Jorden runt 2014-2015

Dag 47 – Hemresan

Vi tog lite sovmorgon innan vi började packa ihop väskorna. Vi höll tummarna hårt och efter lite utrensning av gamla kläder och annat vi kunde avvara så lyckades vi få ihop väskorna!

Vi hade fått sen utchekning så vi lämnade väskorna på rummet när vi gick till vårt vanliga frukostställe och sen vidare till American Girl där Bella skulle få köpa en docka från morfar. Bella skuttade hela vägen till butiken och ögonen verkligen tindrade när hon fick dockan i sina händer. Alex ville spendera sina sista pengar med att köpa något till Bella och hennes docka men hittade inte något.

Vi gick tillbaka till hotellet, packade ner det sista och gick ner och tog en taxi till flygplatsen. Vi kom i vanlig ordning dit väldigt tidigt och hade runt tre timmar där vi åt och spelade kort. 7:an, 8:an och svarta maja.

Väl på planet så var planen att försöka sova så mycket som möjligt eftersom vi skulle landa på Arlanda strax efter 7 på morgonen. Det gick sådär. Båda barnen somnade till efter en stund och sov kanske 1h. Sen vaknade de och kunde inte somna om. Inte heller jag och Cissi fick någon sömn. Vi var alla rätt uppspelta på att komma hem.

På Arlanda kändes det nästan som att nu måste väl en väska eller något kommit bort. Allt på resan har ju fungerat lite för bra. Men nej, alla väskor var med på rullbandet. Vi mötes upp av Kent och barnen sprang fram och kramade morfar hårt. Nu är vi hemma!

Frukost. Toast, vindruvor m.m

Lycklig Bella

Gamla dockans pass

Dag 46 Sista dagen innan hemfärd

Det blev en jobbig natt, hela familjen verkade plötsligt ha drabbats av resfeber (kan man få det för hemresan?) och var vakna i omgångar hela natten. Kl. 06.30 ringde klockan, för kl. 07.00 skulle vi skypa med hela Bellas klass. Det blev ett kärt återseende och Bella var så glad och uppåt efter. Nästan hela klassen var med och henne älskade fröken Carina. Så himla kul att det gick att genomföra mellan New York-Tumba. Nu längtar Bella verkligen till måndag då hon får träffa alla kompisar.

Efter skypandet ringde vi SAS för att fixa våra flygbiljetter hem. Det strular fortfarande och nu visade det sig att de har bokat dubbla platser hem, men bättre det än inga iallfall.

Sedan gick vi och åt frukost på vårat vanliga café bredvid hotellet. Barnen var inte på så bra humör men vi hade bestämt oss för att se Frihetsgudinnan idag och köpt biljetter så det var bara för hela trötta familjen att hoppa på tunnelbanan Downtown. Väl framme fick vi vänta lite på båten, men sedan gick båtresan ut till statyn fort, ca 10 min. Väl där fick vi guidning via handsfree och begav oss upp i statyn. Det var otroligt intressant med guidningen, vi visste nästan ingenting om henne innan. Jag fick dock lyssna på barnguidningen för att översätta till barnen så jag kan numer svara på frågor som ”Vad har Frihetsgudinnan för skostorlek?”. Vill ni veta mer intressant fakta får ni fråga Jonatan. Vi gick trappan upp för halva statyn. Biljetterna upp till kronan var slutsålda sedan länge. Jag tycker det är överskattat att gå upp i statyn men visst var det fin utsikt när man gick ett varv runt henne på pidestalen högt upp i luften. Annars ser man henne lika bra från marken. Jonatan tyckte det var jätte kul och hade gärna stannat längre. Vi fick se hur hon ser ut inuti och sedan gick vi vidare till ett museum där bl.a. originalfacklan finns (den byttes ut efter 100 år) och även en exakt replika av henne ansikte mm. Intressant som sagt.

Vi tog båten tillbaka till Manhattan och begav oss med tunnelbanan tillbaka Uptown. Jag och Alex var trötta och ville ladda inför kvällens höjdpunkt så vi åkte till hotellet och vilade. Jonatan och Bella gick en sväng i Central Park och tittade på ekorrarna.

Vid kl 16 var det då äntligen dags för mig och Alex att bege oss till MSG (Madison Square Garden-världens mest kända hockeyarena enligt dem själva). New York Rangers hemma arena. Min och Alex första livs levande NHL match. Rangers skulle ta sig an Ottawa Sanators. När vi kom dit, 3h före nedsläpp, visade det sig att de öppnar först 1h före nedsläpp. Vi gick runt lite i souvenirbutiker och satte oss sedan på en italiensk restaurang mittemot så att vi hade utsikt ifall spelarna skulle råka komma traskandes. Tänk om vi skulle lyckas få Henkes (Lundqvist) autograf.. Spänningen och förväntningen inför kvällens match var på topp. New York fullkomligt kokade. Överallt var det folk med Rangers tröjor, och på storbildstv visades massa klipp från matcher och självklart på lagets stora hjälte, vår egen Henrik Lundqvist. Vi träffade ett svenskt par på restaurangen och satt och pratade med dem lite men kl 17 kunde vi inte hålla oss längre utan gick in igen. Därinne hade det nu samlats tusentals Rangers fans, stämingen var på topp. Jätte mycket svenskar också förstås. Kl. 18.00 blev vi insläppta och biljetterna fungerade bra som tur väl var (köpta i andra hand). Man fick Rangers halsdukar vid ingången till Alex stora glädje.

Vi fick verkligen guldplatser. Center ice, rad 15, klockrent.  Stämningen är fantastisk. När spelarna kommer in på isen exploderar arenan. Matchen blir riktigt spännande, 2-2, förlängning, första målet vinner. Kan ni tänka er euforin och jublet som uppstår i MSG när Rangers avgör på övertid? Galet! Jag tittar på min son som lyser av glädje och känner att det är värt varenda krona av den dyra biljetten. Ja jag skulle kunna betala det dubbla för att få se honom så lycklig igen. Fantastiskt. Efter lite shopping (ok inte så lite, men vi var ju inne i ett lyckorus) så går vi ut i NYC natten. Snacka om party på gatorna när Rangers har vunnit hemma. Vi överlåter festandet åt de andra tusentals fansen och åker hem med tunnelbanan. Efter lite sightseeing (eller gå vilse som det också heter) så kommer vi tillslsut fram till hotellet. Vi är helt fulla av adrenalin och springer upp till rummet för att berätta för Bella och pappa vad vi varit med om. Inne i rummet möts vi av, ytterligare adrenalinpåslag. Bella och Jonatan har varit på Alladin på Broadway och även det var tydlilgen helt fantastiskt. Bella har sjungit nonstop sedan de lämnade teatern och hon försöker på en minut återberätta allt hon har varit med om. Tror tom. hon slog Faster Josefin i att prata fort.

Så i mun på varann allihop försöker vi återberätta om våra fantastiska kvällar, och så slutar denna Jorden runt resan. Imorgon är det packning och hemresa till Stockholm som gäller. Vi håller tummarna att inte snökaoset ställer till problem för oss utan att även avslutningen på resan får gå precis lika smidigt som det har gjort på hela resan.

Vi kunde inte fått en bättre avslutning på denna fantastiska resa.

/Cecilia

Bella skypar med sin älskade klass

Frihetsgudinnan från Manhattan

Vi kommer närmare

Uppe på Frihetsgudinnan

Originalfacklan

 Alex ville förstås peta Frihetsgudinnan i näsan

Hejdå för denna gång

Alex håller hårt i hockeybiljetterna

Henke

Alex ville hamna på samma bild som sin stora idol Henke

Det var extremt mycket kändisar som de visade på Storbildstv:n, bl.a. Jets stora stjärna och Liam Nelson

Glad kille i nya kläder

 Blivande stjärna i Rangers?  

Bella på Broadway

Dag 45 – Ground Zero

Vi vaknade lite sent och åt frukost på dinern som vi hittade första morgonen varpå vi gav oss på att resa med New Yorks tunnelbana ”downtown”. Vi gick ner på den närmsta nergången som låg på Broadway, en aveny bort från ”vår” gata. Dock så blev vi åtsagda att gå upp, korsa gatan och sedan gå ner igen i tunnelbanan för att komma till rätt plattform. Ok, spännande.  Dom kör med någonslags höjdgräns för att bestämma vilka som ska räknas som barn eller inte och en kille nere i tunnelbanan hjälpte oss att köpa biljetter och visade med handen vart gränsen gick… Vi vågade inte chansa så vi tog 4 biljetter för 2.5 $ styck. Vi åkte ner till stationen ”South Ferry” med sikte på att åka ut till Frihetsgudinnan. Väl vid blijettkontoret så stod dock en stor skylt med att det var slutsålt med biljetter för att åka upp i Frihetsgudinnan så vi bokade in att åka upp dagen efter istället.

Vi gick uppåt på Manhattan och besökte istället ”Ground Zero”. Tungt att besöka monumenten där alla namn på de som dog var inristade. Det blev att berätta för barnen vad det var som hände där. Hur vi minns att vi hade varit i Haninge i vår lägenhet den dagen och slagit på tv:n efter att Cissis syster Jenny hade ringt och berättat vad som hade hänt.

Vi hoppade på tunnelbanan igen och åkte över till Broklyn. Häftigt att gå ner till fästet av Brooklyn Bridge och se ut över Manhattan. Vi gick runt bland små mysiga kvarter innan vi tog tunnelbanan tillbaka till Manhattan.

Vi blev väldigt förvånade över tunnelbanan. På kartan såg det solklart ut: F-linjen gick från stationen på ”Jay street” upp till ”47-50 st, Rockefeller Ctr”. Men för säkerhetsskull frågade vi mannen i tunnelbaneluckan vilken som var rätt perong och hur hur vi skulle åka. Enligt honom behövde vi hoppa av vid någon station och byta till A-tåget. ”Ok, konstigt” tänkte vi och gick ner till perongen. Lagom där så hade jag glömt bort vart vi skulle byta. Vi frågade tunnelbanepolisen som istället sa att vi borde byta vid ”West 4:th street” till B-tåget för att komma fram. Vi tittade en extra gång på kartan i tunnelbanan och bestämde oss för strunta i instruktionerna vi fått och sitta kvar på tåget och testa lyckan. Några stationer senare var vi mycket riktigt framme… Väldigt konstigt att vi fick som många olika ”goda råd”.

Vi delade på oss så Cissi och Bella gick tillbaka till dockaffären medans jag och Alex drog oss uppåt 58:e gatan och leksaksaffären. Efter besöket där gick vi vidare uppåt en bit in i Central Park. Alex var så där sugen men jag ville verkligen gå in en bit och se hur det såg ut. Han blev lite mer intresserad när vi hade gått förbi Central Park Zoo och vi pratade om filmen Madagaskar och att dom faktiskt hade pingviner där på riktigt. Vi tog bara en kort promenad innan vi sammanstrålade med tjejerna på hotellet. Cissi hade fyndad på ”GAP” men inte haft med sig legget när hon skulle handla. Så vi gick tillsammans dit och det blev ytterliggare något plagg innan vi kom därifrån. Sedan tog vi en tidig middag på ”Fridays” för att få barnen tidigt i säng. Imorgon är det Skype inbokat med Isabellas klass. Hon ser verkligen fram emot det.

 /Jonatan

Ner i tunnelbanan

One World Trade Center

Ground Zero

Survivor tree

Manhattan från Brooklyn med Brooklyn bron tilll höger

Central park mitt mellan höghusen

Närgångna och många ekorrar i parken

Middag på Fridays

Städerskan hade fixat iordning Bellas docka och gossedjur

Dag 44, I´m singing in the rain

Vi vaknade av att regnet stog som spö i backen. Hmm vad gör man i NY när det ösregnar? Vi började med att ta en taxi till Toms Restaurant (Toms Diner) för en söndagsbrunch. Lite kul att vara där då det är där som gänget i Seinfeld hänger och även titeln på Suzanne Vegas låt  från -84. Det var jätte mysigt och gott, bra start på dagen.

Efter det åkte vi vidare till Childrens Museum, som inte är ett museum utan mer som Lekslottet/Tom Tits. Perfekt för en regnig dag. Något som slog mig var hur väluppfostrade våra barn var jämfört med de amerikanska. De väntar på sin tur, och aktar sig om någon vill fram och så. Amerikanska barnen kan det här med att ta för sig om man säger så. Intressant att se. Efter ett par timmar där var barnen helt genomsvettiga (och vi med) av aktiviteterna så vi åkte hem till hotellet för vila och duscha.

Efter lite vila åkte vi vidare till Bowlmor, som är ett stort bowlingpalats. Vi hade en riktigt rolig kväll med lufthockey, biljard, bowling och god mat. Under middagen tittade vi på amerikans fotboll, men ärligt talat, är det någon som förstår reglerna? Precis när man tror att ena laget har fått poäng, så jublar andra laget?? Jag fattar INGENTING. Det var ändå ganska kul då det var någon typ av final och ett NYC-lag var med och hela puben kokade. Alex vann bowlingen för övrigt.

När vi gick därifrån så upptäckte vi restauarangen som låg precis granne. Det var Jekyll & Hyde. En restaurang vi har tänkt att besöka men visste inte om barnen vågade. Vi gick in och tog lite mer mat/dessert och lite gott att dricka. Det var en riktig upplevelse. Personalen var skådespelare och skojade och spökade med barnen. Det var uppträdanden och allt möjligt spooky. Alex tyckte det var hur kul som helst, Bella tyckte det var lite för läskigt.

Det hade ätnligen slutat regna så vi tog en kvällspromenad hem och när vi passerade Times Square ropade barnen ”Kan vi inte gå in på Toysrus?” Jag tittade på klockan, den var strax 22.00 så jag sa självsäkert ”Jo visst kan vi göra det, om den är öppen”. Självklart är Toysrus öppet kl 21.45 en söndagkväll i NYC. Sagt och gjort, denna härliga kväll avslutades alltså med ett par varv i inomhus pariserhjulet i Scoobydoo vagnen till barnens stora förtjusning.

/Cissi

Toms Restaurant

Seinfeld pryder väggarna förstås

Mycket roligt på children museum

Den jobbiga kuben. Tror det tog Jonatan 45 min att få ihop den

Bella, byggmästaren

Empire state building byggt av toarullar

Vet inte hur många kilometer de cyklade men svettiga blev dem

Lufthockey

Biljard

NYC-girl

Bowling

Alex njöt av alla läskigheter på Jekyll & Hyde

Show, återuppliva Frankenstein

Plötsligt dök det upp en dykare i hajens mun som började prata

Choklad-mums

Dag 43 New York-New York

Vi vaknade vid kl 8 och drog oss lite på rummet innan vi gick ut på ett närliggande café för lite frukost. Det är riktigt kallt, runt nollan, men iallafall strålande sol. Solen märker man dock inte av så jätte mycket i NY eftersom byggnaderna är så höga att solen bara visar sig på vissa avenyer. Som tur är har vi packat ner riktigt varma kläder så vi tog en härligt, frisk promenad på Manhattan. På Times Square var det full ruljans med ca 30 figurer som går runt och vill att man blir fotade med dem (samtidigt som man ska ge dem pengar). Det var allt från Mupparna, Toy Story, Batman och Dora som sprang omkring. Mitt på Times Square ligger (världens största?) Toysrus. Det är helt otroligt. En gigantiask dinosaurie som rör sig och ryter, massa stora byggnader av lego, en stor transformer, ett riktigt Barbie-hus man kan gå in i, ett stort Frozen-land och såklart ett stort Pariserhjul som går genom alla våningar. Maffigt. Alex fastnade i Lego-avdelningen och Bella tittade sig fascinerat omkring. Vi lyckades komma ut därifrån tomhänta(!). Vi gick vidare ner mot Macys (med ett pit-stop på en av mina favvoaffärer The Gap). Macys är ett gigantiskt varuhus med mestadels märkeskläder (alltså alldeles för dyrt för mig) men nu var det rea 50-75%, så Jonatan tog barnen till Mc Donalds medan jag gjorde en riktigt ”Mamma-shopping”. Alltså plocka på sig så många klädesplagg man hinner och hoppas att det är rätt storlek, in i provhytten, fort som tusan prova allting, ut igen. Trots min super snabba shopping hade jag tydligen varit borta alldeles för länge, barnen (och Jonatan) var rejält uttråkade. Vi bestämde oss för att dela på oss lite så Bella hängde med mig till Victoria Secret och Jonatan och Alex gick över gatan till Empire State Building. Vi har ju inga mobiler här så nu får man verkligen gå tillbaka i tiden och bestämma att ”vi ses här om 1h”. Efter 1h var jag inte i närheten av att vara klar så Jonatan och Alex gick en sväng till på stan. När de sen kom tillbaka så ställde sig Jonatan i kö med mina påsar medan jag passade barnen. 45 minuter senare var han klar. Galet mycket folk och framförallt två struliga tjejer framför honom som skulle ha massa rabatter etc. När vi äntligen kom ut från Victoria Secret promenerade vi mot 5th Avenue. Vi gick förbi Bryant Park där de har skridskoåkning. Jätte mysigt med musik och fullt av folk som stapplade fram. Det är otroligt populärt och en jätte lång kö så vi orkade inte ställa oss i kö. Dessutom kör de utan hjälm, och jag skulle aldrig nånsin släppa ut barnen på isen utan hjälm.

Sedan delade vi på oss igen, och sa att vi skulle ses på hotellet ikväll efter middagen. Jag och Bella styrde stegen mot American Girl. Det var den affären vi upptäckte på Hawaii som Bella blev så förtjust i och de har ju sin Moderbutik här i NYC. Det är helt GALET. Det är 4 våningar fullt av docksaker. Man kan göra sin egen American Girl docka som ser exakt ut som sig själv, samma hårfärg, ögonbryn, ögonfärg etc. Det finns kläder som man kan matcha och få exakt likadana som sin docka. Det finns ett docksjukhus, där man kan lämna in dockan så kommer hon tillbaka i rullstol eller med gipsat ben och på kryckor t.ex. Det finns hårfrisörer för dockorna, samt öronpiercing (riktig). Det finns en restaurang med Brunch, Afternoon Tea och middag. Efter att ha gått runt i en dryg timme och tittat på alla fantastiska saker man kan köpa till dockorna började vi bli hungriga. Vi frågade i restaurangen om det fanns bord och fick till svar att den är uppbokad flera veckor i förväg, men att det alltid brukar bli nån No Show, så vi kunde vänta och se. Till Bellas stora glädje fick vi ett bord. Hon hade med sig sin docka Alicia, som av en händelse snart fyller 1 år så hon tyckte vi kunde fira henne med en middag på dockrestaurangen. Vilken upplevelse. När vi kommer in frågar hovmästaren ”Hur många är ni?” Jag: ”2 pers”  Hovm: ”Och hur många dockor?” Jag: ”Eh 1 docka”. Då hämtar hovmästaren en liten dockstol till dockan som hon sätter fast på vårat bord. Det är så surrealistiskt att sitta i en restaurang fullt av (mestadels) mammor med sina döttrar och dockor på varje bord. Middagen i sig var fantastisk, 5-rätters, jätte gott. Dockan Alicia fick en egen liten tallrik och kopp, som man får ta med sig hem. Bella och dockan fick matchande hårsnoddar samt blommor att ha i håret. På bordet fanns även konverseringskort som man kunde använda för att fråga varandra frågor t.ex. ”Vilken dag i veckan tycker du är bäst? Vad har du för drömmar” etc. Så det blev en riktigt mysig mamma-dotter stund. Det är väldigt kul att umgås med ett barn i taget, mycket lättare att prata klart, utan att bli avbrutna och så.

Det hela var väldigt amerikanskt. På menyn står det antal kalorier efter varje rätt, allt för att hjälpa mammorna och deras döttrar att välja rätt mat just för dem. Många barn firade födelsedag där så personalen kom in med tårta med ljus och sjöng för dem. Bella har ”bestämt” att hon vill åka hit själv med Moster Jenny nästa år när hon fyller 10 och köpa en American Girl docka och göra allt vi inte gjorde idag (bl.a. ta hål i öronen, gå till frissan, bli fotad till ett tidningsomslag med sin docka mm). Hon säger att de ska åka hit med tomma resväskor så de kan fylla dem med diverse shopping. Ha så kul Jenny 😉

Efter denna upplevelse promenerade vi tillbaka till hotellet och inväntade killarna som kom strax efter oss. De hade sprungit runt i massa leksaksaffärer och Legoaffärer och ätit middag på en pub som lyckligtvis visade en hockeymatch Med NY Rangers (dem vi ska se live på tisdag).

Nu blir det godnattsaga innan vi alla kommer somna glada men trötta efter en heldag med shopping och promenad i The Big Apple.

/Cissi

Godmorgon NYC

Times Square

En bild till Felicia 🙂

Inomhuspariserhjul

En pappas lott att bära alla vinterläder medan vi andra shoppar

LEGO (lägg märke till Godzilla på Empire)

Empire State Building

Kön till hockeyrinken

Skridskoåkning är poppis

American Girls! Matchande kläder

Hårsalong för dockorna

Restaurangen med dockor hängandes vid varje bord

Menyn

Lycklig tjej

Dessert

Dag 42 – Resan till New York

Klockan 04 var det upp och hoppa. Vi fick liv i barnen, sa adjö till vårt hotell och Vegas och tog en taxi till flygplatsen. Väl där så blev det lite frukost för att förbereda inför ännu en flygning med United (eftersom det är uselt med mat på flyget). Strax efter att vi gått igenom gaten och innan vi kommit på planet frågade Cissi: ”Vart är din kofta Bella?”…  Det blev en joggingtur igen för mig genom flygplatsen bort till fiket där vi ätit frukost och sedan tillbaka till planet. Väl där så sitter Cissi och barnen på en egen rad medans jag sitter vid gången på raden bakom. Brevid mig sitter en kille som egentligen skulle bokat två säten… Han suckar för att planet är fullbokat så han inte kan sätta sig på någon annan rad. Istället sitter jag hela flygningen på snedden på hälften av min stol för att få plats. Sådär roligt. Vi lyckas i alla fall alla sova lite grann vilket vi kändes skulle behövas.

I New York så hämtar vi ut väskorna och hoppar in i en taxi. Det var kallt!!! Någon minusgrad och vi hade endast koftor på oss. Kändes väldigt häftigt att åka igenom Lincoln-tunneln och sen komma ut på Manhattan!

Det kändes som att hotellet låg väldigt bra till då vi nästan kände igen oss från Vegas med alla lampor som lyste nerifrån 7:e avenyn mot Times Square. Vi checkade in och drog på oss lite mer kläder innan vi gick ut. Vi hittade direkt en mysig italiensk restaurang där vi gick in och åt en fantastikt god middag. Sedan strosade vi vidare norrut mot Central Park varpå vi svängde österut för att komma till leksaksbutiken som vi lovat barnen att gå till. Det var ingen liten butik… Efter ett långt besök och några småinköp var vi rätt slut och gick tillbaka till hotellet. Väl där lämnade jag övriga och tog en promenad själv för att se lite mer av New York.  Någon timme senare kom jag tillbaka blåfrusen och la mig jag också. Men väldigt nöjd att nu vara här och se New York.

 /Jonatan

Klassiska meddelandena på Vegas flygplats

Alex i leksaksbutikens legoavdelningen som vanligt

Tjejerna stortrivs i Big Apple

Times Square

Dag 41, Sista dagen i Vegas

Vår sista dag i Vegas bjöd på många godbitar. Vi började med en riktigt god frukost på vår rockrestaurang. Sedan tog vi det lugnt på hotellet, spelade lite och kollade lite cirkus.

Vi har varit gifta i 10 år nu så vi tyckte det var på plats för ett förnyande av löften. Självklart ett äkta Elvis-bröllop i det berömda Little White Chapel. Många kändisar har vigt sig här, bl.a. Britney, Nicolas Cage, Michel Jordan, Demi Moore och Bruce Willys mf, och det var även här som Ross och Rachel spontantgifte sig i Vänner efter en blöt kväll i Vegas, lite kul. Roligast för oss var att få dela det med barnen som alltid har pikat oss för att vi gifte oss innan de var födda. Trots ett klassiskt Elvis-bröllop så var det riktigt romantiskt att förnya löftena efter 10 år av upp- och nergångar. Prästen var jätte bra och det hela avslutades med lite dans till Elvis.

