V. 7 – Upp med hakan

Dags för ett lite positivare inlägg tycker jag. Nu börjar jag komma till sans med att saker kommer att ta tid. Inte ens jag kan ju liksom skynda på naturens gång. 😊

20/2 är det MR och om jag har sån tur att tumören inte har växt mer och att svullnaden från strålningen har gått ner så kommer jag få min efterlängtade axeloperation. Planen sen är MR igen 20/3 och det är först då egentligen som man kan se resultatet från strålningen.

Därefter får jag ta tag i mina andra bekymmer/symptom, inte allt på en gång. Planen är i alla fall att jag i april ska få göra en permanent stämbandsoperation, det finns bara en läkare från Finland som kan göra detta och han kommer till Huddinge Sjukhus 3 dagar i april så då hoppas jag verkligen att jag får chansen till det.

Denna vecka har jag i stort sett hela dagarna suttit med dokument till sjukhuset i Tyskland som vi vill be om en second opinion. Självklart går det inte att få ut journalen på engelska så det är bara att sätta sig och översätta (thank God för ChatGPT). Andra dokument de vill ha är bl.a. min sjukdomshistoria från bröstcancern 2023, det har blivit en del läkarbesök kan jag säga. De vill också ha ett dokument med min nuvarande situation, nån som kan gissa hur många symptom jag har relaterat till hjärntumören? 18 stycken! Inte konstigt att jag är lite låg emellanåt. Men på ett sätt har det varit bra att skriva ner allt detta. Dels blev det lite som en bearbetning att i detalj minnas förra sommaren, många tårar blev det när jag återigen fick uppleva hur vi blev behandlade av vården. Bra också att ha nerskrivet allt som hänt och alla mina symptom och vilket sjukhus och läkare som ska ansvara för vilken del (många olika inblandade blir det tyvärr). Men oj vad jobbigt det var att sitta vid datorn så många timmar igen. Jag märker att hjärnan inte är vad den var (inte så konstigt kanske) och jag kan ju heller inte skriva så länge pga. att jag inte kan lyfta armen till tangentbordet. Men nu är det gjort. Jag har lyckats få ut alla röntgenbilder så nu inväntar jag bara biopsin som togs under operationen sen är jag redo att få iväg allting till Tyskland så får vi se om de har några andra idéer.

Men eftersom svaret på nästa MR kommer dröja lite så innebär det nu att jag har 3-4 veckor av väntan kvar så låt oss göra det bästa av dem veckorna. Jag mår verkligen inte bra av att gräva ner mig och sitta hemma och ruttna.

Så nu är det nya tag som gäller. På schemat står simning med mamma, promenader med hundarna, läsning, brodyr, korsord, talkshows med barnen, pokerkvällar med Alex och Nadia, semmelbakning med William, bokklubbsträff, teckenspråkskurs med Bella, en hel vecka med älskade Sigge, fira Bella 20 år och så OS såklart. Och det där är bara nästa vecka, me like 😊 Livet är till för att levas inte bara överlevas och det känns viktigare än nånsin för mig just nu!

I måndags gjorde jag stämbandsinjektionen så om nån vecka hoppas jag ha rösten tillbaka. Jag behöver inte gå in på några detaljer men jag kan ju säga att jag aldrig kommer göra det utan narkos igen, lätt topp 3 det läskigaste och ondaste jag gjort i mitt liv, men stolt att jag klarade det och nu är det över.

Jag fick så mycket energi när jag hälsade på inne på jobbet i veckan och fick träffa mina härliga kollegor, kanske var det just det jag behövde, se att jobbet finns kvar när jag är redo. Man är ju lite rädd att bli bortglömd, ett halvår har jag varit borta nu, galet. Jag längtar så mycket tillbaka och känner att jag har många år kvar att ge. Det finns så många roliga projekt jag vill ta tag i, inte minst med AI och allt vad det innebär.

Jag vet inte varför, kanske var det besöket på jobbet, men plötsligt känner jag på mig att detta kommer gå vägen. Tumören ska inte få vinna denna kampen, punkt slut!