera på det. Får troligtvis lite besked idag.

5 veckor kvar
Så var det helt plötsligt bara 5 veckor kvar till avresa. Det har sin charm att bestämma sig så här sent för att resa, man slipper vänta så länge 🙂

Nu har vi fixat boende, en 3-rumslägenhet på 82kvm, härligt.
Dessutom har vi varit och vaccinerat oss hela familjen, 4000:- gick det på, huja….

Barnen var otroligt duktiga (och jag med som har sprutfobi). De förstår verkligen att man inte kan åka till Thailand utan spruta så då var det bara att göra det..duktiga!!!

Nu är det bara visum-frågan kvar. Ska undersöka saken imorgon.

Sen är vi ready to go!!!!!!

Thailand
Nu har vi alltså tagit det stora beslutet att ”flytta” till Thailand 1 månad. Jätte spännande. Flygbiljetterna är betalda och klara, nu är det bara boendet som fattas.
Vi har en lägenhet på gång men Jonte försöker ta reda på hur snabbt Internet det är, eftersom förutsättningen med resan är att han ska kunna jobba där.

Nu är det ju bara 5 veckor kvar tills vi åker så nu gäller det att sätta fart med planeringen. Solkläder ska inhandlas, vaccinationer tas och visum fixas.

I denna bloggen är det meningen att ni ska kunna följa vår planering inför resan och sedan ska jag försöka blogga så mycket som möjligt från Thailand också.