Efter detta åkte vi limo (vit såklart) till restaurangen Top of the world som ligger i en av USA:s högsta byggnader ”Stratosphere”. Det var fantastiskt. Restaurangen på 106:e våningen roterar så man får verkligen se hela Vegas från ovan. Vi hade också prickat in solnedgången, fantastiskt. Jätte god mat och trevlig personal också. Efter vår bröllopsmiddag åkte vi hem till hotellet, spelade lite roulette och tog det sen lugnt på rummet. Imorgon bär det av till The Big Apple, kl. 04.00 står klockan på. Sista anhalten av vår härliga resa och endast 1 vecka kvar till hemresa.

Godnatt önskar nygifta Herr och Fru Berggren.

/Cecilia

 Vi blev upphämtade på hotellet med en fin limo

The King

 Pernilla och Kari, här har ni erat Drive Through Bröllop, vi hänger med som vittnen 🙂

Middag On Top Of The World

Mycket goda desserter  

 Självklart ska man tatuera sig i Vegas

 Alex favoritspel, fiske.

Dag 40, Downtown

Ännu en klassisk Las Vgeas bild

Mycket imponerande gatukonstnär som målar med sprayburkar

Det finns mycket att titta på

Guldmannen, en av alla gatuartister

Vi åt den goda frukostbuffén igen på hotellet, bra start på dagen. Vi tog det lugnt på hotellet fram till kl 13. Då tog vi en taxi till Freemont Street, downtown Las Vegas. Detta är den ”riktiga” bilden man har av Las Vegas med mycket affärer, människor och neonljus överallt. Det är som en inomhustunnel med massa affärer, restauranger och casinon. Vi åt lunch och shoppade lite. Vi såg några som åkte linbana uppe i taket på tunneln och Alex ville absolut testa detta. Bella tyckte det såg alldeles för läskigt ut men Alex och Jonatan gick iväg. Tyvärr måste man väga 45 kilo så Alex fick inte åka denna gång, och då hoppade Jonatan med.

Efter lite shopping satte vi oss och fikade, när vi kom ut igen så var det mörkt och de hade satt på alla ljus i tunneln, jätte coolt. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och åt på hårdrocksrestaurangen vi åt på första kvällen. Sedan tog vi en ”tidig” kväll med film på hotellrummet så vi låg alla i säng vid kl 21.

Dag 39 – Grand Canyon

Klockan var inställd på 05.00 och strax efter så ”väckte” barnen och Cissi mig med födelsedagssång. Strax efter gick vi ner till lobbyn och ut till Limosinen som väntade på oss. Vår chafför, Bob, var urtrevlig och drog anekdoter och pekade ut platser längst The Strip medan vi åkte och hämtade upp två andra par som också skulle åka helikopter. Kort därefter checkade vi in på helikopterfirman vid flygplatsen. Vår pilot kom och ledde oss iväg till helikoptern som vi fick dela med ett annat par.

Morgonen var väldigt kall och solen hade inte riktigt kommit upp ännu. Vi fick hoppa in i helikoptern efter att ha tagit på sig varsin behållare med flytväst. Väl inne så fick man spänna fast sig och sätta på sig varsit headset. Det tog ett tag att värma upp helikoptern och de fick komma ut med ett startbatteri då det tydligen var lite väl kallt för helikoptern. Piloten körde på lite musik i hörlurarna medan vi väntade. När han hade fått igång motorn, lyft helikoptern några få meter över asfalten så svängde han runt och började sakta flyga mellan de andra helikoptrarna och över flygfältet till en ”startplats”. Precis när solen kom över horisonten byttes musikspåret över till top gun-låten och han drog iväg. Så himla häftigt. Efter ett tag byttes musiken ut mot en inspelad guidning som piloten ibland avbröt och inflikade egna berättelser och fakta. Guidningen blandades med väldigt härlig blandning av musik. Top Gun-motivet när vi startade, ”Leaving Las Vegas” när vi lämnade Vegas bakom oss, Indiana Jones (Raiders March) när vi flög nära marken strax innan Grand Canyon, Wagners Die Walkure när vi dök ner i Grand Canyon för att landa bredvid Coloradofloden. På vägen flög vi över Hooverdammen och Lake Mead. Magiskt.

Jag hade varit riktig orolig att barnen inte skulle våga flyga men de visade ingen tvekan och tyckte det var jättehäftigt att flyga helikopter. Vi hade också en väldigt trevlig och förtroendeingivande pilot som började med att berätta om säkerheten och avslutade med ”Don´t worry, I´m an awesome pilot”. Vi hade ju gått upp rätt tidigt och det dova dånet från helikoptern hade en sövande effekt på Alex så han slocknade helt mot min axel, vilket piloten tyckte var roligt. Jag fick väcka honom när vi flög in ovanför kanjonen.

Vi landade längst nere i kanjonen och gick ur helikoptern. Det var iskallt! Solen hade ju precis kommit upp så den lyste ännu inte ner i kanjonen. Vi fick gå ner i en båt som körde oss upp en bit i Coloradofloden där vi pausade för att ta kort. Häftigt att vara där längst ner och titta upp på klippväggarna ovanför. Så fort båtmotorn stannat så började vi åka rätt fort baklänges. Coloradofloden rör sig väldigt snabbt och det ser man även på alla virvlar i floden. Vi såg även 2 uttrar som låg och vilade sig längs klippkanten.

Snart var vi tillbaka på helikoptern och flög upp ovanför klippkanten där vi släpptes av vid ett flygfält. Därifrån går en rundslinga med buss som man tar och hoppar av vid olika läger och utkiksplatser som finns.  Vi var vid en western stad, Indian läger och två olika utkiksplatser. Vid ena utkiksplatsen klättrade vi upp på en topp som stack ut från klippan. Även om vi mindes klättrandet över Petra som rätt mycket värre så höll vi hårt i barnen. Utsikten var riktigt magnifik.

På vägen tillbaka med helikoptern så flög vår pilot in över The Strip och naturligtvis så växlades musiken till ”Viva Las Vegas” i hörlurarna med Elvis. Det var riktigt häftigt att flyga över The Strip och se det från ett annat perspektiv.

Väl tillbaka i Vegas så stod vår chafför Bob och väntade på oss. Han frågade om vi hade bråttom.  Annars kunde vi åka och ta kort vid Las Vegas-skylten. ”På!” sa vi och sagt och gjort så stod vi snart vid skylten och tog kort. Han hade givetvis en plats där vi kunde gå förbi kön av andra turister som stog och tog bilder. Han fortsatte att berätta historier och peka ut platser. Bla att ibland när han plockar kändisar från sina privatjets så brukar dom låta planen stå på för att det tar sån tid att värma upp motorerna annars. Han var civilingenjör i byggnadsteknik och hade varit ansvarig på något hotell innan det gick i konkurs men nu kör han limo.

Hemma på hotellet blev jag firad med lite födelsedags Champange. Vi tog sedan en taxi bort till Bellagio för att se den gigantiska fontänspelet som de har framför hotellet. Det var fantastiskt. Fontänspelet är synkat med musik och vattnet sköt ibland upp 140 m upp i luften! Efter det delade vi upp oss då Bella ville iväg till en butik och köpa en present och Alex inte orkade gå så långt. Vi skulle ses vid Venetian, hotellet med gondoler och egen Rialto bro. Spännande att skiljas åt utan mobiler och bestämma plats där man ska ses utan att ha varit där. Allt i Vegas är stort, det är mycket människor och sedan har vi det där med Cissis lokalsinne. Men när Bella var klar lyckades vi i alla fall hitta varandra igen. Efter en underbar middag på en italiensk restaurang så var vi mer än nöjda efter den långa dagen och tog en taxi tillbaka till hotellet.

/Jonatan

Lyxigt

Skålar i vatten i limon

Soluppgång på flygfältet

Spända inför första lyftet

Vy över Vegas

Hooverdamm

Piloten pekade ut och berättade mycket intressant längs vägen

Coloradofloden från luften

Vår fina helikopter 

Blåsig båttur på floden

Cissi på båten mitt i Grand Canyon

Bild med piloten förstås

Utsikten var otrolig

Love is in the air

Indianer

Tipi

Lite klättring blev det också till barnens förtjusning

Schysst bil 

Klassisk vykortsbild

Bild med vår trevliga chaufför

Födelsedagsbarnet blev firad ordentligt

Redo för att inta Vegas-natten

Bella, tjejen som inte har fötterna på jorden

Fontänspelet

Dag 38, En bättre måndag

Vi vaknade runt kl 09.00 och gick ner och åt frukost i hotellets bufférestaurang. Det är den största frukostbuffé jag nånsin sett. De hade min favorit, när en kock står och lagar omelett på beställning, mums. Barnen såg direkt ”Gör din egen mjukglass”-stationen, sen var ju frukostaptiten sådär.

Efter det tog vi en sväng på hotellet igen och sen tog vi en taxi bort till andra sidan The Strip, till Excalibur. Det är ett stort sagoslott (som också är hotell och Casino) där de bl.a. har Riddarspel etc. Vi spelade lite där, gjorde en jätte rolig laserlabyrint hela familjen och sen gick vi ut vidare på The Strip. Vi betade av hotell för hotell, det ena mer fantastiskt än det andra. Det var New Yorktema, regnskogtema, Paristema (med ett Eiffeltorn hälften så stort som det riktiga), Venedigtema (med riktiga gondolder). Sedan kom vi fram till den omtalade M&M-fabriken, där fick barnen göra en egen M&M-godispåse (svindyrt visade det sig). Det är helt fantastiskt för en hotellnörd som jag att få uppleva alla dessa fantastiska och mytomspunna hotell. Dessutom finns det ju massa gatutrollkarler som är hur duktiga som helst, jätte kul. Efter ett par timmar på The Strip tog vi en taxi hem till hotellet. Där spelade vi lite mer, såg en cirkus-show och gick sen upp på rummet och vilade lite.

Ikväll har vi varit på Excalibur Igen). Vi såg en fantastisk Dinnershow med riddarspel. Det var väldigt verklighetstroget, Bella tyckte det var lite väl läskigt. Vi var i lag Dragon, de ondas sida, och heja fram den fruktansvärda skurken som sprutade eld (på riktigt). Det hela avslutades med fyrverkerier inne i matsalen. Middagen var 3-rätters med en god soppa till förrätt (som Alex tog en extra portion av). Till huvudrätt kom det in grönsaker, potatis och en hel grillad kyckling, men inga bestick. Vi var ju i medeltiden nu. Jätte kul och super gott. Lyckad kväll helt enkelt. Sedan tog vi taxi tillbaka till vårat hotell, ytterligare lite spel och nu är det dags att sova redan kl 21.30.

Imorgon bitti kommer en bil och hämtar oss kl. 05.45 för att ta oss till helikoptern som tar oss till Grand Canyon. Jonatan fyller år och det kan väl finnas sämre sätt att fira sin 33 års-dag på än en helikoptertur över Vegas och Grand Canyon?

/Cissi

Alex med sin mumsiga frukostmacka, jordgubbssylt, smör, ägg och skinka 

Bella gör sin egen påse M&M 

Mycket godis blir det

Cirkusshow på hotellet

Även pappa vill spela, mycket nostalgispel blir det

Spel, spel, spel

Detta är det närmaste hockey vi kommer på semestern

Frihetsgudinnan, som vi snart får se IRL

Flera hotell har gigantiska bergochdalbanor

Vy över Las Vegas daytime

En till vy med Musse och Mimmi

Om ingen av barnen vill bli fotade får mamma ställa upp

Lägg märke till Bakfyllan 2 kopian 🙂

Cissi ville ha en varm kram 

Alex med guldmannen

Star wars/Star Trek (jag vet inte så noga, Stormtrouper tyckte jag Alex sa iallafall)

Eiffeltornet

Trolleri på hög nivå

Dag 37 Viva Las Vegas

Vi åkte från lägenheten i Kailua kl 04.30 på söndagmorgon. Vår snälla värd gick upp och körde oss så det gick jätte smidigt. Vi åt lite frukost på flygplatsen och sedan hoppade vi på planet mot San Francisco. 6h tog den flygturen och det går verkligen på rutin nu både för oss och barnen. Jag måste säga att United är bland det sämsta flygbolag jag har flygit med. Inte ens frukost ingår på morgonflighten kl 07.00. De tar betalt för allt, de har jätte litet utbud, ingenting bra för barnen att äta. Det fanns tvskärmar på stolarna, men de tar betalt om man vill se en film. Då har jag fått det sagt.

Mellanlandingen i San Francisco började med att vi stressade av planet för att hinna äta lunch innan nästa flyg skulle gå 1,5 timme senare. Vi skyndar oss igenom de olika gaterna och hittar tillslut ett hamburgerställe. När vi ska betala märker vi att jag har glömt Jonatans plånbok i stolsfickan på flyget, där vi dumt nog för tillfället hade alla kreditkort. Han springer tillbaka och försöker minnas viken gate vi landade vid och som tur är står planet kvar och de kan gå in och hämta plånboken.

Planet blir sedan 1 timme försenat och vi landar i Las Vegas runt kl 19.00. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men det slår definitivt allt jag någonsin har kunnat föreställa mig. Redan på flygplatsen finns det fullt av spelautomater överallt. Vi tar en taxi till vårat hotell ”Circus Circus”. Alla hotell här har ett tema, vårat är Cirkus. Varje kvart har de gratis cirkusshower man kan titta på. De har förståss även ett gigantiskt casino. Det är spelautomater precis överallt. T.om. på bardisken är det skärmar där man kan spela på. På plan 2 har de en gigantisk spelhall för barn (tänk spelen på Gröna Lund x5). Hur kul som helst. Både jag och barnen tycker sånt här är typ det roligaste som finns så vi började direkt springa från spel till spel. ”Tyvärr” är det också väldigt lätt att vinna gosedjur på spelen och det är ingenting vi har plats med i resväskorna direkt, men den dagen den sorgen. Vårat hotellrum ligger på våning 32 och har en fantastiskt utsikt över The Strip.

Eftersom vi hade gått upp kl. 04.00 så tänkte vi slänga oss direkt i säng när vi kom till hotellet, men det gick bara inte. Det första paret vi möter på i hissen börjar prata lite och säger ”Vill ni veta en hemlighet med Las Vegas? Sov inte!” Det stämmer nästan, det pågår saker hela tiden. Så vi spelade en massa, gick och åt mat på en av hotellets alla restauranger, en riktigt schysst rockrestaurang (undrar vem som valde ställe?) och gick tillslut motvilligt upp till rummet. Jonatan kunde inte gå och lägga sig, han ville ut till The Strip, så han begav sig ut själv i Las Vegas natten. Det är enda nackdelen med att resa med barn, vi kan ju inte gå ut på natten tillsammans och göra Vegas. Vi skulle bjudit med en barnvakt hit. Jag och barnen somnade tillslut runt kl 01.00. Jag hann bli lite orolig för Jonatan men strax innan 04.00 var han tillbaka och hade massa historier om vad han hade sett. Han hade visst även blivit erbjuden både det ena och det andra, som ensam spatserande man i Las Vegas.

Det är svårt att förklara, och bilder gör inte riktigt stadens puls rättvisa. Någon sa att det är som att leva i dataspelet The Sims, det tycker jag är en klockren beskrivning, det känns inte på riktigt. Jonatan tycker att själva hotellet känns som en gigantisk Finlandsbåt med extra allt.

Sammanfattning av första dagen är, åk hit! Upplev Las Vegas! Missa inte detta! Men man kan med fördel lämna barnen hemma till just denna destination (tycker jag).

/Cissi 

Flygplatsen i Las Vegas

Cool hoj

Spelautomater i bardisken

Ett hotell som är ett Piratskepp, bokstavligt talat

Eifeltornet replika varav benen slutar inne i hotelllobbyn på Hotel Paris

Triumfbågen

Kristallbil och gigantiska kristallkronor på ett annat hotell

Bellagio med sin egen lilla uppbyggda sjö utanför hotellentren

Rialtobron

Gondolerna i Venedig

Dag 35 & 36, Sol och bad

Sista dagarna på Hawaii har varit lugna och sköna. Sovmorgon, sol och bad. Barnen älskar att bada och surfa i vågorna här. Emellanåt har vi hängt hemma i lägenheten och spelat nintendo, legat i trädgården och läst samt spelat kort. Alex har googlat på sina nya favoritlåtar ”Så länge gamla Djurgården finns” och ”Jag dricker kall öl”. Om och om igen. Det är så härligt med semester, inga måsten, inga tider att passa, bara massa tid ihop och göra precis det man känner för just för stunden.

Det är otroligt vad bra det har gått för barnen att umgås så intensivt 24h om dygnet. De delar ju tom säng. Visst blir det bråk till och från men inte värre än hemma. De längtar dock väldigt mycket efter kompisar och tycker det är riktigt dåligt planerat av oss att komma hem på en torsdag när kompisarna är i skolan. Men när de fick veta att de ska direkt till mormor och morfar då så blev de glada igen.

Idag promenerade vi till centrum och shoppade och åt på en mexikansk restaurang. Ikväll när vi gick hem så gick vi och sa hejdå till alla hundar som vi brukar hälsa på, på vägen till och från centrum. Bella har sån himla separationångest och började gråta och ville plötsligt inte åka vidare. Hon har tom svårt att säga hejdå till hundar vi inte ens känner.

När vi kom hem gick vi upp och sa hejdå till våran värdfamilj som bor i lägenheten över vår. De har en jättesöt 10 månaders valp som vi busade med ett tag, och deras 6-åriga tjej visade Bella sitt rum. Nästan en kopia av Bellas egna stökiga flickrum med dockor och pyssel lite överallt.

Vi har spenderat lite tid i telefon med olika flygbolag dessa dagar. När vi skulle resa in i USA så blev det strul pga att våra tilltalsnamn inte är våra förnamn i passen så vi har lite olika ordning på namnen i passen/flygbiljetten/Visumet. Nu har vi försökt ordna det och då har de bokat om våra biljetter men just nu vet vi inte om vi har fått sittplatser ihop eller var för sig. Men sådant brukar ju oftast gå att lösa när man väl är på plats på flygplatsen så vi håller tummarna att allt går som det ska.

Imorgon bitti går planet mot Las Vegas kl. 07.30 så vi behöver åka från lägenheten kl 04.30. Det blir en kort mellanlandning i San Fransisco och sedan vidare till Las Vegas.

/Cissi

Det här huset vill Bella köpa

Shaved Ice från Island Snow. Mums!

Dag 34, Kajakpaddling

Jag och barnen tog lite sovmorgon medan Jonatan gick iväg till dykaffären där han skulle bli upphämtad. Barnen hade fått bestämma vad de ville göra idag, och de var eniga om att det de allra helst ­­ville göra var att leka skola. Sagt och gjort. Fröken Cissi höll en historielektion om upptakten till Första världskriget, Pearl Harbor och Atombombningen (tack Google). Jonatan kom hem ganska snart, det visade sig att han inte fick dyka pga att han har astma. De är jätte hårda med det så det blev ingen dykning för honom tyvärr.

Istället bestämde vi oss för att hyra kajaker och paddla ut på havet en sväng. Vi tog en långpromenad till Kailua Beach, lite lunch på Subway och ytterligare en shave ice, sedan var vi redo att ge oss av. Det blev lite tjafs om vem som skulle få offra sig och åka med mamma i dubbelkajaken men snäll som Bella är så gav hon med sig. Jag förstår inte varför de tror att Jonatan är så mycket bättre på att paddla än jag, men det blev vi snart på det klara med. Vi paddlade ut till Flat Island, en paddeltur på ca 30 minuter. Det var en häftig ö med stenformationer, krabbor och en sanddyn som man kunde gå ut på och bada, jätte härligt. Sedan paddlade vi bort till nästa strand, tog en promenad och plockade lite stenar och paddlade sen hem igen. Barnen var otroligt duktiga och flera gånger kunde vi vuxna, som satt där bak, åka snålskjut på de duktiga barnen som paddlade febrilt där framme, jätte skönt 😉

Allt gick som sagt jätte bra. Isabella tyckte som vanligt att detta var det roligaste hon har gjort i hela sitt liv och hon vill minsann börja i Kajakklubb nu när hon kommer hem. Men när vi sen skulle iland på vår strand så var det väldigt höga vågor. Jonatan och Alex lyckades parera vågorna och glida upp på strandkanten men jag och Bella kom in för snett så vi blev totalt omkull välta av en stor våg. Vi hamnade uppochner under kajaken, jag fastnade i repet som åran satt fast i och allt jag såg var Bellas fötter upp och ner, och jag kom inte fram till henne. Otroligt läskigt och det kändes som en evighet innan jag hade ropat på Jonatan och han hade hunnit fram till henne och fått upp henne över ytan. Hon slog sig ganska rejält över ögat och pannan men verkar inte ha blivit ett dugg rädd av händelsen som tur är.

Därefter duschade vi av oss och fixade till oss och gick den 10 minuter korta promenaden till Buzz Steakhouse. President Oabamas stammiställe. Det var fantastiskt. Ett trångt, mysigt steakhouse med jätte trevlig, avslappnad personal och galet god mat. Jag åt fisk, Blue Marlin tror jag, och Jonatan tog en stek. Fisken med potatismos kan vara det godaste jag någonsin ätit, mums. Även efterrätterna var i en klass för sig. När vi skulle gå hem så snålade vi in på taxi och promenerade hem. Det är en rejäl promenad på ca 45 minuter. Idag tog det 1,5h. Vi missade vår sväng upp mot vår gata så vi hamnade helt fel. Det var kolsvart ute så vi hade ingen aning om var vi var. Alla vägar heter ungefär likadant och vi fick fråga flera personer var vår väg låg, utan att komma rätt. Tillslut stannar det en stor truck som säger att han kan köra oss, så vi hoppar in hela familjen. Vi märker ganska fort att han inte var helt 100% körbar så det var ju tur att det bara var en kort bit kvar till vårat hus.

Väl hemma är vi så tacksamma över att vara hemma så vi duschar, läser godnattsaga och stupar i säng. En händelserik dag med andra ord.

/Cissi

 Alex är redo (jag och Bella försöker komma upp i kanoten i vattnet)

Cissi och Bella in action

Flat Island

I bakgrunden Twin Islands

Så här blå tunga får man av att äta för mycket Shave ice

Legendariska Buzz

Fördrink

Kanske har President Obama suttit vid jus detta bord..

När det skulle beställas efterrätt kom de helt enkelt in med alla efterrätter på en bricka, bara att ta för sig

Dag 33 – Chill out

Efter gårdagens heldag så tog vi en lugn dag. Cissi och Bella tog sovmorgon, Alex tittade på pokemon och jag låg och läste på baksidan av huset. Efter en sen frukost så lyckades vi också få igång Alex att göra sina läxor mot att han fick se ett pockemon-avsnitt för varje sida han klarat av.

Cissi hittade på en lek för att få ut barnen. De fick anteckningsblock med sig och så skulle de skriva upp alla cyklar, joggare, amerikanska flaggor, surfbrädor osv på vår promenad bort till den andra stranden här i Kailua. Alldeles spralliga så sprang de ut och började anteckna för fullt. ”Flagga!”, ”Hund!”, ”Cykel!”. Vi utmanar vänner med barn att gå ut på en promenad och se hur många mössor/pulkor/flaggor etc ni kan hitta 🙂

Det är en rätt lång promenad bort och när vi kom dit så var barnen rätt trötta. Bra då att vi kom till ”Island Snow”. Vad vi hört så är det en av Hawaiis bästa ”shave Ice” ställen och Obamas favorit. Barnen tog varsin med glass i botten och med smakerna ”apple sour” och ”strawberry”. En hit! Vid stranden var det fullt av kite surfare som höll på att packa ihop.

Vi gick vidare upp mot centrum medan vi höll på att prata om Pearl Harbor, andra världskriget och länder och konflikter genom tiderna. Jättekul att barnen är nyfikna och intresserade och suger i sig och ställer rätt knepiga frågor. En del får man erkänna att man inte kan och att ”det får vi googla på”. Väl i centrum så gick vi in i en dykbutik och jag bokade in en dyk-intro till morgondagen. Man får lite teori, ett provdyk på grunt vatten och sen ut tillsamans med en grupp för ett riktigt dyk. Riktigt spännande!

Vi handlade lite mat och gick hem för lite myskväll.

/Jonatan

På promenad med avprickningsblocken i högsta hugg

Strand-paus

Shaved ice paus

Historielektion-paus 

Matsalsbordet

Vardagsrummet

Barnens sovrum

Sovrum nr 2

Köket

Dag 32 – Denna dag gick i Kulturens tecken

Vi hade ställt kl på 06, det måste vara rekordtidigt på denna semestern. Vi hade planerat att åka till Pearl Harbor idag när vi hade bil. Vi har läst i olika artiklar att det delas ut ett antal fribiljetter till de första besökarna varje dag, och då det är ganska dyrt inträde, runt 2000:- för hela familjen, så satsade vi på detta. Väl där så var det redan lite kö och en hel del bilar, men det gick bra att få fribiljetterna.

Vi var inte så insatta i attacken före besöket, men det är vi nu kan jag lova. Det slog oss direkt hur viktig denna händelse är för amerikansk historia och vilken respekt de har för den här händelsen. Man fick inte ha på mobiler och man fick inte prata på vissa ställen. Det hela började med en film om Pearl Harbor och bakomliggande orsaken till varför Japan attackerade USA. Den visade på hur många tillfälligheter det var som gjorde att attacken gick att genomföra. T.ex. att chefen för Radautrustningen inte tog sina män på allvar när de sa att de upptävkte flygplan på radaren, eller att det blåste åt exakt rätt håll så att de kunde genomföra attacken trots all rökutveckling etc etc. Filmen var väldigt gripande och jag började som vanligt (när jag kollar på film) gråta. Alex tyckte mest det var coolt med alla stora bomber. Men efter filmen hade barnen tusen frågor, vilket ledde till många intressant diskussioner. Det är bra att Jonatan är lite mer historiekunnig än vad jag är.

Sedan hoppade vi på en båt som tog oss ut till minnesplatsen för attacken. De har byggt upp som en stor bro över vraket som ligger kvar på botten. De lyckades bärga och fixa till nästan alla fartyg som blev sänkta men USS Arizona ligger kvar på botten, med soldaterna kvar och allt. Så det är både som en minnesplats och begravningsplats. Väldigt starkt och väldigt verkligt när man står och tittar ner på båten som faktiskt var med om detta. Jonatan och Alex gick sedan in i en jätte stor U-båt (USS Bowfin), som bl.a. användes i andra världskriget, vilket dem tyckte var super häftigt. Jag och Bella shoppade undet tiden. Amerikanerna vet verkligen hur man använder sådana här typer av turistmagneter till försäljning. ALLT finns att köpa med Pearl Harbor: Telefonladdare, kuddar, smycken, gosedjur, ja tom ett specialdesignat Monopol enbart om Pearl Harbor attacken. Fascinerande. Det är roligt att resa med så pass stor barn nu, de tycker verkligen att detta är jätte intressant och vill veta allt. Tur att Google finns! Vi blir lite stolta att ha möjligheten att ge våra barn en sådan här upplevelse. Tänk när de pratar om Pearl Harbor i skolan, vilket försprång barnen kommer ha rent kunskapsmässigt (om nu något fastnar men det vill jag tro) och vad häftigt att veta att ”jag har varit där”. Förhoppningsvis kommer de tycka att historia och geografi inte är så dötrist som det kan vara på lektionerna i skolan. Som sagt jag är inte så historieintresserad men just detta kan jag verkligen rekommendera om ni har vägarna förbi Hawaii.

Efter denna 3h långa upplevelse körde vi vidare med vår härliga jeep. Vi tänkte först åka och bestiga en vulkan men Alex hade fått en tagg under foten dagen innan och hade nu rejält ont, så det kändes som lite för dålig timing att ge sig ut på en sådan strapats. Vi styrde istället bilen mot Polyniesiska Kultur Centrumet på norra ön. Jag var lite skeptisk, jag fullkomligt hatar tråkiga museum där man bara får gå runt och titta på saker utan att röra, men Jonatan sa att detta var mer för barnen och mer interaktivt, och för en gång skull är jag glad att jag lyssnade på honom 😉

På vägen tid körde vi förbi Nort Shore Taco, och jag ropade ”stanna bilen vi ska äta lunch”. Jag hade läst om detta stället i ett antal researtiklar om Hawaii (Tack för det Jonathan på Hellsten). De är tydligen världsberömda för sina Fisk-tacos. Ja visst låter det suspekt? Jag var väldigt skeptisk men vad tusan man måste ju prova lite nytt. När vi kom in såg vi att det var ett populärt ställe. Varje beställning tog oändlig tid, detta inte pga kunderna utan pga deras system att ta sig tid med varje kund. Här accepterade tydligen alla att stå i kö utan problem. När det var vår tur frågde tjejen i kassan om det var vårat första besök här, när vi svarade ja så tog hon fram massa provsmakningskoppar på deras juicer, glassar etc. Så vi började beställningen med en provsmakning av sortimentet, samtidigt som kön ringlade lång, mycket konstigt, men kul. Jag försökte beställa fisknachos, men fick till svar att ”nej nej, du måste prova våra fisk-tacos, de är speciellt sammansatta med alla smaker och otroligt goda”. Ok. Återigen provsamkning av salsa, ananas eller tomat, det blev ananas. Vilken fullträff. Denna tacos är bland det godaste jag ätit! Missa inte detta ställe om ni åker till Hawaii.

Efter den fantastiska lunhen åkte vi vidare till Centrumet. Det var ganska dyrt att gå in men då ingick alla aktiviteter. Det är ett helt fantastiskt ställe. De har byggt upp ett utomhuscentrum med olika öar, och vatten som går emellan. De olika stationerna/öarna symboliserar de olika öarna som ingår i Polynesien (Polynesien betyder ”de många öarna”), bl.a. Hawaii, Nya Zeeland, Samoa, Tonga, Fiji mf. På varje ö så hade de aktiviteter som symboliserar just denna ö. T.ex. på Hawaii så var det Ukelele-lektion och Hula Hula-dans lektion. På ett annat ställe fick man lära sig trumma, på ett annat ställe lära sig vika djur av palmblad etc etc. Jätte kul. Vi hade gärna stanna mycket längre men vi hade bara ett par timmar på oss för sedan skulle hyrbilen återlämnas. Det hela avslutades med en stor show på vattnet där alla öarna visade upp sin speciella dans och kläder, väldigt roligt. Dock hamnade vi precis precis fiskmatningsautomaten där det flockades gigantiska fåglar som också ville ha mat, så jag hade lite annat att ha koll på under tiden.

När vi åkte därifrån hämtade vi ut vårat välkomstfoto och åkte vidare hem, nöjda och fulla av intryck och upplevelser. Jonatan släppte av mig med två övertrötta och gnälliga barn och åkte för att lämna tillbaka hyrbilen i Honolulu och ta bussen hem. Det blev korv och makaroner hemma i lägenheten till barnens stora förtjusning. De hde fått Tv-förbud hela kvällen så Bella löste korsord och Alex pysslade med sina armband (han har nu fått militärgrön så han kan göra ”Militärarmband”.Det är så roligt att se att en del vykort har börjat trilla in där hemma. Dock verkar det inte som att något kort från Jordanien och Petra har kommit fram. Barnen blir så glada för alla hälsningar på bloggen och via FB, samt även Skype. De längtar hem nu till släkt och vänner. Förutom det så längtar dem båda två hem till hockeyn, det blir nog till att flytta in i ishuset när vi kommer hem.

/Cissi

Kort från dagen innan men Bella ville gärna visa upp sina fina sandkrokodil

Minnesplatsen över USS Arizona

Delar av skeppet

Namn på alla de omkomna soldaterna ombord på skeppet, stark upplevelse

En av de överlevande som är på plats för att signera böcker och svara på frågor

U-båts raketer

Alex inuti U-båten

Bästa tacosrestaurangen i världen skulle jag tro

God Ananasjuice

Dans

Ukelele-lektion

Hula-hula

Ukelele experten tar ton

Denna sång är nu i min och Bellas ukelelerepertoar. Fri konsert när ni så önskar.

Trumlektion.  Lite pinsamt dock att jag skulle hålla takten som är totalt tondöv, men Jonatan fick sig ett skratt

Tatueringa som symboliserar mod, skydd och visdom

Aloha

Dag 31 – Hawaii runt?

Äntligen! Lite båge åkande också. Jag drog iväg runt klockan 8 hemifrån och tog sikte norrut längst med kusten. Målet för dagen var att glida runt med den lite mer detaljplanen att eventuellt åka ön runt. Bågen, en Triumph Bonneville var rätt perfekt för ändamålet. Det finns inte speciellt många vägar på ön och samtliga är asfalterade och har oftast runt 35 mph (56 km/h) som hastighetsbegränsning. Lite lagom för en klassisk brittisk hoj att glida runt på.

Solen sken och landskapet var fantastiskt. Jag åkte förbi strand efter strand. Den ena med större vågor, den andra med längre vågor och den trejde med mer naturliv. Det var härligt att bara glida omkring och se surfare paddla ut bland massiva vågor. 

På Hawaiis västra spets så skär en bergsformation av ön. För att komma över på andra sidan, som ligger ca 1 km bort, så behöver man åka ner till Pearl City för att åka upp igen. En liten omväg på ca 9 mil. Jag åkte istället över till östra sidan för att se om familjen var hemma och om någon av barnen ville åka lite. Dom var dock nere på stranden så jag hämtade upp extrahjälmen vi lånat och åkte längs med södra kusten mot waikiki.

På vägen dit så höll det på att gå illa. Jag hade spänt fast hjälmen på sadeln ordentlig men spännet hade vibrerat loss och helt plötsligt ramlar hjälmen ner från sadeln. Den sitt fortfarande fast så den börjar slå mot bakhjulet. Det är lite av mardrömsscenariot att den ska åka in och fastna i bakhjulet så att det låser sig. Jag lyckas dock blinka in och stanna innan det händer något värre. Övre kanten på hjälmen var helt bortskavd och däcket hade fått sina små märken.

Jag var lite stressad för att mc:n skulle lämnas tillbaka fulltankad och Honolulu och Waikiki är inte helt lättnavigerade. Alla gator på Hawaii heter ju nästan samma sak (Kalakaua/kailulani/kaiulani/kapahulu osv) och i Waikiki är de enkelriktade. Jag hann dock och hyrbilsfirman tog märkena på däcket och den förstöra hjälmen med en klackspark.  Jag bytte mc:n mot en Jeep som vi skulle ha till dagen efter. Veckorna med vår husbil i Australien hade satt sina spår och jag försökte blinka med högra spaken. Att köra på höger sida satt däremot lite mer i ryggraden.

När jag kom hem så upptäckte jag lättad att Cissi och barnen hade hittat hem och hade haft en skön dag på stranden. Vi åkte iväg för att testa restaurangen Buzz’s Lanikai som vi blivit tipsad om från olika håll. Här ska nämligen både Obama och Clinton ha sina stamplatser. Det var dock fullt så vi bokade in torsdag istället och körde en storhandling i centrum, nu när vi hade bil, och sedan middag hemma.

/Jonatan

Dag 30 – Honolulu

När vi vaknade var det hyfsat väder men det mulnade snabbt på lagom till frukost. Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till andra sidan ön och kolla in Honolulu.

Efter 45 minuter så var vi framme vid ändhållplatsen. Det är kul att åka buss och se landskapet i landet man befinner sig. Hawaii är precis så grönt och vackert som man föreställer sig. Tillochmed mitt i centrala Honolulu finns det vackra palmer och grönska överallt. Barnen satt och rabblade vilka nummer alla lagkamrater i deras hockeylag har, oavbrutet i 45 minuter. ”1: Zacke, 2: Hampus, 3: Kevin, 4: Emilio, 5: Oliver, 6: Jesper, 7: Dennis, 8: Elliot” etc etc. Tillochmed Jonatan kan nu i stort sett alla nummer på barnen, utan att ens veta vilket barn som är vilket. Jag tror barnen börjar få lite hemlängtan nu.

Väl framme i Honolulu så stannar bussen precis i ett gigantiskt köpcentrum. Barnen ser skylten ”LEGO” på långt långt håll och sätter av ditåt, mittemot ligger ”Disney”. Som pricken över i:et hittade Isabella lite längre bort ”All American Girl”. En butik full av saker till dockan: snorkelset, skolbänk, gymnastiksal (!), örhängen (ja riktiga örhängen, jag frågade hur man får på örhängena på dockan och fick då till svar ”ja vi piercar dockan förstås”). Bella var i himmelriket. Beslutångesten har nog aldrig varit så stor men det blev tillslut ett ”Reporter-kit” till dockan med kamera, tidning och allt, supersött.

Efter ett par timmar och lite mat i magen så tog vi en buss ner mot Waikiki-beach som är Hawaiis största och mest välbesökta strand. På vägen ner skriker plötsligt Jonatan till. ”En MC-butik. Hoppa av bussen”. Han har längtat så mycket efter att hyra MC, och vi hann inte riktigt med det i Australien så det var bara att hoppa av bussen. Jag och barnen gick lite i marknader och Jonatan hyrde MC till måndagen och en jeep till tisdagen då vi har tänkt åka på lite utflykt.

Väl klara med MC-uthyraren så promenerade vi ner mot Waikiki-beach. Det var det värsta jag har sett. En fantastiskt fin strand men människor precis överallt. Jag har aldrig nånsin sett så många människor på en och samma strand. Dessutom vid mulet väder. Vi hade tänkt hyra Jetski med barnen men inte en chans att vi ger oss ut i det där myllret av människor. Barnen kände samma sak så vi begav oss mot bussen för hemfärd.

På vägen stannade vi till och såg en street-magicer uppträda. Han var super bra och barnen (framförallt Alex) var imponerade, ja vi med förståss. Han trollade bl.a. fram en kokosnöt ur sin hatt (???).

Jonatan hade på riktigt tänkt att lämna mig och barnen där och gå och hämta ut sin MC. Det var tur att han inte gjorde det. De flesta av er känner säkert till mitt enormt dåliga lokalsinne. Ska man gå till vänster, då går jag till höger, oberoende om jag redan har gått samma väg 100ggr i följd. Här kan ni läsa om när han lämnade mig och barnen (då 3 och 4 år) på stranden i Thailand med motiveringen ”Det går INTE att gå vilse här”. www.cissiblogg.blogg.se/2010/january/vilse-i-thailand.html

Hursomhelst så åkte han med oss till köpencentrumet så vi tillsist hamnade på rätt buss hem igen. Han vände tillbaka mot MC:n. Nu skulle ju jag och barnen ”bara” klara oss från bussen och hem. Efter lite tveksamheter och sightseeing i närområdet så kom vi iallafall hem tillslut. Återstår att se hur det går imorgon när Jonatan är ute med MC:n hela dagen. Jag vet i skrivande stund på riktigt inte om jag ska gå till höger eller vänster när jag går utanför dörren för att komma till stranden. Men det där brukar ju alltid lösa sig på ett eller annat sätt. Fortsättning följer i nästa bloggavsnitt, vilken Cliffhanger…

 /Cissi

 Jag och barnen delade en ”Hawaii-snow” i väntan på Jonatan. Sliskigt men gott blev omdömet.

Shopping.Heaven

Alex fick äntligen åka på övervåningen på en buss. ”London-buss” som han kallar dem.

Fantasisk Trollkarl

Cykelställ för surfingbrädor, ett av många.

Waikikibeach, inte många fria meter att befinna sig på

Där har vi henne. Jonatans andra stora kärlek i livet. Hon som ska sno honom ifrån oss nu.

Kör försiktigt och ha så kul älskling!

Dag 29 – Hawaii

Ytterligare en sovmorgon (vad är det här egentligen? Semester eller?). Sen brände vi på lite pannkakor att ta med ner till stranden och åt lite frukost. Våra värdar har några body boards som vi lånade med oss till barnen innan vi gick ner till stranden. Väl där så började barnen kasta sig i vågorna med brädorna och det dröjde inte länge innan de red på vågorna hela vägen in till stranden.

Vattnet är dock rätt avsvalkande så när Bella kom upp efter att ha badat hur länge som helst så var hon nästan blå och frös så hon skakade. Det hjälpte inte att solen gick i moln och det började dugga. Eller dugga är att ta i. Det blir nästan som en vattendimma som kommer med vinden. Kallt blev det hur som helst så vi bestämde oss för att gå tillbaka till lägenheten en stund.

Efter att ha hängt lite i lägenheten gick vi in till stadskvarteren och tittade. Det blev ett par nya sandaler åt Alex (han hade sönder 2$-sandalerna som vi köpte i Australien) innan vi hittade en jättemysig restaurang där vi bestämde oss för att äta middag. Maten var riktig god, servicen var super och efterätterna väldigt speciella. Lite matinköp blev det också innan vi traskade hem igen.

/Jonatan

Det finns mycket roliga saker att titta på när man är ute och går i en ny stad

Alex ville att vi skulle fota dessa fina fåglar, de har knalltröda huvden, svårt att fånga på kort dock

Fantastisk italiensk restaurang där det kommer bli fler besök

 Jonatans efterrätt. Glass med Guiness (alltså blandat i glassen), gott enligt Jonatan

Dag 28-Hawaii

Första dagen på Hawaii tog vi en rejäl sovmorgon och vaknade inte förren runt kl 10. Vädret var halvbra vilket passade oss utmärkt då vi var mer sugna på att gå på upptäcksfärd i vår nya stad än att ligga på stranden.

Vi promenerade iväg till vår närmsta strand. Trots växlande molninghet med skurar emellanåt så var det riktigt mycket folk på stranden. Det regnar i ca 3 minuter åt gången här så lite regn är inget man springer hem från stranden för tydligen. Vi gick vidare till city. Det är så kul att upptäcka en ny stad, så mycket saker/djur/människor att titta på. Kailua är en riktigt trevlig stad med mycket affärer och restauranger. Alex köpte ett nytt Nintendospel (Sonic-nostalgi!!) och sedan handlade vi lite matvaror och gick vidare hemåt. Barnen var slitna efter resan dagen före och inte alls på bra humör så resten av dagen hängde vi i lägenheten, spelade spel och läste. Vi njuter av att ha en egen lägenhet nu med 3 rum och ett riktigt kök, och det bästa av allt, tvättmaskin! På kvällen blev det riktigt Svennebanan-fredagsmys med tacos och film.

Vi bor i en lägenhet, via AirBnB, som ligger i ett lugnt bostadsområde i Kailua på östra Oahu (den största av öarna på Hawaii, där även Honolulu ligger). Lite roligt är att detta är även President Obamas semesterställe och de är här nu över nyår. Vår hyresvärd berättade om att det är avspärrningar runt hans boende samt lite överallt i staden där han rör sig. Blir ju spännande att se om man stöter på honom på beachen.

Det finns flera olika stränder i närheten och när vi googlade Kailua och stället där vi skulle bo så står det överallt att här finns den finaste stranden på Hawaii och flera år i rad framröstad som USA:s finaste strand, det bådar ju gott inför veckan. Andra lösa planer förutom att hänga på beachen är Pearl Habor, Valsafari, Delfinsafari, Jet Ski, Dykning (för Jonatan) och Vulkanklättring. Men vi får se, just nu känner vi bara för att njuta av solen och den härliga stranden. Vädret här passar oss bättre än Australiens högsommar. Här är det ca 25 grader varmt och delvis molnigt, underbart.

/Cecilia

 Ute på promenad

Jenny och Richard, Alex önskar sig en gitarr i 8-års present 🙂

Tacos-mys

Fin skylt i lägenheten

Dag 27 – Nyårsdagen och resan mot Hawaii

Vi vaknade upp runt 8 och tog det lugnt och packade ihop det sista. Utcheckning var redan 10.00 och flyget skulle gå 01.20 så vi hade rätt många timmar att hitta på något. Vädret var lite sådär samtidigt som vi också var rätt brända fortfarande. Så en tripp till det största inomhuscentrumet i Cairns kändes helt ok.

Vi traskade runt lite bland butikerna och tog sen en bio. Big Hero 6. Det funkade bra för barnen som snappade några ord samtidigt som det var tillräkligt med kroppsspråkshumor för att Alex skulle gråta av skratt. Lite lunch och sen lite mer shopping blev det innan vi gick tillbaka mot hotellet för att sitta en stund i lekparken brevid.

Runt 18 så bestämde vi oss för att dra till flygplatsen för att hänga lite där istället. Vi tänkte att Cairns flygplats borde väl vara lite halvstor. Vi fick dock lite onda vibbar när taxichaffisen frågade två gånger väldigt frågande om vi verkligen skulle till internationella avgångar. Väl där förstod vi varför då terminalen var helt öde. Det fanns två personer som satt med packning och väntade men i övrigt var det helt tomt och tyst. Lite kusligt och jag fick skräckfilms-vibbar att det plötsligt skulle rusa ut zombies från någon dörr.

Vårt flyg, som det var 7h till, var tydligen nästa avgång. Vi satte oss vid några bord vid det stängda cafét som fanns och hängde. Jag knatade bort till inhemska terminalen som var mer levande. Där fanns det i alla fall en kaffeteria utanför säkerhetskontrollen som vi sedan gick till två och två för att äta.

Jag mailade till vår värd i Hawaii med våra flygdetaljer och att vi skulle komma lite sent till huset som vi hittat via AirBnB. Jag fick svar direkt att hennes man kunde komma och hämta upp oss för en billigare peng än taxi och jag svarade att det lät perfekt.

Efter en lång väntan så fick vi checka in men där blev det mer väntan. Vårt plan hade blivit försenat av något mekaniskt skäl så avgången sköts fram nästan en timme. Något som gjorde oss lite nervösa då vi bara hade ca 1h till nästa flyg i Guam. När de väl ropat ut att vi snart skulle boarda så blev det något mer knas. Vi satt nära gaten och vad jag överhörde så hade vicekaptenen knatat ut från gaten och gått runt i affärerna. Något som tydligen var någon typ av brott mot säkerhetsrutinerna. Han fick gå tillbaka till säkerhetskontrollen och de skulle titta igenom övervakningskamerorna vad han hade gjort innan de kunde släppa på oss. Efter ytterligare 15-20 min så fick vi äntligen boarda…

Klockan var nu efter 2 och jag och Alex slocknade under starten. Väl framme i Guam efter ca 4h så hade Cissi fått höra av en flygvärdinna att vårt plan skulle vänta in oss så det kändes skönt. Det var flera som hade andra anslutningar som väntade så nästan alla sprang av planet.

För första gången på resan så blev det strul med pass/biljetter. Vi har tilltalsnamnen på biljetterna men av oss fyra så är det bara Isabella som har sitt tilltalsnamn som första namn på passet (Isabella Magdalena mot ex Erik Jonatan) och gränskontrollen i USA var stenhårda på det. Dom fick ringa efter en representant för flygbolaget som fick signa av att det var ok men dom varnade att vi fortfarande kunde bli nekade vid gaten. Efter det så kom jag och barnen snabbt igenom säkerhetskontrollen medans det pep om Cissi så hon fick kliva åt sidan för att vänta på att bli skannad. Allt detta medans dom håller på och ropar ut att vi genast ska bege oss till gaten. Som tur var så kommer vi tillslut på flygplanet allihop.

Flygningen från Guam till Hawaii gick bra fast det kändes lite konstigt att ha klivit på första planet på natten den 2:a januari och vara framme 18 den 1:a. Servicen var också den sämsta hittills på resan. Ingen mat ingick och på den 7h långa flygningen så fanns det bara en frukost- och snacks-meny. Ingen mat och inga vanliga mackor.

Väl utanför flygplatsen såg vi inte till någon som väntade på oss så vi fick ringa vår värd men snart satt vi i deras bil på väg till huset. Vi var alla rätt hungriga så vi stannade förbi en matbutik för att köpa på oss lite färdiga pizzor och frukost inför morgondagen. Sen var vi äntligen framme och kunde efter lite mat lägga oss i riktiga sängar.

/Jonatan

Lite lek på lekplatsen

Långt till nästa avgång…

Kusligt tom flygplats. Titta en människa! Det är bara Cissi som varit och tittat runt.

Lite flygplatshäng. Bella har fastnat för patiens medans Alex ser på film.

Dag 26-Nyårsafton

Vi försökte sova ut ordentligt men det går ju sådär med våra morgonpigga barn.

Vi gick och åt frukost på Café Fika. Det är en svensk tjej som har öppnat en svensk shop och café här i Cairns. Det var super kul och barnen var jätte exhalterade över att se svenska produkter igen. Det blev våfflor och oboy till frukost och så handlade vi på oss massa svensk-favoriter. Jag hittade även lakrits samt lite nya svenska böcker. Härligt. Sedan promenerade vi i värmen till hotellet och bara njöt av att ha ett hotellrum med AC igen efter 10 dagar i stekande het husbil. Vi tog det lugnt på hotellet, barnen fick äta svenska fiskbullar till lunch, lycka.

Framåt kvällen satt vi på balkongen och njöt av den varma kvällsluften innan vi framåt kl 20 begav oss ner på stan. Kl 21 var det fyrverkerier för barnen och hela stan verkade vara här. Det var massa live band överallt, folk överallt, allmän partystämning, jätte mysigt. Det var riktigt maffiga fyrverkerier och barnen (speciellt Alex) var väldigt imponerande. Vi gick vidare till restaurangen ute på piren där vi hade bokat bord. Jag åt fisk och Jonatan revbensspjäll, jätte gott. Sedan gick vi ner till stranden till 12-slaget och då var det ännu maffigare fyrverkerier, det trodde vi inte var möjligt. Det kändes som en dröm eller film att ropa in det nya året på stranden med bara fötter i sanden och fullt av människor runtomkring och världens häftigaste fyrverkeri. Lycka!

Nu ser vi framemot ett 2015 där vardagen blir fest och alla får vara friska och må bra. Idag åker vi vidare till Hawaii. Tuffaste flygresan på hela resan har vi att se framemot, Flyget går kl. 01.30 inatt med mellanlandning kl 04.30, där vi endast har 1h på oss till nästa plan. Vi landar igen den 1 januari eftersom tiden nu går tillbaka ett dygn.

Vi önskar er alla ett fantastisk 2015.

/Cissi

Lite svensk-shopping

Trött Alex som höll sig vaken till tolvslaget på ren vilja

Bella och pappa

Gott Nytt 2015

Dag 25 – Hejdå husbilen

Vi vaknade väldigt tidigt och började packa och rensa ut det sista i husbilen Vi åkte sedan till en mack för att toppa upp bensinen inför återlämnandet. Killen på macken var pratglad och undrade vart jag kom ifrån. Själv var han ifrån England men hade flyttat hit för 10 år sedan, ”To get away from the blody snow”. Hm, en liktänkande.

Vi åkte till hotellet och lämnade in vårt bagage och åkte sedan ner till esplanaden för att hitta någonstans för Cissi och barnen att vara medans jag åkte och lämnade husbilen. Vi hittade direkt ett vattenland så då var det löst. Jag åkte till Juicy Rentals (husbilsfirman) och efter en kort koll så var det färdigt. Det var bara någon km från esplanaden så jag knatade ner och letade reda på resten av familjen. Huvudbrännan kändes ordentligt så hatten fick vara på medans vi doppade oss i vattenlandet. Vattenlandet låg precis brevid havet. Det var rejält lågvatten så sjöbotten syntes. Där var det en hel del krabbor som sprang omkring. Barnen är helt orädda nu så Alex ville direkt gå ner och titta närmare. Där vi var kunde man dock inte komma ner eftersom vi var för högt uppe så vi sa att vi skulle titta närmare senare. Vi åt lite lunch och gick till en lekplats samt badade i hotellpoolen. Vi bara väntade på att få checka in på hotellrummet och duscha, byta om och ta det lugnt. Ett fint hotell med kanonläge på Esplanaden. På kvällen gick vi ut och åt på en italiensk restaurang, jätte gott.

/Jonatan

Svalkande badland mitt i stan

Häftig regnbåge runt solen

Dag 24 – Stora barriärrevet

Första dagen på länge som vi ställde väckarklocka. Nu behövdes det ju inte då jag vaknar varje dag i alla fall innan 7. Efter en frukost där jag  var lite stressad över att vi hade en tid att passa (ovant som sagt) så åkte vi ner till hamnen och hoppade på båten som skulle ta oss ut.

1 1/2 h tog färden ut och under tiden fick vi prova ut simfötter, cyklop och våtdräkter. Det fanns ju både det ena och det andra i vattnet som man kunnde bli bränd av, skära sig på m.m så dom rekommenderade starkt att man drog på sig den heltäckande dräkten. Hade vi riktigt tur så skulle vi också kanske kunna få se revhajar. Cissi tyckte dom hade en konstig upp definition av tur.

Vi skulle besöka tre olika platser och stanna 1h på varje. Jag var lite nervös hur det skulle gå med barnen att hoppa i ifrån båten. Det är lite annorlunda att hoppa i från en båt mitt ute i havet än att bada i poolen. Jag hoppade i vattnet först och efter lite om och men så var Bella i. Alex och Cissi började med att sitta vid båten och titta ner. Vi började lite försiktigt men snart var hon som en fisk i vattnet (Bella alltså). Vi pekade ut den ena fantastiska fisken efter den andra åt varandra. Cissi var lite tveksam till att ge sig ut med alla fiskarna och Alex kände sig lite osäker så de fick byta plats så att jag kunde fokusera på Alex. Det var samma där att snart så simmade han på och jag fick påminna honom att hålla lite koll på vart jag var. 

En timma gick snabbt och vi gick upp på båten för att åka 15 min till nästa plats. Nu hoppade båda barnen i samtidigt. Precis vid båten så var det riktigt stora fiskar. En knöl-nånting som kan bli 2,5m och ”Angus”, som våra guider döpt den som vi träffade på, var väl i alla fall 1,6m. Han var tjenis med våra guider så han simmade upp vid båten och blev matad. Jag och Alex lyckades känna på honom när han gled förbi. Riktigt slemmig. De andra stora fiskarna som simmade omkring hade lite väl många och vassa tänder och fick mig att tänka på pirajor. Guiderna berättade att någon från någon annan båt blivit av med fingret när de försökte mata dom. Förtroendeingivande…

Jag simmade ut till revet med ett barn på varje sida. Vi pekade ut fiskar och gestikulerade åt varandra medans vi simmade. Så häftigt och härligt.

Snart var vi på väg igen till sista platsen. Här var det inga stora fiskar vid båten så nu vågade sig Cissi i. Vi simmade runt och tittade och efter en stund så simmade Cissi tillbaka mot båten. Alex stack iväg själv en bit och när jag lyckats ropa tillbaka honom sa han upphetsat att han hade sett en sköldpadda. Vi simmade iväg i den riktningen och plötsligen långt ner såg jag en mörk siluett av en rocka! Vi simmade efter en bit men den försvann iväg. När vi simmade tillbaka hör jag hur någon av barnen skriker till och ser hur de pekar ner. En haj! Den är på väg bort från oss och jag blir rätt överraskad när barnen inte får panik och försöker simma till båten utan istället simmar efter den! Den simmar såklart snabbt ifrån oss.

På väg in till land så är vi väldigt överens att det här var riktig häftigt. Vi hämtar upp husbilen och sätter fart mot Cairns där vi snabbt hittar en centralt belägen camping. Receptionisten kommenterar att det syns att jag varit ute idag och nu börjar det verkligen hetta och göra ont om mitt huvud och öronen. Aj!

Efter lite middag så blir det poolhäng (barnen blir aldrig trötta på att bada) och städning av husbilen. Imorgon ska vi lämna tillbaka den och det känns rätt skönt nu. Ska bli skönt att sova i riktiga sängar, inte ligga och svetta sig till sömns eller vakna 06 av fågeltjatter.

/Jonatan

My point of view-Cecilia:

Visst var det riktigt häftigt att snorkla, det måste jag medge, men för mig var det från början mer ett nödvändigt ont. Ja vi är vid Stora Barriärrevet, en av de vackraste snorklingsplatserna i världen, då kan man ju inte sitta kvar i båten, det fattar jag ju. Men det här med rädsla är svårt. Jag får panik när jag inte kan känna botten, eller om jag ser minsta lilla fisk vid strandkanten, så jag var riktigt nervös för den här turen. Jag kände från början när vi provade ut snorklingsgrejer och våtdräkter, att nej det går aldrig. Sepciellt inte efter att de redogjort för farorna som faktiskt finns i vattnet omkring oss. Jag har aldrig snorklat innan och jag vet inte om det var smart eller dumt att börja snorklingskarriären vid Stora Barriärrevet. Jag kanske skulle börjat i lite lugnare vatten med mindre fiskar, åandrasidan så har jag ju gjort detta nu, så nu kan jag lägga snorkeln på hyllan med vetskapen om att jag troligtvis ändå sett ett av de vackraste reven i världen.

Vid första stoppet satt jag kvar med Alex vid båten. Ganska direkt efter att Jonatan och Bella gett sig iväg så ville han också simma ut en bit, men jag vågade verkligen inte. Jag provade att ta några simtag ut men fick panik och återvände till båten med hög puls. Då kommer det fram en guide till mig och ska ”hjälpa” mig i. Ja det är bara jag kvar på båten, så det var av största omtanke han ville få i mig, men sådant får oftast motsatt effekt på mig. Han tar tag i min arm och säger till mig att nu har jag chansen att se de vackraste fiskarna i världen. Han säger att han förstår att det känns jobbigt med snorkeln om man är ovan. ”Det är inte det” säger jag, ”det är fiskarna jag är rädd för”. Han säger då att det är ytterst sällan det händer olyckor här (jaha så det händer alltså olyckor!), och så nästan tvingar han ut mig. Jag får panik och börjar gråta. Han pratar till mig som man pratar till en liten bebis ”det kommer gå bra, fiskarna är snälla, jag håller i dig”. Han blir mer och mer pushig, tillslut är han nästan förbannad ”Vi har inte hela dagen på oss, du kan väl inte missa att snorkla här? Du har ju betalat för det etc etc” Jag börjar få panik och tänker att jag skiter i det här och går upp på båten istället. För mig är det en stor vinst bara att stoppa ner foten i vattnet.

Vid stop nr 2 sitter jag återigen fastklamrad helt själv på kanten på båten. Barnen har tröttnat på mig och stuckit iväg långt bort med Jonatan, dem kan jag inte ens se. Kaptenen, som jag har pratat lite med, tycker synd om mig som inte får se de fina fiskarna så han börjar kasta i mat till dem, precis där jag sitter. En gigantisk fisk glider sakta över mina ben för att nå matbiten, hjälp! Ändå ganska coolt ska medges, men pulsen var rätt hög.

Vid stop nr 3 börjar jag känna mig varm i kläderna och simmar ut en bit till korallrevet. Det är faktiskt helt magiskt när man lyckas koppla bort rädslan och bara glider runt och tittar på alla fina fiskar och deras gömställen i det vackra revet. Men så fort jag tillät mig att tänka på hur djupt det var under mig och vad som simmar omkring där nere fick jag panik, och simmade åter fort tillbaka till båten, så höll jag på ett par vändor. Sen såg jag Jonatan och barnen skymta kanske 50 meter från båten. Jag tycker så synd om Jonatan som måste hålla koll på barnen hela tiden när jag vet hur mycket han tycker om att snorkla, så jag stålsätter mig och tar sats. Nu ska jag hela vägen bort till dem. Så länge jag håller huvudet över vattenytan och blundar och försöker tänka på annat så går det ganska bra. Det måste ha varit en lustig syn där jag simmar över ett av världens vackraste korallrev med snorkeln hängandes och blundar och sprattlar så fort jag kan i panik med simfötterna. Väl framme hos Jonatan och barnen så tittar dem förvånat på mig ”vad gör du här ute?”. Andfådd svarar jag ”Jag kan ta över barnen nu så du får simma själv en stund”. Jonatan tvekar inte med svaret en sekund ”Nej det är lugnt det är bara kul att snorkla med barnen” Egentligen tänkte han ”Aldrig i livet att jag lämnar mina barn i händerna på den där panikslagna tjejen”. Tacksamt vände jag fort om och simmade lika vackert, med huvudet högt över ytan och blundandes med snorkeln hängandes vid sidan, tillbaka till båten.

Jag förstår tjusningen med snorkling det är verkligen som en helt annan värld under ytan. Men samtidigt är det väldigt svårt att göra något åt en så stark rädsla, det krävs nog mer terapi än en snorkeltur till Stora Barriärrevet.

/Cissi

Det blev inte så många bilder, men det kommer upp flera filmer när vi kommer hem lovar Jonatan

 Guiden och Alex leker med de stora fiskarna

Vår kompis Angus (som guiderna kallade honom) eller Gustav (som Alex kallade honom)

Bildbevis på Cissis bravader

Cissi in action

Alex njuter

Dag 23 Smithfield – Port Douglas

Vi bestämde oss för att ta linbanan över regnskogen. Häftigt att uppleva regnskog och vi tog även en aborgin-guidning med en guide som tillhörde den lokala stammen. Man satt i en liten korg och åkte högt upp över trädtopparna. Bella och Cissi tyckte det var lite läskigt i början, men efter ett tag njöt även dem av utsikten. Slingan hade fyra stop där man gick ur linbanan och kunna titta runt i skogen runt stationen. Man kände sig rätt liten i den täta och väldigt höga skogen. På vägen tillbaka uppgraderade vi till en korg med glasgolv, riktigt häftigt.

Vid andra stoppet mötte vi upp med vår guide som tog oss runt på en vandring in i skogen och visade och berättade om hur han använde växterna och bladen som fanns runt omkring. En speciellt växt hade 200 olika användningsområden. Växtens blad kunde användas som tallrik, mosas och användas som salva mot mygg, kokas och lindas runt värkande sår, lindas med varandra som tak på hyddor m.m. En giftig nöt rostade dom, lät ligga i en behållare i en bäck några dagar, malde ner till mjöl med ett snäckskal och använde det sedan i matlagningen. Det var en väldigt facinerande guidning. Alex fick till sin stora lycka en fjäder av guiden från en duva som häckade i regnskogen.

Vi åkte vidare mot Port Douglas. Vägen slingrade sig fram väldigt nära stranden både upp och ner och höger och vänster. Tankarna gick till motorcykelåkande och mycket riktigt kom en varningskylt för att det var en olycksdrabbad mc-väg.

Väl framme i Port Douglas så hittade vi direkt en camping. Receptionen hjälpte oss också att boka in båtresa ut till stora barriärrevet så imorgon åker vi! Heldag ut med en stor katamaranbåt som stannar till vid lite olika platser ute  i revet. Matbuffé, cyklop, snorkel osv ingår. Ska bli riktigt kul. Hoppas bara barnen kommer i ordentligt. Bella är lite nervös för att bada med fiskar och att Cissi också är det hjälper ju inte.

Efter lite mat och bad på campingen åkte vi ner till huvudgatan i PD. Port Douglas är väldigt posh utifrån det vi nu är vana med. Här finns lyxkedjorna representerade och hamnen hade rätt flådiga båtar inne. Själva stadskärnan var dock rätt lagom med olika butiker och resturanger. Cissi hittade en butik som kändes rätt där det blev två klänningar.

Mitten av filerna på huvudgatan delas av stora träd. I ett av dom ser vi hur det flyger in färggranna (och högljudda) fåglar. Alla börjar stanna upp och titta. Även när vi gått flera kvarter därifrån hör vi tjattret.

Vi gick vi ner till vattnet och såg solnergången. Barnen ville prompt bada så dom bytte om och sprang ner i vattnet. Som svensk så tänker man ju inte så mycket mer än ”åh, varmt och en sandstrand”. Vad kan gå fel? En 8-10 årig  tjej kommer framspringande till mig och Cissi uppe på stranden och säger ”This is crocodile water!”.
Oops!
”Bella, Alex kom upp!”.
Så nu har dom badat med krokodilerna också.

På väg mot husbilen så utbrister Alex: ”Titta fladdermöss”. Cissi: ”Nej det där är inga fladdermöss. Dom är för stora”. Alex och jag: ”Jo, det är det…”. Bella och Cissi bestämmer sig då för att tävla i sprint fram till husbilen.

/Jonatan

Dag 22, Från T-ville till Cairns

Vi började med en god frukost som vanligt på campingen. Jag gjorde toast i stekpannan, vilket blev riktigt bra faktiskt. Barnen åt yoghurt och mjölk och flingor.
Det var dåligt väder med tunga moln så vi bestämde oss för att åka norrut mot slutmålet Cairns och se hur långt vi kom. Det regnade till och från så vi hade ingen lust att slå läger någonstans mitt i regnet utan vi körde på hela vägen upp till Cairns (ca 35 mil). Vi stannade och tog lunchpaus vid en härlig lekpark i skuggan i Cardwell. Väl framme i Cairns så bestämde vi oss för att campa strax norr om Cairns, men att hitta ut från Cairns var inte det lättaste. Vi stannade på ett toys r us till barnens stora glädje och lyckades komma ut därifrån tomhänta(!). Jonatan erkänner inte gärna att han har kört vilse, men vad förväntar han sig när han ber mig läsa kartan? Hursomhelst så fick han inse att vi var totalt vilse när vi för andra gången passerade den gula u-båten, vilket varje gång resulterade i allsång i bilen (we all live in a yellow submarine). Tilllsut kom vi på rätt väg och checkade in på campingen i Smithfield. På vägen såg vi en linbana som gick upp över bergen, så vi läste på lite om den och det verkar riktigt häftigt. Man sitter i en bur och åker genom regnskogen, så det kanske vi gör innan vi åker vidare mot Port Douglas. Väl framme på campingen hoppade barnen i poolen direkt. Det är ofattbart hur kul de tycker det är att bada och hur de kan roa sig med bara en vanlig liten pool. De badade i flera timmar. Äntligen en camping som förstått att lägga campingköket med Internetuppkopplingen precis bredvid poolen. Så vi kunde laga middag i lugn och ro medan barnen badade samt sitta kvar efter middagen och mysa när de hoppade i poolen igen.
På kvällen blev det lite kortspel samt filmmys i husbilen. Nu har vi 4 dagar kvar i Australien och högst på prioriteringen står nu att hitta en båttur ut till Stora Barriärrevet. Den kontakt vi hade i Cairns har alla sina båtar uppbokade redan så vi får hålla tummarna att vi hittar någon ledig båt i Port Douglas, som blir vår nästa destination./Cissi

Dag 21 fler bilder

Fler bilder från dag 21 🙂

Mer ormar

Kelig koala

Så cool koala

Massa ödlor

Alex vågade klappa

Modig kille

Modig mamma håller en livs levande krokodilunge

Och Bella förstås

Fågelpuss

Dag 21 Magnetic Island

Jag vet att det börjar bli tjatigt, men vilken grym dag vi har haft.   

Vi drog från den tragiska campingen så fort vi vaknade. Vi begav oss mot färjelägret som skulle ta oss till Magnetic Island, (James Cooks upptäckt). Vi hade blivit tipsade av flera personer att se denna ö, och det är vi evigt tacksamma för. Medan vi väntade på båten tog vi en andra frukost, toast och kaffe. Riktigt gott kaffe, här blir det mest snabbkaffe i husbilen annars. Vi hade blivit tipsade om att ställa husbilen och hyra en så kallad Mini Moke på ön. Vi hyrde en liknande bil. En liten beach bil utan dörrar och tak men där vi fick plats alla fyra. Barnen var överlyckliga. Jag hade faktiskt tänkt testa på att köra idag men vi hade glömt mitt körkort i husbilen så det gick inte hyrbilsfirman med på. (Ska sägas att jag testade lite ändå men efter att ha råkat kört på trean, ja växelspaken sitter ju liksom också på fel sida, i en rondell, enligt mig i fel riktning, med en bil tätt bakom, och lite panikartade svordomar från mig, så kom vi fram till att det var nog lika bra att Jonatan fick köra även idag).  

Båtresan över tog 20 min, jag och Alex satt uppe på däck och njöt av fartvinden och den fantastiska utsikten. Bella, som kämpar med sin sjösjuka slumrade som tur var i pappas knä.

Väl framme åkte vi och åt lunch. Nachos till barnen och super god mexicansk mat till oss. Mums. Därefter åkte vi till Koala-park. Det var helt fantastiskt. Här fick man verkligen komma nära djuren. Bella var så modig och bar alla djur man fick lov att bära. Alex vågade trots mycket osäkerhet tillslut hålla ne sköldpadda och klappa två stycken ödlor, så modig! Jonatan bar alla djur han med, och jag (kan ni fatta detta) bar en livs levande krokodil-unge. COOLT!!! Jag är ju så sjukt djurrädd (alltså för vilda djur), men tänkte att vafan, jag måste ju ha en bild på bloggen när jag också gör någonting. Efter ett snabbt överslag i huvudet av vad jag skulle bära så verkade krokodilungen mest ok. (Jag var nära att gå upp och hålla fågeln bara för att få tyst på alla där hemma som pikar mig för min fågelfobi men med risk för fågelns överlevnad lät jag bli. De djur som Bella (och Jonatan) höll i:

1) Sköldpadda

2) Fågel (nån stor variant kommer inte ihåg vad det var för sort, alla är lika läskiga) Men när Bella skulle hålla sa de att den tycker inte om barn men hon kan ju prova, varav fågeln bet henne rejält på armen (även fast hon vidhåller att lilla Pinglan hos mormor och morfar biter hårdare). Hon fick iallafall mata den ur handen när Jonatan höll den. Jonatan fick dessutom hålla ett frö mellan läpparna så tog fågeln fröet ut munnen på honom, shit vad rädd jag var.

3) Krokodil. Så söt.

4) Massa olika sorter av ödlor, stora som små.

5) Koala. (Som inte har något med Björnar att göra mer än att de som först hittade Koalorna dödade dem och stoppade upp dem och sålde dem, och ville att det skulle påminna om Teddy Bear och därför döpte dem till Koala Bears). Bella höll en Koala ganska länge för först skulle vi ta ett familjefoto som vi hade betalat för och sen liten foton på henne och Alex, hon var helt slut efter för den var så tung att stötta på underarmen (5,5kg), men en överlycklig Bella efteråt.

6) Ormar. En stor och en liten pytonorm. (Jag tänkte också bära denna men efter att ha reagerat instinktivt på den stackars lilla korkodilungen och hållt på och kastat den i marken av rädsla så tänkte jag att det var bäst att skona ormarna från min rädsla). Speciellt efter att djurskötaren sagt ”låtsas att ni är ett träd och stå helt stilla även om ormen vill gömma sig under era shorts eller i er tröja”.

7) Övriga djur vi fick se men inte röra var Wombat kan vara ett av världens coolaste djur. Skit ful, osocial som få, men kan döda i stort sett vilken djur som helst genom att gräva en liten grop och sätta sig på det. Den har en så hård rumpa att den kan döda med bara rumpan, hysteriskt coolt. Dessutom kan den springa i 40km i timmen och det tror man inte heller när man ser den.

Efter denna fantastiska upplvelse, allra mest för vår djurälskande 8-åring, styrde vi bilen mot Picnic Island. Det finns vackra stränder runt hela ön så här skulle man absolut kunna spendera ett par dagar (men nu har vi ju annat på agendan så det hinner vi inte riktigt med tyvärr). Efter underbart beachhäng åkte vi med 16.30-färjan tillbaka till T-Ville. Ikväll tänkte vi bo på den campingen som var stängd dagen före och gjorde bara ett pit-stop på en stormarknad för att fylla på fruktförrådet och frukostförrådet. Sedan blev det fantastiskt god middag på campingen och lite mys i den varma sommarnatten efter det.

/Cissi

 Båtliv

 Magnetic Island på håll 

 Mys!

Gillar att skolan lär ut kompismassage 🙂

Matning av fågel

Lycklig Bella

Modig Alex håller i Sködpadda

Mamma också

Och Storasyster

Familefoto med Koalan

Bella myser med en pytonorm

Beach-häng

Camping middag

Campingmys för barn

Campingmys för mamma och pappa

Vår kompis i trädet vid vår campingvan

Dag 20 – Juldagen…

Vi packade ihop husbilen efter vår långa vistelse (allt är relativt) på campingen och körde iväg. Barnen var inte riktigt på humör så vi kom inte så långt innan vi var tvugna att stanna och försöka lugna ner ett av dom som fick ett raseriutbrott.

Vi kom vidare men började fundera om det var så klokt att ge sig iväg på juldagen. Verkligen allting var stängt. Vi försökte jaga efter någonstans att äta lunch men alla resturanger, mc donalds, subways, red rooster m.m var stängda. Det blev lunch i husbilen istället på en rastplats. Framme i Townsville som var målet för dagen så åkte vi till campingen som vi blivit tippsad om av Schweizarna vid Rowes Bay. Väl där så var det stängt. En skylt satt vid receptionen som förklarade att det var årets enda stängda dag…

Townsville är stort och vi hade dålig koll på vart de andra campingarna i stan fanns så jag släppte av Cissi och barnen i vid stranden och åkte iväg själv för att försöka hitta en öppen camping. 2h, 4 campingar och x antal mil senare så kom jag till en camping där ägaren, en äldre dam, tittade ut från en stängd reception. När jag frågade om det gick bra att checka in så svarade hon: ”But honey, It’s Christmas day. We’re closed.” Efter lite bedjan och lite kontater så fick vi ändå en plats. Iväg och hämta famlijen och sen lite shopping av mat på en öppen mack så kunde vi äntligen bosätta oss för natten.

Campingen var lite sådär med en hel del riktigt nergångna permanenta husvagnar men men. Lite husbils-lagad mat och sen sängdags.

Dag 19 – Julafton

Dag 19 – Julafton

Barnen sov bra och fick gå ut och leta efter en morgonjullklapp runt husbilen när de vaknade. Varsin pysselbok blev det som de kunde roa sig lite med. Barnen passade på att smyga in några paket under våra kuddar när vi gick ur husbilen och log sedan lekfullt och sa att ”Tomten kanske har gömt något till er också”. Under våra kuddar låg varsitt paket där barnen hade gjort varsitt halsband, egengjort under semestern under största hemlighetsmakeri.

Efter lite frukost och poolbad så tog vi husbilen ner till city. Dels för att hitta ett par skor till Alex men också för att hämta ut korten på barnen och Tomten. Vi råkade hamna i massor av souvenirbutiker så det blev några impulsköp. Det var även en marknad nere vid vattnet med olika stånd, jätte mysigt.

Vi åkte sen till centret närmast oss för att äta lite lunch och titta vidare efter skor till Alex. På vägen ut från parkeringen lyckades jag missa en ”Max 2,5 m” skylt… Eller missa och missa. Cissi skriker till och jag lite småstressat får för mig att vi är lägre, men i taket på förarhytten står det klart och tydligt 3 m… Tjong säger det när vi åker in i bommen som hänger ner från vajern som går tvärs över vägen. Som tur är så är själva vajern en bra bit längre upp så den klarar sig. Efter att ha gått ut och tittat över husbilen så andas vi lättade ut när vi inte kan se något fel på den heller.

Tillbaka på campingen blir det kl 15 traditionsenligt ”Kalle Anka och hans vänner” på datorn. Efter det blir det några skype-samtal till Sverige där folk nu hade vaknat och sen julklappsöppning. Barnen hade fixat och slagit in massa julklappar till oss, så jag tror nog att jag och Cissi fick flest julklappar i år.

/Jonatan

Fortsättning julafton:

Efter julklappsöppningen åt vi makaroner och korv i husbilen innan det var dags för campingens julfirande. Det var hur trevligt som helst med trubadur, korvgrillning, lotterier och höjdpunkten var förstås att tomten kom. Han hade med sig en säck med julklappar och gissa om våra barn blev förvånade när tomten utläste Alexander Berggren och Isabella Berggren på två av paketen. Lyckan var total! Det kom en annan familj och satte sig vid samma bord. De bor i Schweiz men pappan, Per, är från Uppsala så föräldrarna och dottern kan prata bra svenska. Tove 9 år och Bella fann varanra genast och satt och pysslade och spelade nintendo hela kvällen. Alex lekte lite med bilar med hennes lillebror Björn men tröttnade snart (jag tror han är 4 år), och gick in i husbilen och byggde sitt nya Star Wars lego. På kvällen låg barnen inne i vår husbil och tittade på film medan vi satt utanför den andra familjens husbil och drack kaffe och lite annat de hade att bjuda på, jätte trevligt. Kul också att höra hur skolsystemet och föräldrarollen fungerar i Schweiz, vi kan nog konstatera att vi har det väldigt bra i Sverige på de punkterna.

Sedan gick vi och lade oss och sov bra. Bella hade bestämt träff med Tove vid poolen direkt på morgonen så kl 07.00 hoppade vi i och lekte att par timmar. Kul för henne att få leka av sig lite med en jämnårig tjejkompis. Nu håller vi på och packar ihop husbilen för vidare färd mot Townsville. Dessa 3 dagar i Seabreeze camping har, ennligt mitt tycke, varit det bästa hittils på Husbilssemestern. Lyckat!

/Cissi

Dag 18– Dan före dopparedan

Så fort barnen vaknar så ska dom iväg till poolen. Helt ok men dom är helt outtröttliga på att leka i vattnet men tröttnar lite på varandra så när man själv var i 20 min och vill upp så får man argumentera för att mamma & pappa vill faktiskt också lägga sig lite i solen och ta det lugnt. Solen ja. Vi kör fortfarande på 50 i solskydd och det gäller att täcka in sig. Min stackars flint är konstant illröd trots hatt på. Cissi har som vanligt bränt axlarna. Men barnen har klarat sig bra.

Jag och Bella gick iväg till närmsta butikerna för att köpa lite förnödenheter och kolla in Tomtens verkstad som vi hade sett någon skylt om dagen innan. Det var Tomten som satt i sin släde och så skulle barnen berätta vad dom önskade sig och bli fotograferade. Bella blev lite överraskad av frågan så hon sa att hon inte visste vad hon önskade sig. Men fint kort blev det. Väl tillbaka på campingen så gick Cissi och Alex iväg samma runda, även här blev det ett fint tomtekort.

Vi tog det sen lugnt på campingen fram till sena eftermiddagen när solen lugnat sig lite. Då vi tog med oss vatten och kakor och knatade strandpromenaden bort mot själva city. Några km promenad men barnen var på topphumör. Vi klättrade lite i klippor, lekte i en lekpark, gjorde hinderbana och tittade på alla fina båtar i hamnen. Det var en riktigt fin eftermiddagspromenad. Väl där så gick vi lite i butiker för att hitta ett par nya sandaler till Alex som fått skavsår av sina foppatofflor. Vi hittade ett par sandaler men när han provade att springa i dem i affären, efter köpet, så snubblade han bara. När vi då försökte lämna tillbaka dem så gick det inte, men efter mycket om och men och efter att Cissi diskuterat saken ingående med butikschefen så fick vi iallafall tillbaka våra pengar. Efter lite stroasande i affärer blev det restaurangbesök. Jag tog en ”Croc & Roo medley” (Krokodil och kängru). Krokodil var rätt gott men kängrun var ingen höjdare. Alex smakade nyfiket och tyckte väl det var sådär.

Det blev en taxi hem och sen lite kvällsmys i husbilen.

/Jonatan

Dag 17 – Rockhampton till Airlie beach

Vi sov gott hela natten trots att campingen ligger preicis vid en järnväg där det dundrar förbi godståg. Det har sin charm att ta dagen som den kommer inte inte ha någon aning om var man är på väg eller när man ska vara framme, ”Resan är målet” har väl aldrig varit mer passande. MEN..efter 2 dagar i ödemarken så börjar det klia i fingrarna på mig. Jag kollar i kartboken och letar upp närmsta stad som ser lite större ute, McKay. Jag kollar med övriga familjen om de orkar köra ytterligare 30 mil idag och efter mycket tveksamhet från samtliga får jag ett ”ok” till svar, det får duga. Nu måste jag till en stad. Så vi kör på. Vi får stanna lite då och då för Bellas åksjuka gör sig påmind. I bilen går Spotify för fullt. Barnen får leka DJ med min mobil och eftersom vi inte har Internet så får de nöja sig med den musiken jag redan har laddat hem. Detta resulterar i:

1)      Bella spelar uteslutande Linda Bengtzing, och eftersom jag bara har 3 låtar så är det dem som går på repeat. Dags att köpa hela skivan till henne kanske? Det är så urgulligt att höra henne sjunga hela ”Jag ljuger så bra” och ”Värsta schlagern”, hon lär sig texter efter typ 2 lyssningar. Begåvad. Blivande Mello-artist, kom ihåg var ni såg det först.

2)      Alex varvar ”Hockey-musik” (Hårdrock) med ”The Pinks” (äntligen lite kvalitetsmusik)

3)      Jonatan pluggar i hörlurar i sin mobil för att undervika schlagerfesten i övriga bilen (fast det ska noteras att detta är efter att han kommit på sig själv med att glatt och ljudligt sjunga med i ”Jag ljuger så bra”)

Jag måste passa på att inflika vilken duktig man jag har till chaufför. Han kör på vänster sida som att han aldrig har gjort något annat. Det enda som inte riktigt verkar gå att vänja sig av med är när vindrutetorkarna åker på istället för blinkers, lika kul varje gång.

Väl framme i McKay visade det sig att detta inte var den typ av stad jag hade räknat med. Mer lite utspridda industrier och stormarknader. Jag vill ha Esplanad eller Strandpromenad, ni vet mysiga butiker och restauranger att gå och strosa i. Däremot så är vi rätt trötta på bilen nu så vi kör ner mot beachen. Vi kommer fram till någon typ av strand där det står massa skyltar om fåglar etc, vi  förstår att det måste vara någon typ av fågelreservat. Väl nere på beachen så uppdagar sig något som taget ur en film. Milslång sandstrand och underbart varmt vatten med lagom höga vågar, helt öde. Inte en människa i sikte. Barnen är helt överlyckliga och kastar sig i vågarna. Jag och Jonatan får samma tanke båda två, hmm..det är högsommar och peak season i Australien men inte en människa på denna fantastiska strand. Hmm..bör man bada då? Men visst brukar det stå skyltar om hajar etc? Hursomhelst så badar vi på och det är ljuvligt. T.om jag hoppar i utan problem, det är ca 25 grader  i vattnet här, perfekt för mig med andra ord. Efter ett tag blir jag och Jonatan lite trötta av att dyka i vågorna men det är otroligt vilken energi barn har, det borde ju vara ännu jobbigare för dem, men de kan vara i flera timmar. Jag plockade lite snäckor och bara stog och såg ut över havet och kände mig otroligt lyckligt lottad. Återigen svårt att beskriva med ord.

Vi såg en flygfisk som hoppade längs vattenytan, men annars inte ett enda djur i sanden/vattnet, ja förutom fåglar då. Efter mycket övertalning med barnen så fick vi upp dem ur vattnet, tog en macka i husbilen och drog vidare. Här ville vi inte stanna. Vi var nu överrens om att hitta något schysst ställe där vi känner att vi kan stanna över jul, och där det är lite mer fart och fläng. Vi tog sikte mot Airlie beach som vi hade blivit tipsade om av Josses gamla kollega från Hotell Rival som nu bor i Australien. En timmes körning till, mer Linda Bengtzing, lite sömn av oss icke-chaufförer.

Vi stannade och åt lunch på ett riktigt hak, där Alex blev förtjust i deras kycklingklubbor och åt 3st. 

Väl framme så hittade vi inte den campingen vi hade i vår campingbok så vi körde runt lite på måfå men stannade tillslut och frågade i Turistinformationen. De tipsade om den närmsta campingen, Seabreeze Camping, och vi körde dit. Vi hade redan fattat tycke för staden som hade allt det vi längtade efter, affärer, restauranger, strand, myllrande folkliv. Väl framme på campingen betalade vi för en natt men sa att vi kanske stannar fler. Då upplyste dem oss om att på julafton kommer de ha en julfest här på campingen med jultomte och allt. Det lät ju toppen. Men vi betalade för 1 natt och åkte in och kollade in campingen. Den är perfekt. Massa barn (och hundrar), 2st pooler, samt gångavstånd till ett stort utomhusköpcentrum och 2,5km från stadskärnan. Här kommer vi nog att stanna. Ikväll har vi promenerat bort till köpcentrumet och haft en fantastisk kväll på en schysst pub. Jonatan fick äntligen sin efterlängtade biff och öl. Jag tog en kyckling och ett glas vitt vin. Barnen fick nachos som de har längtat efter. Puben hade en rolig variant av att ta emot dricks. De hade lagt en citron i en stor skål med vatten och skrivit ”Om ni lyckas få ett mynt att ligga kvar på citronen så vinner ni en gratis drink”. Helt omöjligt förstås men barnen tyckte detta var väldigt spännande. De sprang själva iväg till baren och Bella beställde så fint ”2 milk please” och betalade för henne och Alex. De hade fått ett mynt var att lägga på citronen men när vi tittar dit så har det kommit fram ett killgäng som matar Alex med mynt. Han tycker det är jätte kul och de tjoar och hurrar när det är nära att han klarar det. När han är tillbaka till bordet så frågar vi ”Vad sa de?” Alex ”Ingen aning men vi hade kul”. Härligt.
Sedan går vi förbi en supermarket på vägen till campingen och köper med oss bröd, mjölk etc. Bella ser finurlig ut och ber om egna pengar att handla för. Hon och Alex springer glatt iväg med något bakom ryggen och handlar så fint i kassan. Kassörska skrattar när vi kommer fram och tycker dem är jätte duktiga. De har lärt sig säga sitt namn, var de kommer ifrån och hur gamla de är på engelska, det räcker långt.

Väl tillbaka på campingen så blir det yatzy och vindruvor och sedan filmmys med nyinköpta Ninjagu-filmen (dock helt på enegleska men det verkar inte störa barnen det minsta)

/Cissi

Mys i husbilen

 Det var en mysig liten skogspromenad till vår öde strand

Härligt Beach-stop

De goda kycklingklubborna, Alex utmanar Mormor att göra lika goda klubbor åt honom när han kommer hem

Den goda Peter-glassen. Det står Peter på glasspinnen upptäckte Alex och han tror nog att Peter skulle gilla denna glassen eftersom han gillar Spirello också.

Lite skönt campinghäng i skuggan

Kvällsbild från husbilen. Yatzy och 7:an spelas flitigt

Dag 16 – Rockhampton

Jag vaknade runt 06 medans resten av familjen sov fram till 9. Efter lite frukost så åkte vi till en vattenpark som fanns i närheten. Det var riktigt skönt att gå in i vattendimman då solen riktigt gassade.

När vi precis börjat köra fick barnen syn på ordet ”toys” på en butik så vi stannade till så dom fick köpa lite

julklappar till varandra. Efter en snabblunch på KFC så åkte vi äntligen på väg.  Vi visste inte riktigt vart vi skulle men hade tänkt att bränna på lite. Alex var dock inte så med på noterna. Han var väldigt myggbiten och lite hängig så han kliade tills han grät.

Efter att ha stannat till lite och kylt ner och smörjt in bettena så kunde vi fortsätta. Barnen lånade Cissis mobil och lyssnade på musik från spotify men sedan blev det också lite allmän julsång och nynna-tävling.

Vi körde på fram till Rockhampton där vi febrilt försökte hitta något matställe som inte var någon snabbmatskedja. McDonalds, KFC, Subway, Red rooster, Hungry Jacks m.m, alla fanns men inte någon vanlig restaurang. Vi hittade något vi tyckte verkade lovande men när vi stannade till så hade de julstängt… Tillslut gav vi upp och körde till campingen där vi brände på husbilsköket och gjorde pasta och pastasås.

Barnen ville direkt efter till poolen och badade fram tills det blev mörkt. Efter lite kvällsfilm på datorn sover de nu sött trots att båda två är rätt prickiga av myggbett. Campingen är helt ok men inget jättespeciellt så vi åker vidare imorgon. Vart får vi se då.

/Jonatan

Dag 15 – Rainbow beach & Hervey Bay

Vägen ut till Rainbow beach gick igenom Great Sandy National Park. Har var det varningar för både vildhästar, kängru och koalor. Tyvärr såg vi inte till några.

Vi köpte på oss lite nya badhanddukar, ett snorkelset och begav oss ner till stranden. Och vilken strand! Flera km lång stenfri sandstrand med underbart vatten. Solen stekte så vattnets 24 grader kändes avsvalkande och skönt. Till och med Cissi kom i utan någon större tveksamhet.  Vi lekte loss i vågorna som rullade in och tittade på kite-surfarna som åkte kors och tvärs. När mörka moln började täcka solen kände vi oss färdiga trots att molnen strax därefter försvann.

Alla andra slumrade till i bilen ett tag tills det blev dags för lunch. Vi stannade till vid en restaurang och Cissi gick in för att kolla menyn. Hon berättade att hon precis fångat kocken innan han skulle cykla iväg. Dom stängde nämligen mellan 14-17 och klockan var nu strax efter 14. Men han försäkrade att det inte var några problem och drog på sig förkläded medans tjejen i kassan väldigt snabbt tog vår beställning. Maten var färdig på några få minuter varpå både kocken och servitrisen sprang iväg… Kvar blev vi sittande ensama förutom de som satt i pubb-rummet brevid.

Vi åkte vidare till Hervey Bay där vi direkt hittade campingen vi letade efter. Efter att ha checkat in så hittade Cissi och Bella direkt grannparets vovve som Bella direkt gick och klappade. Jag gick iväg för att se hur stranden såg ut och försöka hitta någon affär med någon liten fläkt. Vi höll på att dö av värmen tidigare natt och man låg och drömde om att få någon liten bris på sig.

Efter upplevelsen med Rainbow Beach så kändes stranden ”nja” trots att det var en lång helt ok sandstrand. Jag gick vidare och lyckades tillslut hitta en öppen butik som hade en fläkt!

Appråpå det så är det lite stängt här och där. Vi har kört förbi några skolor där vi sett att dom började sitt jul (sommar?)-lov i början på december för att börja igen i slutet på januari. Även en del affärer har stängt för julen.

Väl tillbaka på campingen så hittade jag övriga familjen vid polen varpå Cissi slängde ihop lite middag på gasspisen i bilen. Barnen ville gärna gå och spela pingis. Tyvärr hade receptionen precis stängt så Cissi och Alex körde några luftbollar. Det var lite  segt att lägga sig då vi led av både solbränna och myggstick men till slut gick det.

Härliga Rainbow beach

Luftpingis

/Jonatan

Dag 14 – Hejdå Brisbane – Hej Husbil

Vi vaknade och tog en lång och härlig dusch inför det stundande campinglivet. Sen packade vi ihop det sista och åt frukost på hotellet.

Vi tog en taxi till Juicy Rentals, hyrbilsfirman. De var väldigt seriösa och vi fick en bra genomgång av husbilen, vilket kändes bra.

Det är en jätte fräsch och fin husbil, lite liten men funkar för oss, iallafall så länge det är fint väder. Vi tog sikte norrut. Nu börjar vår 10-dagars resa upp mot Cairns och Stora Barriärrevet. Vi tänkte ta det lugnt första dagen och köra 1h till Noosa, som vi har blivit tipsade om av både vänner och taxichaufförer. På vägen dit såg vi en skylt ”Australian Zoo”. Jag och Jonatan var väl inte jätte sugna på zoo i 35 gradig värme men det är ju även barnens resa så när vi frågade dem och fick ett rungande JA till svar så var det bara att svänga av. Det visade sig vara Steve Irvings eget zoo, Krokodiljägaren, vilket gjorde att man nästan blev lite star strucked. Man fick bl.a. träffa hans första krokodiler som han fångade endast 9 år gammal. Det var ett riktigt bra zoo. Vi gick genast mot Koalashowen och tänkte det här blir spännande, hur gör man en show med koalor som bara sover? Svar: Det gör man inte. Det gick runt en tjej bland koalorna och berättade om dem, bl.a. att de sover 20h per dygn, jo det märktes. Vi gick vidare mot kängruru Heaven och där hoppade det runt massvis med kängrurur som inte var ett dugg skygga för människor. Vi fick mata en direkt ur handen, super coolt och Alex var överlycklig. Vidare genom zoot, ormar, krokodiler, giraffer, noshörningar mm och vidare in i Koala Land, där fick vi äntligen gosa med en halvsovande koala. Vi gick till fågelshowen, men kände oss genast lite bortskämda som har sett fågelshower både i Thailand och på Kanarieöarna där örnarna flög runt bland publiken, här var det återigen mer en informativ berättande show. Vi gick vidare och var nu ganska trötta efter ett par timmar i gassande sol. Efter lite souvenirköp så hoppade vi in i husbilen och vidare mot Noosa. Vi stannade bara till vid en stor grsplan så Alex fick kasta lite med sin boumerang, det krävs ju en del plats för det.

Jag måste bara göra ett litet inlägg om att detta verkligen är killarnas del av semestern. Jonatan skulle gärna tälta om han fick och gärna hålla sig ifrån campingar. Jag bor hellre på hotell och i mer civiliserade delar av landet. Men jag har ju Las Vegas och NYC kvar så det är klart man får kompromissa lite. Och vem vet, jag kanske blir helt såld på campinglivet så det blir en Backpacking semester på transibiriska järnvägen nästa gång?

Noosa visade sig vara en riktig fullträff. Supermysig by med en hamn och en jätte fin camping. Vi checkade in på campingen och barnen fick leka runt lite i husbilen. Genast tog Bella fram städgrejerna och började sopa och ha sig. Efter ett dopp i den svalkande poolen åkte vi till hamnen och valde en Italiensk restaurang. Det visade sig bli bästa middagen hittils på resan. Magiskt vackert med utsikt mot hamnen och väldigt god mat. Livemusik från restaurangen bredvid och glada barn som satt och ritade mest hela tiden. Jonatan tog en pizza och jag en god pastarätt. Jag tycker lite synd om Jonatan som är chaufför på denna resan för det vita vinet var det heller inget fel på. Barnen åt Penne och köttfärsås och Alex bad om en extra portion och servitören blev glad av att höra att ”Detta var det godaste jag någonsin ätit” av Alex.

Det var perfekt väder, kvällarna är så sköna och jättefina båtar. Vi fick t.om. bevittna ett bröllop på bryggan. Magiskt som sagt.

Vid kl 20 började barnen bli trötta så vi åkte tillbaka till campingen och lade oss för att sova. Alex somnade på 5 min, vi andra låg och vred och vände på oss i värmen, men somnade tillslut.

Vi vaknde vid kl 05.30, det var som att sova i ett zoo. Massvis med olika fåglar som ville väcka oss med sin alldeles egna speciella sång. Så vi åt frukost, det är häligt med ett eget kök, och medan vi diskade och plockade undan så städade båda barnen igen ur husbilen, det har sina fördelar att campa med två pedantiska barn. Vi åkte sen vidare norrut. Nu är vi på väg mot Rainbow Beach, för Jonatan är sugen på att kolla in Nationalparken där. Det är sagt att det ska regna idag så i värsta fall kör vi på en bit idag.

/Cissi

Vår fina husbil

Boumerangkastning

Kul!

Mys i skuggan

Gulliga grannhunden Cindy

Jättesköldpaddor

Bella framför Koalorna

En replika av grundaren Steve Irving

Dags för mat

Jättesnälla

Alla ville klabba på koalorna

Bella också

Och mamma

En känguru med en liten bebis i pungen

Bästa middagen hittills på resan

Dag 13

Barnen har varit med varandra lite väl mycket senaste tiden (härliga syskonkärlek) så vi bestämde oss för att dela upp oss för dagen. Cissi och Bella gick på shoppingrunda och jag och Alex knatade över till South Bank. Alex har titta längtande på pariserhjulet som står där så det blev första stoppet. Han var överlycklig och det blev förevigat på kort tillsamans med en jultomte (vill inte tänka på hur det känns i den dräkten).

Vi gick vidare till ett badland som ligger längst med floden. Tydligen så finns det mycket ”Bull sharks” (tjurhajar?) i floden så kommunen har byggt upp ett helt gratis badland med sandstrand på land istället. Även om inte vattnet var speciellt svalkande så var det ändå väldigt skönt.

Efter bad och lite lunch så hoppade vi på lokaltrafiken som går via båt på floden. Vi åkte upp en bit längs floden innan vi tröttnade vi vände om hem igen.

Vi mötte upp med tjejerna i lägenheten där det bestämdes att vi skulle försöka se julparaden som vi missade igår. Så vi gick till en restaurang som låg precis vid paraden tidigt för att få ett bra bord. Efter en stund så började dock molnen torna upp sig och vår servitör skrädde inte orden om vad vi hade att vänta oss. Han drog fram mobilen och visade en bild från väderradar och sa att vi nog skulle behöva flytta in längre in i restaurangen. Vi gjorde det men sen brakade det loss ordentligt. Det åskade och öste ner. Barnen tyckte det var väldigt obehagligt så vi lyckades avbeställa vår mat och sprang  istället in i ett stort köpcentrum. När vi tittade ut efter att ha ätit där inne så hade det lugnat ner sig så vi kunde ta oss till lägenheten. Väl inne så blev det en lugn hemmakväll.

Imorgon hämtar vi upp vår husbil och ger oss ut på nya äventyr. Det är mycket möjligt att vi kommer uppdatera lite mer sporadiskt då vi inte riktigt vet vart vi hamnar.

/Jonatan

Dag 11-12

Vi åkte iväg till flygplatsen i Peking i dess vanliga galna kö-trafik och strosade sedan runt innan vi fick hoppa på planet till Taiwan. Det var svinkallt i terminalen och vi som försökte ha kläder för något mellanting av Kina- och Australien-klimat satt och huttrade. Barnen satt som vanligt och pysslade med sina små gummiband som dom gör armband av men nu var det istället koppel till två pandor som Alex köpte på flygplatsen för egna pengar. En till sig själv och en till sin syster.

På resan till Tawian så fick barnen sitta på en egen rad medans vi satt bakom. Dom var så duktiga på att klara sig själva. Bella gjorde beställningarna till flygvärdinnorna. ”One coke with ice”, ”thank you”.

När vi landade fick Bella ont i öronen. Det satt i hela vägen till Australien trots att vi försökte med nässpray, tuggummi m.m. Hon hade så ont hela tiden och det var riktigt jobbigt att inte kunna hjälpa henne på något sätt.

Vi sprang runt lite på fllygplatsen i Taiwan för att hitta någon mat som gick i barnen. Det var många ställen med bara nudlar, chili m.m så det blev en burger king där vi satt och hängde. Till slut blev klockan 22.30 och vi fick gå ombord på vårt flyg till Australien. Bella som hade haft så ont var helt slut och slocknade innan vi lyfte. Alex somnade strax därefter och jag och Cissi fick några timmar sömn också.

Från ett iskallt Peking landade vi i ett 36 grader varmt Brisbane. Vilken omställning! Varmt och väldigt fuktigt. Väl på flygplatsen bytte vi om till lite mer passande klädsel och växlade in all gammal valuta vi samlat på oss. En härlig blandning av Jordanska, Egyptiska och Kinesiska pengar. Sen blev det taxi till hotellet Oaks Casino Tower.

Här känns det lugnare att ge sig ut i trafiken. Det är väldigt avslappnat och layed back. Folk har bara inte bråttom. Det märker man även när man är ute och går och trampar på lite. Folk ursäktar sig och flyttar på sig! Det känns som att här kan man verkligen hitta en lite lugnare lunk och slappna av. Däremot är det lite spännande att anpassa sig till språket. Det är väldigt skönt att alla nu pratar Engelska men man har en väldigt egen stil i Australien och är väldigt tjenis med varandra. Nåja, man anpassar sig väl.

Vi kom fram vid 12-tiden så rummet var inte färdigt så det blev en promenad på stan i gassande sol innan vi kunde komma in i lägenheten och dusha och vila upp oss lite. Här bor vi på 22:a våningen med balkong med utsikt över floden som går igenom Brisbane. Vilken underbar utsikt! Vi har 2 sovrum, ett vardagsrum med pentry och tvättmaskin! Så nu går tvättmaskinen varm för att förbereda inför husbilssemestern som börjar i övermorgon. Vi besökte även polen som ligger på en terass på 7:e våningen vilket var skönt fast inte speciellt svalkande.

Vi gick ut för att äta och råkade hamna i föreberedelserna inför en julparad. Tre kameler, en åsna, några får och Maria, Josef och de tre vise männen stod på torget för att strax bege sig på julparad. Känns lite konstigt med julskyltning och julmusik i gassannde hetta. Men vi var så hungriga att vi knäppte bara några kort varpå vi gick och åt. Nu är vi tillbaka på hotellet och balkongen och tittar ut över ett lysande Brisbane.

/Jonatan

Och när jag trodde dagen var färdig och vi satt och spelade lite kort på balkongen så började vi helt plötsligt höra en kör sjunnga julmusik och när vi tittar ut från balkongen så börjar helt plötsligt ett fantastiskt fyrverkeri över kanalen. Det höll på under flera sånger och var timat till musiken. Det var helt fantastiskt! 

Duktiga barn sitter själva.

Flygplatshäng

Snygging på vår balkong

Snyggingar

Härligt fyrverkeri 

Dag 10-Sista dagen i Peking

Vi vaknade vid kl 8 efter en bra natt, och gick ner och åt frukostbuffé på hotellet.

Efter det fick barnen pyssla lite på hotellrummet innan vi klädde oss varmt för en promenad mot Himmelska Fridens Torg. Förväntningarna var på topp att se ett av världens största torg då vänner och bekanta har beskrivit det som ”Fantastiskt” och ”Där kan man spendera många timmar”. På vägen dit hamnade vi längs en butiksgata så det tog ett par timmar då vi ville gå in i nästan varje butik och titta. De flesta har samma typ av prylar men det blir ändå lite marknadskänsla, vilket både jag och barnen älskar. Vi handlade lite souvenirer och närmade oss långsamt Torget. Det ligger på andra sidan vägen från Förbjudna Staden men det finns ingenstans att gå över vägen. Efter att ha frågat en polis om vägen förstod vi att man skulle ner i Tunnelbanan och upp på andra sidan. Även i Tunnelbanan var det säkerhetskontroll med säkerhetsportar att gå igenom och säkerhetsband att lägga väskan på. Detta är extremt vanligt i Peking. In till Förbjudna Staden, in till vissa köpcentrum etc. Giventvis även in till Torget. När vi kom upp på andra sidan så visade det sig att det gigantiska torget är helt avspärrat. Vi gick in i ett tält där poliser stog och kollade Idkort på personerna framför oss. De vinkade dock förbi oss, vi fick röntga väskan men sen fick vi gå in, eller ut, på torget. Vilken besvikelse. Det var ett, torg. That´s it. Inga butiker, inga matstånd, ingen underhållning, ingenting, ett torg. Jag vet inte om vi var där fel dag. Förbjudna Staden är nämligen stängd på måndagar så kanske även torget är stängt just då. Vi fotade lite, gick bort till andra sidan torget, och ut igen på gatan. Det blåste väldigt mycket på torget men det tyckte barnen bara var jätte kul, jag och Jonatan tyckte inte det var lika behagligt. Klockan var nu 12 och vi började bli hungriga. Vi hade lovat barnen McDonalds idag så vi tänkte ta en taxi men när vi tittade på kartan såg det inte allt för långt ut till McDonalds nära vårat hotell. Men Peking är Stort! Vi gick och gick och blev hungrigare och hungrigare. Barnen fick lite bröd och vatten som vi hade med oss och Mc Donalds lockade så mycket att det gick bra att promenera i snålblåsten utan allt för mycket gnäll.

Det var kul att promenera genom Peking och se de olika byggnadskaraktärerna, det finns verkligen alla typer av byggnader här. Urtråkiga lägenheter med galler för fönstrerna, superhäftiga hus med dem typiska svängda kinesiska taken och gated community som ser ut som fängelser med taggtråd längs muren. Vi kom fram till något jätte stort varuhus med gigantisk julskyltning och nu hade vi inte långt kvar. Vid kl. 13.45 var vi framme vid vårat Köpcentrum och Mc Donalds. Aldrig har en Big Mac smakat så gott. Få komma in i värmen, äta, få lite varm choklad, gå på en riktig toalett (Här har de oftast bara ett hål i marken).

Fulla av energi gick vi hemåt via lite fler butiker, och lite mer inhandling av souvenirer. Det mesta kostar mellan 10-20:- (efter lite prutning, det börjar alltid på typ 180:-), så det är väldigt lätt att förköpa sig på saker man inte behöver.

Väl tillbaka på hotellet så packade vi iordning, och puh, allting får plats hittils. Det är kul att se hur bra barnen anpassar sig när vi är på resa. Hemma kan de välja och vraka mellan alla barnprogram och ändå är det sällan nåt som duger. Här finns det en barnkanal, på kinesiska, och den duger alldeles utmräkt att titta på, i brist på annat.
Eftersom vi hade packat ner alla vinterkläder så valde vi att gå till hotellets kinseiska restaurang. Vi hade kollat in menyn första kvällen och då sett en meny med lite av varje från det kinesiska köket, däribland Peking Anka. Det bör man väl äta i Peking tänkte vi.

Vi sätter oss till bords i denna tjusiga lyxrestaurang, men inte ens här kan de ett ord engelska. Vi får in två helt olika menyer men inte den menyn vi hade kollat in tidigare. Vi försöker förklara att vi vill äta Peking Anka men de bara skakar på huvudena och ler. Jonatan googlar upp de kinesiska tecknen för Peking Anka och visar och då lyser de upp och springer iväg och hämtar den menyn vi sett tidigare. 14st rätter för 695:- per person. Eftersom vi hittils på hela resan ligger långt långt under vår matbudget (det lär ju ändras i Hawaii/New York) så tänkte vi lyxa till det med detta. Så vi säger att vi tar hela menyn. Då blir de lite fundersamma och försöker förklara för oss att vi kan få en Peking Anka för 395:- per person. Ja vi har förstått men vi vill gärna ha hela menyn. De säger att det kostar 695:- och vi kan få en Peking Anka för 395:-. Ja men vi vill gärna ha hela menyn. Efter mycket om och men verkar de förstå att vi vill ha hela menyn. Vi lever ju i tron att det är 14 smakprotioner av alla rätter, det visar sig att det är fullstora portioner som kommer in.

Sedan vinkar vi till oss personal säkert 6 gånger till innan vi kan börja äta. Tillslut låtsas de liksom inte se oss för ingen vill ju ha hand om de här besvärliga gästerna som inte kan kinesiska. Varenda liten sak blir en stor sak eftersom vi inte kan göra oss förstådda. Vi försöker be om menyn igen så vi kan se vad vi äter, vi får in en förrätt som inte är med på menyn, men den är tydligen on the house, även barnen får in tallrikar och vi förklarar att det bara är beställt för 2 personer, att barnen inte ska ha. Vi beställer in vin och även det blir lite krångel. Men efter mycket hit och dit med personal så kommer maten in. Det är verkligen blandade smaker. Allt från småfisk, chilimarinerade räkor till grisöra och ankhuvud. Imponerande nog så smakade barnen både ankan och småfisken.

Vi blev rejält mätta och bad om notan. Vi var lite oroliga att vi ändå skulle behöva betala för 4 personer, men döm om vår förvåning när de bara tog betalt för 1 person. Så det blev en riktigt billig middag även det här. Väl uppe på rummet hade vi lovat barnen room service middag (det är typ det lyxigaste dem vet), så vi ringde room serivce, bara kinesiska. Vi ringde receptionen som kopplade oss tillbaka till room service. Vi förökte förklara att vi ville ha spagetti bolognese till vårat rum. Efter ett tag knackar det på dörren och in kommer en kille och börjar leta i våra lådor. Ah han vill att vi ska peka ut på menyn vad vi vill ha. ”Spagett Bolognese”, det står ju tom så i menyn ändå kan de inte ens menyn på engelska, på ett hotell, obegripligt.

Barnen åt glatt på rummet och sedan gick vi och lade oss allihop. Barnen sov hela natten och vaknade kl 7 och började spela Ipad. Nu är kl 8 på tisdagmorgon och vi ska packa ihop det sista och bege oss till flygplatsen. Planet från Peking går kl. 14 och landar i Taiwan vid 17-tiden. Sedan går planet från Taiwan till Brisbane kl 23, så förhoppningsvis sover vi hela vägen till Australien. Vi flyger i 8 timmar och landar pga tidsskillnaden vid kl 9. Sedan väntar 2 nätter på hotell i Brisbane innan vi hämtar ut vår husbil som blir vårt hem under Australien resan. 

/Cissi

Himmelska Fridens Torg

Igen

Ja roligare än så här blir det inte

Promenad i Peking

Alex ville gärna att vi skulle lägga upp den här bilden och visa hans kompisar vilken häftig staty

Julpynt DeLuxe

Ingen av barnen ville göra en lookalike med MJ så jag fick hoppa upp och offra mig. Resultatet blev sådär dock 😉

Bella vill visa de nya fina dock-kläderna för Felicia och Bibbi

Hotellrums-Selfie

Finmiddag på hotellet

Den omfattande menyn

Alex vill stolt visa upp för kompisarna att han smakade småfisk 🙂

Dag 9 – A dream come true

Så länge jag kan minnas har jag av någon anledning velat besöka Kinesiska Muren, idag var dagen inne.

Natten var inte så bra, vi har Jet Lag hela familjen så vi sov mellan 20-23 och sen var vi vakna fram till 04, segt. Men vi väckte barnen vid kl 9 och kl 10 satt vi i en taxi på väg mot Den slingrande stendraken. 500:- kostade det hela vägen till muren, 1,5h från Peking. När vi kom fram blåste det kallt nere i byn Badaling så Alex köpte en halsduk. Vi stannade till på Subway och tog en macka och varm choklad. Sedan gick vi mot entren. Man kan gå upp på muren på många olika ställen. Vi valde det närmsta och mest turistiska Badaling. Vi tvekade länge om vi skulle välja något annat ställe pga att det varnas på alla forum om alla påflugna försäljare som följer efter en på muren och rycker och sliter i en. Eftersom vi hade fått vara med om detta vid Förbjudna Staden, och speciellt Bella tyckte det var så jobbigt så övervägde vi att välja något annat ställe, men tillslut valde vi ändå Badling pga att det skulle vara den mest lättklättrade delen på muren.

När vi åkte taxin mot muren så kunde man följa muren längs bergstopparna, obeskrivligt häftigt att se den slingra sig i bergen, så magnifik. Vi kom fram till entren, betalade 45:- per person och började gå uppåt. Vilken känsla! Utsikten var så vacker. Strålande sol och uppe på muren helt vindstilla så det blev en riktigt varm och skön promenad. Det var riktigt riktigt brant på sina ställen och det var knappt att barnen orkade. Men när vi sa att Fredrik skulle vara stolt över dem som körde backträning på Kinesiska Muren så satte de fart. Väl uppe på fjärde vakttornet (det högst belägna vi kunde ta oss till med barnen) tog vi lite kort samt köpte lite souvenirer. Bl.a. ett certifika var med ”I have climb the Great Wall of China”. Coolt tyckte jag och barnen, fånigt tyckte Jonatan som blev utan certifikat.

Det var inte en enda försäljare på eller vid muren. Det har verkligen sina fördelar att resa under lågsäsong. Jag kan också tänka mig hur jobbig klättring det är när det är 30 grader varmt ute. Men fotograferingen av Bella fortsatte och fortsatte. De flesta frågar inte ens och de som frågar får ett bestämt ”No” tillbaka.

Efter en härlig promenad och lite bergsklättring på muren vände vi  hemåt. Vi promenerade bort till tågstationen några kilometer bort men det visade sig att nästa tåg skulle gå om 1,5h. Slöseri med tid. Vi såg ingen vanlig gul taxibil utan föll för trycket att åka svarttaxi. Vi hade bestämt oss innan för att det ska vi iallafall inte göra, man kan ju bli lurade och rånade. Hursomhelst så hoppade vi in i en skumpig, risig minbuss, där det redan satt lite andra folk så vi fick klämma ihop oss rejält. Efter en tag släppte de av de andra personerna plus han som hade plockat in oss och som vi hade förhandlat priset med. Så nu var det bara vi och chauffören kvar som inte pratade engelska. Han körde inte samma väg som vi kom utan svängde av den vanliga vägen och Bella märkte att jag och Jonatan började bli lite nervösa. Hon är ju så otroligt ordentlig och gillar inte att göra saker man kanske inte riktigt får göra ”Mamma, är detta en riktig taxi?” ”Eh nja typ” ”Mamma den hade ingen taxiskylt” ”Nej men det har inte alla taxibilar i London heller, gumman det är ingen fara” Precis när jag sitter och försöker lugna min oroliga, ordentliga dotter så stannar minibussen och dörren öppnas. Där står en ny minibuss och en ny chaufför. ”Ut ur bilen, skynda er” säger Jonatan. Så vi ut ur bilen och in i nästa bil. Får lugna Bella lite med att det går säkert bra det här..men för att vara ärlig så var jag riktigt orolig. Allt gick bra, och det verkar vara helt ok att åka taxibilar här utan skylt på. Vi åkte det hem till hotellet ikväll också och det var inga problem.

Den här nya chauffören körde oss genom hela Peking, så vi fick se otroligt mycket på vägen. Mycket uppskattat då vi är här så kort tid. Han körde oss till Pearl Market, till barnens stora förtjusning. Det är en typ av inomhusmarknad fullt med billiga saker. Vi köpte två par skor till barnen och Bella köpte en plånbok. Kommer bli intressant att försöka packa imorgon, i våra redan fulla resväskor, men på något sätt brukar det alltid lösa sig.

Efter Pearl Market gick vi och åt på en riktigt kinesisk restaurang. Helt ok mat, ingen smaksensation. Vi tycker bättre om Thaimat, jag tycker kinesiskmat ofta är lite smaklös, men jag kanske har haft otur. 130:- för 4 personer inkl 2 öl och 2 läsk, kan vi väl inte klaga på direkt.

Nu har vi tagit det lugnt på hotellrummet och låter barnen vara uppe lite längre så vi allihop kanske kan sova hela natten. Imorgon har vi en sista oplanerad dag i Peking innan färden går vidare mot spännande Down Under.

 /Cissi

Dag 8 – Förbjudna staden

Peking Vi började dagen med rejäl sovmorgon. Alex sov längst, till kl 10.30. Vi bröjade promenera mot Förbjudna Staden vid kl. 11.30, stannade och åt lunch på vägen, hamburgare och chicken bits.

Det var en strålande fin dag med klarblå himmel och sol, men däremot nästan 10 minus skulle jag tro. Vi hade som tur var packat ner varma kläder, underställ och överdragsbyxor, mössa och vantar, men det blåste ändå rejält kallt. Det enda som var riktigt jobbigt var att Alex joggingskor hade gått sönder efter all bergsklättring i Petra så han gick nu runt med Foppa-tofflor, i minus grader. Men vi hittade nästan direkt en skoaffär och vi började fråga efter storlek 36-37. Butiksinnehaverskan letade och letade och hittade tillslut ett par skor i storlek 37. De var alldeles för små. Så han fick prova ett par skor i storlek 39, och de passade. Just ja vi är ju i Kina nu, då är det lite si och så med storlekarna har vi ju läst. Men Alex var nöjd. ”Jag ska berätta för Elliot att jag har storlek 39 i Kina”. Han har fått för sig att det är coolt att ha stora fötter. Han är mäkta stolt över att ha större fötter än pappas kusin Matilda. Vi köpte skorna och kände oss nöjda att kunna stoppa undan Foppatofflorna.

Vi kom ganska snabbt fram till Förbjudna staden, ett ståtligt palats med en stor mur runtomrking, och hundratals försäljare utanför. Mycket krims krams men vi köpte iallafall varma öronpuffar till barnen som de älskar, 10:- styck bara. Bland det värsta Jonatan vet är att pruta och här prutar man på allt. Jag har inga problem med det och är riktigt bra på det medan Jonatan har helt fel taktik och får nästan betala mer än det dem började på (skämt åsido). Hursomhelst så har jag gjorta npgra riktigt bra prutaffärer idag 🙂

När vi skulle gå in genom entren så blev vi hänvisade till andra sidan av Den Förbjudna staden, detta var tydligen utgången. Så vi släpade med oss barnen, som inte alls var sugna på att gå runt i 10 minus och titta på gamla byggnader, runt hela muren. Väl där gick vi och köpte biljetter och blev glatt överraskade när biljetterna bara kostade 10:- för alla fyra! Så vi gick in och där var, ingenting. Då upptäckte vi att vi hade gått in i nån sidobyggnad, som tydligen var kejsarens gamla trädgård eller nåt, och mitt i vintern när det inte finns ett enda grönt blad eller någon blomma så var den ju riktigt tråkig. Att dem ens har den öppen på vintern är ett mysterium.

Så vi gick rask tillbaka, kassörskan måste tycka att vi var helt knäppa som betalar, går in och går ut. Hursomhelst gick vi vidare in i rätt tempel denna gång. Jonatan köpte biljetter, han behövde nog bara köa 10 minuter. Vi har läst om att på högsäsong är det så mycket folk att man kan få köa i timmar. Det fanns också en elektronisk guide som vi köpte till alla fyra med en guidad tur i hörlurar, på svenska, mycket uppskattat av både barn och vuxna. Förbjudna staden var riktigt maffig att se, fina byggnader och mycket historia som har utspelat sig just där. Coolt. Återigen hade vi väldigt tur för vi hade planerat att gå hit på måndag, men efteråt fick vi veta att det är stängt på måndagar, det hade varit snopet. Det är extremt mycket folk som vill fota Isabella med henne blonda hår, gärna ihop med deras egna barn. Hon tröttnade ganska fort på detta och började tillslut tycka att det var riktigt jobbigt med all uppmärksamhet. Kineser är väldigt påflugna och tar inte ett nej så vid nåt tillfälle fick vi liksom ställa oss för henne och skydda henne från kamerorna, jätte jobbigt.

När vi gått igenom hela Förbjudna Staden så funderade vi på att åka vidare till Pearl Market, där det finns billigt billigt att handla, både kläder och leksaker, men vi träffade på en kille som sa att det bara var öppet nån timme till så istället gick vi till hotellet och värmde oss. Jonatan gick en egen sväng och kollade in kvarteren runt hotellet. Under tiden så vilade jag och barnen på rummet, vi pysslade, gjorde läxa och lekte hotell.

När Jonatan kom tillbaka gick han och Alex ner till poolen. Där var man tvungen att ha badmössa och då vände Alex förstås på tröskeln.

Sedan gick vi ut för att äta middag. Vi gick då till ett megastort köpcentrum i närheten. Där var det mycket lyxaffärer men även H&M, Vero Moda etc. Vi gick runt och kollade lite och när vi blev hungriga gick vi runt till lite olika restauranger och frågade om bord, men det var en halvtimmes kö till allihop. Så mycket restauranger och ändå helt fulla. Och detta runt kl 18.00. Till slut valde vi en japansk restaurang där det bara var 10 minuters väntetid. Vilken fullträff. Vi beställde in nånting som såg ut som en blandad bricka med lite friterade grejer, typ kött, krabba, räka kanske etc. Barnen fick en barnbricka med friterat kött och krabba samt ris och pommes. So far so good men nu började cirkusen. Efter att vi hade beställt kom det fram en kille med två mörka muggar med någonting i. Han ställer ned dem framför oss och pekar på barnen. Vi tittar på varandra och fattar ingenting. Vi försöker fråga ”Vad är det?” Ingen kan engelska. Vi tackar iallafall nej å barnens vägnar. Sedan får man en våt servett framför oss alla fyra. Ok det här fattar vi, man tvättar alltså händerna före maten, men är den här muggen kanske till för det? Ska vi doppa servetten i muggen? Jag försöker visa med teckenspråk om det är så man ska göra men de bara skrattar och går. Ok så där sitter vi med en kopp framför oss och vet inte om vi ska dricka det eller tvätta händerna i det, en väsentlig skillnad liksom. Vi tittar oss runtomkring..hmm..vi ser ingen annan som gör något med muggen. Killen kommer tillbaka med två vattenglas till barnen, istället för muggen förstår vi det som. Alex klunkar glatt i sig, mmm, gott, varmt vatten. Va fan, innebär det att han just har druckit tvålvatten nu? Vi är totalt förvirrade, men då ser Jonatan en tjej som springer runt med en tekanna och fyller på i alla muggar, ah, det måste vara te. ”Drick du först”, ”nej drick du”. Ok på 3. Jodå det var te. Ok puh andas ut, nej då kommer nästa utmaning fram. Det kommer en kille med en skål med lite frön typ, och en mortel fint utplacerad bredvid. Så står han kvar och liksom väntar på att vi ska göra något. Vi är totalt nollställda. Då visar han mig att jag ska mosa fröna med morteln, ok och vad ska vi göra sen? Äta dem? Han pekar på nån soja liknande grej, vadå ska vi blanda i det? Då går han. Jag häller i det men det ser inte ut att passa ihop..hmm..Och så här fortsätter det, med nya grejer och nya skålar. Hursomhelst så när väl maten kom in (Dock utan tallrikar, eller var det dem vi redan hade använt till nåt av de andra grejerna?) så var den super god. T.om. Alex åt upp allt kött och är nu helt säker på att godaste maten finns i Japan, så dit ska tydligen nästa resa gå.

Nöjda, mätta och fulla av intryck gick vi vidare i lite affärer (Bella köpte bl.a. ätpinnar till sig själv) och vidare hem till hotellet. Nu är kl 21.30 och båda barnen sover sött. Imorgon är det tänkt att vi ska bege oss till The Great Wall Of China.

Mina första intryck av Kina är inte vidare positiva. Otrevliga, framfusiga, respektlösa, okommunicerbara och allmänt svårtillgängligt. Alla skyltar är på kinesiska, ingen kan engelska, knappt ens på hotellet. Vi får se om det hinner ändras på de dagar vi har kvar här. Det är en extrem kontrast att komma från Jordanien där enligt mig världens vänligaste folk bor till att komma till Kina där ingen är det minsta intresserad av att hjälpa till.

 /Cissi

Skoprovning

Nyinköpta puffar

Förbjudna Staden

Vet inte vad jag försöker visa, men det är visst jätte sort

Coolaste statyn enligt Alex

Stolt Alex med pinnarna i högsta hugg, och en del av alla märkliga skålar med mat

Bella älskade att äta med pinnar ”Undrar om jag får ta med det till skollunchen”

Titta noga så ser ni mig och barnen i överkant

Dag 7 – Resa till Kina

Transportdag. Det är ju en rätt rejäl tidsskillnad mellan Egypten och Kina (skiljer +7 från Stockholm) så vi hoppade på planet från Egypten runt 23 och landade runt 15. Jag och Alex sov väl rätt hyffsat (speciellt Alex) men Cissi och Bella sov lite sämre. Här var de lite striktare i passkontrollen så på frågan om gossedjurens pass kunde få en stämpel så var det bestämt nej och stela miner.

Vi tog ut lite lokal valuta och ställde oss i taxikö utomhus. Huja vad kallt. Från att ha stått och svettats brevid pyramiderna stod vi nu och huttrade i Kina. Vi blev vinkade till en vanlig  taxibil men föraren skakade på huvudet och pratade på på kinesiska. Vi fick hjälp av en engelskpratande taxiorganisatör som visade bort oss till en minibuss, bad om  vart vi skulle och förhandlade om priset, 400 CNY blev det.

I taxin dåsade Cissi och Bella till medans jag och Alex såg oss intresserat omkring. Kändes rätt skönt att  åka i någorlunda normal trafik igen (till skillnad från Kairo) även fast vår chafför höll sig mest på väggrenen då det var rätt rejäla köer. Efter ca 45 min så kom vi fram till vårt hotell. Wow! Det var rätt lyxigt (Cissi som fixat med sina kontakter).

När vi kom upp på rummet så gick jag för att tända upp överallt (solen hade gått ner) och tryckte på alla knappar jag kunde se. Brevid ljusknappen för ena sänglampan så var det tydligen en knapp märkt ”Make up room” så efter 5 min kommer housekeeping med nya lakan… Vilket ändå var bra för de hade inte ställt in någon extrasäng som vi behövde. Hon pratade inte engelska utan ringde upp recepetionen på sin mobil och räckte över den för att vi skulle förklarara vad vi ville. Efter det så hämtade hon in en säng och vi började packa upp. Bella strödde genast ut pennor och pysselpapper över halva rummet och satte igång att pyssla.

Jag och Cissi slappade med varsin mobil men började banna nätet. Google är helt blockerat här så man kommer inte åt varken sökningen eller Google Maps. Facebook fungerar ibland medans andra tjänster går hur bra som helst.

Vi var helt slut så vi gick ner till hotellets två restauranger, en kinesisk och en fransk/europeisk. Vi gick in i den kinesiska först men hittade ingen mat som vi trodde att vi skulle få i Alex utan till slut blev det den andra restaurangen där alla tog varsin köttbit med strips.

Vi gick upp och såg en film på datorn varpå vi sen gick och lade oss. 

/Jonatan

 Tåg mellan terminalerna i Peking

Finmiddag

Bella pysslar vid skrivbordet

Dag 6 – Egypten

WOW!

Vi började dagen vid 06.00 med att åka till flygplatsen och lämna tillbaka vår trofasta SUV. Både Alicia (Bellas docka) och Douglas (Alex åsna) fick sina pass stämplade av en skrattande kontrollant. Efter en väldigt kort flygtur (1h) var vi i Kairo och beredda på 11h häckande på flygplatsen.

När vi går till transferdisken så blir vi helt plötsligt erbjuden ett hotellrum med lunch och middag, gratis. I nästa mening sa han att de kunde ordna med ett dagsvisum helt gratis, om vi exempelvis ville se pyramiderna….

På den här resan så har vi helt skippat det här med att tveka och vara försiktiga så vi sa naturligtvis JA och efter fått betala ca 800:- så blev vi upphämtade i en minibuss med en helt egen chafför och en egen guide och körde igenom Kairos helt galna trafik på väg mot pyramiderna.

Väl där så klättrade vi upp på Cheopspyramiden och gick även in en bit. Sedan blev vi skjutsade till en utsiktsplats och sedan ner till Sfinxen. Så häftigt att vara här. Båda barnen (och Cissi) skuttade omkring. Känns som allting verkligen flyter vår väg hela tiden.

Efteråt blev vi skjutsade till en lokal producent och återförsäljare av eteriska oljor. Det är alltså producenten av aroman till kända parfymer som t.ex. Hugo Boss etc. Vi fick gå igenom en parfymprovning vilket faktiskt var rätt kul. De bjöd på te, kaffe och cola. Vi köpte inget men däremot så var det en väldigt trevlig äldre herre som ägde fabriken. Han producerade även sängkläder av egyptiskt bomull, samt ägde en resebyrå här i Egypten. Han och Cissi började även prata business då Cissi börjde sälja in Hotel Hellsten mitt i allt, vi får väl se om det blir något framtida samarbete.

Sedan blev vi skjutsade till hotellet vid flygplatsen och nu är vi incheckade och vilar upp oss inför middagen och sedan nattflyget till Peking. Vem vet vad morgondagen bjuder på?

/Jonatan

Cheopspyramiden

Uppe på pyramiden

Sofia på Cheopspyramiden

Inne i pyramiden

Från utskickspunkten med alla 3 stora pyramiden i bakgrunden.

Sofia vid Sfinxen

Sfinxen

Parfymprovning

Vårt hotellrum

Dag 5

Vi började morgonen med en härlig privat frukostbuffé i vår egna Villa. Underbart lyxigt. Efter det packar vi ihop för vidare färd mot Döda Havet. Då knackar det på dörren och in kommer notan. Vi förklarar att vi inte tänker betala för den katostrofala middagen kvällen innan när det tog Alex 2h att få sina Chicken nuggets. Killen förstår ju ingen engelska men hämtar iallafall ägaren, som kan bra engelska. Vi förklarar vad som hände kvällen innan och säger att vi inte tänker betala. ”Pay whatever you want, as long as you give us good reviews”. Det kan han ju glömma tänker jag men nickar och ler och säger att då betalar vi ingenting förutom frukosten. Fine. Good bye.

Vi kör mot Döda Havet och har sån himla tur med vädret igen för det är strålande sol och 25-30 grader varmt. Det finns bara två stränder vid Döda Havet där man får bada, vi väljer Amman Beach som vi blivit tipsade om. Det kostar 650 kr (som hittat?) att gå in och det är en helt ok sandstrand. Väl nere vid Döda Havet utbrister nån form av NuskaviäntligenbadaiDödaHavetPanik. ”Pappa fota mig när jag flyter, pappa fota mig med tidningen, aaaj det svider i mitt sår, hjääälp jag fick salt i munnen, titta på mig, pappa, pappa, pappa” Men när extasen över att vara vid Döda Havet har lagt sig så har vi en härlig stund med beach och poolhäng. Det finns även en hink med svartlera som man tydligen ska smörja in sig med och sen skölja bort i Döda Havet. Så nu är vi evigt unga, eller nåt.

Efter att ha solat och badat så åker vi vidare mot Madaba och samma hotell som vi bodde på första natten. Det är nära flygplatsen och imorgon har vi tidig avresa så det är perfekt. Väl framme i Madaba går vi en sväng på stan och träffar på en trevlig kvinna i en butik som hjälper oss med superlim så vi kan laga vår lilla kanin som gick sönder efter sitt dopp i Döda Havet. Hon tipsar om en lunchrestaurang och vi åker dit. Detta är klart bästa restaurangupplevelsen hittils på resan. Man går in i en magisk grotta med hängmattor och ”flygande mattor” längs väggarna. Vi beställer riktig Jordansk mat, super gott. De tar oss verkligen bokstavligt när jag försöker beställa hamburgare utan nånting på till barnen. ”Just bread and meat, no sallad”. Barnen får in bröd (alltså typ frukostbröd) med kött i. Toppen tycker våra konstiga gorumetbarn! Alla är jätte nöjda med maten och dessutom har de något så ovanligt som öl och vin på menyn (konstigt att det är så sällsynt då de brygger eget öl strax utanför Petra). Här har de även (som på de flesta restauranger här) Hubble Bubble på menyn (Vattenpipa). Sen åker vi och checkar in på hotellet och känner oss lite hemma eftersom vi har varit här förut. Dags att packa om och hänga upp lite blöta kläder på tork (till vår stora lycka hade vi tvättmaskin på förra stället). Nu chillar vi på hotellet innan vi ska ut och göra Madaba osäkert. Imorgon bär det av till Peking med en dryg mellanlandning i Kairo. 11,5h på Kairo flygplats. Läget är fortfarande oroligt där så jag tror vi håller oss på flygplatsen. Men fy vad segt att roa två barn på en och samma flygplats i 11,5h. Efter det så tar vi nattflyget till Peking.

Vi sammarfattar Jordanien med äventyr, extremt trevlig befolkning, ingen vidare hotell standard men över föräntan, fint väder och rätt tråkig matkultur (kyckling och te!!!). Vi känner oss klara med Jordanien, 5 dagar var precis lagom, och ser nu framemot Peking, som är ett helt oskrivet blad för oss.

 /Cissi

Privat frukostbuffé

Alex fick ett plötsligt behov av att läsa Dagens Industri i Döda Havet

Konstigt nog så fick även pappa det

Och mamma

Beachen, knappast värd 650:- i entre va?

Bella chillar

Tjejerna passade på att spaa lite

Far och son hänger i Döda Havet

Kaninen Sofia solar sig på Döda Havets strand

Riktigt schysst pool

Härligt att tanka lite solenergi i december

 Pysselstund på hotellrummet med allt bra pyssel vi har fått av Systrarna Fridlund

Dag 4

Vi åt en ordentligt frukost på hotellet och åkte sen iväg mot döda havet och Sehatty Resort. Det regnade så vi kände att vi hade haft väldig tur med gårdagens väder när vi gick i Petra. Den här gången tog vi den lite rakare ”motorvägen” istället för bergsvägen som vi åkte dag 2.

Men vägarna här är väldigt skiftande. Vi åkte ca 1/2 mil på en helt jämn och spikrak väg. Sen när vi kom fram till motorvägen mot Amman så är högerfilen så sliten att de flesta istället kör i vänsterfilen om de inte ska släppa förbi någon. Även i vänsterfilen så studsar man fram i 90 km/h. Titt som tätt så åker man igenom samhällen där hastigheten blir 40 och man får passera ett antal fartgupp innan man åker vidare. Det är väldigt många poliskontroller längs vägarna. Både hastighetskontroller och rutinkontroller. Längs med döda haven så åker man också igenom ett antal fasta checkpoints men än så länge har de bara vinkat förbi oss.

Runt lunch stannade vi på IKEA. Ja, faktiskt. Dom serverade fortfarande frukost när vi kom dit så vi strosade runt i 15 min innan vi tog varsin köttbulletallrik. Vi köpte även med oss lite kex från The Swedish shop innan vi åkte. Cissi och Bella somnade sött i baksätet och sov tills vi nådde döda havet. Det regnade nu rätt friskt så vi ställde in oss på att det får blir bad i döda havet imorgon istället.

Efter en stund så kom vi också fram till vårt hotell. Det håller på och renoveras men i gengäld fick vi en lägenhet med två våningar istället för vårt familjerum. Vi blev visade runt, speciellt till deras pool som är deras stolthet. Vattnet kommer direkt från en varm källa där vattnet är 66 grader. Efter lite häng i lägenheten så gick vi ner och badade. Det var riktigt riktigt härligt.

Middagen däremot var en katastrof. Vi tänkte att det måste vara någon typ av dolda kameran. Vi beställde in varsin rätt till lägenheten:
1 chicken tikka. ”one?”. ”yes, one”
1 vegitarian spring rolls
1 hamburger
1 chicken nuggets

Efter 1 halvtimme fick vi 2 chicken tikka och 1 hamburgare. Killen som serverade kunde inte engelska men vi försökte göra oss förstådda och han nickade och gick iväg med den extra chicken tikka. 30 min senare kommer han tillbaka med 2 st nya chicken tikka. Jag skakar på huvudet och går med honom ut för att prata med den andra som i alla fall pratar hjälplig engelska. Jag förklarar igen vad vi vill ha och båda nickar innan jag går in.  10 min senare knackare de på och vill att jag ska peka ut i menyn vad vi ville ha. ” 1 vegitarian spring rolls and 1 chicken nuggets”. ”OK”. 30 min senare kommer han med 2 portioner vårrullar… Då går jag ut och pekar igen och 20 min senare så får Alex äntligen sin mat…

Efter det sätter vi oss allihopa framför en film innan vi lägger oss.

/Jonatan

IKEA!

Sehatty resort

Myskväll i soffan

Dag 3 – Kväll

Vi hittade en trevlig restaurang och åt middag. Medans vi satt där hörde vi hur servitrisen frågade bordet bredvid om de skulle gå på ”Petra by night”. När hon kom till vårt bord frågade vi henne om det verkligen var idag då vår guide hade sagt att det inte skulle vara förens om flera dagar. Jodå, måndagar och onsdagar sa hon.
Vi gick tillbaka till vårt hotell och hängde lite i lobbyn innan vi sen gick ner till Petra Visitor Center. Väl där frågade vi i entrén hur det gick till och om barnen, som var rätt trötta efter dagen, kunde få rida in. Alla går i grupp var svaret. Vi pratade med barnen om de orkade och ville och även om Alex var lite tveksam så ville dom.

Vi väntade på torget i Visitor Center till kl 20.30 då alla samlades och började gå ner mot The Treasury. Det är ca 2 km vandring och det var nu helt svart ute förutom det tända lyktorna som stod på marken på båda sidorna om vägen. Det var en magisk vandring genom natten.

När vi kom fram i slutet på Siq, den trånga passagen mellan klippväggarna som leder in i Petra, så såg vi den upplysta fasaden av The Treasury torna upp sig framför oss. Häftigt!
Framför så hade de satt ut hundratals lyktor och innan det två rader av mattor att sitta på. När man kom fram så satte man sig och när alla hade kommit så började föreställningen. Det var två män som framförde arabisk musik på flöjt och på något instrument som var ursprunget till exempelvis basfiol. Det var mäktig akustik när ljudet studsade mellan bergväggarna.

Efter föreställningen så vandrade vi tillbaka. Väl på hotellet var vi väldigt trötta men också väldigt nöjda.

/Jonatan

Lyktorna som lyste upp vägen in till Petra

Vi sitter och lyssnar på musiken

Dag 3

Vi vaknade kl 8 vilket är riktig sovmorgon för oss och åt frukost som var uppdukad på Campet. Vi sa hejdå till våra nyfunna vänner för att bege oss in i den mytomspunna Klippstaden Petra. Det är ett av världens underverk och många filmer har spelats in här, Star Wars och Indiana Jones t.ex. Det är lätt att förstå varför. ”Mamma det känns som att vi åker i en film” utbrast Alex på vägen dit, fantastisk miljö helt enkelt som inte går att beskriva med ord.
Väl där så parkerar vi på en stor parkering vid ingången och jag och barnen går in i en affär och tittar. Bella blir förståss förälskad i en sjal som de knyter Beduin-Style på henne så det blir, föga oväntat, första inhandlingen på vår resa. Då kommer det fram en ung kille från affären och frågar om vi vill ha en guide i Petra. Jo det är väl klart vi vill ha en guide, men det kan man ju hyra på Turist Centret vid entrén. ”Ja men jag är ingen vanlig guide, jag kan visa er andra vägar in i Petra, det blir jätte bra, och jag är jätte billig” Hmm..bara där borde det kanske ha ringt en varningsklocka hos oss, men vi tycker det låter bra och Alex gillar att han har Barca-sandaler, så why not. Vi går mot entrén och guiden säger åt oss att vi ska betala entré och sen möta honom vid ingången. ”Säg inte att jag är en guide, säg att ni har varit här förut och att jag är en vän” Eh ok. ”Och förresten så är det bäst att ni betalar mig nu (30 Dinar = 360 SEK). Eh ok. Ja nu kan man ju tycka att vi inte är så aktsamma och då tycker man helt rätt. Husomhelst så betalade vi inträdet till Petra och går bort och möter upp vår guide (som faktiskt stog och väntade på oss puh). Vi går in i Petra och får två hästar till barnen som de kastar upp dem på. Hjälmar? Skulle inte tro det. De rider glatt iväg och jag och Jonatan promenerar raskt efter. Vår guide ber Jonatan hålla hans mobil och cigaretter och så hoppar han upp framför Alex på hans häst och börjar showa med hästen ”Look look horse is dancing”. ”Alex håll i dig” skriker jag. Men han bara skrattar. Några andra guider går förbi och skrattar åt oss lite ironiskt ”Grattis ni har fått tag i bästa guiden idag hahaha” Hmm..vad menar dem?
Efter ett tag blir de avsläppta och vår guide tar av sig sandalerna och tar barnen i varsen hand och skuttar iväg från stigen. Upp, upp, upp går det. Men han pratar på så glatt med barnen att de knappt märker hur jobbig klättring det är, och detta är bara början tro mig. Han ska alltså visa oss en annan väg in än den vanliga Turistvägen, spännande. Han påpekar för oss att absolut inte hjälpa barnen om det blir kämpigt. ”De måste lära sig ta hand om sitt eget liv” Ännu mer spännande blir det när vi går och pratar och jag frågar om han vill smaka vatten ”Nej nej nej, jag dricker aldrig vatten, jag äter inte heller, jag röker bara, och ibland hasch på morgonen, så klarar jag mig bra” Eh ok. Den här guiden verkar ju inte riktigt klok, jaja. Han går före och visar vägen och vi kommer fram till otroligt vackra platser. Återigen svårt att beskriva med ord. Vi pausar högt uppe på en klippavsats med utsikt över Petra. Vår guide, som heter typ Mahar, berättar historier om Petra och sin egen uppväxt där. Den ena historien mer osannolik än den andra, man vet inte riktigt vad man ska tro. Konstigt nog påminner han mycket om en nära person till oss, vi kan kalla honom Farbror Erkan.
Alex kastar iväg en sten över stupet och jag säger direkt ”låt bli”. Mahar däremot tycker det ser kul ut och kliver upp och börjar visa barnen hur man kastar sten längst över stupet, varav en sten som han och Alex kastar flyger förbi 1dm från mitt huvud. Dags att gå vidare helt enkelt.
Han busar med barnen hela tiden så de glömmer helt bort vilken otroligt krävande klättring det är. Både jag och Jonatan kommer på efterkälken hela tiden. De skojar om att Alex inte ser var han sätter fötterna och halkar till hela tiden, de skojar om att Alex hoppade ner från en klippa och landade på en vass sten så han gjorde illa foten ”Varför hoppade du just på den vassa stenen, varför hoppade du inte ner i den mjuka sanden som sin syster”, skojar Mahar. Han och Alex klickade verkligen, de påminde lite om Mowgli och Baloo där de skuttade omkring, Mahar till Alex: ”I really like your style”. Han gav honom också massa visdomsord på vägen ”Du tar hand om och respekterar din storasyster”. För vårat eget minne så skriver jag lite stolpar om en del historier han berättade, de är dock inte särskilt barnvänliga så ni får be oss berätta om dem sen  Han berättade om att han var med om en sak när han var liten som han aldrig glömmer. Han berättade om hur mycket han älskade att köra (och krascha) bilar. Han bjöd även in oss till sitt hem (grotta) för att äta middag och dansa (?) på kvällen. Vi övervägde saken med avböjde pga att barnen har fått nog med intryck för idag. Han visar oss också att han har gömt undan en speciell sten, mitt ute i nowhere, som beduinerna använder sig av som smink. Jag och Bella blir lite piffade, resultatet får ni se på bilderna sen.
När vi hade klättrat i ca 2h så säger han plötsligt ”be barnen blunda nu så ska jag visa en överraskning”. Vi som konstigt nog fortfarande litade blint på Mahar säger åt barnen att blunda. Han bär båda barnen fram till en klippavsats och jag och Jonatan kommer efter. När han ber dem öppna ögonen så är det (återigen) en obeskrivlig bild vi har framför oss. 250 meter ner är ett av Petras Tempel och ett myller av tusiter/försäljare/djur. Vi står nu alltså på klippan över där vi hade kommit in som ”vanliga turister”. Helt sjukt. Ok, nu är vi totalt slut, vi har vandrat och klättrat i gassande sol, säkert 30 grader i flera timmar. Tanken på att ta sig tillbaka samma väg är skrämmande. Men Mahad säger att han vill visa oss ett sak till, han pekar upp mot det högsta berget vi ser och säger att därifrån kan ni se 85% av hela Petra. Jag har en kompis däruppe som ni kan få Coca cola av. Dessutom hade han bett en annan kompis komma och hämta oss däruppe med sina åsnor, så vi slipper gå hela vägen ner. Ok Let´s Go! Jalla!
Upp, upp, upp. Nu börjar energin och konditionen tryta hos alla utom Alex som glatt går och pratar med sin nyfunne vän. Han som knappt orkar gå till Ica hemma.
Mamma Inger du kan hoppa över kommande stycket på denna blogg, så du kan sova inatt:
Nu börjar klättringen bli lite väl dramatisk. Barnen skuttar mellan sten till sten med ett 500 meters stup en halvmeter ifrån sig. Mahar håller dem i ett fast grepp, men fy vad nära det är när Alex halkar till på en lös sten, och Bella glider lite lätt på sanden som gör stenarna lite hala. På ett ställe är det så brant att Mahar tar dem i famnen en efter en och ställer dem på ett lite säkrare ställe. Jag hade nog inte gjort om det när jag tänker efter men jag är glad att vi gjorde det. Vilken galen upplevelse vi har varit med om idag. När vi väl kommer hela vägen upp på toppen, där det dessuom står en Jordansk flagga, så känner vi oss som att vi just har bestigit Mount Everest. Men herregud vilken utsikt. Detta måste slå Mount Everets utsikt med hästlängder, och Grand Canyon, släng dig i väggen. (Vi får väl se när vi har varit där). Vi sätter oss i skuggan och den läsken vi dricker just då är bland det godaste vi någonsin druckit. T.om Alex som inte gillar läsk bara slukar sin coca cola.
Så är det dags att säga tack och adjö till Mahar. Han kan inte följa med oss ner i Petra för han är i bråk (såklart) med några av ett annat släkte så beträder han deras mark så blir det fight. Så han ska alltså ta sig samma väg tillbaka. Hämta upp nya turister och ut i bergen igen. Detta gör han 3-4ggr per dag!! Båda barnen kramar om honom och pussar honom på kinden, och ni som känner vår Alex vet att han inte är generös med kramar och pussar.
Nu har vi blivit överlämnade till hans kompis med åsnor. Men jag tycker det ser läskigare ut att rida ner för branten än gå så jag går hellre. Barnen är dock helt slut så de hoppar glatt upp på en åsna var. Då börjar färden nerför. Galet branta backar och små stentrappsteg som åsnorna klarar galant. Bella rider t.om själv för de måste hålla ordning på hästarna de tog med till mig och Jonatan också som inte verkar lika vana vid vägen som åsnorna, som i stort sett är helt självgående.
Väl nere för berget finns det ett litet café. Jag och Jonatan tar en macka, barnen tycker inte om så de äter lite chips till lunch idag. Det är otroligt maffigt att titta upp och inse var vi satt och tittade ner på alla människor. Otroligt att vi var så högt upp.
Vi rider vidare en bit på åsnorna sen är det dags att hoppa av. Nu får man gå en bit för fot, genom själva ingången till Petra (blir ju utgången för oss som har kommit via bergen)
Alex köper en souvenier, en liten åsna förståss, som han döper till ”Whiskey” precis som sin åsna hette. (Bellas hette för övrigt Michael Jackson”. Bella hittar en väska hon blir kär i (otippat va?), men den är för dyr så vi har en liten släng av en sur Bella mitt i allt detta vackra. Det blir en otrolig kontrast när det kommer fram en liten kille, kanske 6 år gammal, och försöker sälja på oss vykort. Där sitter Bella och tjurar för att hon inte fick en väska för 200:- på sin Jorden runt resa, och här jobbar 6-åringen med att kränga vykort istället för att gå i skolan. Man får lite ont i hjärtat av sånt.
Väl ute ur Siqen finns det hästar att hyra för den sista biten, och barnen hoppar glatt upp igen. Jag som är så sjukt hästrädd har liksom kommit in i flowet och tänker, äsch ok då. YOLO liksom! Hoppar upp på hästen och får panik!!!! ”Stanna hästen” ropar försäljarna ”eh jaha, vadå, stanna då häst” Puh det funkade faktiskt. Sen rider vi i sakta mak resten av biten. Vi blir omgångna av några amerrikaner som skämtar om att min häst inte verkar ha så många hästkrafter, vilket ju passar mig ypperligt. ”Vill du galoppera frågar nån” ”NEJ” skriker jag ”JA” skriker Bella, och dem sätter av i en himla fart.
Vi passerar en av guiderna som vi passerade på förmiddagen som utbrister ”Ah you made it back” Ja vadå, trodde han inte det eller?
Väl ute ur Petra tar vi oss utmattade men lyckliga till hotellet. Vi checkar in i två rum, vilket är helt underbart just nu då barnen sitter och pysslar i sitt egna rum, Jonatan sover i vårat rum och jag sitter och bloggar i lugn och ro. Det finns även en pool här men vattnet är kallt så endast Jonatan vågade bada, plus Alex som råkade bli ikastad. Behöver jag ens nämna hur skön duschen var efter att ha sovit i Camp inatt och sedan klättrat runt i öknen, samt blivit sminkad som en beduin, var? Nu är vi snart på G igen för att ge oss ut i den mörka kvällen och hitta någon mysig restaruang att äta på. Efter allt detta te, te, te så vore det himla gott med en kall öl ikväll. So long!

/Cissi

Jomenvisst, ser ju ut som en riktig guide det där, han tar vi 😉

Barner red som om de aldrig gjort annat

Beduin-sminkning. Bella fick även med sig en sten smink hem så nu får alla kompisar se upp 

Högt uppe i bergen, ni kan skymta gång vägen nedanför i mitten av bilden för att försöka få perspektiv

Brant nerför gick det, barnen alltid steget före

Vyerna var obeskrivligt vackra

Ett av många tempel i Petra. Vi kom in från ovan, i nedrekant ser ni turisterna som kommit in vanliga vägen

Om ett par timmar skulle vi befinna oss nere i säkerheten på cafét långt där nere

Kan det vara en halvmeter till stupet? Smutsiga men modiga barn

Mitt i berget bor det folk, om ni tittar noga ser ni tältet lite till vänster

Puh! Uppe på toppen och utmattade och nästan svimfärdiga. Aldrig har en läsk smakat så gott.

Med Jordanska flaggan i bakgrunden, värsta bergsbestigaren!

Nu bär det av nedför med hjälp av åsnor

Vackra landskap

Bella på sin ”Michael Jacksson” Den gick egentligen bättre själv när jag inte höll i den

Otroligt vilka branta sluttningar som åsnorna klarade av

Bella blickar ut över Petra

Min lilla duktiga Beduin-flicka

Alex vill absolut visa upp denna bild av någon anledning för kompisen Elliot. Han visar upp sin nyinköpta åsna

 Petra

 Petra

 Gick som en dans 😉

Dag 2

Vilken dag. Vågar jag påstå att andra dagen på Jordenruntresan blir den bästa? Detta kommer inte gå att beskriva med ord, men jag gör ett försök. Vi vaknade efter en god natts sömn på Grand Hotel Madaba. Enda molnet på himmelen var att det bodde ett ungdomsfotbollslag på hotellet som roade sig under natten med tjuvknackningar och busrigningar. Hotellfrukosten var ingen höjdare men den hade rostat bröd och apelsinjuice så barnen var nöjda.

Vi tog en kort promenad i Madaba och fick en smärre chock. V hade fått för oss att det skulle vara runt 10-15 grader i Jordaninen nu men det är snarare 25-30 grader. Underbart!!!! Sedan hoppade vi in i hyrbilen för att ta oss till nästa upplevelse, nämligen att spendera natten i ett Beduin Camp. Vi valde mellan att ta den raka motovägen dit eller den extremt slingriga bergsvägen längs med Döda havets kust. Äventyrslustan vann (som vanligt) och vi tog kurs mot Döda havet. Vilken upplevelse. Utsikten är minst sagt som taget ur en film. Helt enkelt obeskrivlig. Höga berg och djupa dalar. Dock så fanns det inga restauranger mitt i bergen, konstigt nog. Så någon lunch var det inte tal om. Rutinerad 2-barns morsa som man är så hade jag på morgonen gått ut och köpt kex, in case of emergency, det blev alltså barnens lunch. Runt kl 14 hittade vi ett hotell längs vägen som hade currygryta och nån typ av uppvärmd pizza, så vi fick lite i magen iaf.

På resan fanns det mycket att titta på. Otroliga berg och sluttningar, getter, hundar, katter, höns, hästar etc.

Väl framme i Seven Wonders Beduin Camp så visste vi inte alls vad vi hade att vänta oss. Vi visste att ett Beduin Camp i Petra inte riktigt är som att campa. Här finns det sängar i tälten samt dusch och toalett. Det brukar kallas Glamping (Glamour Camping). Vi blir direkt på parkeringen uppmötta av en kille som visar oss in, och säger till oss att slå oss ner i skuggan. ”Vill ni ha te?”. Ja tack gärna. Jätte gott te med smak av honung. T.om Bella gillade det vilket var toppen eftersom hon är ordentligt förkyld. Så då satt vi där och drack och te och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Då kommer killen (som visade sig heta Jafar) tillbaka och sa till oss att hänga med om vi ville se solnedgången. Så vi sticker efter honom upp för en brant stege, och vidare upp i berget, efter en lättare klättring är vi uppe på högsta berget i Campet och har strålande utsikt över Petra och solnedgången. Magiskt. Alex utbrister ”det var kul, jag vill klättra mer”. Så här när Dag 3 närmar sig sitt slut så kan jag bara säga att han fick så han teg i den frågan nästa dag.

Vi klättrar ner innan det mörknar, Bella får klappa lite hästar och vi blir installerade i vårat ”tält”. Det är ett stort tält med typ uppbyggda (stenhårda) träsängar, och vid det här laget är det totalt becksvart. Inte en lampa finns det men vi får en liten lykta att lysa oss fram med tillbaka till Campet. ”Vill ni ha te?” Väl där blir vi ombedda att slå oss ner på ett par stolar och så kommer det fram en kille och gör upp en eld åt oss. Jätte mysigt. Så fort solen gick ner så blev det genast lite kyligt. ”Vill ni ha te?”

Plötsligt kör de igång lyset i campet så att det blir upplyst av lite utplaserade lampor här och var och uppe i bergen lyser det 1000 lampor överallt, så coolt. Vi sitter där och tittar på stjärnorna och har det mysigt men snart börjar 3 fjärdedelar av familjen att bli otåliga så vi sätter oss bland madrasser och kuddar och tar fram barnens pyssel. ”Vill ni ha te?”. De börjar göra gummiarmband och då kommer Jafar tillbaka och småpratar lite. Han är uppväxt i Petra och berättar om hur det var när han var liten etc. ”Vill ni ha te?” Han frågar om han får lära sig göra armband och Bella visar tålmodigt hur man gör, tillslut får han kläm på det. De sitter och gör armband till alla 6 som jobbar på campet. Jafar frågar om de inte ska göra business ihop och sälja armbanden i Petra? 1 Dinar per armband, bra pris. Alex nappar på idén, tjäna pengar gillar ju han. Jafar säger att han kan få en häst för armbanden, då säger Alex ”Nä jag vill hellre ha en åsna” vilket får alla att brista ut i skratt. ”Vill ni ha te?”

Vid kl 20.30 är det äntligen dags för middag. Alla är vrålhungriga, barnen har ju bara knaprat lite kex under hela dagen. Det bjuds på en härlig middag med nudelsoppa, grönsaksbuffé, röror, kyckling och ris, grillade grönsaker. Mums. Barnen äter lite bröd.

Sedan går vi in i vårat tält och kryper ner i sängarna. Det är kyligt nu så vi sover med våra nyinhandlade underställ från Ullared, perfekt. De har dessutom lassat upp med massa varma filtar så frysa behöver vi inte göra. Vi somnar alla med ett leende på läpparna och känner oss otroligt lyckligt lottade.

/Cissi

Vår fina hyrbil

Men Alex tyckte denna bilen var mycket coolare

Bella på Beduin Camp

Det fanns mycket roliga berg att klättra på

Högt uppe med utsikt över Petra och solnedgången. 

Utsikt över Campet. Högst upp på klippan var vi på förra bilden

Bella myser i tältet

Prat och armbandsverkstad med Beduinerna

Dag 1

Vi vaknade 5.30, 15 min innan veckarklockan ringde efter att ha sovit rätt bra. Den där resestressan infann sig aldrig. Vi packade bilen igår så det var bara att klä på sig och hoppa ut i bilen. Kent skjutsade oss in till Arlanda. Vi tog det lugn på Arlanda innan vi hoppade på planet till Frankfurt.

Flyget dit gick fort (1 1/2h?). Transfer på Frankfurt var däremot galen. En lång lång lång korridor innan man ska ta 6 trapper ner, gå igenom en lång lång lång tunnel för att sedan gå upp ett antal trapper osv. När vi gick igenom passkontrollet visade Bella upp sitt egengjorda pass för dockan Alicia och fick det stämplat.
Väl på planet så blev vi sittande 1h för att de var tvugna att lassa ur några väskor från någon som checkat in men sen försvunnit. De väntade också in någon som saknades men hade passet och biljetten på planet (?). Ungarna tog det dock lugnt och lyssnade på musik och pysslade. Dom skötte sig otroligt bra under hela resan.

Vi landade runt 19 i Jordanien och Bella fick Alicias pass stämplat även här. Väl igenom väskhämtningen så gick vi direkt till hyrbils diskarna för att få tag på en bil. Vi gick till Avis och fick tag i en ”liten SUV” för rimlig penning. Även om han först ”råkade” räkna lite galet på valutaomvandlingen. Vi var dock rätt tveksamma till om den skulle svälja våra 4 stora resväskor så dom åkte och hämtade den och lastade den för att visa. Det gick och den såg rätt trevlig ut så vi slog till. Dock hade dom ingen GPS och ingen karta att tala om så vi fick lite muntliga beskrivningar hur vi skulle ta oss till Madaba.
Vi körde iväg på motorvägen men upptäckte att det här med att hitta skulle bli lite krångligt eftersom nästan alla trafikskyltar är på arabiska… Efter att ha passerat ett Ikea (!) och en ordentligt trafikolycka så kände vi oss lite osäkra på om vi inte hade åkt för långt. Vi stannade till längs med vägen vid en liten kiosk som stod helt för sig själv med 3 män som satt och eldade utanför. Jag hoppade ur bilen och gick fram och frågade om vägbeskrivning. Engelskan var inte speciellt stark hos någon av dom men efter många ord, en del av dom på knacklig engelska och mycket gestikulerande så förstod jag att vi hade åkt lite för långt och skulle svänga tillbaka. Jag tackade så mycket och gick till bilen men vände om för att köpa 2 flaskor vatten. När jag räckte fram en sedel så viftade en av männen bort det och pekade på sig själv. Jag tackade igen och dom vinkade iväg oss.

Efter ha hittat rätt avfart och åkt en bit så började vi bli osäkra igen. Jag stannade till vid en lokal liten butik och gick in. Där var tre killar varav en pekade på sig själv när jag frågade om någon pratade engelska. Han förklarade med många rörelser och en del enstaka ord att vi var på rätt väg och att för att hitta till Grand Hotel Madaba skulle vi bara köra rakt fram till en stor rondell och sedan rakt igenom den så skulle vi vara där. Han var väldigt öppen och ville börja prata fotboll. När jag kommit ifrån och gått iväg till bilen så kom han gående och frågade om ingen av oss ville ha Kaffe. Sedan skakade han hand med alla innan vi åkte vidare.
Innan vi kom fram till hotellet så fick vi fråga en till man i en affär och en turistpolis som drog upp Google Maps och visade vart vi skulle. Till slut kom vi fram till Hotellet.
Vilket härligt äventyr första dagen och vilket underbart trevligt folk!

/Jonatan

Packade och klara. Efter mycket om och men fick även dockan Alicia följa med.

Tack Ida och Elin för allt pyssel till planet

Även dockan Alicia har ett pass. 

Älskar att flyga flygplan

Lyxskjuts på flygplatsen

Kaninen Sofia mellanlandar i Frankfurt

Passkontrollanterna tyckte dockans pass var så bra förfalskat att hon fick en stämpel både i Frankfurt och i Amman.

4 dagar kvar

Dags för ett blogginlägg. Det är riktigt nära nu. Jag tror inte riktigt vi förstår att vi faktiskt ska resa på lördag. Den enda med lite resfeber är Bella som har ont i magen och är allmänt nervös. Hon har blivit lite flygrädd på sistone så vi får hoppas på lite lugna flygresor.

Nu håller vi alla tummar vi har för att det inte ska bli någon mer flygstrejk eller något oväder som gör alla flyg inställda på lördag. Vi ser alla fyra framemot när vi väl sitter på första planet, på väg mot stora äventyret.

Igår fick vi veta att vårat flyg till Cairo från Amman är inställt, så vi skulle missa vårat connecting flight till Peking. Efter en massa nervösa timmar av väntan så löste det sig så bra att vi kommer ha 11,5h väntan på Cairo flygplats, men vi kommer i alla fall iväg till Peking som planerat. Och vem vet, kanske får jag uppleva min stora dröm att se pyramiderna IRL under dessa 11 timmar….

Nytt sen sist jag bloggade:
Vi har bestämt oss att hyra bil i Jordanien eftersom vi kommer sova på nya platser varje natt så vi lätt kan ta oss runt.

Vi har bokat nytt hotell i Peking, http://www.primehotelbeijing.com

Jätte fint hotell med uppvärmd inomhus pool. Tack Maria för det fina priset 🙂

Vi har bokat Helikoptertur till Grand Canyon inkl. Limousinefärd,  båttur på Coloradofloden och guidad tur i Crand Canyon.

Vi har även bokat en till restaurang. Det är högst upp i en av USA:s högsta byggnader. En roterande restaurang med panoramautsikt och självklart med en Begrochdalbana på taket, det är ju ändå Las Vegas. http://www.stratospherehotel.com/Food-Drink/Dining/Top-of-the-World

Tack Jonathan för tipset!

NHL IRL

Då var biljetterna äntligen köpta. Som pricken över i:et och grädden på moset så får jag och Alex möjligheten att uppleva NHL Live vår allra sista kväll på denna spännande resa. (Jonte och Bella vill hitta på något annat)

New York Rangers tar emot Ottawa Senators, 20 januari 2015, hemma på Madison Square Garden.

Det kommer bli mäktigt att se Henke glida in på isen, se publiken, uppleva världens bästa hockeyliga på riktigt nära håll. För er som är intresserade så har vi fått tag på bästa möjliga biljetter (inkl. Gold Club Lounge, vad det nu är), Level 107, Rad 15 http://rangers.io-media.com/

2 månader kvar

Med två månader kvar till Drömresan börjar mer och mer falla på plats. Allt boende är nu bokat och alla vaccinationer är tagna.
I Jordanien kommer vi att resa runt en hel del, nytt boende varje natt:
Natt 1: BW Grand Hotel Madaba, nära flygplatsen
Natt 2: Petra Palace Hotel, nära Klippstaden Petra.
Natt 3: Seven Wonder Bedouin Camp. Beduin Camping mitt i öknen
Natt 4: Sehatty Resort, Hotell med varma källor nära Döda Havet
Natt 5: Amerie Suites Hotel, i huvudstaden Amman

På Hawaii valde vi efter mycket om och men slutligen en liten ort som heter Kailua. Där hyr vi en lägenhet via Airbnb. Det ska bli skönt med utrymme, tvättstuga och leksaker till barnen efter 2 veckor i husbil.

Det är så roligt att resa med realtivt stora barn denna gång. De längtar och väntar minst lika mycket som vi. Bella säger varje morgon på väg till skolan ”Jag längtar tills vi sitter på Arlanda och väntar på flygplanet”. Jag känner igen den känslan. När man är på plats men har hela äventyret fortfarande framför sig.

Vi har pratat med skolan om resan och de är väldigt förstående och stöttande. Barnen får jobba lite före i matteböcker, så vi slipper släpa med oss tunga böcker. Engelskan får de ju på resan, likaså religion, då det blir naturligt att prata om dessa ämnen när man ser verkligheten i andra länder. Svenskan löser vi genom att de får skriva dagbok varje dag som de sen får redovisa för klassen när de är tillbaka.
Jag ser framemot att ge våra barn en gåva värd mer än saker och prylar. De får se hur världen ser ut utanför Sverige. De kommer få sina egna favoritplatser i världen, de kommer förhoppningsvis lära sig uppskatta det trygga, bekväma liv vi lever i Sverige, och förhoppningsvis kommer de uppleva jorden som lite mindre och framförallt mer lättillgänglig.

Lite statistik över resan

Sammanfattning av resan (inkl. mellanlandningar):

55 nätter

11 städer, 5 världsdelar, 72h flygtid, 11h dötid på flygplatser, 10 hotell.

Längtar!

Fler hotell bokade

Det känns lyxigt att få sitta och planera en jordenruntresa när regnet öser ner utanför fönstret. Svenska sommaren är fantastisk, men alldeles för kort.

Följande städer är nu bokade och klara:

Peking: HWA Apartment Hotel, 3600:- för en svit med två sovrum, 4 nätter.

http://www.tripadvisor.se/Hotel_Review-g294212-d588502-Reviews-HWA_Apartment_Hotel-Beijing.html

Australien: Vi har bestämt oss för att stanna ett par nätter i både Brisbane och Cairns, då det verkar vara riktigt charmiga städer. Följande hotell är bokade:

Brisbane: 2500:-/2 nätter, Oaks Casino Towers

http://www.oakshotelsresorts.com/oaks-casino-towers/

Cairns, 2300:-/2 nätter, Cairns Plaza Hotel, http://www.cairnsplaza.com.au/

New York, svårt att välja bland alla hotell som finns, men vi bokade tills slut The Manhattan at Times Square, 6100:-/5 nätter, http://www.manhattanhoteltimessquare.com/

Gemensamt för alla bokade hotell är läge och pris. Vi har valt centrala hotell, med bra pris för att vara 2 vuxna och 2 barn. Men man vet ju ändå aldrig vad man får, så det är bara att hålla tummarna att vi har valt bra hotell. Tripadvisor har varit min bibel dessa dagar 🙂

Det vi har kvar att boka nu är Jordanien, där vi troligtvis kommer boka ett flertal hotell samt ett Beduin Camp, då vi vill hinna se så mycket som möjligt av Jordanien.

Vi har även Hawaii kvar att boka, där väljer vi lite mellan olika områden.

Det känns kul att det händer lite, men det är mycket kvar att ordna med.

Nästa steg blir att fixa visum samt vaccinera oss.

Nu ska vi njuta av sommaren på Gotland, det lilla som är kvar 🙂

Babysteps

Planerna går sakta men säkert framåt, och än så länge under budget, det lovar ju gott.

Idag har vi bokat boende på två av destinationerna.

1) Las Vegas: www.circuscircus.com

Ett galet hotellkomplex med shoppingmall, casino (förstås), flera pooler, cirkusshower dagligen samt en inomhus nöjespark med bl.a. en Bergochdalbana som blivit utsedd av CNN till ”The most insane US Rollercoaster”, måste provas!

Men bäst av allt var priset: 5 nätter i en Tower Suite (ett av deras bättre rum), för 4 personer: SEK 2500. Alltså 500:-/natt och då var det inte det billigaste rummet. Galet.

2) Australien. Eller boende och boende, vi har hyrt husbil. Efter att varit nära att falla för en av mina spontana idéer och boka via Wicked Campers, http://www.wickedcampers.com (värt ett besök i underhållningssyfte, lägg märke till de säljande moonande grabbarna), så hittade vi ett annat, lika billigt alternativ, www.aussiecampervans.com

Pris kommer bli, för hyrbil 2 veckor, bensin samt campingavgifter, ca 14 000:-. Det ska bli skönt att ha eget kök och få laga lite mat, för resterande del av jordenruntresan så blir det restaurang på restaurang (jag vet vad ni tänker, stackars oss!)

Äntligen bokat och betalt

Det satt långt inne. Efter att ha flyttat datum fram och tillbaka, resmål fram och tillbaka, så har vi nu äntligen bokat vår drömresa.

6 länder blir det (eller 11 länder inkl. mellanlandningar).

Så här blir det:

Jordanien, 6-11 dec

Peking, 12-16 dec

Australien (Brisbane-Cairns), 17 dec – 2 jan

Hawaii, 1-11 jan

Las Vegas, 11-16 jan

New York, 16-21 jan

Hemma: 22 jan

Totalt 45 dagar

Uppföljning angående hotell och planerade aktiviteter kommer, nu blir det till att fira!

Det stora äventyret (eller vad var det som hände?)

Då var det alltså äntligen klart. Vi gör en ny långresa hela familjen i vinter.

Det är sista året med föräldrapenning, och vad ska FP användas till om inte spendera tid med barnen?

Ni kommer som vanligt kunna följa planeringen och sedan även resan här via bloggen.

Vi åker i slutet av november och kommer tillbaka runt 15 januari. Just nu håller resan på att utformas, men vi har bestämt oss för vilka platser vi vill se. Det mycket detaljplanerande som ska bli klart innan vi kan trycka på Boka-knappen, som hur många dagar vi ska stanna på varje ställe och vilket flyg vi ska ta etc.

Men platserna känns som sagt någorlunda spikade:

Jordanien

Peking (Kinesiska Muren)

Australien (Sydney/Brisbane/Cairns?) Hyra husbil

Nya Zeeland (Auckland/Queenstown?)

Hawaii

Las Vegas (inkl helikopter till Grand Canyon)

New York

Nu är det äntligen klart att både jag och Jonte har fått ledigt från jobbet, och barnen har fått ledigt från skolan.

Vi kommer boka en Jorden Runt biljett med Star Alliance och sedan boka hotell individuellt på varje ställe. Emelie och Fanny, ni kan nog vänta er ett par mail, med kompispris förfrågningar 🙂

Vi har en del vaccinationer kvar att ta och visum som ska fixas.

Vi är öppna för förslag på era favoritstäder och väldigt gärna om det är någon som har tips på ett bra hotell i någon av nämnda städer.

Detta fick bli ett första intro-inlägg om vårat stora äventyr, mer detaljerad info kommer allt eftersom planerna börjar bli klara.